Ja jösses vad det händer mycket ibland!                        

Så mycket att det inte ens blir någon blogg, vilket jag inte gillar, förstås.

Å andra sidan är bloggen inte min blogg utan bilder, och utan kamera....inga bilder   

Nu råkar jag vara av den envisa stammen, och tänkte, att om nu kameran är trasig,

så är det inte lönsamt att lämna in den för lagning, det kostar alldeles för mycket.

Så jag kan ju lika gärna "kolla lite själv", se hur det verkar där inne, liksom.

Nu har jag då konstaterat att det INTE är kameran, utan objektivet,

mitt nya fina objektiv, som blivit lite krassligt.

Har spårat felet och lyckats fixa till det så jag åtminstonde kan använda kameran.

Men gissa att man blir besviken.

Köpte det i maj....i år!!

Minst ett års garanti måste det ju vara,

så butiken kommer få en påhälsning av mig nästa vecka, tänkte jag.

Va glada dom kommer bli!

Nog om det.....i går gav vi oss av tidigt för dagens roliga lilla resa.

Ett av mina "måste-stopp", är som vanligt Brahehus, vid Vättern.

Inte för någon annan anledning än att köpa salt lakritskola, som finns just där.

Den är fösvinnande god....med betoning på försvinnande.

Här hade vi även bestämt träff med vårt ressällskap.

Målet för vår resa var detta!!

Berner berner och mera berner!!

Stora och små....väldigt små.

Och, som vanligt, världens sötaste valpar.

"Näe du tanten....nu ska jag ha den här makapären, den känns god att tugga på!"

Dragkamp med en liten pys, med stort självförtroende.

      Nu följer då en hel drös med bilder.....jag kan inte få nog!

   

Även dom lite större hundarna behövde ju få sitt, 

och en skogspromenad sitter aldrig fel.

Finns bra "hopp-upp-stenar" även i denna del av landet!

Ronja o Skorpan, skitiga som bara den....

Flera skitgrisar!

I mitten, Skorpans mamma, Kronblommas Jolanta, och bredvid henne dom två döttrar,

Donna och Skorpan.

Systrarna är gjorda av samma skrot o korn, dom är så otroligt lika i allt dom gör.

Sättet att gå, vicka på rumpan, spåra...mest hela tiden....ja allt.

Skorpans uppfödare, alltså "gammelmatten",

hon har samma syn som mig på att hundar ska vara hundar.

Få skita ner sig, få rasa av sig, ha kul helt enkelt.

Gissa att det blev skitiga hundar av den här "övningen"!!

Söka efter godis i vattnet....lerigt vatten.

Med i sökandet....

Dunder, Jolanta, Donna, Ronja och Skorpan

Så noggranna 😊

Dessutom sjunker godiset, så man måste ner med nosen på botten för att nå.

Ganska fantastiskt att dom känner doften även nere i vattnet, tycker jag.

Det här är Ronja som letar djupt djupt ner på botten.

        

Allting har ett slut, även det roliga.

Trötta hundar, och skitiga, fick hoppa in i bilen,

medan vi andra återgick till dom där söta små bebisarna.

Fotografering! 

 Inte världens enklaste direkt.....

"Ursäkta mig, skulle ni kunna vända er hitåt....alla tillsammans?"   

"Näe, jag fattar inte hur hon menar...inte alls....gör du???"

 

"Tror jag tar o hoppar ur den här baljan vi sitter i nu!"

Nu börjar vi närma oss.....tre av fyra tittar (nästan) åt samma håll.

        

   Inte bara innehållet, utan även den här kälken från långt tillbaka i tiden, är så fin.

Såå duktiga såå....

Ska inte skylla på massor av olika saker,

men att fota i väldigt mulet väder, det har jag inte kunskapen till.

Jag hade önskat lite "ljusare" väder, för skarpare bilder.

Blixt är inte att tänka på, då får man dom där röda ögonen i stället, och det gillar jag inte.

Man får vara nöjd helt enkelt....

Det blev även enskilda bilder.....men fråga mig inte vem som är vem.

"Gäsp....nu börjar jag bli jäääättetrött....!"

Snart kommer dessa små trollungar glädja sina nya hussar o mattar,  

under förhoppningsvis, många många år framöver.

