Har en hel del funderingar, och jag har fortfarande inte hittat någon lösning.

Så typiskt mig, jag MÅSTE helt enkelt lösa det, men har inte "rätt verktyg" ännu,

men hoppas hitta det snarast.

Ämnet är så klart HUND!

  Är helt säker på att det finns någon där ute, som är jätteduktig på att klura ut saker o ting,

och som säkert skulle kunna hjälpa oss.     

Frågan är bara om tid o vilja finns, lika starkt som för mig.

Bilder från ännu en kanondag!

Jag vet.....så knasigt att skriva i gåtor,

men av erfarenhet vet jag hur det kan vända opp o ner på allt möjligt.

Lösningen är inte så enkelt som ett litet "piller", nej nej, energiknölarna måste gnuggas ordentligt.

Men jag är villig att göra det som krävs, och tänk om jag skulle ha sådan tur att hitta hjälpen här?!

Ronja....Gummibollen!!

    VÄNNER     

Har haft en rolig och mysig dag i dag......hundarna verkligen älskar när dom kommer.....

Milton och Meya, Skorpan och Ronja, poserar i snön!

Vykortsvackert, med all rimfrost på träden.

   Att hundarna, som annars är allt annat än försiktiga i leken,

visar så stor omtänksamhet när det gäller barn.

Även om dom båda springer för att kasta sig över dom i en snöhög,

gör dom det på ett mycket försiktigt sätt.

Kanske det kommer lite snö in under kragen, men som tur är, är även barnen tåliga.

Meya och Skorpan.

För precis tre år sedan togs dessa bilder.

Skorpan gjorde allt för att hänga med Ronja, den nyfunna idolen.

Så underbart söta tillsammans   

Så bra allt blev.......trots den tunga sorgen vi trots allt hade efter Quila.

Nästan dagligen ser vi så otroligt mycket av Quila i Skorpan, 

hennes sätt att göra saker, springa, hoppa, lika kaxiga....

Nu kan jag le åt alla minnen av henne, även om det nog för alltid kommer göra ont.

Ont för att hon led så, ont för att hon fick ett så kort liv........Hennes närvaro känns alltid....

Kram

Susanne

    Har inte så mycket att säga i dag, ibland tar liksom orden slut.

Näe, jag vet, det är väl inte möjligt....eller?

Jo, faktiskt, tro't eller ej.

När man gång på gång råkar på väldigt märkliga varelser, 

som utger sig för något dom absolut inte är....Fattar inte att jag går på det???

Dra inte in mig i allt detta, det har jag inte bett om.

Jag tänker i alla fall inte ha dåligt samvete längre.

Nog om det.....och så var orden tillbaka igen!

Ganska fin vy tycker jag,

trots att det säkert lurar ett o annat vildsvin i skogskanterna, hahaha!

Intalar mig själv....

"JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ER GRISAR, KOM UT UR SKOGEN NI BARA......OM NI TÖRS!!"

Dagens lilla träningspass bestod i följande.

Ronja o Skorpan fick turas om att hämta föremål  jag kastade.

Det knepiga här är att  bara sitta stilla, helt okpplad,

och titta på när kompisen springer o hämtar roliga saker.

Det ska sägas, att Skorpan har inga problem att vänta på sin tur,

för jag tror Ronja är rätt tydlig med att säga åt henne att hon ska stanna.

Ronja däremot, hon har det värre hon...stackars henne (låter det som)

när Skorpan drar iväg för att hämta.

Men med träning kommer vi nog tillrätta med det också....någon gång.

"Kolla kolla!!"

"Jag kan bära tillbaka bollen, stående helt rakt opp!!"

"Jag är såå himla duktigt jag!"

Det känns som att det alltid är något jag funderar på,

något som jag önskar jag hade en lösning på.

Det är så frustrerande när jag inte kan komma på svaret på problemet direkt.

Jag tar mer än gärna hjälp från andra, 

men i det här fallet är det viktigt att det är någon/några jag kan lita på.

På riktigt.

Och någon/några som KAN HUND!

Jag är lite nördig på att göra listor.

Har skrivit ner olika alternativa sätt att hitta ett svar,

så det är nu bara att beta av listan, ringa runt, maila.....

Jag älskar när man till slut hittar en lösning,

och jag hoppas få uppleva det även i det här fallet.

