quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2015

Av Susanne - 22 oktober 2015 21:14


Så fick sig hjärtat en genomgång,

och även om allt inte var riktigt ok, så är jag nöjd med resultatet.

Det kunde varit värre.


Skrev lite om hundars betydelse i går, och ännu en gång bevisades det hos läkaren i dag,

vilken skillnad dom gör.


JAg ser på den här bilden, och får ett leende i ansiktet,

det går liksom inte att låta bli att bli glad.

Skorpan gillar att hålla sin pinne i munnen, samtidigt som hon njuter i skogen.


            

Efter   -kontrollen åkte vi till hundarnas favorit.....sonen, som hade lite ledigt i dag.

Alltid lika fantastiskt kul, tycker Ronja o Skorpan.

Det är väl så med hundar, att känner dom "kärlek" från någon,

så är dom inte sena med att ge den tillbaka.    



Den vanligaste orsaken till högt blodtryck det är ju smärta,

och går det nu inte att bli av med den, då hamnar man liksom i ett "moment 22".

          Men trots detta, och trots att det har tagit lång lång tid att få bukt med det,

så är "trycket" mycket bra i dag.

Min duktiga läkare, och specialist på området, ställde sig frågan,

"Hur sjutton är det möjligt?"

Jag tror jag har svaret, sa jag.

HUNDAR!!



Hundar har ofta full koll på sin ägare, känner av minsta lilla förändring,

och det är ju inte för inte som hundar används av människor som t.ex har diabetes, eller epelepsi.

Dom känner det, när allt inte står rätt till.

Så även om man bara tillfälligt mår mindre bra.



Dom har lärt mig varva ner, andas lugnt.

Ja tänk om man kunde skriva ut hundumgänge på recept!



Att slinka upp i "vår skog" en sväng, att se hundarna bli överlyckliga,

att se dom jaga varandra som tokiga, det är också en syn man mår bra av.

Att samtidigt ha en pratstund , i det här fallet med sonen, det ger så mycket.



Det jag tänkte berätta nu,

det är att vi inom en snar framtid kommer få ännu ett litet barnbarn.

Och jaa, det är just sonen och hans gulliga sambo som ska bli föräldrar,

och vi blir då farmor o farfar.

Vi är så glada för deras skull, och ser fram mot att få träffa den nya familjemedlemmen.

  


Trots glädje, trots lycka, så är inte alltid allting "en dans på rosor", det vet ju alla.

men det gäller att ta vara på alla glädjeämnen i livet, och försöka lägga det tråkiga åt sidan.



Något jag också blir glad av, det är min kamera,

och att få ta bilder....kanske framförallt på hundarna (konstigt)

I dag var det mörkt mörkt, så skogen var ingen bra plats att fota på.

I stället kan man kanske kalla bilderna för "Berneransikten"

Testade lite olika inställningar, och "lekte" lite med bilderna vid datorn.



"Ska vi hålla på länge med det här, matte???"

"Vi är faktiskt rätt hungriga nu!"



Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 21 oktober 2015 21:04


Det visste jag iofs redan innan, att i dag skulle bli en bra dag igen.

Vi styrde bilarna mot skogen, långt långt bort, men först, innan promenaden,

skulle vi besöka en butik på landet, där det skulle finnas ALLT!!

Då menar jag precis allt!

Två våningar, i ett gammalt skolhus, från golv till tak,

fanns saker som man inte hade en aning om att man verkligen behövde.

                   

Vi som umgicks i dag!

Kicken, Ronja, Chicko och Skorpa. (och mattarna)



Det tog lång tid att gå igenom hela butiken,

var faktiskt tvungen att gå två varv runt,

och ändå missade jag säkert massor av "viktiga" ting.



Klart jag ställde mig frågan, hur sjutton kan en butik,

som är belägen långt från all civilisation, gå runt över huvud taget?

       


Men på något sätt gjorde den det.


  

Kom ut från butiken med en påse "viktiga saker", och en karta ritad av butiksinnehavaren.

Vi frågade om hon möjligtvis visste någon trevlig slinga att gå med hundarna,

och det visste hon så klart (hon hade själv hund)


Lövtäckt liten grusväg.....här var så vackert att vandra.



