Direktlänk till inlägg 20 december 2015
Jaa!!
Hurraaa!!!
För en kort kort stund var den framme!
Pratar så klart om SOLEN...
Ska jag vara helt ärlig, så kändes den nästan som en helt annan årstid än vintern.
T o m varmare än vissa dagar i somras?!
Fram med kameran, prova det nya objektivet!
En nöjd kund fick dom i alla fall.
SIBA!
Vad mycket det gör med en liten glimt av den gula.
Jag blir alltid så glad, på något sätt.
Snabbt glömmer jag bort regn, rusk och mörker.
Skorpan!
Passar på att ta en härlig sväng till skogs,
och samtidigt undersöka den frostbitna ormen vi hittade för några dagar sedan.
För nu måste den ju vara upptinad?!
Den såg i mina ögon så verklig ut!
Någon tanke på att röra vid den, det kan jag säga att jag INTE hade, inte det minsta.
I dag var den en aning mera gummiaktig, kan jag tycka, haha.
Och joorå, jag vågade t o m ta i den?
Kunde väl räknat ut, att OM det varit en riktig orm, även om det varit en död sådan,
ja, då hade hundarna kännt av det, och absolut inte rört den.
Nu brydde dom sig överhuvudtaget inte alls.
"Hallå där, kolla vad tuff jag är då!"
"Det här skulle ALDRIG min matte göra, inte ens med en låtsasorm!"
Skönt att vi nu kan "gå vidare i livet",
med vetskapen att ormen inte dött en kall och isig död!
Hm....dom ser så oskyldiga ut ibland, dessa två?!
Men oftast har dom en räv bakom örat, tro mig....
Många lekar leks, jag njuter av att se dom ha så roligt.
Men...det var det där med räven bakom deras öron....
PLASK o PLUMS!!
Det gick så snabbt att man inte hann blinka ens.
Skorpan kastade sig ut i vår lilla "SJÖ",
som tursamt nog, just i dag, verkade vara renare än vanligt.
Hon simmade en sväng, för att sedan komma opp ur vattnet så lycklig o glad!
Då fick hon se sin kompis, som precis hittat den bästa, finaste, vidrigaste stanken,
i form av något oidentifierbart, en äcklig hög av "något",
som i deras små söta nosar luktade himmelskt!
"Öh, WOW, vänta på mig, Ronja, så jag också kan få parfymera mig i det där!"
Jaha....vad ska man säga....?
På hemvägen tyckte jag inte det var såå här mörkt, men det var det tydligen
Vår väldigt gamla, fina kyrka I skymning.
"Och vi då, vad hände när vi kom hem?"
"Jo, matte har nu tvättat bort all den fina doften?"
"Vi båda undrar så, VARFÖR gör hon så varje gång?"
"Man blir så trött!!"
Tack till alla som skriver meddelande och undrar över maken,
hur han mår efter olyckan.
Senaste nytt är att det verkar gå åt rätt håll.
Sprickor i bröstkorg o bröstrygg görs ju ingenting åt,
hoppas det läker som det ska, önskar jag.
Resten av allt som upptäcktes kommer utredas med början i veckan,
som tur är.
Att vänta på besked, det är aldrig kul, bara oroande på alla sätt.
Kramar till Er
Susanne