Det finns verkligen mycket duktigt hundfolk därute, det vet jag,

men jag vill inte skriva om mitt dilemma här....ännu.

Kram

Susanne

         Minns ni den långa följetongen om Skorpan och alla turer kring hennes "harklande"?

             3 månader tog det, innan problemet löstes! 

Så många diagnoser har vi nog aldrig fått tidigare, 

det var allt från kennelhosta till cancer....

Och joo då, många olika behandlingar fick hon också.

Alldeles i onödan, anser jag.

Antibiotika, kortison, smärstillnade.....inget hjälpte.

Sakta men säkert togs diagnoserna bort, en efter en,

men Skorpan då, jo hon var fortfarande dålig.

Min egna tanke om det här, det var att hon hade något litet ax eller liknande,

som satt sig fast någonstans mellan näsa och svalg,

vilket så klart ingen veterinär ens ville lyssna på.

Men att öppna henne, DET ville dom mer än gärna......men jag sa nej.

Till slut fick hon slemlösande hostmedicin, och efter bara någon dag var allt elände över.

Gissa om vi jublade!

MEN.....det här var väl ändå inte riktigt ok, allt lidande Skorpan gått igenom?

Jag förstår så klart att det inte är världens enklaste att ställa diagnos på annorlunda åkommor,

men jag anser att allt berodde på att ingen ville lyssna på mig, på riktigt alltså.

Jag skrev ett brev till chefen för veterinärkliniken, jag ville berätta min historia.

För kanske kanske kan det vara till hjälp för någon annan i framtiden.

Inte för att ställa någon till svars, nej nej, bara för att det bör lyftas fram,

hur viktigt det är att lyssna på oss djurägare.

Inte fatta beslut, ställa diagnoser, redan innan dom träffat djuret i fråga.

Det tog sin tid....men till slut så, då kom ett svar!!

Jag vet inte vad jag ska tycka om det,

hade väl knappast trott att dom skulle anse sig ha gjort något galet.

Känns ändå bra att jag fått framföra vad jag tyckte om det som hände, 

och vem vet, kanske någon lär sig något av det!

Att allt inte behöver vara det värsta, kanske det enklaste är svaret.

Blev även erbjuden kompensation, vilket jag så klart tackade ja till!

Men, det bästa av allt, det är ju att Skorpan blev helt bra igen.

"Kom igen nu husse....visa mig din hand...jag vet att du har något där!"

Även i dag har vi fått njuta av en solig promenad,

det är väl bara graderna som jag gärna skulle se ökas på något.

Jag hoppas jag i veckan får ordning på alla intyg som måste till,

för att lagligt få komma in i landet dit vår äventyrsresa går, om bara knappt en månad.

Känner mig lite stressad över det, men hoppas det löser sig.

  Skorpan! 

Kram

Susanne

     En lagom blandning kan väl vara bra, precis som det är i livet!

Svart - Vitt

Sött - Salt

Glad - Ledsen

Japp, vi behöver ALLT, det är jag helt säker på, bara för att få balans!

"Eller hur, tjejer!?"

"WHAT??"

"Vad babblar hon om??"

Hur mycket ska man lämna ut på en blogg?

Eller kanske, hur mycket ska JAG lämna ut på MIN blogg?

Ja, inte vet jag om det finns några rätt eller fel, 

men att kunna gå tillbaka och läsa om saker som hänt i livet,

roliga och tråkiga, det känns bra för mig.

För på något sätt blir det här en form av dagbok,

där jag även kan få in bilder av det som är viktigt.

Skorpan = Viktig!

Ronja = Minst lika viktigt!

Min Mamma!

En mamma är väl den viktigaste personen kanske,

och min mamma och jag har gått igenom så mycket i livet.

Tragiska händelser, roliga händelser.....hon har alltid funnits där.

Nu börjar hennes liv rinna ut i sanden, hon vill inte mera,

trots att hon egentligen inte är sjuk.

Hon är gammal, helt enkelt, och dessutom vill hon inte, gnistan är slut.

"Jag har gjort allt i mitt liv, jag är nöjd nu, dags att sluta", säger hon.

Tufft att höra, ja så klart, men på något sätt förstår jag henne.

Är så glad att vi fortfarande kan förstå varandra, jag kan förstå vad hon säger,

trots henne tre stroker, varav alla satt sig på talet, vilket gett afasi.