En vän för livet, en livskamrat, som ger såå mycket till oss.

  

  Det här är Skorpans morfar, Boss.    

En mycket speciell hund för väldigt många.

Har alltid tyckt att det finns så många likheter med Ronja,

både utseende och sätt att vara.

Dom har också fått ett väldigt speciellt band, dessa två.

Ronja är ju kastrerad sedan länge länge, det här är något annat.

Dom är så gulliga mot varandra, så försiktiga, inget busande alls,

vilket är Ronjas melodi med alla andra hundar.

Näe, dom strosar omkring tillsammans på skogstigarna, stannar och nosar på varandra ibland,

och som här, puussas lite.

Det har alltid varit liksadant med dom här två, dom tycker om varandra helt enkelt.

När vi närmar oss med bilen, då börjar alltid Ronja gnälla,

och Boss springer till bilen så fort han får tillfälle.

Vilken kärlek va....

  

Stormen Helga har hälsat på under dagen i dag!

Hon var en vresig dam hon.

Svårt att hålla sig upprätt när vindarna sög i, strömavbrott flera ggr,

kortare o längre stunder, orsakade hon också.

Nu tycker jag nog hon lugnat sig något, och strömmen är tillbaka igen.

Är så tacksam över att dom skador hon orsakade här omkring "bara" var på materiella ting.

För hon var stark!!

Riktigt stark....plåtar for iväg som ingenting, plåtar som inte ens jag kan marklyfta.

Önskar er alla en trevlig helg

Kram

Susanne

Det var en helt vanlig dag,

solen lyste från den där klarblå himlen, precis som vi gillar det.

Hundarna väntar på att maten ska "sjunka ner" för att sedan ge oss ut och njuta.

Av dagen och varandra.

                         

 Det här sista året har många ggr varit en mardröm, på så många olika sätt.

Framförallt/det värsta, det är ju så klart när hundarna inte mått bra, av olika anledningar.

Listan kan göras rätt lång, av händelser man helst vill välja bort ur livet.

Dödsfall, sjukdomar, svek, lögner.....osv, osv.

Så i dag kände jag, "Ja med, nu kanske kanske jag ser ett slut?"

"Det kanske kan få vara lugnt nu, för en stund i alla fall?"  

Lekte, tränade, promenerade i det helt underbara vädret,

och så klart....FOTADE!

Ronja visar sina fina tänder   

Så himla kul med just repbollar, för tillfället,

och i dag lyckades jag kasta dom åt rätt håll också.  

"Fika-paus" när den är som bäst   

Men så fick jag plötsligt en svag aning om att något var galet med kameran?? 

"Nej, det var nog bara tillfälligt....eller?"

  

Åååååh NEEEEJ!

Det är sant!

  

Efter att jag ringt runt, är det väl bara att konstatera,

att det i dag inte finns någon i närheten som lagar kameror.

Det görs sällan alls längre, lagas alltså.

Joo, man kan väl skicka iväg den till ett serviceställe, men troligen lagas den inte i alla fall. 

Dom görs i dag mera som "slit-o-släng" saker, tyvärr.

Det kostar en rätt stor summa bara att skicka in den, för att dom ska kolla VAD som är fel,

så rådet man får i dag är..."Köp en ny!"

Köp en ny?

 Inte gratis precis.....

Fy så ledsen jag blev över det här.... 

Dagens bilder kunde jag till slut "få ur" kameran men nu är det STOPP!

Inte bara jag är ledsen.......den finaste och mycket älskade ankan

har också varit med om en traumatisk händelsa i dag.

Att två berner-flickor drar i varsin ände, det är inget ovanligt alls,

men i dag orkade "Anki" hålla emot längre.

Rakt av gick hon/han!

Allt ludd hittade jag ute på gräsmatten i små söta, fluffiga högar.

Frågan är om det går att rädda.....provade med HLR, gick inget vidare.

  

Ja, man blir ledsen över saker ibland,

men inser snabbt att det handlar om materiella ting.

Och vad är väl det, egentligen?

Mer än att det kostar för mycket pengar i min värld, förstås.

Leendet och skrattet kommer ganska raskt tillbaka,

när jag ser in den här godingens face.

Hon ÄR helt galen, men helt galet fantastisk älskvärd, så det så!

Skorpungen

  

Kramar

Susanne