quilaoronja

Alla inlägg under oktober 2015

Av Susanne - 13 oktober 2015 21:32

     

Har jag sagt vad jag tycker om hundar som mår bra?

Jag älskar't!!

Det har varit så mycket tråkigheter under en längre tid,

att man nästan glömt hur skönt det är när allt börjar ordna till sig.



Tränade faktiskt lite på förmiddagen, vilket inte heller blivit av på länge.

Å vad vi njöt, alla tre.

Med lite uppfräschning av minnet, så gick det riktigt riktigt bra, tycker jag.

Därefter var det dags för lite vårdhundsarbete hos min mamma,

som alltid är lika uppskattat.

"Tanterna" i dagrummet sitter på rad i soffan o sover....så kliver vi in genom dörren....

Du jäklar rättar damerna upp sig, sträcker fram sina händer, lockar på hundarna,

och framförallt, dom lyser upp i hela ansiktet!



Alla njuter, även jag!

Så släpper jag dom, säger att vi ska till "mormor",

och dom båda rusar bort i korridoren, stannar utanför min mammas dörr...

Svansarna går som vispar...



JAg öppnar dörren.....dom tränger sig in, samtidigt, fort fort....

Kastar sig upp i mammas säng....

"TJOHOOOO, VI ÄR HÄR NU!!!"

Hahaha, stackars mamma.....man skulle kunna få en mindre hjärtinfarkt för mindre.

Men hon bara skrattar, får tårar i ögonen, och njuuuuter.

"Hej mina kära fina hundar", säger hon...."Och hej på dig med, min lilla dotter"



= GLÄDJE!

Ömsesidig glädje!


     

Vi hann även med att träffa hundvänner på eftermiddagen.

  Det har vi inte heller haft möjlighet till på väldigt länge.

Ut på promenad, härligt hundspring på öppna fält (inga rågfält dock)

Joorå, kameran var så klart med även då, men det var det här med ljuset!

Det fanns nästan inte något ljus alls, så bilderna från den träffen blev inget att ha.

Men det kommer flera tillfällen.....många flera. 



Gulliga!

(Ser livsfarliga ut....)

Men dom mår bra, väldigt bra.

(Törs väl inte säga så egentligen)



Såg tillbaka på tiden som gått,

blev varm inombords av alla fina ord och tankar som så många skickat till oss.

Stort tack för allt stöd från er därute i cyber världen, det värmer.


Kramar

Susanne

#bisolvon

#friskförklarad

#skorpan

#ronja


ANNONS
Av Susanne - 12 oktober 2015 21:15


"MEN??"

"Vem är det där?"

"Dom känner ju vi igen!"

      


Det gick inte hålla i så länge till......

"Alla glada", så kan man väl kanske sammanfatta hämtningen av Ronja o Skorpan.




Det bästa av allt, det var så klart att det inte hördes en endaste liten host från Skorpan.

Just vid ansträngning  har det varit som allra värst förut, 

men nu...INGENTING!!

Går inte ens att beskriva känslan.

Svaret.....BISOLVON!!!


Så fort vi hämtat hundarna for vi vidare in i skogen för en efterlängtad promenad.

Hela tiden väntade jag nästan på att Skorpan skulle sätta igång igen, men INGET kom, 

hon är hur bra som helst!



Blir inte ens trött, så som hon blev tidigare.

Det förklaras förstås med att hon fick inte fullt med syre, pga allt segt var.

Bisolvon löste upp det, det som satt fast följde med ut, och inget irriterar längre.

Slutet gott, allting gott!!!

             


Väl hemma igen åkte badkaret fram.....för preciiiis som vanligt,

hittade dom båda flickorna en STOOOOR gyttjepöl i skogen,

som dom bara var tvungna att undersöka närmare.

(Allt preciiiis som vanligt)





"Hallå....det låg godis vid mitt träd även i dag!!"



"Ta nu och lägg dit en ny godis till mig tack!!"

"För ni glömmer väl inte mig, va??"

 

  

Risken att man skulle glömma en Skorpunge är ju rätt obefintlig faktiskt!

      


Tjatar om det igen, känslan av att ALLT nu var helt bra, den kändes så härlig.

Skönt att vakna i sin egna säng var det också......MEEEEN!!!


Var ute med hundarna i morse, dom var så där skogstokiga som dom brukar, 

jag bara njöt.....

Dom båda åt frukost.......så plötsligt ser jag hur Ronja ser ut!!!!!

Hon såg vid första anblicket helt sned ut i ansiktet!

