En lagom blandning kan väl vara bra, precis som det är i livet!

Svart - Vitt

Sött - Salt

Glad - Ledsen

Japp, vi behöver ALLT, det är jag helt säker på, bara för att få balans!

"Eller hur, tjejer!?"

"WHAT??"

"Vad babblar hon om??"

Hur mycket ska man lämna ut på en blogg?

Eller kanske, hur mycket ska JAG lämna ut på MIN blogg?

Ja, inte vet jag om det finns några rätt eller fel, 

men att kunna gå tillbaka och läsa om saker som hänt i livet,

roliga och tråkiga, det känns bra för mig.

För på något sätt blir det här en form av dagbok,

där jag även kan få in bilder av det som är viktigt.

Skorpan = Viktig!

Ronja = Minst lika viktigt!

Min Mamma!

En mamma är väl den viktigaste personen kanske,

och min mamma och jag har gått igenom så mycket i livet.

Tragiska händelser, roliga händelser.....hon har alltid funnits där.

Nu börjar hennes liv rinna ut i sanden, hon vill inte mera,

trots att hon egentligen inte är sjuk.

Hon är gammal, helt enkelt, och dessutom vill hon inte, gnistan är slut.

"Jag har gjort allt i mitt liv, jag är nöjd nu, dags att sluta", säger hon.

Tufft att höra, ja så klart, men på något sätt förstår jag henne.

Är så glad att vi fortfarande kan förstå varandra, jag kan förstå vad hon säger,

trots henne tre stroker, varav alla satt sig på talet, vilket gett afasi.

Det som får min mamma att lysa opp, att bli riktigt glad, det är det här!

När Vi hälsar på, och framförallt att Ronja och Skorpan är med.

Dom börjar gnälla ivrigt när vi parkerar bilen utanför boendet, rusar in i hissen,

för ett fasligt liv innan dörren in till avdelningen öppnas.

Tar av kopplen i korridoren, båda två "går" snabbt till rätt dörr.....

"Skynda skynda att öppna då!!"

Så äntligen!

Dom turas om att backa in för att bli kelade med, en "win-win" situation kan man säga.

Alla mår bra ffa min mamma......för en stund i alla fall.

Tills nästa gång vi kommer.

Tänk vad mycket man måste varit med om, när man är född 1923!

Dom gör stor skillnad för många, dessa två töser.

Här är en till som tycker om hundarna!

Leon!

Han var på besök i dag, och jag vet inte vem han blir gladast över att se?

Morfar o mormor, eller Ronja o Skorpan?

Iofs är han nästan alltid en glad skit.

När han går till Ronja, lägger sitt lilla huvud tätt intill hennes, som för att krama henne,

då fylls ögonen av glädjetårar, en så härlig känsla, total lycka.

När han äter har han ALLTID en hund på var sida om sig....

en sked till Ronja, en sked till Skorpan, och en sked till Leon.

Efter måltidens slut blir han rentvättad i både ansikte och om händer, av två alltid hungriga damer.

Gamla, barn, tillsammans med hundar, vilken fin kombo!

Så till skogen!

Skön promenad....men så såg jag på Skorpan att något hände?

Hon som är världens tuffaste, blev lite orolig, nosade på någon fläck, hm....?

Vad hade hon kännt av?

Det släppte snart, allt blev som vanligt.

Spring o bus och glädje.

Då möter vi en granne med hund, stannar och pratar några ord.

"Har ni stött på dom?", säger hon.

????

VILKA, undrar vi?

GRISARNA!!!

Det har "flyttat" in massor av vildsvin i "vår" skog, verkligen mängder av dom.

Skit också, det gillar jag inte!

Då fattar jag varför Skorpan blev som hon blev.

Hon gillar inte gris, har aldrig gjort.

Samma sak gäller för Ronja.

Vi har stött på dom ett fåtal ggr, Ronja har jagat en stor bjässe,

som jag trodde var ett stort berg som kom rullande.

Vi har ju sysslat med viltspår i många år,

så jag vet att dom absolut inte tycker om gris, dom spårar det inte ens.

Flera jakttorn är nu uppsatta lite här o där, så jag hoppas dom skjuter av många inom snar framtid.

Det värsta är väl att dom snabbt förökas i antal.

Blää!

En novell.....det kanske man kan kalla det.

Ibland mer, ibland mindre.

Precis som med allt, ibland si, ibland så.

Kram

Susanne

 

Eva H

17 januari 2016 09:01

-Så eran matte är som min? Ibland mest en massa babbel....
-Men Assar! Jag får ju skämmas ju!
-Vadåra? DU babblar i alla fall ofta! Snackar en massa när vi är på promenad o så. Jag gillar dig ändå o tjejerna gillar ju sin matte. Det syns!

Ursäkta....
Vad gäller din mor känner jag så väl igen de där orden från min morfar. Han var nöjd helt enkelt. Inte kul höra men samtidigt lite skönt. Att slutet inte är helt ovälkommet för den gamle även om vi tänker annorlunda.
Kramar!

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Susanne

17 januari 2016 10:39

Mycket snack blir det 😄
Klart det är sorgligt, hoppas ingen missförstod, klart jag är glad över att ha min mamma i mitt liv fortfarande.... Men det är inte min önskan, det är vad hon vill som är det som räknas, eller hur? Det skulle kännas egoistiskt att inte bry mig om vad hon vill o känner. Vet att du, Eva , förstår precis vad jag menar.
Kramar 💟

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

 

Eva H

17 januari 2016 14:38

Det var pecis så jag förstod dig ja.
Det jag tänkte var att i min sorg efter morfar var det en anings könt att veta det faktiskt var hans önskan. Han ville inte kämpa emot längre. Att veta det gör det ju inte lättare, men ändå liksom. Tänker du förstår mig också.

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

18 januari 2016 00:58

Absolut, Eva!! Förstår dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...