    Skojiga, busiga Kicken!



Och den mera ordningssamma Chicko   



Alltid spännande med nya vägar, nya skogar,

nya dofter.....och ALLT ska undersökas grundligt!





Kvällen avslutades med att fylla på matförrådet,

och dessutom god thaimat som fick följa med hem.

Ibland känns det skönt att slippa tillaga maten.



Håller på med koll av mitt hjärta igen,

det där jäkla blodtrycket hoppar ju lite upp och ner som det tycker.

Är inte så orolig över det, men måste gå på lite tätare kontroller ibland.

Återigen, så har vi hundar (och även andra djur) att tacka för vårt välbefinnande.


Det här är bevisat!

(Bara några av alla dom fördelar en hund medför,

något att tänka på för dom som är mest "anti-hund")

 

Hundar minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar

Lägre kolesterol, stress, och blodtryck i kombination med ökad kondition

leder till minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Det är en teori som stöds av American Heart Association.

2013 granskade American Heart Association flera studier

som undersökte effekten av djurägande och hjärt- och kärlsjukdomsrisk,

och då kom man fram till att om man ha husdjur, speciellt hund,

så är det förenat med ökad överlevnad bland patienter som befinner sig i riskzonen.

År 2013, AHA omdömet många studier som undersöker effekterna av djurägande

på kardiovaskulär sjukdomsrisk och kom fram till att ha en lurviga vän, speciellt en hund,

är förenat med en minskad risk och ökad överlevnad bland patienter.


Hundar kan förebygga allergier hos barn

Om du hade husdjur som barn, kan du tillhöra en lycklig skara.

I en Studie som publicerats i Clinical & Experimental Allergy

kom man fram till att barn som exponerats för pälsdjur före 6 månaders ålder

var risken mindre att utveckla allergiska sjukdomar,

hösnuva och eksem när de blev äldre.

- Om bebisar under de första åren av sitt liv exponeras för hundar är risken mindre

att de utveckalar astma och allergier, säger Rebecca A Johnson.

- Och de barn som växer upp på bondgårdar har oftast starkare immunsystem än andra barn.


Kramar och tack för mig

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 20 oktober 2015 20:56


En skitdag!

Vissa dagar är verkligen inga dagar man önskar sig, men vem sa att livet var enkelt.

Jag är jag, och ingen kommer någonsin kunna ändra på det.

Det är att vara respektlös, att inte bara acceptera hur vi människor är.

Man kan inte göra om människor....gilla't eller skit i det.


Allt kommer till en gräns, en punkt när man får nog.


Det finns många sätt att göra någon illa,

och jag tror inte för ett ögonblick på att man kan gör någon illa utan att ens veta om det.

Jag är övertygad om att man är fullt medveten om sitt handlande.

Man kan ju så klart alltid säga att det är mitt eget fel, att jag säkert har missuppfattat allt, 

och på så sätt skyddar dom sig själva.


Det är tufft....händelser som förändrat livet kommer ikapp...

...tårar som sväljs är betydligt bittrare än dom som fälls, det är så säkert.


                        

Är så trött på att andra säger till mig VAD jag ska göra, eller inte göra.

Det här är väl mitt liv, INTE ert, så sluta, och lev ert eget liv, så fortsätter jag med mitt.


Att jag ens bemödar mig med att skriva det här, det kan ju tyckas onödigt kanske, men återigen,

jag gör som jag vill, och det känns rätt ok att få det ur sig.

Ännu en gång påminns jag om min tacksamhet över att ha hundar i mitt liv, dom dömer aldrig någon.

Dom bara finns där, glada och positiva till livet.

Och även om dom "bara" finns där, så gör dom så stor skillnad.



Om man varit med om stora tragiska händelser i sitt liv,

och om man dessutom har några år på nacken,

då tror jag man blir mera ödmjuk inför livet (oftast)   

Ingen är osårbar, inget vara för evigt.




Ibland infinner sig lite djupare tankar på våra promenader.

Dagar som i dag funderas det kanske lite extra, men kontentan av allt, 

det är ändå att jag reser mig igen, och då känns det helt ok igen.