Jag vet inte hur många tankar som hann snurra runt i huvudet,

innan jag sansade mig och tog en ordentlig titt på henne.


(bilderna är tagna innan det hände)



Kunde snabbt konstatera att det rörde sig om ögat, ingenting annat,

men å andra sidan såg det INTE alls bra ut.

Hon hade ont!

NEJ NEJ NEJ.....inte mera nu, skrek det i mitt huvud....

Efter prat med en kär vän, med stor erfarenhet, så ringde jag "mina" veterinärer.

Ögon ska man vara extra rädd om.


Så klart ville dom att vi skulle komma, och jag hade iofs ändå tänkt svänga förbi med Skorpan,

och berätta om hur allt gått med henne denna veckan.

Måste väl vara intressant även för veterinärer att få reda på hur allt löste sig till slut.


Såå...Ronja knep och besvärades av sitt öga, jag hade ingen aning om vad hon gjort.

Jag såg inget i ögat, men spolade ändå....

När vi kom till veterinären tyckte jag nog att det såg bättre ut, men nu är ju Ronja en liten luring!!

Hon är expert på att luras och inte visa om det gör ont.

Ögat undersöktes noga efter färgning, men inget hittades. (tack för det)

Däremot var hon irriterad i ögat, så det syntes att hon fått in något tidigare....Eller?


"Vetten" tog ett ordentligt snack med Ronja när vi var klara,

sa att "Nu får du ta det lite lugnt, och kanske inte busa så våldsamt med din kompis, Skorpan!!"

Man ska vara rädd om sina ögon!

Så hade vi sällskap till väntrummet, där Skorpan och bästa "tvåbeningen" väntade.....Då,

Jaa, som vanligt kastade sig Skorpan över Ronja, med sitt stora fina leende,

dom blev så glada att ses igen, efter en kvart! (Knäppa hundar, haha)


Då säger veterinären;

"Nämen, RONJA!!!"

"Jag sa ju precis till dig att ta det lugnt.....NU VET JAG vad som hänt med ditt öga!"

"Du har helt enkelt fått en Skorpungetass i ögat...inte alls så konstig som ni busar"


Lite skyddande salva nu bara.



En del får en snigel på ögat, andra....en Skorpantass!

   


Vi tar en dag i taget...törs knappast hoppas på att inget mera händer nu.

 Det hade varit så roligt att vara med på årets sista arbetsprov nästa helg,

men det går ju så klart inte.


Vad som också är tråkigt är att man betalar in sin anmälningsavgift,

och får inte tillbaka en krona om man inte kan deltaga.  

Hur ska jag veta om en hund kommer bli sjuk eller inte?

Så det är inte enbart alla veterinära kostnader som varit för Skorpan, 

det är också anmälningsavgifter som man inte får tillbaka.



Många kanske tycker att man får skylla sig själv om man anmäler,

men inte sjutton kunde jag i min vildaste fantasi tro att det här skulle bli en så lååååång följetong.


Jag gråter inte över det......för glädjen har tagits bort, har hänt så mycket fruktansvärda saker,  

rena rama sandlådefasoner, mobbing....Inget för mig, vill inte vara med om det igen!

Vi tränar på här hemma, hundarna och jag, och kanske en vacker dag,

att vi deltar i något arbetsprov igen.

Men då ska det enbart vara för vi ska ha roligt,

inget annat.


Kram

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 7 oktober 2015 18:21

   

   

Så där då, nu ska vi se om jag lyckas få till det här i dag.

I går craschade hela nätverket i många delar av Side,

vilket då gjorde att ALL WiFi-verksamhet låg helt nere.

För oss turister är det ju inte hela världen, men för restauranger, hotell, butiker, jaa, det är förödande.

Men i dag verkar det vara igång igen.

Så nu ska ni få höra!!!!





Skrev om min "sjukliga" oro för Skorpan, mådde hon sämre, mådde hon bättre, 

eller var det oförändrat?

Nu "råkar" det vara så att en vän till oss arbetar på pensionatet,

så jag var helt enkelt tvungen att skriva till henne o fråga.

Ni anar inte min glädje!!!


 



Men först lite kultur!

Guden Apollons och hans fästmö, Athenas tempel.....tänk att det står kvar stora delar av det efter all denna tid som gått.

Fascinerande! Och vackert.




Ibland passerar ett o annat "sjörövarskepp"




Överallt finns spår av en svunnen tid, jaa, faktiskt under varendaste liten sten.


   


Men nu så, nu tillbaka till hundar!!!!

