I dag skulle vi upp på Nipfjället igen.

Det har liksom blivit en återkommande tradition.

Det finns hur många fina leder som helst att gå, bara att välja längd.

MEN....Dimman låg tät när vi kom upp, man såg nästan ingenting.

Joo, bara lilla Niptrollet, som stod där vid vägen, precis som vanligt.

               Att gå i tät dimma tyckte vi kändes ganska onödigt, så vi åkte nedåt igen,

tills det blev bättre sikt igen.      

Efter lite funderande bestämde vi oss för att gå runt den vackra Burusjön.

En fjällsjö vid Nipfjällets fot.

För en liten stund lättade dimman och vi kunde se Idre fjäll, med alla dess nedfarter.

Där fanns även en gnutta snö kvar!

Starten har precis gått, och en härlig dag väntar oss.  

Vackert, det är bara förnamnet!

Snart mogna lingon.

Ronjas favorit är just lingonen.....

Medan Skorpan föredrar blåbären.

Vi var inte så säkra på längden av denna promenad, men vi hade gott om tid, och rastade ofta,

men intag av fika så klart.

Vi har haft en otrolig tur med vädret, för trots att dom utlovat regn och mera regn,

har molnen skingrat sig, och vi har t o mm fått njuta av lite sol.
Som man ser i bakgrunden, lättade även dimman över fjälltopparna.

     Man behöver inte känna sig tom i magen, det finns gott om bär.

Skorpungen med Nipfjället i bakom sig.

En som njuter av solen....

(I bakgrunden simmar två svanar, som följde oss hela vägen)

Har nog aldrig sett så mycket toppmossa på ett o samma ställe.

Man blir fascinerad av hur lång tid det tar för den att bli just toppmossa....50  år!!!

Och så ligger det två berner tjejer mitt i  mossan   

Kan väl säga att det var rätt långt att gå......men nu så började vi se slutet av sjön....

Hur mår Skorpan då?

Joo, så här ser det ju väldigt bra ut!!

Men jag är inte helt nöjd ännu....."harklandet" eller "kväljningarna" håller fortfarande i sig,

mycket mindre, men dom finns där.

Har hon något som sitter fast trots allt, eller??

Tänk om hon kunde hosta till ordentligt, och sedan spotta ut "något"...

Så kom vi då till slutat av sjön.....bara en liten bit till....

MEN NEJ!!

Det fanns inget slut på sjön!

Det övergick i en bred, forsande å, flera meter bred.

Inte var den grund heller...

JAG VÄGRAR GÅ TILLBAKA HELA VÄGEN SOM VI REDAN GÅTT!!

Vi traskade utmed ån, letade efter något ställe där vi kunde komma över, men icke.

Till slut var mitt tålamod slut!!

Nu tar jag av mig kläderna och slänger över dom till andra sidan,

så går jag i vattnet helt enkelt, sa jag!

Hundarna klarar sig, bara vi håller fast i dom så dom inte dras med av strömmen i vattnet.

Jag ska över!! PRONTO!

Sagt o gjort....började ta av mig, tvekade inte en sekund längre.

Då stoppas jag av maken, som ropar...

"Det finns en bro här borta....ska jag ta med hundarna över den, så vadar du i det iskalla vattnet?"

Gissa att jag blev glad!!

När vi kom ut ur skogen, till vägen, berättade maken att han först tänkt gå över bron,

och möta mig på andra sidan, bara för att få se min min när jag kom vadande, halvnaken i vattnet.

Han skrattade gott vi tanken....frågan är om han överlevt det?

Slutet gott, allting gott.

Efter denna strapats orkade jag inte mera,

så jag vilade vid strandkanten tillsammans med våra björnar, medan min kära hämtade bilen.

Ronja gillar inte när husse försvinner så där!

Hon kunde absolut inte vila....nej nej,

hon höll koll på att bilen skulle komma, vilket det snart gjorde.

Efter en dag som i dag, då mår man så himla bra (trots allt)

Att komma hem till stugan och bara vara, äta gott, ta hand om hundarna, det är livet på en pinne.

Kram

Susanne

 

Eva H

24 september 2015 09:04

TV-serien "Bron" startar visst ny säsong strax.
Här hade de kunnat få ett drama för nästa säsong alldeles gratis :D
Fnissar glatt o funderar på om maken hade kamera, har möjlighet ta sig in på bloggen o visa här, din min o .... Ja du vet :)
Fina Ronja flocksamlaren! Hon är allt bra mån om att alla ska vara där hon vet var de är hon <3

http://fyrfotingar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...