Lyckades förhindra en icke önsvärd händelse i dag,

när hundarna stod redo att rulla sig på den nygödslade åkern!



Tjohooo, vad jag är tacksam över det!

Oftast är det inte det allra värsta som kan hända,

men just i dag kändes det som en onödig sak att göra.

Hade liiite annat att göra.



Ganska igenväxt!

"Skyddat läge" kan man säga.



   Mina vänner        



Vi tar nya tag i morgon, laddar för "utflykt" OCH "äventyr" med vänner.



Kram

Susanne



Av Susanne - 19 oktober 2015 21:32


"Vilken toppen dag!!"

"Bästa födelsdagen"

  

  Fyller man år, då ska man ju känna att det är lite speciellt.

Ronja blev 7 år i dag, känns helt galet, dom åren har bara rusat iväg,

    Hemskt egentligen, att man ska känna lycka över att hon blivit 7  år,

men det beror väl på att så många berner får somna trots unga år.



Ronja är verkligen som en valp fortfarande, ingenting är förändrat.

Hon är levnadsglad, helt enkelt, och det bästa hon vet, det är att simma.

Så klart fick hon simma i dag.....


               


Det var så länge sedan vi var på inomhussimning,

sjukdomar har avlöst varandra.

Men nu så, nu SKA dom hålla sig friska LÄNGE, det har jag bestämt.



Varje gång Skorpan simmar, ser jag tillbaka på hur det såg ut i början av hennes simkarriären.

Jösses vilka problem hon hade!!

Hon hängde liksom upprätt i vattnet,

och var min hennes närhet blev man helt plaskblöt.

  


Den tide när nu förbi,

och även Skorpan har lärt sig simma så fint så fint.



Ronja håller koll så hon inte slarvar med simtagen!

"Bra där, Skorpan...heja dig!!"

 


"GAAAH!!!"

"Sååå trist att vänta o vänta!"


(vissa regler medföljer vid lån av bassängen...STÄDA!!)



Med simmade, torra hundar, drog vi på utflykt.

Nytt ställe, vackert som tusan, trots brist på sol.

Straxt bakom ryggarna på hundarna, precis när jag tagit bilden,

sprang det förbi ett större gäng med hjortar!



Blixtsnabbt fick Skorpan in deras doft i nosen!

Och jag är glad att jag såg dom vackra djuren skymta förbi i kameran,

innan Skorpan o Ronja hann se dom alla.



Vi stannade rätt länge, tränade lite "apportering",

och Ronja slog mig med häpnad.

Efter en stunds promenerande, upptäckte jag att min ena handske var borta.

"Var hade jag tappat den nu då, måntro?"



Bad helt enkelt Ronja hämta min handske....hon började leta,

såg att hon gick precis där vi gått tidigare,

och vips, så kom hon och lade den i min hand.

  


Svårt att släppa dom där hjortarna helt o hållet, tyckte Skorpan.

Måste kolla så dom inte kommer tillbaka!




Blev det något "smarrigt" till hundarna då??

Så klart det blev.

Favoriträtten nr 1!

PANNKAKOR!




Karm

Susanne

Av Susanne - 18 oktober 2015 19:56


           En skön helg snart slut, och det känns konstigt att vi "nyss" låg på en strand långt bort.

Allt är tillbaka i vanliga gängor, vilket jag iofs gillar.

Joo, för jag är nog en riktigt hemmaråtta jag.

Lördagen var en stor dag, för då "hux-flux", fyllde barnbarnet Meya 5 år!!!

Och hur gick det till, undrar man?       


   

Familjen (nästan hela) samlad, det är en så härlig känsla,

när alla är på samma plats samtidigt.

Och är man en liten tjej, som fyller 5, då är står det bara en sak på önskelistan.

FROZT!

Hon fick en alldeles egen tårta,

och på den andra tryckte hon ner femman mitt i nosen på den stackars renen, Sven  

  


Lycklig tjej, som blivit så stor  



Självklart måste jag trycka in bilder på Ronja o Skorpan också.....

  


Ännu en lycklig liten kille, Leon   


   


Att ta en bild på äldsta barnbarnet, Milton, det är stört omöjligt.

