quilaoronja

Direktlänk till inlägg 11 september 2015

11 september!

Av Susanne - 11 september 2015 22:07



Det är en jäkla dag det här!

Så mycket tragiskt och sorgligt som inträffat just denna dag.

Vad är det med den här dagen egentligen, 11 september....vilar det en förbannelse över den?

Vet inget annat datum som är så förföljt av hemska nyheter.



Även Skorpan är inblandat i denna dag, men vi hade tur, jättetur, 

som fick henne tillbaka, utan att det satt några spår, nu ett år senare.



Jag hoppas verkligen att det går att lära människor att inte slänga/lämna grillrester i skogen,

det kan få ett förödande slut.

Vilken otrolig tur dom har haft, som faktiskt ger sina hundar majskolvar som "tuggben".

För några har jag berättat Skorpans historia, men det har liksom nte gått in.

Nej då, min hund har ALLTID ätit majskolvar och aaaldrig blivit dålig.....GRATTIS säger jag till dom,

och hoppas deras tur fortsätter.

Att genomgå en så stor operation som det innebär att plocka ut en så stor kolv ur tarmen,

det är ingen lek precis.

Och rehabiliteringen är inte heller en dans på rosor.

          


Nu var det dags för lite lös-spring i dag....igen.

Hoppas av hela mitt hjärta att vi nu får slippa flera bakslag.

Men gissa vad, jag har såå svårt att behålla den tanken, den där positiva tanken menar jag.

För varje gång något hänt under året som gått, så har vi fått bakslag.

Inte ens hyserektomin gick problemfritt, 

borttagandet av Skorpans livmoder, som blev inflammerad.

Nej då....då syddes det med fel sorts suturer, vilket orsakade infektioner.

Flera månader efteråt kunde jag plocka suturer som kröp fram ur skinnet,

och samtidigt orsakade varsamlingar där under.

Inte ok!

  

Men....hon är en kämpe.....


Tror ni Skorpan njöt i dag?

  


Så for dom båda flickorna (som inte är dom renligaste brudarna på denna jord)

ut på den fina åkern.

(som det INTE såtts något på ännu)

    


Jag kunde bara skratta!!   

Som dom lekte.....det var ju såå länge sedan.

Dom slog liksom knut på sig själva ibland!



Ingen kan svara på hur det kommer bli,

det enda vi kan göra är hålla tummarna och vänta....



I helgen är det dragtävling igen.

I helgen kan inte vi vara med på den....IGEN!

Det är så hemskt tråkigt, när det dessutom inte var så långt bort.

Men nu var Skorpan dålig, så för henne var det helt uteslutet, och Ronja,

joo visst, henne kunde jag ju i teorin åkt och tävlat med, bara för att.....



Ärligt talat har det hänt saker i denna *hum-hum* bernervärld,

som tagit bort den roliga känslan.

Jag vet inte vem man försöker lura, det är nog mest sig själva.


Vi har alltid kännt oss väldigt utanför, och har väl acceperat det på något sätt.

Vi älskar ju våra hundar, och jag tycker det är så roligt med drag,

så av den anledningen följer även min man med på tävlingar/träningar.

Känns så skönt att ha honom med, annars skulle jag nog inte åka.....



Näe, usch...nu halkade jag in på ett skitjobbigt ämne.....*tänker*....kanske ska ta bort det jag just skrev....

Näe, det är så vi känner, det bara är så.....

Från första gången min man var med på en dragtillställning, frågade han mig,  

- "VAD är det här? Är det här människor som ska kallas våra vänner?

Människor som har samma intresse som vi, samma hundras, tycker om att dragträna/tävla?

Ingen hälsar ens på oss...och framförallt inte på mig?"

För så var det verkligen.....ingen såg ens åt hans håll....Jag skämdes, och tog alla i försvar.

Dom hade så mycket omkring sig, dom hade inte tid, osv, osv, medan han mådde mest illa...

....jag visste precis hur han kände sig.



Nu är det så väldigt bra när han är med, för han hjälper till!

Hjälper faktiskt till med det mesta, har alltid en hand över till andra.


Nu har vi inte haft möjlighet att vara med på drag under en lång tid, eftersom Skorpan varit sjuk.

