Direktlänk till inlägg 11 september 2015
Det är en jäkla dag det här!
Så mycket tragiskt och sorgligt som inträffat just denna dag.
Vad är det med den här dagen egentligen, 11 september....vilar det en förbannelse över den?
Vet inget annat datum som är så förföljt av hemska nyheter.
Även Skorpan är inblandat i denna dag, men vi hade tur, jättetur,
som fick henne tillbaka, utan att det satt några spår, nu ett år senare.
Jag hoppas verkligen att det går att lära människor att inte slänga/lämna grillrester i skogen,
det kan få ett förödande slut.
Vilken otrolig tur dom har haft, som faktiskt ger sina hundar majskolvar som "tuggben".
För några har jag berättat Skorpans historia, men det har liksom nte gått in.
Nej då, min hund har ALLTID ätit majskolvar och aaaldrig blivit dålig.....GRATTIS säger jag till dom,
och hoppas deras tur fortsätter.
Att genomgå en så stor operation som det innebär att plocka ut en så stor kolv ur tarmen,
det är ingen lek precis.
Och rehabiliteringen är inte heller en dans på rosor.
Nu var det dags för lite lös-spring i dag....igen.
Hoppas av hela mitt hjärta att vi nu får slippa flera bakslag.
Men gissa vad, jag har såå svårt att behålla den tanken, den där positiva tanken menar jag.
För varje gång något hänt under året som gått, så har vi fått bakslag.
Inte ens hyserektomin gick problemfritt,
borttagandet av Skorpans livmoder, som blev inflammerad.
Nej då....då syddes det med fel sorts suturer, vilket orsakade infektioner.
Flera månader efteråt kunde jag plocka suturer som kröp fram ur skinnet,
och samtidigt orsakade varsamlingar där under.
Inte ok!
Men....hon är en kämpe.....
Tror ni Skorpan njöt i dag?
Så for dom båda flickorna (som inte är dom renligaste brudarna på denna jord)
ut på den fina åkern.
(som det INTE såtts något på ännu)
Jag kunde bara skratta!!
Som dom lekte.....det var ju såå länge sedan.
Dom slog liksom knut på sig själva ibland!
Ingen kan svara på hur det kommer bli,
det enda vi kan göra är hålla tummarna och vänta....
I helgen är det dragtävling igen.
I helgen kan inte vi vara med på den....IGEN!
Det är så hemskt tråkigt, när det dessutom inte var så långt bort.
Men nu var Skorpan dålig, så för henne var det helt uteslutet, och Ronja,
joo visst, henne kunde jag ju i teorin åkt och tävlat med, bara för att.....
Ärligt talat har det hänt saker i denna *hum-hum* bernervärld,
som tagit bort den roliga känslan.
Jag vet inte vem man försöker lura, det är nog mest sig själva.
Vi har alltid kännt oss väldigt utanför, och har väl acceperat det på något sätt.
Vi älskar ju våra hundar, och jag tycker det är så roligt med drag,
så av den anledningen följer även min man med på tävlingar/träningar.
Känns så skönt att ha honom med, annars skulle jag nog inte åka.....
Näe, usch...nu halkade jag in på ett skitjobbigt ämne.....*tänker*....kanske ska ta bort det jag just skrev....
Näe, det är så vi känner, det bara är så.....
Från första gången min man var med på en dragtillställning, frågade han mig,
- "VAD är det här? Är det här människor som ska kallas våra vänner?
Människor som har samma intresse som vi, samma hundras, tycker om att dragträna/tävla?
Ingen hälsar ens på oss...och framförallt inte på mig?"
För så var det verkligen.....ingen såg ens åt hans håll....Jag skämdes, och tog alla i försvar.
Dom hade så mycket omkring sig, dom hade inte tid, osv, osv, medan han mådde mest illa...
....jag visste precis hur han kände sig.
Nu är det så väldigt bra när han är med, för han hjälper till!
Hjälper faktiskt till med det mesta, har alltid en hand över till andra.
Nu har vi inte haft möjlighet att vara med på drag under en lång tid, eftersom Skorpan varit sjuk.
I kväll frågade min man mig....
- "Är det verkligen INGEN som hört av sig,
och frågat om vi kommer till helgens tävling, eller hur Skorpan mår t.ex?"
Nej, det är det faktiskt i princip inte.....
Vi är visst väldigt annorlunda i vår familj,
vi värnar dessutom om dom som står oss nära, om våra vänner, om varandra.
Det blev jobbigt....därav tomt på ord...tårar syns inte....
Kram
Susanne