Han gillar det INTE, och jag förstår honom, jag avskyr också att vara med på bild.

Det brukar fungera om han inte vet om det,

men i går var han på sin vakt, så det fick va, helt enkelt.


Tur dom här brudarna gör vad som helst för lite belöning.

  


På dagens promenad i solen, hittade vi en ödetomt med fina äppleträd.

Oftast brukar förvildade äpplen smaka rätt illa, tycker jag,

men det här hade såå goda äpplen.

Tur man alltid har bajspåsar med sig....

"Jag vaktar!"

(Och vi fick vakta Ronja, så hon inte åt upp dom....hon älskar äpplen.)


          

Tänk att en gammal sprucken tegelvägg kan vara så fin.



"Vi kommer.....!!"



Näe, det var ju inte så att Skorpan helt plötsligt stod stilla för att någon sa åt henne.

Nej nej, hon fick syn på en lattjo liten pryl, sakta komma ut ur det höga gräset.

Läskigt, nej då, men konstigt?

En liten självgående gräsklippare som kommit på villovägar,

den hittade inte hem till sig helt enkelt.

Stackars den.....  



Ronja Skorpan och den där tegelväggen igen   



I kväll blev det pälsvård igen.

Tycker det är rätt avkopplande att pyssla med pälsarna.

Kamma kamma kamma....Tyckte det kunde vara bra inför morgondagens bad.



Nu när äntligen båda hundarna är helt bra (peppar peppar ta i trä)

så ska vi återuppta simningen igen.

Det känns som det var jättelänge sedan.

Just det, det var när Ronja fick sin diagnos, KORSBAND AV som vi fick göra uppehåll.

Som tur är var inte något korsband av, men det har ju hänt annat som tagit lite tid,

och simningen har fått stå tillbaka.

Nu kör vi igen.....KUL!!



"Jag blir galen på den här skälliga hunden!"

HAHAHA!



Störtkul leksak slängdes ut i dag.

En gammal kudde som blev så rolig.

Konstigt nog höll den, (i dag i alla fall), trots slit från två håll.



Skrev om foder härom dagen, att vi bytt till spannmålsfritt.

Jag har fått många frågor om vad vi bytt till, för det glömde jag ju skriva.

Det nya fodret är Hill's ideal balance.

Gillas av hundarna, och jag är nöjd med skillnaden jag upplever.



I morgon är ingen vanlig dag!!


  

Kram

Susanne


Av Susanne - 16 oktober 2015 21:40


Vi är säkert många som funderat över det här med matfrågan till hund.

Man vill ju hitta det där fodret som passar mina hundar bäst.

Har verkligen försökt läsa mig fram till ett svar, men det är en djungel.


Att det dyraste fodret skulle vara det bästa, det tror jag absolut inte på,

man får helt enkelt bilda sig en uppfattning från hund till hund.

               

Även dagens bilder går i höstens tecken!

"Kommer ni med, eller?"


Vackra.....



  .....dock INTE goda!




RAAAKT FRAM! 



   Åter till fodret...  

Har under lång tid använt samma foder, och joorå, varit nöjd med det, men....

Hade upptäckt att framförallt Ronja hade fått klåda.

Oftast inte så besvärligt, men ändå, klåda.

(Kan ju inte va så skönt)

Jag kunde inte se något konstigt i pälsen/skinnet, inga utslag, inte rött, 

såg ut precis som det skulle.

Ibland fick hon som mjäll på vissa ställen, och jag kopplade nog klådan med det.

Så startade åter igen inhämtning av information om olika foder.


Ringde runt och pratade med olika "foderexperter",

frågvis till tusen, ifrågasatte än det ena, än det andra.

Attt betala många extra kronor för att fodret innehåller äggulor från frigående höns i Canada,

det finner jag ingen som helst anledning till.

Det finns mängder av innehåll som tillverkarna anser vara livsnödvändigt,

men jag tog mig en funderare på VAD det egentligen var som jag tyckte var viktigt.


     

Lycka är att hitta en sjö!!  



  Här har vi promenerat i många många år, jaa, 30 så där,

men aldrig någonsin sett någon sjö!?   

Fin var den också!