(Det är nära nu, i morgon natt flyger vi hemåt igen.....)


 







Vi träffar på många hundar på promenaderna (vilken tur)

Dom är som ett gäng som träffas på mornarna, är tillsammans hela dagarna,

för att framåt kvällen dra sig "hemåt" igen.




Och råkar det nu komma någon som gillar hundar, så känner dom det på sig, tror jag.

Jag kan ju inte låta bli att prata några ord med dom, så klart.


   


Siesta i skuggan med bästa kompisen.


   



Svansen slog hårt i backen....vift vift vift.


   




Skorpan!!!!

Jag vet att många haft olika diagnoser och tankar om Skorpan,

men ska vi vara helt ärliga, får man varken cancertumörer, kennelhosta, halsfluss, missbildningar,

eller någon form av maskar av att snabbt springa genom en rågåker.


Som jag tidigare skrivit har vi kollat ALLT!

Prov på kennelhosta, endoskopi på hela luftvägssystemet, halsen, buken, odlingar av alla de slag.

ALLA blodprover man kan tänka sig, alla masksorter man kan tänka sig, röntgen lungor luftstrupe....

Jag kan fortsätta länge.


ALLT har varit negativt, precis allt.

Då återstår den allra första "tesen", Skorpan drog ner något litet ax när hon sprang där i åkern,

som satt sig väldigt fel, och hon kunde inte få upp det.

Hon började harkla sig direkt, och slutade aldrig.


Under ett av alla våra besök hos veterinärer, hade jag ett långt långt samtal med en av "djurvårdarna".

Både hon och jag hade samma känsla, samma tanke om orsaken till allt.

Nu hade kroppen börjat sina försök att ta hand om och stöta bort det som satt fast,

massor av var bildades långt ner i halsen.

Det kan inte va lätt att bli av med det, segt, hårt,

och hundar har inte samma förmåga att hosta till och spotta som vi.


Under det där samtalet vi hade, sa vi båda, "Skulle man inte kunna ge slemlösande?"

Vi tog upp detta med veterinären, som inte alls tyckte som vi.

Skorpan har fått penicillin kortison! Utan något bra resultat, och trots att inte proverna visade några bakterier.


Vi skulle även åka till Norge, så hon var tvungen att avmaskas, vilket många trodde skulle göra susen.

Men NEJ, det hjälpte inte.

Kanske en annan mask eller parasit?

Avmaskning igen, utan effekt.

Hon har heller aldrig haft feber!


Så till slut, dagen innan vi skulle åka iväg på semester,

tyckte även veterinären att vi skulle nog ge henne slemlösande trots allt.

Kanske kunde det hjälpa till att lättare få ut det som satt fast.


Bisolvon, gott som tusan tyckte Skorpan....

Och gissa vad?

en endaste gång har personalen på pensionatet hört henne harkla till lite.

(vilket hon mer än gärna får göra för mig)


Enligt vår vän är Skorpan precis som vanligt, glad och pigg igen!

För mig är det helt fantastiskt Skönt.


Efter 30.000:-, massor av veterinärbesök och provtagningar,

2 månader, och så min oro förstås, så var det trots allt lite hjälp med slemlösande som behövdes.

Jösses säger jag.


 







Knappt man tror det är sant.....underbart.

Hoppas vi slipper problem med hundarna för en lång lång tid framöver.


Nu packar vi ner i väskan igen, har en sista dag på stranden i morgon,

för att vända tillbaka till Sverige i morgon natt.



På söndagmorgon, då jäklar....då blir det fest.....

Undrar vem som blir gladast?

Jag eller hundarna?



 


KRAMAR

Susanne 




Av Susanne - 6 oktober 2015 22:08

   



Jamen  dä.....det här är väl helt galet ändå?

Har inte varit borta många dagar, men lika sjutton längtar jag efter Ronja o Skorpan.

Hade Skorpan varit helt frisk när vi åkte, då hade det säkert varit en helt annan sak,

ämne nu var hon ju inte det.....

Mina tankar går tillbaka till Quila, när hon var så sjuk, och vi var tvungna att lämna henne,

också pga en resa.

För det går inte att avboka en resa för att ett djur inte mår bra.

Joo, om man är gjord av pengar kanske.....



Jag fick en bild på hundarna i går, och blev så glad, men då börjar tankarna ändå snurra i mitt huvud.

Försöker vända på det, och hoppas att OM det skulle hänt något, om Skorpan skulle må sämre,

DÅ borde jag väl fått reda på det?

Eller vill dom inget säga för att inte oroa mig?

