Direktlänk till inlägg 13 november 2015
Ägnade inte en endaste liten tanke åt dagens datum,
är väl inte så skrockfull av mig, direkt.
Däremot har jag många ggr tänkt tanken att jag har någon med mig.
Någon jag inte ser, men som alltid finns vid min sida.
Som i dag....På en smal väg, utan någon möjlighet att hålla åt sidan,
möter jag en bil som till största delen befinner sig på "min" väghalva.
Det tog några sekunder innan jag faktiskt förstod vad som hände.
Vad gör man....blinkar med lyset, släpper gasen.....till slut börjar jag bromsa...
Precis innan jag trodde det skulle gå åt skogen,
insåg den andra föraren avd som höll på att hända, och väjde i sista stund.
Jag fortsatte köra....men stannade snart vid kanten...Puh, det var nära ögat.
Så snabbt allting kan ändras.
Minnena från den hemska krock jag en gång var inblandad i spelades återigen upp,
som i en film som körs på "repeat", igen o igen.
Det konstiga är att det klaraste minnet är ljudet.
Ljudet av plåt som knycklas ihop.
Man har en tanke om hur det ska låta, men det stämde inte alls.
Det lät som en tidning som raskt knycklas ihop.....och så blev allt knäpptyst!
Undrar vad den andra föraren tänkte i dag? Stannade gjorde han inte.
Vi var på väg för ytterligare en IR-behandling.
Skorpan älskar det, hon njuter verkligen.
Hon var betydligt mjukare i sina muskler i dag, märktes stor skillnad.
Så snart kan vi nog ta tag i dragträningen på lite mera allvar.
Hittade en ny lite grusväg på hemvägen i dag,
som ledde till en plats vi inte besökt tidigare.
Lättgånget och vackert, men då hade regnet börjat vräka ner,
så kameran fick stanna i bilen.
Hoppas ni alla får en skön helg,
och var rädda om varandra.
Kram
Susanne