quilaoronja

Direktlänk till inlägg 11 september 2015

11 september!

Av Susanne - 11 september 2015 22:07



Det är en jäkla dag det här!

Så mycket tragiskt och sorgligt som inträffat just denna dag.

Vad är det med den här dagen egentligen, 11 september....vilar det en förbannelse över den?

Vet inget annat datum som är så förföljt av hemska nyheter.



Även Skorpan är inblandat i denna dag, men vi hade tur, jättetur, 

som fick henne tillbaka, utan att det satt några spår, nu ett år senare.



Jag hoppas verkligen att det går att lära människor att inte slänga/lämna grillrester i skogen,

det kan få ett förödande slut.

Vilken otrolig tur dom har haft, som faktiskt ger sina hundar majskolvar som "tuggben".

För några har jag berättat Skorpans historia, men det har liksom nte gått in.

Nej då, min hund har ALLTID ätit majskolvar och aaaldrig blivit dålig.....GRATTIS säger jag till dom,

och hoppas deras tur fortsätter.

Att genomgå en så stor operation som det innebär att plocka ut en så stor kolv ur tarmen,

det är ingen lek precis.

Och rehabiliteringen är inte heller en dans på rosor.

          


Nu var det dags för lite lös-spring i dag....igen.

Hoppas av hela mitt hjärta att vi nu får slippa flera bakslag.

Men gissa vad, jag har såå svårt att behålla den tanken, den där positiva tanken menar jag.

För varje gång något hänt under året som gått, så har vi fått bakslag.

Inte ens hyserektomin gick problemfritt, 

borttagandet av Skorpans livmoder, som blev inflammerad.

Nej då....då syddes det med fel sorts suturer, vilket orsakade infektioner.

Flera månader efteråt kunde jag plocka suturer som kröp fram ur skinnet,

och samtidigt orsakade varsamlingar där under.

Inte ok!

  

Men....hon är en kämpe.....


Tror ni Skorpan njöt i dag?

  


Så for dom båda flickorna (som inte är dom renligaste brudarna på denna jord)

ut på den fina åkern.

(som det INTE såtts något på ännu)

    


Jag kunde bara skratta!!   

Som dom lekte.....det var ju såå länge sedan.

Dom slog liksom knut på sig själva ibland!



Ingen kan svara på hur det kommer bli,

det enda vi kan göra är hålla tummarna och vänta....



I helgen är det dragtävling igen.

I helgen kan inte vi vara med på den....IGEN!

Det är så hemskt tråkigt, när det dessutom inte var så långt bort.

Men nu var Skorpan dålig, så för henne var det helt uteslutet, och Ronja,

joo visst, henne kunde jag ju i teorin åkt och tävlat med, bara för att.....



Ärligt talat har det hänt saker i denna *hum-hum* bernervärld,

som tagit bort den roliga känslan.

Jag vet inte vem man försöker lura, det är nog mest sig själva.


Vi har alltid kännt oss väldigt utanför, och har väl acceperat det på något sätt.

Vi älskar ju våra hundar, och jag tycker det är så roligt med drag,

så av den anledningen följer även min man med på tävlingar/träningar.

Känns så skönt att ha honom med, annars skulle jag nog inte åka.....



Näe, usch...nu halkade jag in på ett skitjobbigt ämne.....*tänker*....kanske ska ta bort det jag just skrev....

Näe, det är så vi känner, det bara är så.....

Från första gången min man var med på en dragtillställning, frågade han mig,  

- "VAD är det här? Är det här människor som ska kallas våra vänner?

Människor som har samma intresse som vi, samma hundras, tycker om att dragträna/tävla?

Ingen hälsar ens på oss...och framförallt inte på mig?"

För så var det verkligen.....ingen såg ens åt hans håll....Jag skämdes, och tog alla i försvar.

Dom hade så mycket omkring sig, dom hade inte tid, osv, osv, medan han mådde mest illa...

....jag visste precis hur han kände sig.



Nu är det så väldigt bra när han är med, för han hjälper till!

Hjälper faktiskt till med det mesta, har alltid en hand över till andra.


Nu har vi inte haft möjlighet att vara med på drag under en lång tid, eftersom Skorpan varit sjuk.

I kväll frågade min man mig....

- "Är det verkligen INGEN som hört av sig,

och frågat om vi kommer till helgens tävling, eller hur Skorpan mår t.ex?"

Nej, det är det faktiskt i princip inte.....


Vi är visst väldigt annorlunda i vår familj,

vi värnar dessutom om dom som står oss nära, om våra vänner, om varandra.



            








Det blev jobbigt....därav tomt på ord...tårar syns inte....