Det som får min mamma att lysa opp, att bli riktigt glad, det är det här!

När Vi hälsar på, och framförallt att Ronja och Skorpan är med.

Dom börjar gnälla ivrigt när vi parkerar bilen utanför boendet, rusar in i hissen,

för ett fasligt liv innan dörren in till avdelningen öppnas.

Tar av kopplen i korridoren, båda två "går" snabbt till rätt dörr.....

"Skynda skynda att öppna då!!"

Så äntligen!

Dom turas om att backa in för att bli kelade med, en "win-win" situation kan man säga.

Alla mår bra ffa min mamma......för en stund i alla fall.

Tills nästa gång vi kommer.

Tänk vad mycket man måste varit med om, när man är född 1923!

Dom gör stor skillnad för många, dessa två töser.

Här är en till som tycker om hundarna!

Leon!

Han var på besök i dag, och jag vet inte vem han blir gladast över att se?

Morfar o mormor, eller Ronja o Skorpan?

Iofs är han nästan alltid en glad skit.

När han går till Ronja, lägger sitt lilla huvud tätt intill hennes, som för att krama henne,

då fylls ögonen av glädjetårar, en så härlig känsla, total lycka.

När han äter har han ALLTID en hund på var sida om sig....

en sked till Ronja, en sked till Skorpan, och en sked till Leon.

Efter måltidens slut blir han rentvättad i både ansikte och om händer, av två alltid hungriga damer.

Gamla, barn, tillsammans med hundar, vilken fin kombo!

Så till skogen!

Skön promenad....men så såg jag på Skorpan att något hände?

Hon som är världens tuffaste, blev lite orolig, nosade på någon fläck, hm....?

Vad hade hon kännt av?

Det släppte snart, allt blev som vanligt.

Spring o bus och glädje.

Då möter vi en granne med hund, stannar och pratar några ord.

"Har ni stött på dom?", säger hon.

????

VILKA, undrar vi?

GRISARNA!!!

Det har "flyttat" in massor av vildsvin i "vår" skog, verkligen mängder av dom.

Skit också, det gillar jag inte!

Då fattar jag varför Skorpan blev som hon blev.

Hon gillar inte gris, har aldrig gjort.

Samma sak gäller för Ronja.

Vi har stött på dom ett fåtal ggr, Ronja har jagat en stor bjässe,

som jag trodde var ett stort berg som kom rullande.

Vi har ju sysslat med viltspår i många år,

så jag vet att dom absolut inte tycker om gris, dom spårar det inte ens.

Flera jakttorn är nu uppsatta lite här o där, så jag hoppas dom skjuter av många inom snar framtid.

Det värsta är väl att dom snabbt förökas i antal.

Blää!

En novell.....det kanske man kan kalla det.

Ibland mer, ibland mindre.

Precis som med allt, ibland si, ibland så.

Kram

Susanne

Skorpan och Ronja

En bild från gårdagens promenad med kompisarna   

Det här gänget har alltid så roligt tillsammans!

Nu till dagen!!

             Att ta för givet att det finns rätt information att få,

det ska man inte göra.

Har under veckan försökt få reda på vem som vet vilka tullregler som gäller ang. en viss sorts mediciner.      

Det är rätt otroligt hur svårt det varit.

INGEN vet!

Joorå, många tror sig veta, men ingen har hittills haft rätt.

Och ingenting spelar ju någon som helst roll, om man inte blir stoppad i tullen.

Om det skulle hända, då kommer jag se till att vara väl förberedd, ha alla papper i sin ordning,

för att spendera tid i fängelse, i ett annat land, det önskar jag definitivt inte.

Dom är stenhårda!!

Straffet är dödsstraff, som dock oftast omvandlas till livstid.

Spännande va?!?!?!

Men....i alla fall....jag provade maila till ambassaden tidigt i veckan,

dom borde väl ändå veta, men nu var frågan, skulle dom bemöda sig med att svara?

Joorå, visst gjorde dom det....först bara några ord och en länk där jag kunde få info.

Då skrev jag lite mera ingående till "ambassad-mannen", vad allt handlade om,

och tänka sig, jag fick svar ganska omgående.

Jag har nu alltså svart på vitt, vilka regler som gäller, på riktigt!

Inte var det enkelt precis, och jag hade inte en aning om,

eller trodde aldrig att det var så mycket att ordna.