Jaa, ni hör ju hur det låter....

Jag har helt enkelt inte full kontroll, och det ogillar jag.

GRR......Blir så arg på mig själv, men kan inte hjälpa det.


   


Så kan man kanske tycka att jag kan skriva och ställa frågan själv, 

och höra hur hon mår, men nej, det vill jag inte heller.....för tänk om....



Har det otroligt bra här, inget att klaga på alls.

I kväll har vi beskådat ett hejdundrande åskoväder.

Stor skillnad mot när det åskar i Sverige.

Här blixtrar det oavbrutet i kanske 30 minuter, 

ett vackert skådespel på himlen,

följt av några regnstänk....så var allt över.


Tog en lång skön promenad på staden gamla gator,

efter en god middag.

Nödvändigt för att inte rulla fram efter den här veckan.



Kram

Susanne



Av Susanne - 5 oktober 2015 15:50


     


  

Eller tänkte o tänkte.....det har jag ju lagt ner för en stund.....nästan.

Det var det här med hundarna.

Hur sjutton kan man sakna dom så mycket, bara efter ett par dagar?

Kanske inte så konstigt iofs, dom är ju runt mig.....alltid.

Här springer ofta hundar lösa, sköter sig själva hela dagarna, strosar runt på stränderna bland alla människor,

och lägger sig gärna under någons solsäng för att få lite klappar och kel.


Så tänkte jag....en Berner här,

i sanden på stranden, det vore väl nått' att få hem på kvällen....eller kanske inte.


Att ligga helt stilla i solen, det är inte riktigt min grej,

nej, jag måste göra något, t.ex GÅ!

  

Stranden är många många kilometer lång, så det är bara att bestämma när man vill vända.

Och blir det för varmt, jaa, då kliver man ner i havets kristallklara vatten för svalka.



Den här tiden på året är det väldigt lugnt här, inte alls fullpackat på stranden,
vilket också känns avkopplande.

Lugn o ro helt enkelt, och det var ju det vi eftersträvade.




Att höra vågorna ger också ro i själen.




Som jag nog skrivit om tidigare så är min förmåga att hitta rätt ganska obefintlig.

I kväll t.ex, skulle vi prova en speciell restaurang som vi blivit tipsade om.

Den låg en bit från hotellet, men ingen av oss är ju rädda för att vandra, så vi gick....

....och gick och gick....

Till saken hör att maken hade tänkt att jag skulle klara det här själv, utan hans hjälp

och sa därför ingenting om att jag var helt ute och cyklade.


Så småningom började jag känna att, nääe, det här är nog inte rätt i alla fall??

Då ingrep min "GPS-Gubbe", och förde oss enkelt till rätt ställe.

Jaa ja.....jag hade gått åt helt fel håll....

Jag lär mig nog aldrig.



Gissa att jag blev glad i kväll, när jag fick ett meddelande från Ronja o Skorpan,

i form av en bild på dom båda, från en av tjejerna som jobbar hos "Doggsen"

Det värmde och gjorde mig så glad.

Tack för det.





Att sitta ute och höra syrsorna spela, utan att ha vinterkläder på sig,

DET är inte heller helt fel, och inget vi varit bortskämda med denna sommar i Sverige.




Konstigt att man blir så trött, när man knappt lyfter ett finger....

Dags att stänga ögonen tror jag, och drömma något trevligt....om dom här två kanske...

   
   

Kram

Susanne

Av Susanne - 4 oktober 2015 22:56

  

 


Den där dagen när vi sågs för första gången, den minns jag så tydligt.

Du var bara 10-11 dagar gammal/ung, men där o då bestämde vi oss för varandra.

Vet inte vem som valde vem egentligen, men bra blev det.


Det fanns ingen anledning att leta vidare, Skorpan ville vi ha.

Att det gått tre år sedan dess, det är svårt att fatta,

och åren har ju inte gått helt smärtfritt förbi, precis.


Att hon klarat sig är en gåta, för vid ett par tillfällen har vi varit nära att mista henne.

Hon är stark, helt enkelt, vilket vi är så tacksamma för.


Att vi nu befinner oss i annat land, det är inget som oroar mig alls,

för Ronja o Skorpan blir väl omhändertagna hos Doggsen.

Där har dom båda varit förut, och känner både till personal och rutiner.

Dom har det bäst, helt enkelt.


Jag önskar bara att Skorpan blir bättre för var dag som går, 

det vore en lättnad.

Om inte, får vi ta tag i nya undersökningar när vi är hemma igen.