Kram

Susanne

 
ANNONS
 
Anna

Anna

12 september 2015 05:17

Amen för fan. Fy vad arg jag blir. Man delar samma intresse och brinner för Sina älskade djur. Och ingen hör av sig och frågar hur det är ? Fy fan ! Jag hade sökt annan klubb och jag hade inte gett de egoistiska tävlingsinriktade människorna som tror dom är bättre än andra en ända snäll kommentar om de hade försökt att prata med mig. Kram ❤

http://www.annaslantligaliv.blogg.se

Susanne

12 september 2015 23:54

Jag klassas nog som en allt för känslig människa, som kanske bryr mig för mycket om andra, helt enkelt. Men det är svårt att ändra på det, och jag tycker om att bry mig andra.
Alla gör ju som dom själva vill, men att känna sig väldigt utanför, den känslan är inte ok för någon, anser jag.
Kramar till dig ❤️

 
Ingen bild

Liza Hansson

12 september 2015 08:12

Om jag någon gång träffar dig så det första jag ska göra är att ge dig en stor kram, oavsett var vi befinner oss! Kram

Susanne

12 september 2015 23:51

Tack Liza för dom värmande orden. Hoppas verkligen att vi ses någonstans någon gång
Kram ❤️

 
Ingen bild

Joy Cowles

12 september 2015 08:37

While I've never had to have the stomach surgery...I have been a vet tech for same(for scar tissue on older animal)
My friend Terrie and her Otis -well he did eat 6 ears of corn...they tried to go w/o surgery but ended up having to do so. Lucky for all of us that support Otis he did very well..it has been 3-4 years now..we are all lucky that he still does so much -he is 7yo now and mostly happy for a slower life style...We did try him in advanced obedience competition but it was just too late...still 17 + titles and still a healthy dog later...This is what I hope for you and Crust...so many challenges but some Berners have such great heart...every time I see a photo or video of my O'Lee pulling one tonnage plus of weight or see a photo of him helping to train another dog or finding and helping another dog...I think about where he was when he came to me and how many peoples hearts he stole...when I was in care facility and he was lost how many people worked to help find him and bring him home...he made a difference...so do you and Crust ...never forget that.

Susanne

14 september 2015 23:14

I get a feeling of happiness when I read this. It gives me hope. Thank you so very much for sharing some lovely storie of O'Lee. A very loving dog ❤️
A big hug from us to you
Susanne

 
Ingen bild

monica & Caspian

12 september 2015 08:44

Jag och Caspian håller alla tummar och tassar för för Skorpan <3
Du har en super trevlig man! Susanne <3 hälsa honom det :) och för det andra så är du en härlig vän, Susanne <3 gillar verkligen våra samtal som vi har och önskar än en gång att vi bodde närmare varandra och kunde träffas våra hundar <3
Kram

Susanne

12 september 2015 23:50

Tack själv för telefonsamtal, det betyder så mycket.
Bara vetskapen om att det finns vänner därute känns så skönt.
Kram till Caspian och dig ❤️

 
Eva H

Eva H

12 september 2015 10:23

Jag tycker att det är jättebra att du skriver ut det!
"De andra" ska inte, som det så vackert heter numer, få "äga historien". Bär de sig åt så så får de också stå för det! Basta!
(Om du undrar hur jag ser ut när jag läser så titta på bild 3. Jag är något mindre lurvig då bara :D )
KRAM!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

12 september 2015 23:49

Tack för ditt stöd, Eva. Vet att du finns där
Kram ❤️

 
Ingen bild

Ak

12 september 2015 16:47

Jag som frågade fast jag inte börjat drag med min. Kram till er.

Susanne

12 september 2015 23:48

Jag blev jätteglad att du frågade, AK. Om jag kan vara till hjälp så är jag det gärna, det vet du hoppas jag.
Kram från oss ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 27 augusti 2018 22:51

Det är med tårarna rinnande och ett brustet hjärta, som jag skriver detta inlägg. Det var ju det här året allt skulle bli bra, nu kunde väl inte mycket mera hända....eller? Förra veckan somnade Skorpan in för gott 😢 Jag ha...

Av Susanne - 13 april 2018 23:00

  Mycket i livet är mycket smärtsamt. Att få reservdelar insatta i ryggen för att kunna gå o stå, att få en knäprotes insatt efter ett trauma, Det gör ont som tusan!   Men det är ingenting i jämförelse med smärtan när hjärtat brister, o...

Av Susanne - 4 mars 2018 21:56

  Tjorven Ronja Skorpan.....Härligt med snö!!     Så mycket som hänt, och så mycket som händer. Samtidigt rusar tiden i en rasande fart.       Snart har det gått ett helt år sedan jag skrev här, det har verkligen inte funnit...

Av Susanne - 24 april 2017 19:18

  Joorå......det börjar arta sig i flocken!!Ingen är lyckligare än jag, så klart......(Joo, kanske några till)   Skorpan mår bra, Tjorven mår BRA, (äntligen) och vi kan börja leva det där hundlivet vi älskar, med sköna promenader. Utforska ...

Av Susanne - 7 april 2017 22:03

Det har gått lång tid nu, men så kände jag att det var dags igen! Dags att försöka låta livet gå vidare, trots att jag för ett tag kände det som omöjligt. Det kommer inte alls bli massor av tråkiga ord om mig (det är ju faktiskt en hundblogg) ...

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se