Bara för några "piller", som jag helt enkelt måste ta för att "orka" stå och vara.

Nu ska bara ALLA papper fyllas i,

alla intyg, kopior av pass, flightnr, datum, klockslag m.m, som sedan skickas till ambassaden.

Det mest skrämmande i den här "soppan",

det är väl att det inte är många som vet vad som verkligen gäller.

Känns bra att jag letade reda på någon som hade det enda rätta svaret,

så jag kan känna mig lugn inför resan.

Och att jag började med allt i god tid (hoppas jag)

Fortsättning följer.....

På "hopp o skutt" promenad.
Skorpan in action, skulle man kunna säga.

Otroligt hur viga och spänstiga dom är, så pass stora o tunga hundar.

Att jaga snö är såå roligt!
Snygg vändning i luften av Skorpan.

"Jag tar den......!"

Så söt....som en liten rävunge......fast sötare, så klart   

Klar för i dag!

Kram

Susanne

(Kanske kan tyckas larvigt, att jag nu satt en vattenstämpel på alla bilder. Men, att se sina bilder på någon annans sida, ofta med texten att dom tagit bilden, det är lite olustigt. Jag vet, det får man helt enkelt räkna med i den här världen. Jag delar väldigt gärna med mig, inga problem alls, men, det vore trevligt att få förfrågan först. Rätt ska vara rätt, det är min åsikt!)

#taintebilderna

#ambassadensvarar

#vänligamänniskor

#snabbhjälp

          Parkering bokad! Check!    

Det var den enklaste biten.....men därefter, jaa men jösses, säger jag.

Ville veta hur man går tillväga, vilka regler som gäller vid inresa till ett ICKE "Schengenland",

om man t.ex måste föra in starka mediciner i landet.

Kan väl säga att jag nog inte trodde på att få så många svar, så många olika svar, vill säga.

Apoteket gav minst två olika svar, bara en sån' sak?

Nu måste jag få kontakt med en ambassad i Stockholm i morgon,

dom om någon måste väl rimligtvis veta, kan man tycka.

Att bli stående i tullen med "mössan i handen",

det vill jag verkligen inte vara med om.

Det ordnar sig säkert om jag bara får tag i rätt människor.

Men nog är det lite skrämmande när ingen vet helt säkert.

Hur som helst, den här resan kommer bli ett riktigt äventyr,

det är jag helt övertygad om.

Nya platser, historia, vita stränder, och inte minst god mat.

Allt detta tillsammans med riktigt goda vänner, sedan många många år tillbaka i tiden.

Som vanligt är det väl bara en liten detalj som blir lite tuff......Ja, ni fattar säkert...

Vovvarna får inte följa med!

Dom kommer å andra sidan bli väl omhändertagna, på allra bästa sätt,

av den bästa personalen man kan tänka sig.

Hundarna känner sig hemma, tycker om människorna,

och människorna vet jag tycker om hundarna.

Det känns tryggt.....Doggsens!

Första promenaden i dag ville verkligen molnen skingra sig, 

lyckades väl si så där.

Något ljusare så en o annan bild blev ok.

Vem bryr sig?

Jo jag....fota är mitt liv det si!

Eftermiddagen blev bara mörk, och mera mörk.

Då hamnar jag i "Lekmedbilder",

vilket också är kul.

Brunnstorpshunden gör en "Brunnshighfive"

I dag har vi fått ett mycket glädjande besked!

All denna oro, som vi alla i familjen gått o burit på under en tid,

den är nu över.

Alla dessa prover o undersökningar som min man utsatts för,

efter att dom upptäckt något misstänkt på flera ställen i kroppen,

allt har nu fått ett slut.

Allt är nu UA = utan anmärkning, och som vi jublade i dag när det sista beskedet kom!!!

T o m så hundarna dansade omkring av glädjefnatt!

Så underbart skönt.

Känner att inläggen blir lite märklig handling i ibland, 

men det kommer direkt ur huvudet liksom, skriver bara ner det rakt av.

Kram

Susanne

#lekmedbilder

#glädjefnatt

#frisk

#okstämpel

    Regn?!

Näe, det hade jag väl inte tänk precis----

    Ja ja, spelar mindre roll egentligen, det stör mig bara liiite.

Anledning? Det är trist att fota!

