Direktlänk till inlägg 26 november 2015
Den ena stunden var himlen kolsvart,
för att i nästa stund visa upp den där fina blå färgen.
Iofs varade det inte så väldigt länge, så man fick vara snabb som sjutton med kameran.
För molniga bilder är inte på långa vägar så roliga som soliga.
Numera funderar jag mer o mer över allt som händer i världen.
Människor man träffar tänker samma sak, vad är det som händer....hur ska det bli egentligen.
Tycker det är skrämmande på alla sätt, man står helt maktlös.
Det känns om möjligt ännu mera viktigt att ta vara på dagarna,
vara rädd om dom, passa på att njuta av livet.
Går nog inte en dag utan att jag också känner glädje,
över att ha Ronja o Skorpan vid min sida.
I vått o torrt, regn o sol.
"Hallå, matte...jag får väl följa med, va?"
Efter promenad var jag tvungen att ta mig till en annan stad i närheten.
Saker man i bland måste göra, oavsett man har lust eller inte.
Jag tycker det är skoj att vandra på nya ställen ibland, så blev det även i dag.
Oftast hittar jag dom där "nya platserna" när jag bara "råkat" åka förbi någon gång.
Och jaadå!!!
Visst fanns det vatten......så jaaadå, visst badade Ronja.
Skorpan lyckades jag stoppa!!
Det skojiga var att jag hittade morgondagens "mission".
En liten väg som bar rakt in i skogen.
Undrar var vi kommer hamna då??
Och undrar om det finns pluppar på några träd?
Förmodligen inte....
Med lite tur så ägnar sig hundarna mera åt att hålla koll på var vi är,
lotsa mig rätt på okända stigar,
än att bara leka och ha dragkamp....kanske alltså.
Spännande kan det i varje fall bli.
Jag skulle nog aldrig ge mig ut på "äventyr" utan hundar, skulle ni?
Återigen är det dom som gör vardagen till vad den trots allt är.
Förkylning med stort F har infunnit sig
Gillas INTE!!
Det värsta är att rösten liksom försvinner, uj uj
Tyst o lugnt kanske man kan tycka, hehe.
Nu kurera mig mera......typ sova.
Kramar till er alla
Susanne