Direktlänk till inlägg 16 december 2015
Nog känns det en smula märkligt, att åka och titta på hus alldeles ensam!?
Eller, jag är ju aldrig helt ensam förstås, för flickorna finns alltid där hos mig,
förvisso kanske dom inte tillför så mycket i en så stor sak som just husköp...men ändå, ett stöd i livet
"Tycker du det är bra, då tycker vi att det är bra, vet du matte!"
"Stora ytor att springa på, det är en sak som är säker!!!"
(Det tror jag gillades av Ronja o Skorpan)
Många tankar snurrar i huvudet, inte minst efter allt som hänt i veckan med maken o så.
Att jag höll på att få uppleva en repris på min egen olycka, (som hände för länge sedan),
det for förbi som en liten bisak i allt annat.
Tjejen som till slut fick stopp på sin bil, 1,5 dm från min bil,
hon blev så skärrad (förstås) Jag for ur bilen och frågade vad hon pysslade med.....
"För du satt väl inte med mobilen i din hand?", frågade jag
"Näe, jag såg dig inte, fick jag till svar."
Jag var mitt i en rondell, hon kom körandes i för hög fart, rakt in i rondellen,
utan en ansats till att stanna! Inte förrän hon nästan var inne i min bil.
Nej nej nej!!
Preciiiis samma sak har jag varit med om förut....men den bilen hann inte stanna alls.
Klart jag ställer mig frågan vad som gör att allt händer just nu?
Får vi prövningar?
Tydligen fungerar våra skyddsänglar väldigt bra,
men man kanske ska låsa in sig helt o hållet, innan det går åt skogen ordentligt.
Nä det går ju inte...
Efter att ha kännt av fastigheten ordentligt, hade vi stämt träff med kompisar.
Jag ville hemskt gärna se mer av omgivningarna.....400 meter till havet,
skulle jag ha våta hundar varje dag då, eller?
Funderar o funderar?!
Ska se när jag lyckas "klämma" in maken i bilen, så han också kan titta, hehe.
Nog om det nu....
Skorpans favoritlek!
Kurragömma!
Inte för att hon är så osynlig kanske, men det vet ju inte hon om, hahaha.
Och rätt som det är, kommer hon som skjuten ur en kanon.......Det gäller att inte stå ivägen....
"Dunk för mig, ett två tre!!"
"Lill-Killen" Chicco, som anser att föda, det är mycket viktigare än att leka med kompisar.
"Vadå då...jag måste väl få kolla i ryggan vad du har där i, eller?"
Jaha, se där....bara att passa på med kameran när ni sitter så ordentligt, alla fyra på en gång.
För det mesta är det inte mycket stillasittande direkt.
Jakten igång, Skorpan jagar Kicken!
Hej vad det går!
När man hittar ett gammalt hus (läs skjul),
så får man lust att ta en bild, där i förnsterluckan, kanske?
Ok, alla vovvar i luckan, tack!
Just när man trodde man lyckats, då hoppar en ut, en annan hoppar in,
någon springer ut bakvägen, hoppar in igen, osv.....
Rörigt? Inte då!!
Men med envishet, mycket skratt, beröm och mera skratt,
då till slut så står dom där i luckan, som om dom aldrig gjort annat, hahaha.
Mattar nöjda, Mission completed!
Så vill jag säga stort tack till er som skänkt oss så fina tankar,
skrivit så rara ord till oss via sms, mail, m.m
Det betyder såå mycket, är så värmande att höra/läsa, när livet plötsligt blir lite tufft.
I morgon! Då ska jag/vi göra en sak som jag väntat på.
Det ska bli så roligt, och intressant på många sätt,
ser mycket fram mot morgondagen med andra ord.
Jag vet, det kan ju tyckas som en "cliff-hanger",
men jag vet egentligen inte själv vad som kommer hända.
Bara så mycket att jag ska träffa mycket duktiga hundmänniskor,
vilket alltid är givande på många sätt.
Räknar med att kunna förmedla något positivt här.
Kram
Susanne