Nog känns det en smula märkligt, att åka och titta på hus alldeles ensam!?

Eller, jag är ju aldrig helt ensam förstås, för flickorna finns alltid där hos mig,

förvisso kanske dom inte tillför så mycket i en så stor sak som just husköp...men ändå, ett stöd i livet     

   "Tycker du det är bra, då tycker vi att det är bra, vet du matte!"   

"Stora ytor att springa på, det är en sak som är säker!!!"

      (Det tror jag gillades av Ronja o Skorpan)

Många tankar snurrar i huvudet, inte minst efter allt som hänt i veckan med maken o så.

Att jag höll på att få uppleva en repris på min egen olycka, (som hände för länge sedan),

det for förbi som en liten bisak i allt annat. 

Tjejen som till slut fick stopp på sin bil, 1,5 dm från min bil,

hon blev så skärrad (förstås) Jag for ur bilen och frågade vad hon pysslade med.....

"För du satt väl inte med mobilen i din hand?", frågade jag

"Näe, jag såg dig inte, fick jag till svar."

Jag var mitt i en rondell, hon kom körandes i för hög fart, rakt in i rondellen,

utan en ansats till att stanna! Inte förrän hon nästan var inne i min bil. 

Nej nej nej!!

Preciiiis samma sak har jag varit med om förut....men den bilen hann inte stanna alls.

Klart jag ställer mig frågan vad som gör att allt händer just nu?

Får vi prövningar?

Tydligen fungerar våra skyddsänglar väldigt bra,

men man kanske ska låsa in sig helt o hållet, innan det går åt skogen ordentligt.

Nä det går ju inte...  

Efter att ha kännt av fastigheten ordentligt, hade vi stämt träff med kompisar.

Jag ville hemskt gärna se mer av omgivningarna.....400 meter till havet,

skulle jag ha våta hundar varje dag då, eller?

Funderar o funderar?!

Ska se när jag lyckas "klämma" in maken i bilen, så han också kan titta, hehe.

Nog om det nu....

Skorpans favoritlek!

Kurragömma!

Inte för att hon är så osynlig kanske, men det vet ju inte hon om, hahaha.

Och rätt som det är, kommer hon som skjuten ur en kanon.......Det gäller att inte stå ivägen....

"Dunk för mig, ett två tre!!" 

"Lill-Killen" Chicco, som anser att föda, det är mycket viktigare än att leka med kompisar.

"Vadå då...jag måste väl få kolla i ryggan vad du har där i, eller?"

Jaha, se där....bara att passa på med kameran när ni sitter så ordentligt, alla fyra på en gång.

För det mesta är det inte mycket stillasittande direkt.

Jakten igång, Skorpan jagar Kicken!

Hej vad det går!

När man hittar ett gammalt hus (läs skjul),

så får man lust att ta en bild, där i förnsterluckan, kanske?

Ok, alla vovvar i luckan, tack!

Just när man trodde man lyckats, då hoppar en ut, en annan hoppar in,

någon springer ut bakvägen, hoppar in igen, osv.....

Rörigt? Inte då!!   

Men med envishet, mycket skratt, beröm och mera skratt,

då till slut så står dom där i luckan, som om dom aldrig gjort annat, hahaha.

Mattar nöjda, Mission completed!

Så vill jag säga stort tack till er som skänkt oss så fina tankar,

skrivit så rara ord till oss via sms, mail, m.m

Det betyder såå mycket, är så värmande att höra/läsa, när livet plötsligt blir lite tufft.

I morgon! Då ska jag/vi göra en sak som jag väntat på.

Det ska bli så roligt, och intressant på många sätt,

ser mycket fram mot morgondagen med andra ord.

Jag vet, det kan ju tyckas som en "cliff-hanger",

men jag vet egentligen inte själv vad som kommer hända.

Bara så mycket att jag ska träffa mycket duktiga hundmänniskor,

vilket alltid är givande på många sätt.

Räknar med att kunna förmedla något positivt här.

Kram

Susanne

 

Eva H

17 december 2015 08:45

Fortsätter att be för fullt o gärna snart tillfrisknande för maken!
Och är så glad du aldrig är helt ensam.
OM lillkillen i gänget inte prioriterade födosök framför bus (jo, faktiskt, av erfarenhet) skulle jag ifrågasätta hans stamtavla som cocker :P

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Susanne

17 december 2015 09:24

Tack snälla Eva.
Sitter här o skrattar åt din kommentar 😄 Lite kul att vi har just en cocker-kille med oss ut ibland 😉
Ha en bra dag
Kram
Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...