Direktlänk till inlägg 25 oktober 2015
Nu så, nu äntligen tog vi tag i det igen.
Vi får se hur det går och hur det känns,
och visst blir man lite taggad av den där känslan som jag har....
Jag pratar så klart om draget!
Selar på, så följde jag min plan.
Vadå för plan?
Att ta ett litet steg i taget, ett moment i taget.
I dag backade vi "bandet" väldigt långt, jaa, till början, kan man säga.
Framåt......och Stanna......framåt....stanna.....
Last då....jo det fick bli jag själv.
(För att slippa missförstånd, ja, dom var båda ordentligt uppvärmda innan)
Har funderat över en fråga.....är det enbart i hundvärlden som det snackas allt för mycket skit?
Om det inte går att låta bli, så vore det väl schyst att tala sanning.
Ser ofta exempel på hur ett ord går in i ett öra,
men kommer ut som något helt annat ur munnen.
En "förvandling" sker helt enkelt, vilket kan få hemska följder,
felaktiga beslut tas, utan att ens känna mig.
Jag lever i tron att sanningen alltid segrar till slut.
Kanske är jag för ärlig?
Men jag kan inte med det ofta så falska spelet.
Ärlig som tusan.....Skorpan.....och
alla andra djur också skulle jag tro....
Vilket är en väldans tur
Det som hänt i Sverige den senaste tiden är så fruktansvärt,
något man väl aldrig trodde skulle hända.....
Oskyldiga människor som drabbas så hårt.
Man gråter, sörjer...men tiden går inte att vrida tillbaka.
Vi säger:
"Var rädd om dig, ta inte allt för givet, du vet inget om i morgon"
Det får aldrig vara bara "tomma" ord!
Det är på riktigt, livet, och går inte i repris!
Glada hundar!?
Eller kanske rättare sagt...."Ge hit godiset, matte!! NUUU!"
Kurragömma......där båda är allt för nyfikna för att stanna bakom trädet, gömda.
(ingen kamera i dag, enbart mobilen, därav lek med bilderna)
Vad vi ska pyssla med i morgon?
JOBBA!
Kram
Susanne