Att ha hund!

Eller djur över huvud taget, kan man väl säga,

det innebär ett stort ansvar och åtagande.

       När vi "skaffar" oss detta liv, så MÅSTE vi fullfölja, så är det bara.

       Visst har jag, som så många andra, sett Cesar Milans alla tv-program om hur många hundar har det.

Och att många hundägare på riktigt inte hade en aning om vad det innebär att skaffa en hund.

HUR ÄR DET MÖJLIGT??? 

När jag läste om hur en hundägare (berner) bad om hjälp med sin unga hund,

som bl.a hade en dålig attityd mot andra hundar, 

höll jag på att ramla av stolen.

"När jag besöker rastgården anfaller han andra hundar"

Mängder av svar, mängder av tips fick ägaren, dom flesta handlade om träning, motion, osv. osv...

Många bra svar, självklara saker i min värld.

Så kom då sista kommentaren från ägaren....

"Hinner inte träna o så, vi tar bara ut honom i helgerna,

och då till rastgården".

Dom här hundägarna ska inte ha hund/djur!

Hur kan säljaren av djuren missa detta??

Hur kan man sälja ett djur till någon,

som på fullaste allvar tror det räcker att ta en hund till en hundhage,

si så där en gång i veckan?

Jag blir så arg, känns så hemskt att läsa.

Vad kommer hända med en hund som har denna uppväxt?

Det är ju inga leksaker, slit o släng varor, dom är levande.

Måste säga att vi fått det här med uppletande på hjärnan.

När hundarna ser mig stoppa ner alla saker i "ryggan",

blir dom helt galna av lycka (ser det ut som i alla fall)

Hoppar o studsar runt mig, gnyr o gnäller.....

I dag gjorde jag det lite svårare, för det måste ju vara en utmaning också,

får inte bli för lätt, tänker jag.

Utmaningen bestod i att jag gömde föremålen lite,

dom låg inte helt öppet, så nu fick dom slå på nosen ännu mera.

Står mest och njuter av att se dom arbeta.

Så häftigt, dom är så smarta....den tänkta rutan jag stegat upp, den blir som ett staket för dom.

Om dom kommer i närheten av var jag gått, så vänder dom dirket.

Dom befinner sig alltså som i en inhängnad.

Dom zick-zackar sig fram systematiskt,

och har hittills alltid hittat alla föremålen.

        Att få "kampa" en stund med matte,

det är bästa belöningen när man kommit in med det man hittat.   

Att Ronja har en bra näsa, och gillar att använda den, det visste jag ju, 

men att Skorpan skulle ha en sådan talang, det är så häftigt.

Från början var det ett litet problem tyckte jag, att Skorpan spårade upp ALLT!!

Då menar jag precis ALLT!

Men så tränade vi in att allt hon hittar ska jag ha, och för det får man belöning, 

då har jag blivit lugnare när det gäller hennes förmåga att "svälja väldigt dumma saker".

Skelettdelar har vi fått många vid det här laget!

Skulle nog kunna bygga ihop en hel älg med det hon hittat och "lämnat in" till mig.

Några skelett hittades inte i dag, men tro't eller ej, jag plockade en påse kantareller.

Nyuppkomna, fina KANTARELLER!!

Heeelt galet om man ser till att det är november, med attans gott var det.

Joo, jag ser allt att det hänger "snålvatten" om Ronja!

Hm....

Hela helgen har varit en sån' där bra fixarhelg,

ni vet man får en massa småsaker gjort som hängt över en under längre tid.

Skönt när det är färdigt.

Det här är en sak som verkligen hängt över mig, och väntat på att få komma upp.

Det fina skåpet som jag fått i present av en bernervän,

som också är otroligt duktig på att måla.

Har helt enkelt inte funnit rätta platsen, för det här vill jag verkligen att alla ska se.

Men se där, nu sitter det på bästa platsen!!

Det är egentligen ett nyckelskåp, men jag har modifierat det en smula invändigt.

Kanske jag tar en bild med dörren öppen en dag, hehe.

Jag vet att man inte ska tänka så mycket framåt.

Jag vet att man ska ta vara på varje dag.

Jag vet, jag vet.....

Men ibland kommer det liksom över mig trots allt, trots att jag vet.

Älskade Ronja.....

Hemma hos oss, där trivs vi bland löven.

Kram

Susanne

 

Eva H

9 november 2015 12:51

Jag sitter o drömmer om att uppfödaren får syn på det där.....
A o jag har börjat träna lite smått med mattens vante. Han som så gärna bär allt han själv kommer på att han ska bära men inte en tar det man ber honom har börjat plocka upp vanten! Kommer inte in med den, men tålamod är ju hundägarens viktigaste egenskap sägs det :D

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

11 november 2015 01:09

Vad kul att ni kommit igång!! Som sagt....tålamod ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...