Direktlänk till inlägg 18 september 2015
"Ska vi gå till skogen, tjejer?"
"JAJAJAJAAAA!!!"
Tävling till grinden...samma procedur varje gång.
Och ett litet slagsmål hör också till.
Dom blir så glada, och det gör min dag....varje gång det också.
Som sagt....Ronja, det är liiite "too much" skulle jag vilja säga!
Vore det inte för att Skorpan råkar känna dig ganska så väl vid det här laget,
då skulle hon nog be om förflyttning till säkrare plats.
"Vadå?"
"Vad menar du, matte....vi bara skojar ju!"
"Kom nu, nu går vi till skogs!"
Så fort vi kom in i skogen hörde jag honom!!
Knaket, stegen, men framförallt, Skorpan, den lilla spårhunden,
hon fick upp vittring direkt på stört!
Vittring av älgen, som befann sig straxt intill oss.
Ronja är väl kanske mera intresserad av att vi ska få till en bra bild....
"Kolla kolla, matte, vad högt upp jag står på stubben.....
Skynda fota, den brakar snart sönder o samman...."
Medan Skorpan har full koll åt annat håll!
"Mm....luktar gott....och nära...!"
Pressade in godis mellan barken, ganska högt upp, det gillar dom.
Ok, sök tjejer!
"Ser du dom, Ronja??"
"Här tror jag det sitter en liten bit godis....pytteliten?!?"
"Måste väl finnas mera....kanske högt där uppe?"
Så till Skorpan!
I dag skulle så avmaskning ske inför fjällresan, då vi ska vistas en del i Norge också.
Samtidigt hade vi skickat in treckprov till SVA,
för att se om det var någon mask som var boven till Skorpans mående.
Jag, och många med mig, även veterinärerna, trodde på det här alternativet som orsak.
Mina förväntningar var höga, men samtidigt vågade jag inte riktigt tro.
Hade vi tur, skulle vi få provsvaret redan i dag, då skulle vi veta....äntligen!
Veterinären ringde t o m till SVA, och frågade hur det låg till.
Joorå, det var snart klart, stod i värmeskåpet, snart skulle det läsas av, då skulle dom ringa.
Vänta vänta vänta!!
Under tiden fick flickorna sina avmaskningspiller, under översikt av veterinär.
Alla papper fylldes i, klockslag, ja allt.
Noga som tusan....inga fel där inte.
Så kom tfn-samtalet.....NIX!
Varken hjärtmask eller lungmask påvisades.
Vad bra, sa jag....men något annat då?
NÄE!!! Vi har bara tagit prov på dom två sorterna!
VAAA????
Det här är väl ändå inte möjligt??
Varför inte kolla allt?
Den frågan fick jag inget svar på, mera än att dom inte tänkte på det.
SMART
Men, jag skulle inte ta ut något i förskott,
det kan vara så att någon liten maskusling råkat hamna lite fel,
och det inte är som det brukar vara i maskarnas värld.
Ingenting är helt säkert, maskmedlet KAN fortfarande göra nytta.
Hur som helst, vi har packat bilen klart, så i morgonbitti sticker vi iväg....mot fjällvärlden.
Eftersom jag börjar bli van vid bakslag, så har jag under kvällen pratat med en vän,
som har stor erfarenhet av allt möjligt.
Nu har jag ännu en plan!!
Det är väl inte plan B kanske, snarare plan G, eller kanske H
(Många planer blir det)
Dom planerna får bli morgondagens skrivande.
Har även varit i kontakt med veterinär i fjällen.....berättat lite om oss o så, hehehe,
sagt att vi är på G nu, och att jag kanske måste ringa dom.
Vi var så välkomna....känns skönt bara att veta ATT man kan ringa och få prata med någon.
"Vad tittar ni på nu då???"
"Joo, det var den där älgen som nyss passerat här....han lade sin avföring preic DÄR!!"
Mycket intressant!!
"Och vi känner hans doft såå tydligt....!"
(Tänkte tyst för mig själv, ni skulle bara våga springa efter skogens konung nu också...men do stannade)
Så där ja, mycket bätre...
Snart finns inte så många tänkbara diagnoser kvar längre......och då.....
Nej nej, så får det bara inte vara....aldrig aldrig
Du MÅSTE bli bra, måste måste!
Nu lite sova, sedan avfärd.
Resa med många stopp, så det hinner bli kväll innan vi når målet.
Spännande!
I år en ny stuga, alltid lika kul att se om den stämmer överens med beskrivning.
(Det har det alltid gjort hittills)
Kram
Susanne