Direktlänk till inlägg 18 januari 2016
Har inte så mycket att säga i dag, ibland tar liksom orden slut.
Näe, jag vet, det är väl inte möjligt....eller?
Jo, faktiskt, tro't eller ej.
När man gång på gång råkar på väldigt märkliga varelser,
som utger sig för något dom absolut inte är....Fattar inte att jag går på det???
Dra inte in mig i allt detta, det har jag inte bett om.
Jag tänker i alla fall inte ha dåligt samvete längre.
Nog om det.....och så var orden tillbaka igen!
Ganska fin vy tycker jag,
trots att det säkert lurar ett o annat vildsvin i skogskanterna, hahaha!
Intalar mig själv....
"JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ER GRISAR, KOM UT UR SKOGEN NI BARA......OM NI TÖRS!!"
Dagens lilla träningspass bestod i följande.
Ronja o Skorpan fick turas om att hämta föremål jag kastade.
Det knepiga här är att bara sitta stilla, helt okpplad,
och titta på när kompisen springer o hämtar roliga saker.
Det ska sägas, att Skorpan har inga problem att vänta på sin tur,
för jag tror Ronja är rätt tydlig med att säga åt henne att hon ska stanna.
Ronja däremot, hon har det värre hon...stackars henne (låter det som)
när Skorpan drar iväg för att hämta.
Men med träning kommer vi nog tillrätta med det också....någon gång.
"Kolla kolla!!"
"Jag kan bära tillbaka bollen, stående helt rakt opp!!"
"Jag är såå himla duktigt jag!"
Det känns som att det alltid är något jag funderar på,
något som jag önskar jag hade en lösning på.
Det är så frustrerande när jag inte kan komma på svaret på problemet direkt.
Jag tar mer än gärna hjälp från andra,
men i det här fallet är det viktigt att det är någon/några jag kan lita på.
På riktigt.
Och någon/några som KAN HUND!
Jag är lite nördig på att göra listor.
Har skrivit ner olika alternativa sätt att hitta ett svar,
så det är nu bara att beta av listan, ringa runt, maila.....
Jag älskar när man till slut hittar en lösning,
och jag hoppas få uppleva det även i det här fallet.
Det finns verkligen mycket duktigt hundfolk därute, det vet jag,
men jag vill inte skriva om mitt dilemma här....ännu.
Kram
Susanne