Direktlänk till inlägg 15 september 2015
Jaa, det undrar jag....varför var, och var?
Det låter lite mystiskt, men det är ordagrant så det är.
I morgon hoppas jag vi kan få svar, av en veterinär vi inte träffat tidigare.
HAr hört mycket gott om henne, och blev även MYCKET trevligt bemött vid vårt telefonsamtal.
Kanske kan tyckas märkligt att vi blandar in ytterligare en veterinär i allt det här,
men faktum är att ingen tycks komma vidare.
Joo, den nuvarande "vetten" som vi haft är inne på helt samma spår som jag,
men dom har dessvärre inte den utrustningen som krävs.
Min tanke är att det som ev fastnat, sitter mellan nos och svalg,
bakom gommen liksom.
Där har ingen kollat, och fråga mig inte varför.
Man har bara undersökt nedåt, så att säga.
Å andra sidan har väl ingen trott på mig från första början, och diagnoserna har varit flera.
Jag förstår att det kan vara svårt,
men att ställa diagnoser INNAN man ens sett djuret, det känns inte ok.
Inte heller att skriva fel anamnes i journalen är ok, det kan skapa förvirring minst sagt,
hos nästa veterinär som läser.
Som att, "Skorpans matte berättar att hon hostat ordentligt några dagar"!
Det har jag aldrig sagt, eftersom hon ALDRIG har hostat!
Tokigt.
Hon är pigg o glad,
men orkar inte hur mycket som helst,
vilket inte är så konstigt eftersom det gått lång tid nu.
Men en stunds bus, det kan man alltid orka.
Är det gegga man springer i blir allt ännu roligare....fastnar så skönt mellan trampdynorna.
Så får man ta en stunds paus, gärna med fika i gröngräset.
Då återhämtar man sig väldigt snabbt.
En som inte vilar så värst mycket, det är den här tjejen.
Hon kallas inte för "Tok-Ronja" utan anledning precis.
Men hon är världen finaste, roligaste, och mest omtänksamma Ronja
Laddar inför morgonen, och hoppas vi får svar.
Kram
Susanne