quilaoronja

Direktlänk till inlägg 14 oktober 2015

Vi skrattade så......

Av Susanne - 14 oktober 2015 22:25


ÄNTLIGEN!!

På riktigt!

Minns knappt när vi senast kunde träffa våra vänner för en riktig utflykt.

Då menar jag utflykt med ryggsäck o så...(läs fika)

I dag var det dags igen, med våra friska hundar, en härlig höstdag.

(Om jag fått önskat något litet, så skulle det väl varit lite ljusare himmel kanske.

Finare bilder då)


Här är i alla fall Linus, Skorpan, Ronja och Ludde i höstlöven.

              Älskar färgerna!           

(Ja, och hundarna)



Det var ingen som helst tvekan om att hundarna tyckte det var lika roligt att träffas,

som vi "mattar" gjorde.


Preciiis som vanligt, var det Linus och Skorpan som "umgicks" allra mest.

Busade och hade skoj.



  Här är "lilla Ludde", som är så långt ifrån liten man kan komma.

Hans ögon kan man drunkna i....på riktigt.

Men Ludde, hans ögon är enbart fokuserade på Ronja.....alltid.

Han älskar Ronja, har alltid gjort, från det att han var 9 veckor ung.

Och jag vet att Ronja har ett gott öga till honom,

(trots den rätt stora ålderskillnaden...men i kärlek är väl åldern bara en siffra, va?)

för det finns nog ingen annan hane som kommer undan med det Ludde gör.



 "Tok-Rycken" är tillbaka!!

Ännu ett tecken på att dom här flickorna mår bra.

WROOOOM.......  



Fin plats, fina gamla hus, och en stor sten.

Kan det bli bättre?!

Flickorna var först uppe....väntade på pojkarna....."Kommer ni, eller?"

Men tyvärr.....en bild med dom alla var önskemålet, men det blev inget av med det.

Iofs rätt roliga bilder, men jag tänkte istället visa vägen till en annan bild.



Vi besökte en plats, historisk sådan, med fina gamla hus, ladugård, m.m

På ladugårdsbyggnaden fanns en så fin fönsterglugg med en gammal lucka,

och det vore väl fint om man kunde få in hundarna innanför,

så dom liksom kikade ut genom fönstret, tänkte jag.

Nu var ju fönstret ganska högt upp....skulle dom klara att hoppa in måntro?

Näe....det gick nog inte...

Vi gick runt byggnaden och funderade på alternativa vägar in.....och visst hittade vi

en "glugg" på motsatta sidan också, något lägre.

Hm....det skulle nog gå bra.....


Joo, lite "meck" blev det ju....


     

Men envishet vinner ju oftast.

Så var alla hundar på insidan, och jag på utsidan.....nu skulle jag väl kanske

få till en bild på dom alla tillsammans där i gluggen....eller?

Just det....kompisen var ju förstås också på insidan!!!

"Vad gör du här, varför står du där bakom?"

 


"Nej nej, ni ska ju titta ut!!!"

"Där borta, titta där borta nu...alla på en gång...SNÄÄÄÄLLA!!"

Alla hundar tycks säga; "Var, var, var ska vi titta, vad menar du?"

Och Ronja tycks fundera över om hon helt enkelt bara ska dra?

Strunta i allt vad fin bild heter....hoppa ut!

Det var verkligen KAOS!

Men ett fruktansvärt roligt kaos.

Hundar som helt plötsligt befann sig på fel sida av huset,

hundar som hoppade ut och in genom fönstergluggen, 

Hundar som var utanför när dom skulle v ara innanför....jaa, ni fattar säkert.



Men hoppsan....se på sjutton.....Här står dom nu, ALLA FYRA!!

I gluggen och titta UUUUT!

Svett svett....torka pannan och knäpp knäpp från kameran.

Äntligen.

Men vid knäpp från kameran, vad händer då?

Jo, då tror mina "smarta" flickor att allt är klart...färdigt....och hoppar!!!



Tji fick jag i dag!

Det var pojkarna som drog sin väg minsann.

"Men öööh, grabbar, var tog ni vägen....jag tror inte hon var riktigt klar här ännu...KOM TILLBAAAKA!!!"

(Ronja efterlyser sina vänner, medan Skorpan tar det säkra före det osäkra

och är så stilla, så stilla, som bara hon kan....NOT)



Om jag säger så här, jag har träningsvärk i skrattmusklerna!!

Man skulle satt upp en kamera och filmat alltsammans.....eller förresten, det skulle vi nog INTE!!


Törstig blev Ronja i alla fall av allt spring och hopp och ut och in...."Tack för vattnet, Sanna!"

 


Måste erkänna att jag kommer på mig själv ibland

med att lyssna på Skorpan, om jag hör några konstiga ljud igen, menar jag.

Men inte ett enda, inte ens ett host!

Tack tack tack för det, säger jag.

Så skönt.

(Och Ronjas öga, där hon fick en rak höger av Skorpan, det är också helt ok igen)



Finaste Skorpungen, nu får det inte hända Dig något mera,

i alla fall inte på väldigt väldigt länge.

  


Kram

Susanne

  

#konstenattlyckas

#fotograferarörligahundar

#skrattapåbara

#vardetinbrott

 
 
Eva H

Eva H

15 oktober 2015 22:27

Syns på vovvarna att de nog skrattade MINST lika mycket :D

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

16 oktober 2015 01:29

Hahaha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Susanne - 30 december 2022 22:30

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Av Susanne - 13 december 2022 19:04

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

Av Susanne - 30 november 2022 20:30

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

Av Susanne - 8 november 2022 22:16

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

Av Susanne - 30 april 2022 23:35

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards