Direktlänk till inlägg 14 oktober 2015
ÄNTLIGEN!!
På riktigt!
Minns knappt när vi senast kunde träffa våra vänner för en riktig utflykt.
Då menar jag utflykt med ryggsäck o så...(läs fika)
I dag var det dags igen, med våra friska hundar, en härlig höstdag.
(Om jag fått önskat något litet, så skulle det väl varit lite ljusare himmel kanske.
Finare bilder då)
Här är i alla fall Linus, Skorpan, Ronja och Ludde i höstlöven.
Älskar färgerna!
(Ja, och hundarna)
Det var ingen som helst tvekan om att hundarna tyckte det var lika roligt att träffas,
som vi "mattar" gjorde.
Preciiis som vanligt, var det Linus och Skorpan som "umgicks" allra mest.
Busade och hade skoj.
Här är "lilla Ludde", som är så långt ifrån liten man kan komma.
Hans ögon kan man drunkna i....på riktigt.
Men Ludde, hans ögon är enbart fokuserade på Ronja.....alltid.
Han älskar Ronja, har alltid gjort, från det att han var 9 veckor ung.
Och jag vet att Ronja har ett gott öga till honom,
(trots den rätt stora ålderskillnaden...men i kärlek är väl åldern bara en siffra, va?)
för det finns nog ingen annan hane som kommer undan med det Ludde gör.
"Tok-Rycken" är tillbaka!!
Ännu ett tecken på att dom här flickorna mår bra.
WROOOOM.......
Fin plats, fina gamla hus, och en stor sten.
Kan det bli bättre?!
Flickorna var först uppe....väntade på pojkarna....."Kommer ni, eller?"
Men tyvärr.....en bild med dom alla var önskemålet, men det blev inget av med det.
Iofs rätt roliga bilder, men jag tänkte istället visa vägen till en annan bild.
Vi besökte en plats, historisk sådan, med fina gamla hus, ladugård, m.m
På ladugårdsbyggnaden fanns en så fin fönsterglugg med en gammal lucka,
och det vore väl fint om man kunde få in hundarna innanför,
så dom liksom kikade ut genom fönstret, tänkte jag.
Nu var ju fönstret ganska högt upp....skulle dom klara att hoppa in måntro?
Näe....det gick nog inte...
Vi gick runt byggnaden och funderade på alternativa vägar in.....och visst hittade vi
en "glugg" på motsatta sidan också, något lägre.
Hm....det skulle nog gå bra.....
Joo, lite "meck" blev det ju....
Men envishet vinner ju oftast.
Så var alla hundar på insidan, och jag på utsidan.....nu skulle jag väl kanske
få till en bild på dom alla tillsammans där i gluggen....eller?
Just det....kompisen var ju förstås också på insidan!!!
"Vad gör du här, varför står du där bakom?"
"Nej nej, ni ska ju titta ut!!!"
"Där borta, titta där borta nu...alla på en gång...SNÄÄÄÄLLA!!"
Alla hundar tycks säga; "Var, var, var ska vi titta, vad menar du?"
Och Ronja tycks fundera över om hon helt enkelt bara ska dra?
Strunta i allt vad fin bild heter....hoppa ut!
Det var verkligen KAOS!
Men ett fruktansvärt roligt kaos.
Hundar som helt plötsligt befann sig på fel sida av huset,
hundar som hoppade ut och in genom fönstergluggen,
Hundar som var utanför när dom skulle v ara innanför....jaa, ni fattar säkert.
Men hoppsan....se på sjutton.....Här står dom nu, ALLA FYRA!!
I gluggen och titta UUUUT!
Svett svett....torka pannan och knäpp knäpp från kameran.
Äntligen.
Men vid knäpp från kameran, vad händer då?
Jo, då tror mina "smarta" flickor att allt är klart...färdigt....och hoppar!!!
Tji fick jag i dag!
Det var pojkarna som drog sin väg minsann.
"Men öööh, grabbar, var tog ni vägen....jag tror inte hon var riktigt klar här ännu...KOM TILLBAAAKA!!!"
(Ronja efterlyser sina vänner, medan Skorpan tar det säkra före det osäkra
och är så stilla, så stilla, som bara hon kan....NOT)
Om jag säger så här, jag har träningsvärk i skrattmusklerna!!
Man skulle satt upp en kamera och filmat alltsammans.....eller förresten, det skulle vi nog INTE!!
Törstig blev Ronja i alla fall av allt spring och hopp och ut och in...."Tack för vattnet, Sanna!"
Måste erkänna att jag kommer på mig själv ibland
med att lyssna på Skorpan, om jag hör några konstiga ljud igen, menar jag.
Men inte ett enda, inte ens ett host!
Tack tack tack för det, säger jag.
Så skönt.
(Och Ronjas öga, där hon fick en rak höger av Skorpan, det är också helt ok igen)
Finaste Skorpungen, nu får det inte hända Dig något mera,
i alla fall inte på väldigt väldigt länge.
Kram
Susanne