I kväll frågade min man mig....

- "Är det verkligen INGEN som hört av sig,

och frågat om vi kommer till helgens tävling, eller hur Skorpan mår t.ex?"

Nej, det är det faktiskt i princip inte.....


Vi är visst väldigt annorlunda i vår familj,

vi värnar dessutom om dom som står oss nära, om våra vänner, om varandra.



            








Det blev jobbigt....därav tomt på ord...tårar syns inte....


Kram

Susanne

 
 
Anna

Anna

12 september 2015 05:17

Amen för fan. Fy vad arg jag blir. Man delar samma intresse och brinner för Sina älskade djur. Och ingen hör av sig och frågar hur det är ? Fy fan ! Jag hade sökt annan klubb och jag hade inte gett de egoistiska tävlingsinriktade människorna som tror dom är bättre än andra en ända snäll kommentar om de hade försökt att prata med mig. Kram ❤

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

Susanne

12 september 2015 23:54

Jag klassas nog som en allt för känslig människa, som kanske bryr mig för mycket om andra, helt enkelt. Men det är svårt att ändra på det, och jag tycker om att bry mig andra.
Alla gör ju som dom själva vill, men att känna sig väldigt utanför, den känslan är inte ok för någon, anser jag.
Kramar till dig ❤️

 
Ingen bild

Liza Hansson

12 september 2015 08:12

Om jag någon gång träffar dig så det första jag ska göra är att ge dig en stor kram, oavsett var vi befinner oss! Kram

Susanne

12 september 2015 23:51

Tack Liza för dom värmande orden. Hoppas verkligen att vi ses någonstans någon gång
Kram ❤️

 
Ingen bild

Joy Cowles

12 september 2015 08:37

While I've never had to have the stomach surgery...I have been a vet tech for same(for scar tissue on older animal)
My friend Terrie and her Otis -well he did eat 6 ears of corn...they tried to go w/o surgery but ended up having to do so. Lucky for all of us that support Otis he did very well..it has been 3-4 years now..we are all lucky that he still does so much -he is 7yo now and mostly happy for a slower life style...We did try him in advanced obedience competition but it was just too late...still 17 + titles and still a healthy dog later...This is what I hope for you and Crust...so many challenges but some Berners have such great heart...every time I see a photo or video of my O'Lee pulling one tonnage plus of weight or see a photo of him helping to train another dog or finding and helping another dog...I think about where he was when he came to me and how many peoples hearts he stole...when I was in care facility and he was lost how many people worked to help find him and bring him home...he made a difference...so do you and Crust ...never forget that.

Susanne

14 september 2015 23:14

I get a feeling of happiness when I read this. It gives me hope. Thank you so very much for sharing some lovely storie of O'Lee. A very loving dog ❤️
A big hug from us to you
Susanne

 
Ingen bild

monica & Caspian

12 september 2015 08:44

Jag och Caspian håller alla tummar och tassar för för Skorpan <3
Du har en super trevlig man! Susanne <3 hälsa honom det :) och för det andra så är du en härlig vän, Susanne <3 gillar verkligen våra samtal som vi har och önskar än en gång att vi bodde närmare varandra och kunde träffas våra hundar <3
Kram

Susanne

12 september 2015 23:50

Tack själv för telefonsamtal, det betyder så mycket.
Bara vetskapen om att det finns vänner därute känns så skönt.
Kram till Caspian och dig ❤️

 
Eva H

Eva H

12 september 2015 10:23

Jag tycker att det är jättebra att du skriver ut det!
"De andra" ska inte, som det så vackert heter numer, få "äga historien". Bär de sig åt så så får de också stå för det! Basta!
(Om du undrar hur jag ser ut när jag läser så titta på bild 3. Jag är något mindre lurvig då bara :D )
KRAM!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

12 september 2015 23:49

Tack för ditt stöd, Eva. Vet att du finns där
Kram ❤️

 
Ingen bild

Ak

12 september 2015 16:47

Jag som frågade fast jag inte börjat drag med min. Kram till er.

Susanne

12 september 2015 23:48

Jag blev jätteglad att du frågade, AK. Om jag kan vara till hjälp så är jag det gärna, det vet du hoppas jag.
Kram från oss ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards