"Hej mitt vinterland...♫♪♪"                  

Snön yrde.....

"Hur mycket kan det komma från himlen, egentligen??"

"Tar det aldrig slut??"

Ronja.....ganska "otursförföljd" dom senaste dagarna.

Häromdagen hade hon allt för bråttom ut ur bilen, trampade snett i landningen (så klart)

fick ont i tassen och blev lite halt....AJ AJ, det gjorde ont!    

Det gick snart över dock, tack o lov.

I skogen for hon omkring som en tok,

in under några granar.....kom som skjuten ur en kanon ut från sitt gömställe....

och BAM!!

Landade rätt in i en trädstam som låg utanför,

med huvudet före.....och trädstammen gick rakt av!

Gissa att det blev en rejäl smäll.....

Men Ronja rystade bara av sig all snö som föll över henne, och fortsatte som om inget hänt.

Blev faktiskt lite rädd för hjärnskakning, eller ännu värre, en knäckt nacke.

GALNING!!

Hon fick inga men efter det dock, tack för det!

I dag letade hon fram den här trädroten ur snön.

Skorpan hjälpte så klart till också.

Den var såå kul, slit o släp, tung också....men plötsligt ser jag att snön börjar bli helt röd....BLOD!

Vad sjutton nu då?

Jo, Ronja hade nu bitit sig i tungan, som blöder så in i hoppsan.

Med hjälp av snö och lite spottande, slutade det snart blöda,

och det enda som finns kvar nu, det är en tunga med ett jack i!

Hm.....Jag sa ju att hon var en galning, vår Ronja   

"Jag lovar....jag har inget i munnen!!"

Fin grind, var så klart tvungen att fota den.

Det yrde rätt bra i dag, vilket gjorde springandet i snön ännu mera roligt.

Försvann nästan ur bild   

Dom fick nästan inte nog av varandra i dag

(måste varit all snö som gjorde humöret på topp)

"Nix, absolut iINTE....vi tänker inte gå in i alla fall!"

Det är verkligen vinterhundar det här.

Sover mest utomhus.

Dom förvildade kossorna som jag skrivit om några gånger, jag undrar hur dom har det?

I kväll hörde vi dom råma som tusan.....Kan inte förstå?

Det kan väl inte vara ok egentligen, eller?

Även om dom klarar sig menar jag.

Jag har verkligen försökt få hjälp av myndigheter,

har pratat med andra bönder som anser det vara förskräckligt....men ingen verkar tordas göra något.

Alla håller varandra om ryggen, alla säger samma sak, det går inte göra något åt det

Vid ett par tillfällen har jag kontaktat ägaren, som lovar åka och hämta hem dom.

Han kommer körandes med en lastare, föser kossorna framför sig med den.

Tror ni dom springer hem då?

NÄE, så klart dom inte gör.....dom springer som galningar åt motsatt håll,

och ägaren skiter i det ännu en gång, och vänder hemåt...

Vore skönast om dom dog, då slapp dom det här livet.

Inte lätt att hitta något att äta nu, med det här snötäcket.

Som jag tjatat om snö!

Jag vill ha snö, jag vill....Så kom den då, i mängder...

Törs man säga att det räcker nu, tack.

Precis lagom mängd!

Snöandet fortsätter.....min önskan verkar inte nå fram.

Kram

Susanne

Vad som hänt?

Jaa, vad har INTE hänt, det är en bättre fråga kanske.

Men, vi struntar i det här nu, det som iär mindre roligt är heller inget roligt att prata om.

I alla fall inte här.

Vi kravlar oss opp ännu en gång, för det som inte tar död på dig,

det stärker väl, antar jag.

Ramla för sjutton inte ner därifrån nu, Ronja!!!

"Ingen fara, matte!"

    Hjärtat i halsgropen....... 

Å andra sidan borde man ha vant sig vilda hundar,

som alltid hittar på tokigheter.

Vad tittar Skorpan på?

Det roliga är att Ronja håller koll på Skorpan,

så hon inte får för sig att springa efter......

....dom här två kompisarna!

Så nära, men ändå höll sig även Skorpan kvar,

och kunde motstå frestelsen till lite extra spring.

Duktig!

Men hon tittade länge länge efter dom fina djuren,

som så graciöst travade fram över gärdet.

Näe, dom kommer nog inte tillbaka, Skorpan, du kan sluta hoppas nu.....

Här ändrade hon fokus på några rådjur istället.

Mycket viltträning har det varit nu en tid,

och enda sättet att få till den träningen är ju just det här.

Att skogens djur vill titta förbi på våra promenader.

Kom kom!!

Full fart.....(som alltid!)

När allt hopar sig i livet, som det ju gör ibland för oss alla, 

då behövs det inte så mycket mer än en titt på dessa två underbara varelser,

så kan man åtminstonde släppa vissa saker.

Ovidkommande störningar, skulle man kunna kalla "dom".

"Alltså....jag gillar att springa.....FORT.....så jag undra lite över

VARFÖR jag nu ska sitta i det här cementröret???"

"Klok-som-en-bok-Ronja", hon vet hon....

"Bra bildmotiv!!"

"Det är vad som eftersträvas, Skorpan.....fattar du inte det??"

"Näe, visst nä...hon är ju inte så gammal, den här lilla Skorpungen!"

"Det här blir väl fint, va, matte?"

"Här då?"

"Här uppe på höjden....här blir väl skitbra, om ni frågar mig!"

"Ordning-o-reda-tjejen!"

Tro nu inget annat än att det är skoj!

Lika älskade båda två, olika ja, men alla är egna individer.

Ronja har också alltid varit en berner med såå mycket fart i,

så mycket hyss, så mycket spring.....