Jätte trist, och grått grått grått.

Men, alltid händer det spännande saker när Skorpan är med,

(vilket hon så klart ALLTID är) 

  så även i dag.

Här, på ett kullfallet träd, där stod Ronja och väntade.

På vad? Att en bild skulle tas, så klart.

Även Skorpan hoppade opp, dom vet så väl vad som ska hända.

Och här typ, (som syns på hennes uttryck) fick spanaren Skorpan

syn på något mycket intressant oppe på ett berg.

Jag hann inte med alls.....SWISCH, sa det,

så såg jag svansen som försvann rakt opp för bergskanten.

S K O R P A N!!!

Jo, lite arg blev jag allt!

Men räddaren i nöden, alltså Ronja, studsade raskt opp till toppen hon också,

stannade och lyssnade, vände tillbaka ner till mig.

Fick känslan att hon sa till mig: "Lugn bara, hon kommer straxt tillbaka"

(men jag är ju absolut inte helt säker) 

Bara några sekunder senare var hon tillbaka, glatt skuttande,

och hoppade opp på trädstammen igen,

Kikade på Ronja och liksom påpekade att, "Kom du med Ronja, sätt dig här bredvid mig vettja")

(Nu hittar jag bara på här, men det skulle ju kunna vara så...visst)

"Japp, så där då, det här blir säkert kanon....är du klar nu, matte?"

Spännande fynd   

Dags för lite arbete!!

SÖKANDE arbete.

Försökte gömma föremålen lite extra svårt i dag, gillar inte när det ser så där väldigt lätt ut.

Men så är det väl med dom här näsorna dom har, dom är bra helt enkelt.

Trots att jag t o m placerade vissa saker under snön ordentligt.

"Äh, plättlätt, sa Bill....Plättlätt, sa Bull!!"

"Nej nej nej, Ronja....sluuuta kittlas nu....jag döööör!!"

"Jag lovar att vara snäll, och inte dra dig i svansen mera....i dag!"

På spaning.....

"Det händer ju inte så mycket på landet precis,

jag får nog ta o lägga mig ner o fortsätta spaningen."

"Man vet aldrig, det kan ju komma någon som man kan få skälla på lite"

Det var en del av vår dag i dag.

Kram

Susanne

#lovarosvär

#kittlig

#sök

#regnoblask

            Näe.....det är inte riktigt sant....          

Det fanns ingen sol i sikte någonstans i dag...heller,

men så tänkte jag att lite lite sol vill man ju se,

så det fick smyga sig in en bild från häromdagen, då den behagade visa sig.

Det här, det var hur dagens sanning såg ut när vi tog vår långpromenad.

Men vem bryr sig?

Inte dom här två töserna i alla fall.

Ett kärt möte i stan' hade vi i dag!

Och det hemska med det, om man frågar Ronja,

det var väl att hon inte fick vara med i pulkabacken!

Hon vill så hemskt gärna vara med barnen och springa med dom i backen,

vilket skulle vara rent av vansinnigt, och livsfarligt.

Vi har så klart provat att sätta henne en bit ifrån, och sedan stanna där, men uj uj, vilket liv...

Hon ylar och har sig, "MEN HALLÅÅÅÅ, JAG VILL LEEEKA!!"

Så hundarna fick snällt vänta i bilen en stund.

Syns ganska tydligt vad "någon" tänkte om det   

Barnbarnsdag!

Mille o Meya gillar snö o vinter....som dom flesta barn säkert gör.

Och snögubbar!

Man får nöja sig med att skratta och titta på dom i backen,

ingen smart ide' att kasta sig ner i en pulka precis.

Opp o ner, opp o ner för backen

Nöjda med snölekarna, traskade vi hemåt för att få våfflor....Inte dumt alls.

Så var det dags för vovvarna!

Knappt några minusgrader alls, tungt att ta sig fram.

Jag är fortfarande nöjd att vi får komma hem med rena hundar.

Tack snälla husse, att du "tinar upp" mina tassar,

och tar bort isen som envisas med att fastna där.

Tror Ronja har fotsvett.......som gör att isen fastnar lättare på henne.....? 

Snart drar fästingsäsongen igång igen, det vet jag säkert.

En ganska kort tid som vi slipper dom där vidriga krypen.

Vad har ni för tankar om det i år?

Medel?

Kram

Susanne