Direktlänk till inlägg 9 januari 2016
"Hej mitt vinterland...♫♪♪"
Snön yrde.....
"Hur mycket kan det komma från himlen, egentligen??"
"Tar det aldrig slut??"
Ronja.....ganska "otursförföljd" dom senaste dagarna.
Häromdagen hade hon allt för bråttom ut ur bilen, trampade snett i landningen (så klart)
fick ont i tassen och blev lite halt....AJ AJ, det gjorde ont!
Det gick snart över dock, tack o lov.
I skogen for hon omkring som en tok,
in under några granar.....kom som skjuten ur en kanon ut från sitt gömställe....
och BAM!!
Landade rätt in i en trädstam som låg utanför,
med huvudet före.....och trädstammen gick rakt av!
Gissa att det blev en rejäl smäll.....
Men Ronja rystade bara av sig all snö som föll över henne, och fortsatte som om inget hänt.
Blev faktiskt lite rädd för hjärnskakning, eller ännu värre, en knäckt nacke.
GALNING!!
Hon fick inga men efter det dock, tack för det!
I dag letade hon fram den här trädroten ur snön.
Skorpan hjälpte så klart till också.
Den var såå kul, slit o släp, tung också....men plötsligt ser jag att snön börjar bli helt röd....BLOD!
Vad sjutton nu då?
Jo, Ronja hade nu bitit sig i tungan, som blöder så in i hoppsan.
Med hjälp av snö och lite spottande, slutade det snart blöda,
och det enda som finns kvar nu, det är en tunga med ett jack i!
Hm.....Jag sa ju att hon var en galning, vår Ronja
"Jag lovar....jag har inget i munnen!!"
Fin grind, var så klart tvungen att fota den.
Det yrde rätt bra i dag, vilket gjorde springandet i snön ännu mera roligt.
Försvann nästan ur bild
Dom fick nästan inte nog av varandra i dag
(måste varit all snö som gjorde humöret på topp)
"Nix, absolut iINTE....vi tänker inte gå in i alla fall!"
Det är verkligen vinterhundar det här.
Sover mest utomhus.
Dom förvildade kossorna som jag skrivit om några gånger, jag undrar hur dom har det?
I kväll hörde vi dom råma som tusan.....Kan inte förstå?
Det kan väl inte vara ok egentligen, eller?
Även om dom klarar sig menar jag.
Jag har verkligen försökt få hjälp av myndigheter,
har pratat med andra bönder som anser det vara förskräckligt....men ingen verkar tordas göra något.
Alla håller varandra om ryggen, alla säger samma sak, det går inte göra något åt det
Vid ett par tillfällen har jag kontaktat ägaren, som lovar åka och hämta hem dom.
Han kommer körandes med en lastare, föser kossorna framför sig med den.
Tror ni dom springer hem då?
NÄE, så klart dom inte gör.....dom springer som galningar åt motsatt håll,
och ägaren skiter i det ännu en gång, och vänder hemåt...
Vore skönast om dom dog, då slapp dom det här livet.
Inte lätt att hitta något att äta nu, med det här snötäcket.
Som jag tjatat om snö!
Jag vill ha snö, jag vill....Så kom den då, i mängder...
Törs man säga att det räcker nu, tack.
Precis lagom mängd!
Snöandet fortsätter.....min önskan verkar inte nå fram.
Kram
Susanne