Ronja o Skorpan fick "Tok-Ryck" när dom insåg att dom faktiskt fick hoppa i o simma!

Skönt skönt skönt!



Ronja njöt av en lugn simtur, medan....


   

...Skorpan, var fullt sysselsatt med annat!

Som att undersöka vad som fanns UNDER vattenytan!



    Som en dränkt katt....jag menar hund.

Det blir inte så värst mycket kvar av dom, när pälsen är genomsur.



Hundfoder innehåller ofta stora delar spannmål, och frågan är då,

behöver verkligen hundar spannmål?

Näe, dom kan inte tillgodogöra sig det, och behöver det absolut inte.

Jag ser det mest som utfyllnad i hundfodret.

Till saken hör också att det KAN ge torr hud, vilket i sin tur KAN leda till klåda.

Värt att prova, tänkte jag, ett helt spannmålsfritt foder.

Letade upp ett foder som jag tyckte kändes "bra", innehöll det jag ville.

Nu har vi under en längre tid använt det nya fodret, och det är helt otroligt!!

Ronja har ingen klåda alls längre, hennes skinn har inga spår av mjäll alls,

och kanske framförallt, hon är inte torr i skinnet/pälsen.

Magarna har också varit tipp-topp hela tiden,

Med andra ord, jag är nöjd! (det tror jag även hundarna är)



På väg hem igen längs "vår" banvall.

På den ena sidan ligger en "sjö".

Vi kallar den sjö, men egentligen är det ett stort "surhål", där vattnet inte rör sig alls,

det luktar inte hallon, och är äckligt, helt enkelt.

Där vill man inte att hundarna ska bada, (det vet dom om)

Men Skorpan är ju numera frisk, har inte fått vara tokig/galen på så länge,

så det spritter i hela henne.

Vid en obevakat ögonblick for hon iväg som den lilla vesslan hon är......rätt ner i den stinkande "sjön"

*PLASK*

 

Ordningspolisen Ronja, hon reagerar blixtsnabbt, vänder om och kommer ruasande till mig,

"Såg du, såg du, såg du matte???"

"Skorpan hoppade i vattnet....det får hon väl inte va, va, va??" 

 

(vid den lila pilen, där håller Skorpan till i geggan)


Ronja tittar frågande på mig...."Ska jag hämta henne?"

Säger jag JA på den frågan, då springer hon och handgripligen drar upp henne i nacken.



Och SKorpan, hon har då en uppsyn som bara hon kan ha.

En uppnosig liten busunge, som gör precis som hon vill.

  


"Samtidigt som Skorpungen hämtas,

då passar man självfallet på att ta sig ett dopp själv också, i det geggiga vattnet"

  

Ronja är ju inte den mest renliga tjejen hon heller!



Ännu en skön höstdag   



Även om man kommer hem med två mindre rena och fräscha varelser,

så gör inte det så mycket, för vi hade det mysigt på utflykt.



Nu laddar vi för 5 års kalas i morgon.

Ska bli så underbart att träffa alla barn o barnbarn igen.


Kram

Susanne

#hundfoder

#foder

#spannmålsfritt

#hittaensjö


 

Av Susanne - 15 oktober 2015 21:15


Förlåt mitt tjat....ett tag trodde jag verkligen inte att det någonsin skulle bli helt bra igen.

Så klart pratar jag om Skorpan....IGEN.

Det här året som gått, det har innehållit så mycket skit o elände, så mycket tråkigheter,

trodde aldrig det skulle ta slut, på riktigt.

När tiden gick och ingen kunde komma fram till en diagnos,

allt var bara gissningar (vilket jag på sätt o vis förstår)

Skorpan blev uppsatt för operation...dom skulle öppna och leta fel,

för jag var ju tvungen att inse att det faktiskt kunde vara en tumör,

eller kanske hjärtfel, som veterinärerna sa.

        Varför inte en svår lungsjukdom kanske!?!?            

          


Men så tittar jag henne i ögonen i dag,

och då vet jag!

Då vet jag att hon mår bra igen, det syns så tydligt.


En stor bukoperation med avlägsnande av ett styck hel majskolv i tunntarmen.

En hysterektomi, (borttagning av livmodern) pga inflammation i den.

