Äntligen var det dags igen, med ryggsäcks/kompis promenad.

Det är en lyx att komma hem efter x antal timmar med RENA HUNDAR!

Knappt man tror det är sant, bara att knalla rakt in, liksom.

"Vad snackar du om?"

"Vi är väl aldrig skitiga!"

Men jag erkänner att dom blev kopplade när vi närmade  oss sjön i dag.

Mest för att jag var tycker det är så himla otäckt med isar.

Litar inte alls på att det håller,

och känner dessutom INTE för att kravla mig ut på någon is,

för att ev rädda en hund som druttat i.

Sakta men säkert närmar sig tiden för vår resa,

och jag har också sakta men säkert tänkt dumma tankar.

Ska hundarna hålla sig friska den här gången vi ska åka iväg?

Det har varit så mycket den sensate tiden, att jag knappt minns när allt var bra längre.

Är det inte det ena, så är det det andra.

Nu vet jag att dom blir mycket väl omhändertagna där dom kommer vistas under två veckor,

men det är ändå mycket roligare och känns enklare om dom är i helt "tipp-topp-kondition"

Finaste härligaste Ronja   

Har en tid tränat dom båda flickorna i att plocka opp saker från golvet/marken, som jag "tappar"

Oavsett var vi är, inne eller ute, i skogen eller någon annanstans.

I dag blev jag glatt överraskad när Ronja plockade opp en liten papperslapp från golvet som jag tappade,

och sedan kom med till mig.

Hon höll den så försiktigt ända tills jag höll fram handen.

Då placerade hon den noga i min hand (den blev knappt ens blöt!)

Skorpan är också duktig på det här, absolut.......men jag kan väl ärligt säga

att hennes "lappar" blir lite mera som små papperstussar när dom landar i min hand.

Texten har då liksom flytit samman till en oläslig sörja...men vi tränar glatt vidare!

Fina gänget   

Redan ett år som gått, det har verkligen rusat i full fart, och innehållet har varit mycket varierande.

Jag har lärt mig såå mycket om mig själv, och faktiskt nästan mera om andra.

Till min hjälp har jag haft människor som är proffs på att få andra att se klart,

men också riktiga vänner som alltid funnits där när det blivit för mycket.

Vara ärlig mot sig själv, det tror jag är viktigt, att inte ta skit från någon som bara vill illa,

jag har raderat det som gjort ont, och bara sparat på det jag mår bra av.

Det har inte alltid varit enkelt, snarare tvärtom, många tårar har fällts, men även många skratt.

Fotograferingen anses här vara slut......"Nu kommer vi, matte!!"

Grabbarna blir lite fundersamma...."Vad händer nu??"

Kram på er mina vänner

Susanne

 

Inga-lill Jansson

31 december 2015 12:45

Ett riktigt Gott Nytt År från vår lilla Freja till dina härliga tjejer

Susanne

1 januari 2016 10:40

Tack, Inga-Lill!
Önskar er en god fortsättning på det nya året
Kram
Susanne

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...