Direktlänk till inlägg 22 oktober 2015
Så fick sig hjärtat en genomgång,
och även om allt inte var riktigt ok, så är jag nöjd med resultatet.
Det kunde varit värre.
Skrev lite om hundars betydelse i går, och ännu en gång bevisades det hos läkaren i dag,
vilken skillnad dom gör.
JAg ser på den här bilden, och får ett leende i ansiktet,
det går liksom inte att låta bli att bli glad.
Skorpan gillar att hålla sin pinne i munnen, samtidigt som hon njuter i skogen.
Efter -kontrollen åkte vi till hundarnas favorit.....sonen, som hade lite ledigt i dag.
Alltid lika fantastiskt kul, tycker Ronja o Skorpan.
Det är väl så med hundar, att känner dom "kärlek" från någon,
så är dom inte sena med att ge den tillbaka.
Den vanligaste orsaken till högt blodtryck det är ju smärta,
och går det nu inte att bli av med den, då hamnar man liksom i ett "moment 22".
Men trots detta, och trots att det har tagit lång lång tid att få bukt med det,
så är "trycket" mycket bra i dag.
Min duktiga läkare, och specialist på området, ställde sig frågan,
"Hur sjutton är det möjligt?"
Jag tror jag har svaret, sa jag.
HUNDAR!!
Hundar har ofta full koll på sin ägare, känner av minsta lilla förändring,
och det är ju inte för inte som hundar används av människor som t.ex har diabetes, eller epelepsi.
Dom känner det, när allt inte står rätt till.
Så även om man bara tillfälligt mår mindre bra.
Dom har lärt mig varva ner, andas lugnt.
Ja tänk om man kunde skriva ut hundumgänge på recept!
Att slinka upp i "vår skog" en sväng, att se hundarna bli överlyckliga,
att se dom jaga varandra som tokiga, det är också en syn man mår bra av.
Att samtidigt ha en pratstund , i det här fallet med sonen, det ger så mycket.
Det jag tänkte berätta nu,
det är att vi inom en snar framtid kommer få ännu ett litet barnbarn.
Och jaa, det är just sonen och hans gulliga sambo som ska bli föräldrar,
och vi blir då farmor o farfar.
Vi är så glada för deras skull, och ser fram mot att få träffa den nya familjemedlemmen.
Trots glädje, trots lycka, så är inte alltid allting "en dans på rosor", det vet ju alla.
men det gäller att ta vara på alla glädjeämnen i livet, och försöka lägga det tråkiga åt sidan.
Något jag också blir glad av, det är min kamera,
och att få ta bilder....kanske framförallt på hundarna (konstigt)
I dag var det mörkt mörkt, så skogen var ingen bra plats att fota på.
I stället kan man kanske kalla bilderna för "Berneransikten"
Testade lite olika inställningar, och "lekte" lite med bilderna vid datorn.
"Ska vi hålla på länge med det här, matte???"
"Vi är faktiskt rätt hungriga nu!"
Kram
Susanne