Och nu det sista, främmande kropp i halsen någonstans,

som efter mängder av undersökningar och behandlingar i 2,5 månads tid,

nu kommit ut naturligt, med hjälp av Bisolvon.

Allt detta på mindre än 1 år!!


Nu är det stopp, inget mera nu  



Vi kan börja leva precis som vanligt igen, vilket vi inte gjort på länge, känns det som.

Jag har hela tiden varit på min vakt, har inte kunnat släppa taget om min oro.


Nu kan vi träffa våra kompisar igen, 

hundarna får vara bara hundar och busa med sina kompisar, precis som i går.

Samma sak vad gäller träning, simning, och allt annat vi pysslat med, allt har legat på is.

Även om vi har kunnat träna lite, så har jag inte haft någon lust helt enkelt.

Nu har även den kommit åter.


  

Att i dag var en så härlig höstdag med en sol som lyste,

träff med en kär vän, och tillhörande kondisbesök, då kan man ju bara må bra.

Och det gör jag...mår bra.



Jag blir lika förvånad varje höst när löven ändrar färg.

Hur är det möjligt att det kan bli så vackert?! 



Skrev för en tid sedan om vår anmälan till arbetsprov,

och att jag fått veta att man inte får anmälningsavgiften tillbaka,

även om jag skulle kunna ordna veterinärintyg.

Nu tyckte jag att det var lite tokigt, och letade reda på stadgarna i klubben.

Vad står det egentligen om det här i stadgarna?

Jo, så här.....


Anmälningsavgiften skall återbetalas om:

• hund insjuknar eller skadas (styrks av veterinärintyg, återbud lämnas före provdagen)

• hund på provdagen, före hundens start, är uppenbart skadad. Detta skall intygas av tävlingsledaren 
  
eller domaren.

• tik löper (styrks av intyg, bevittnat av två ojäviga personer, återbud lämnas före provdagen).

• föraren är sjuk (styrks av intyg inom 8 dagar, återbud lämnas före provdagen).


Jaha, då så, tänkte jag, och tog kontakt med den person som sitter i styrelsen,

och har sista ordet i frågan.

Så var den saken löst.

Självklart skulle jag få tillbaka pengarna jag betalat,

och det tidigare svaret jag fått kunde jag helt bortse från.

(Vilket för övrigt löd: "Nähee, nu får du nog allt betala ny avgift till nästa tävling.....)

Gulligt!   

Dom här två är i alla fall gulliga, där dom sitter i "hösten"   



I dag fick jag reda på en nyhet....hade ingen aning faktiskt.

Det finns en cocosbollsfabrik, alldeles nära där vi bor!!!




Hur sjutton kan det komma sig att jag inte vet något om den??

Och dom tillverkar inte enbart cocosbollar minsann, utan massor av annat gott-gott, 

och livsfartligt.

Frågan är om jag törs åka dit?

Jag är en riktig godsråtta   




Alltid samma sak!!!

Ronja kan bara inte låta bli att tjuvstarta.....



Men Skorpungen är snabb som en vessla,

och är snart uppe vid sidan om Ronja igen.



Så där....då ska jag va tyst....

  

Kram

Susanne

Av Susanne - 14 oktober 2015 22:25


ÄNTLIGEN!!

På riktigt!

Minns knappt när vi senast kunde träffa våra vänner för en riktig utflykt.

Då menar jag utflykt med ryggsäck o så...(läs fika)

I dag var det dags igen, med våra friska hundar, en härlig höstdag.

(Om jag fått önskat något litet, så skulle det väl varit lite ljusare himmel kanske.

Finare bilder då)


Här är i alla fall Linus, Skorpan, Ronja och Ludde i höstlöven.

              Älskar färgerna!           

(Ja, och hundarna)



Det var ingen som helst tvekan om att hundarna tyckte det var lika roligt att träffas,

som vi "mattar" gjorde.


Preciiis som vanligt, var det Linus och Skorpan som "umgicks" allra mest.

Busade och hade skoj.



  Här är "lilla Ludde", som är så långt ifrån liten man kan komma.

Hans ögon kan man drunkna i....på riktigt.

