Det tar aldrig helt slut, inte ens för ett ynka litet år.

Det är nog inte meningen helt enkelt.

Att beklaga mig är inte min melodi, gillar det verkligen inte, på riktigt alltså.

Om någon frågar hur jag mår, så mår jag BRA. PUNKT!  

Ingen blir glad av att någon mår lite dåligt, allra minst jag själv.

Jag bryr mig dock väldigt mycket om hur andra mår,

gör mitt bästa för att mina nära o kära ska må bra.

Mitt yrke valde jag så klart av en anledning, tycker om att "Ta om hand"

Hur som helst, i dagbokens namn,

vill jag även få ner några ord om dagens uppvaknande.

Den där förbaskade trafikolyckan för "100 år sedan" (inte riktigt kanske) 

den gjorde rätt mycket illa, mycket mera än man kanske anade från första början.

I dag är all dignostik så otroligt utvecklad och förfinad, att man ser ALLT!!

Och ibland lite till (som man kanske helst sluppit.)

En axel som trilskats en del med mig....ja, under en hel del år,

skulle i dag undersökas genom alla dessa nyamodigheter.

Allt gick så himla fort!

Från att en läkare noterat att hur jag bar mig åt och sa "Så här kan du inte gå omkring",

till ett telefonsamtal som sa, "Kan du komma i dag".

Tillbringade stora delar av dagen på lasarettet, allt gick som smort,

in på rtg, ut igen, in på ultraljud, ut igen, promenad med hundarna, in igen, osv....

Ja, ni fattar 

Så till sist, träffa en helt fantastisk doktor, specialist på just....axlar!

Det är inte möjligt, hur kan du vara så glad, frågade han....din axel är totalt förstörd, har aldrig sett något liknande, du måste ha hemskt ont.

Njaa, näe....ont har jag ju, men.....

Operation!!

Nästa vecka!!!!

Uhp uhp uhp.....nej nej, det går INTE!!!

Jag ska ju åka bort....

Ok, då tar vi det när du kommer hem, sa han.

Nu blev jag lite rädd.....så snabbt, aj som tusan....massor av tankar...å andra sidan, jag har inget val.

Det lär inte bli bättre med åren, snarare sämre, och jag har inte tänkt lämna in än!

Jaha, då vet man det då.......

Erfarenheten av operationer är väl inte toppen precis,

men någon gång ska man väl ha lite medgång också.

Eller vad tror du, Skorpungen?

 Fina små skogsdungar även runt ett lasarett.

Och solen lyser så klart även där.

Vi hade det rätt mysigt på våra små turer i dag, Ronja, Skorpan o jag

Det blev lite tillfällen till fotografering också, hur kan jag låta bli....går inte.

I byggnaden i bakgrunden fick jag se att det stod några o vinkade till oss i fönstren.

Vinkade så klart tillbaka......någon av dom kom runt hörnet när vi var på väg till bilen igen...

"Hej, jag var bara tvungen att se dom fina hundarna på nära håll...är det berner sennen?"

"Ja, så klart", sa jag och skrattade....

Fick ytterligare en uppdatering på hur målningen av Ronja fortskrider.

Kan inte fatta hur det går att få det så otroligt fint.

Bladder bladder, det är vad jag håller på med....heeela tiden.

Kram

Susanne

#operation

#axelskada

#numedengång

#ajsomtusan

 

Eva söderberg

22 januari 2016 00:25

Älskar din blogg med dina älsklingar.su tar upp vardagsting både glädje och sorg. Tycker väl att du har fat din beskärda del. Jag tror att det blir bra med operationen, de flesta görs med titthål. Har själv gjort en gastro basse med titthål och hade inget ont i såren. Däremot var första året lite av ett helvete men nu förtiden är det bra för det mesta. Har ju Freja 6,5 år hon kommer från kronblomma och heter Jenny från J-kullen. Velar fram och tillbaka om vi ska en till liten valp vi får se. Men finna är så vackra och hoppas de får vara friska hela 2016
Kram

http://facebook

Susanne

24 januari 2016 02:07

Hej Eva, och tusen tack för dina fina ord.....Så glad jag blev :-)
Så klart att föredra med en titthålsoperation, enklare efteråt i alla fall. Skönt att höra att du mår ok för det mesta.
Aha....din Freja är ju alltså "moster" till vår Skorpan!! Vad kul! Innan vi bestämde oss för att faktiskt ha två hundar, så oj oj vad vi velade. Hade alltid tidigare haft en hund i taget. Men så, efter att ha provat första gången, med två hundar samtidigt, så kan vi inte tänka oss något annat. Det två hundar kan ge varandra, det kan vi aldrig jämföra oss med. Och jag tycker nog inte att det är mera jobb heller. (Joo, kanske när båda två älskar ler och gyttjebad, eller att rulla sig i något som inte luktar hallon, då är det dubbelt opp ;-)
Tack ännu en gång, och att våra hundar får vara friska det hoppas vi verkligen på, nu och för alltid
Kram

 

Eva H

22 januari 2016 09:29

Men det var väl själva......
Smått fantastiskt att få op.tid så snabbt dock ;)
Kära Susanne, jag ber då o då för att du ska få ha lite "flyt" ett tag. Jag fortsätter med det...
KRAM!

http://fyrfotingar.blogspot.se

Susanne

24 januari 2016 01:55

Plötsligt händer det, känns det som....märkligt men otroligt bra! Att gå o vänta är aldrig kul.
Jag tackar så mycket för att du tänker på mig, önskar det hjälpte lite....
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...