Direktlänk till inlägg 19 september 2015
"Ropa hej" är jag lite försiktig med.....men tänk om?
Tänk om......dom här två månaderna av oro,
alla dessa provtagningar, röntgen x flera, sedering och endoskopi,
sedering igen för att kolla svalget, mediciner som inte gjorde någon nytta alls,
m.m, m.m, har varit helt i onödan?!?!?!
Den tanken är så hemsk att tänka, så fruktansvärt egentligen.
Så mycket lidande för Skorpan.
Tänk om allt detta berott på MASK!!!
Att se henne i dag, jaa, det var länge sedan vi såg henne såå glad.
(Joo, klart hon varit glad, men det här "hopp-o-skutt-beteendet",
springa runt bara för att....det var inte i går)
Resan mot fjällvärlden startade i morse, många långa mil hade vi framför oss,
det är tufft som tusan, men när man väl kommer uppåt i landet,
då är det värt varenda liten smärta i ryggen.
(just sittandet är inte min grej, men att stå i bilen är skitsvårt) hehe
Är övertygad om att Ronja och Skorpan vet vad som väntar,
varje stopp när vi svängde av från dom stora vägarna för en "bensträckare", då var dom som tokiga.
Lekte som två valpar, kampade om en boll.....SÅ UNDERBART!
Brottades i ljungen....
Jagade varandra....susade förbi oss, fram o tillbaka.
Hela deras kroppshållning, jaa, allt sa oss att det här, det tycker dom om.
Och så är det ju, att mår hundarna bra, då mår vi bra.
INTE EN ENDASTE "KLÖKNING" från denna tjej i dag!!
Kan inte fatta det.....törs inte riktigt tro på det ännu.
Skulle bli så enormt ledsen om det är en ren tillfällighet.
Håller tummarna hela tiden.
Det här, det är "Tok-Ronja" i egen hög hund.
Vet i sjutton om hon inte gör så här helt medvetet, räcker ut tungan?
Hon gör det ofta just vid fotografering.....hon spelar alltid apa, och försöker få mig att skratta.
Hon lyckas bra med det!
Mycket annorlunda dofter....Spännande som tusan, tycker Skorpan.
"Kanske att jag kan få följa ett litet spår?"
"Eller?"
"Nähe, ok då....då äter jag lite lingon istället!"
"Gott gott!"
Många stopp på fina ställen.
Här backade en bil tillbaka på stora vägen, trodde först det var en civilpolis
Men när dom hade sett Ronja o Skorpan från vägen,
var dom bara tvugna att hälsa på dom.
"- Åh, så fina berner....vi har just förlorat vår fina bernerkille....och det är så tufft", berättade dom,
och frågade om dom skulle kunna få kela lite med våra?
Så klart dom fick det!
Kelstund med tårar fick det blir.....
Att förlora sin bästa vän är så smärtsamt,
det har vi ju alla fått erfara som har en riktig hundvän.
Slås varje år av den vackra naturen.
"En lisa för själen" får liksom en innebörd, på riktigt.
"Håller med dig, matte....jag tycker om det här, att bara vara, sitta här och njuta...."
"Men helst av allt skulle jag nog vilja simma lite....Kan det gå för sig, eller???"
Dom här ögonen, dom säger mig allt!
Dom är inte bara vackra, dom är uttrycksfulla, snälla, helt underbara.
Jag ser så mycket i dom.
Den här veckan måste göra henne, och oss alla gott....bort med all skit i kroppen!
Joorå, jag ser mycket i dessa ögon också, så klart.
Finaste Ronja......Vår egen tokstolle!
Stugan är en dröm!!
Här kommer vi trivas, dom stunder vi kommer tillbringa här.
En plats att sova, och äta framåt kvällen......i övrigt är vi utomhus,
letar rätt på leder som jag markerat att vi ska gå.
Vi kommer också besöka några gamla gårdar, och självklart fäbodar från förr.
Allt i Gränslandet.
Här finns gott om sällsynta djur och växter, uråldriga träd och märklig blockterräng.
Fjällvidder, gammelskog och kristallklara vatten ger upplevelser för alla sinnen.
Vädret då.....om man kikar på himlen just nu, lyser bara stjärnor från en klar himmel.
Kikar man på en väderprognos, då ser det ut som regn hela veckan.
Men man måste tro!!
Lite regn bekymrar oss absolut inte, men om jag får önska väder,
så skulle uppehåll sitta bättre
Kramar från oss i en vacker värld.
Susanne