Men Ludde, hans ögon är enbart fokuserade på Ronja.....alltid.

Han älskar Ronja, har alltid gjort, från det att han var 9 veckor ung.

Och jag vet att Ronja har ett gott öga till honom,

(trots den rätt stora ålderskillnaden...men i kärlek är väl åldern bara en siffra, va?)

för det finns nog ingen annan hane som kommer undan med det Ludde gör.



 "Tok-Rycken" är tillbaka!!

Ännu ett tecken på att dom här flickorna mår bra.

WROOOOM.......  



Fin plats, fina gamla hus, och en stor sten.

Kan det bli bättre?!

Flickorna var först uppe....väntade på pojkarna....."Kommer ni, eller?"

Men tyvärr.....en bild med dom alla var önskemålet, men det blev inget av med det.

Iofs rätt roliga bilder, men jag tänkte istället visa vägen till en annan bild.



Vi besökte en plats, historisk sådan, med fina gamla hus, ladugård, m.m

På ladugårdsbyggnaden fanns en så fin fönsterglugg med en gammal lucka,

och det vore väl fint om man kunde få in hundarna innanför,

så dom liksom kikade ut genom fönstret, tänkte jag.

Nu var ju fönstret ganska högt upp....skulle dom klara att hoppa in måntro?

Näe....det gick nog inte...

Vi gick runt byggnaden och funderade på alternativa vägar in.....och visst hittade vi

en "glugg" på motsatta sidan också, något lägre.

Hm....det skulle nog gå bra.....


Joo, lite "meck" blev det ju....


     

Men envishet vinner ju oftast.

Så var alla hundar på insidan, och jag på utsidan.....nu skulle jag väl kanske

få till en bild på dom alla tillsammans där i gluggen....eller?

Just det....kompisen var ju förstås också på insidan!!!

"Vad gör du här, varför står du där bakom?"

 


"Nej nej, ni ska ju titta ut!!!"

"Där borta, titta där borta nu...alla på en gång...SNÄÄÄÄLLA!!"

Alla hundar tycks säga; "Var, var, var ska vi titta, vad menar du?"

Och Ronja tycks fundera över om hon helt enkelt bara ska dra?

Strunta i allt vad fin bild heter....hoppa ut!

Det var verkligen KAOS!

Men ett fruktansvärt roligt kaos.

Hundar som helt plötsligt befann sig på fel sida av huset,

hundar som hoppade ut och in genom fönstergluggen, 

Hundar som var utanför när dom skulle v ara innanför....jaa, ni fattar säkert.



Men hoppsan....se på sjutton.....Här står dom nu, ALLA FYRA!!

I gluggen och titta UUUUT!

Svett svett....torka pannan och knäpp knäpp från kameran.

Äntligen.

Men vid knäpp från kameran, vad händer då?

Jo, då tror mina "smarta" flickor att allt är klart...färdigt....och hoppar!!!



Tji fick jag i dag!

Det var pojkarna som drog sin väg minsann.

"Men öööh, grabbar, var tog ni vägen....jag tror inte hon var riktigt klar här ännu...KOM TILLBAAAKA!!!"

(Ronja efterlyser sina vänner, medan Skorpan tar det säkra före det osäkra

och är så stilla, så stilla, som bara hon kan....NOT)



Om jag säger så här, jag har träningsvärk i skrattmusklerna!!

Man skulle satt upp en kamera och filmat alltsammans.....eller förresten, det skulle vi nog INTE!!


Törstig blev Ronja i alla fall av allt spring och hopp och ut och in...."Tack för vattnet, Sanna!"

 


Måste erkänna att jag kommer på mig själv ibland

med att lyssna på Skorpan, om jag hör några konstiga ljud igen, menar jag.

Men inte ett enda, inte ens ett host!

Tack tack tack för det, säger jag.

Så skönt.

(Och Ronjas öga, där hon fick en rak höger av Skorpan, det är också helt ok igen)



Finaste Skorpungen, nu får det inte hända Dig något mera,

i alla fall inte på väldigt väldigt länge.

  


Kram

Susanne

  

#konstenattlyckas

#fotograferarörligahundar

#skrattapåbara

#vardetinbrott

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se