Jaa, den frågan måste man nog ställa sig.           

Om man har ett antal olika diagnoser, 4 i antal, från olika veterinärer, hur ska man veta?

Det känns inte riktigt relevant att ta in ytterligare en åsikt,

även om den där sista skulle vara den enda rätta.

Äsch, vad rörigt det blev nu då....men jag hoppas ni förstår hur jag menar.

Någonstans i allt det här måste jag ta ställning,

måste känna efter......VAD ÄR RIMLIGT??

Jag har nu, efter några telefonsamtal under kvällen, tagit ställning.

Att prata fram och tillbaka med dom man litar på, som både känner, och känner till Skorpan,

det gör ibland att man ser klarare på allt.

Det är inte enbart ORO i mitt huvud, faktiskt, även om man lätt skulle kunna tro det.

I slutänden vill jag bara Skorpans bästa, det är allt.

Så vad är då rimligt?

Är det rimligt att Skorpan fått en tumör i halsen efter en 30 sekunder kort lek i gräset?

Är det rimligt att hon fått svår magkatarr, av samma orsak som ovan?

I min värld NEJ!

Lika lite som att det skulle orsakat henne kennelhosta, skulle jag vilja påstå.

Tiden som bokades (inte av mig) för operation i morgon har avbokats...

för VAD skulle dom operera???

OM det nu hade varit så att Skorpan haft svåra symtom,

eller att hennes prover varit dåliga t.ex (jaa, för det har tagits prover som inte är slängda)

då kanske jag tänkt annorlunda.

Men att öppna för att leta efter något som ingen vet vad det är, det rimmar inte.

Dessutom!

Den här "kampen" som pågår, eller vad det nu är, "kampen" om vem som lyckas hjälpa os,

den börjar kännas smått patestisk.

Har i dag fått veta, att en av veterinärerna ringt en kollega på en helt annan mottagning,

och bett dom skicka ALLA journaler dom har på Skorpan.

Jag har inte bett om det, det är inte någon behandlande veterinär,

utan enbart för att få veta vad som görs.

"Vår" veterinär, den vi nu valt att lita på, vägrade skicka journalen utan att först höra med oss om det var ok.

Och nej, det är inte ok, det finns faktiskt ingen som helst anledning för någon annan att ta del av den.

Den kliniken har liksom "bränt sina skepp" nu.

Dom har haft Skorpan vid TVÅ tillfällen, sederat henne, letat efter svar,

men "GLÖMDE" (deras egna ord) att kolla svalget ordentligt.

Därför ville dom få en chans till, att göra rätt, liksom.

Men jösses!

Det är en levande varelse vi dividerar om här,

inte en leksak som man kan bolla med hit o dit hur som helst.

Jag har fått veta såå mycket i dag, fått så mycket information från insatta,

så jag är helt säker på att jag gör rätt.

Men vi är inte klara med Skorpan ännu, det är inget man vänder i ett trollslag,

sakta men säkert ska vi ta oss tillbaka igen.

Det kanske tar lite tid, vad vet jag, men det gör inget, vi har inte bråttom,

bara hon blir den där superspralliga tjejen igen.

Haha, man saknar det faktiskt, man saknar hennes tokigheter,

hennes ständiga babblande med allt och alla.

Visst är hon glad, men vi som känner henne ser liksom innanför ögonen, 

bakom hennes tuffa fasad.

En som verkligen ser det, det är så klart hennes bästa vän, Ronja.

Är så glad att dom har varandra,

det är så mycket som bara en hund kan ge till en hund.

Alla bilder är från dagens promenix, 

med en strålande sol i ansiktet, och ryggsäcken på ryggen.

Det är skönt, trots att vi tar det lite lugnare än vanligt.

Tredje stora besvären Skorpan råkar ut för på mindre än ett år!

Och så typiskt att det bara måste krångla till sig igen.

Upprepar mig......Fortsättning följer....

Kram

Susanne

 

Eva H

10 september 2015 09:27

Nu blev jag riktigt glad!
Ok att det inte alls är över men över att du låter så mycket tryggare i dina beslut.
Kram!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...