Underbara hund!




Känns också bra att dom alltid har varandra, Ronja o Skorpan.

Jag vet att Ronja alltid håller ett vakande öga på "sin lilla Skorpunge"

   


Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar dom.....massor!


Här i solens land latar vi oss på stranden, äter god mat och bara kopplar av.

Har oroat mig så länge över Skorpan nu, och här kan jag inte göra ett smack.


Så ett stort hurra för vår Skorpa i da'


Kram

Susanne

Av Susanne - 3 oktober 2015 15:43

Hej då finaste hundarna   

Vi ses om en vecka igen.


 


Ronja o Skorpan lämnades hos DoggsenCenter i morse,

och när man ser att dom känner igen sig och blir glada, då känner man sig så nöjd

  


Snart går flyget till varmare land, där vi ska koppla av och ha det skönt.

Skorpan är inte sämre, och jag var hos veterinär i går för att kolla alla värden.

ALLT var tipp topp!


I bästa fall kommer det som sitter fast i halsen upp av sig självt, och tänk,

om det kunde hända under veckan?!


Det kommer säkerligen att bli en del bilder/bloggande i veckan,

men kanske av lite annan karaktär....typ sol, strand, hav.

(Och så klart några nya hundbilder)

  


Kram

Susanne

Av Susanne - 1 oktober 2015 21:15


                                                  Näe, det går ju inte att låta bli den där kameran,                                                                   och det går inte att låta bli att fota dom här två!                

Nu var väl tanken att det skulle va en bild på Skorpan här,

men, som vanligt klämmer sig Ronja in på ett hörn.

Söt-Ronja

  


Promenad på vår härliga gamla banvall.



      Har tänkt och tänkt.......det här med Skorpan.

Två och en halv månad, och fortfarande ingen diagnos?

Två och en halv månad, och Skorpan har precis samma symtom som hon haft hela tiden.

Och allt detta startade med en 30 sekunders löpning i en rågåker. 


Jag vet att många, inklusive några veterinärer, inte riktigt trott på mig,

när jag berättat hur besvärligt hon har det ibland.

Nu har jag filmat henne och tagit bilder på det hon ibland får upp,

och skickat till djurkliniken,

OJ OJ OJ.....fick jag till svar!

Vem skulle kunna tro att jag gör det här för att det är roligt?

Vem tycker det är roligt att spendera många många mil i bil, för att försöka få svar?

Och vem tror att jag inte har någonstans att göra av mina pengar?



Konstigt!

Även om jag förstår att det är svårt,

så måste det väl finnas någon enda veterinär i Sverige, som sett något liknande?

Jag vägrar tro att hon har en svår sjukdom, som helt plötsligt visar sig efter ett "rågåkersspring".

Hon måste helt enkelt ha något som sitter fast någonstans, ett ax t.ex

Kroppen gör allt för att bli av med detta, därav allt slem/var.




Emellanåt är hon pigg och glad,

men efter ett ordentligt race, då blir hon trött, och mera irriterad i halsregionen.

Tänk om!!

Tänk om hon kunde hosta till ordentligt, och få ut det som sitter där nere....



Vi har tagit en dag i taget, haft många långa pratstunder med div veterinärer.

Jag kan inte ens räkna på ena handens fingrar, hur många diagnoser vi fått sammanlagt.

MÅNGA MÅNGA!

Vi har uteslutit dom alla, och står ändå kvar på ruta ett...



Har haft samtal med försäkringsbolaget i dag också.

Bäst att kolla var vi är i perioden, och hur mycket allt kostat hittills, osv, osv



Vilken tur att vi har ett bra försäkringsbolag,

för där har det i alla fall inte varit några problem.

    Hittills har Skorpan kostat 26.000:-!!! 

Utan att komma fram till varför....bra jobbat va?!


Nu lämnar vi landet på lördag, hundarna är hos Doggsen,

och jag är inte det minsta oroad över det.

Men det hade kännts bra mycket bättre om dom varit helt friska, så klart.



Fjälluften (hos vissa, lukten) har tvättats bort.

Testade även en ny inpackning, som jag gillade mycket.


"Våfflad" Ronja!!



Ser nästan ut som "rasta-flätor"   


    

"Ska vi bli klara någon gång kanske?"

"Torkade t.ex"



Fina Ronja   



"Söt-Skorpan"   

#setilloblibranu




(och så har jag lekt med bilder)


Ett stycke ren o nykammad Skorpunge!



Liksom Ronja.....




Godnatt 

   



Kram

Susanne

  

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se