Hon är visserligen fyllda 7 år,

men jag kan väl inte påstå att allt detta avtagit precis, nej nej.

Den enda skillnaden är väl att Ronja VET mera om livet.

Vet hur man "uppför sig" vad som är ok, och vad som INTE är ok!

Säker på att även Skorpan kommer dit en dag.

Kanske inte i dag, kanske inte nästa vecka....men en dag så....då! 

Kram på er

(och stort tack till er som skrivit till mig privat   Tusen tack   )

Susanne

Vi strövade omkring i denna historiska plats,

som en gång i tiden var ett stort rekreationsområde i Norrköping.

Har varit här flera gånger som barn, tillsammans med mina farföräldrar,

minns inte så mycket, och intresset vid den tiden var nog lika med noll o inget.

Men i dag är det annorlunda, jag går verkligen i gång av platser som den här.

Vill veta ALLT, och mycket mera.

 "Historiker", det har jag visst blivit minsann, jättekul!

I bakgrunden, Norrköpings Hamn.

Svårt att se det framför mig, hur det en gång på 1800-talet var fullt "hålligång" här.

Det fanns gott om restauranger och små caféer.

Måste varit ett underbart fint ställe, som tyvärr i dag är mest förfallet.

Nu när löven ligger på marken är utsikten fantastisk mellan grenarna.

Moas trappa!

Ett spår av vad "Sylten" en gång varit är "Moas trappa".

Moa Martinsson arbetade som servitris vid en servering på Syltenberget utställningsåret 1906,

och fick då springa upp och ned för denna långa trappa, 80 trappsteg för att vara exakt.

Det här har hon senare skrivit om i sin romane, Kungens rosor.

          Just i den trappan gick vi i dag, samt såg många många flera efterlämningar från förr.

Kom att tänka på 

"Stairway to heaven"

Högsta punkten.

Här fanns en gång i tiden ett utkikstorn, men det är sedan länge rivet.

Gamla husgrunder, spännande minnesmärken, små, men så betydande.

Så synd att man på 50-60-talet rev o rev allt.

Allt gammalt skulle bort och ersättas av nytt.

Det bor fortfarande några få människor i detta område.

Gissar att det är äldre människor vars hus funnits i generationer.

Fick en snabb tanke att jag kanske kanske skulle våga knacka på ett hus,

och helt enkelt berätta om min nyfikenhet av historian kring området Sylten.

Undrar hur det skulle mottas?

Har gjort det på några ställen tidigare, på några gamla gårdar jag "hiottat".

Jag har alltid blivit mycket väl mottagen, och människorna har mer än gärna berättat sin historia.

Man kan ju bara få ett nej.....

Fastnade som sagt i letandet av mera information om denna plats.

Under allt det här, under berget som allt ligger på,

där finns flera underjordiska skyddsrum.

Men där gick gränsen!!!   

Inte skulle jag våga sticka in nosen här inte.

Näe, vi håller oss ute i dagsljus, tror jag.

Med oss på vår historiska promenad var sonen.

Det är också han som tagit denna fina fina bild , 

och några till i dagens blogg

En härlig dag med spännande inneåll.

Kram

Susanne

#moamartinsson

#syltenberget

#sylten

#gillahistoria

#moastrappa

Träna träna och mera träna.

Det pysslar vi med vareviga dag, mer eller mindre.

   Lägger in små övningar både här o där,

och blir så in i hoppsan glad när jag ser en utveckling åt rätt håål.          

På en höjd, klarblå himmel....då finns inte mycket att klaga på inte.

Nu fick jag inte riktgit med det jag tänkt här,

dom såg ut som två katter som sprang på snedden, på tå, 

och sköt samtidigt rygg......båda två!

Såg väldigt kul ut   

"Vet ni hur skönt det här är??"

"Att rulla runt i snön, åka kana på ryggen.....underbart!!"

Många roliga miner ser jag dom göra ibland,

och någon gång hinner jag t o m få med det på bild.

"AKTA!!!"

"Hehehe"

Där oppe, långt ovan molnen, där finns många vänner.

Många har den senaste tiden fått lämna detta liv, 

och efter sig lämnat människor i stor sorg o saknad.

Att förlora en älskad fyrbent vän, det gör så fruktansvärt ont,

det finns verkligen inte några ord som kan göra det lättare i hjärtat.

För hjärtat brister, går itu, och det kan aldrig mera bli riktigt helt igen, det blir ett sår.

Vi vet så klart alla att det kommer ske en dag,

men förberedd, nej det kan man nog aldrig riktigt vara.

Tänk, så mycket våra hundar betyder för oss.

Orsaken till att jag skriver om det här just nu är att,

så många vänner råkat ut för detta tragiska den senaste tiden,

och jag känner såå med dom alla.

Går nästan att ta på sorgen.

Är så ledsen för alla hussar o mattar som blivit lämnade, 

men jag har inte förmågan eller orden att göra det lättare.

Blir påmind.......

Men ni finns i mina tankar, jag känner med er.

Mina tårar rinner för alla fina hjärtan som slutat slå, under en så kort tid.

Inte ok alls....

Passa på att leva och njuta MED dom, det försöker jag göra varje dag.

Dom kräver inte mycket tillbaka av sin vilkorslösa kärlek, bara att få vara tillsammans.

Någon (Ronja) på väg att bli attackerad av SKorpan!!!

Inte vet jag varför benen inte fick plats här??

Men söt, det är hon, ben eller inte...

Ronja!

  "Har blivit duktig på att rulla tungan!!"

En trip till vänner i dag, för här skulle planeras och diskutteras om vår stundande resa.

Det är en del som ska checkas av, vem gör vad.....Gäller passen? 

6 timmars flygning, tre timmar på marken, 6 timmar till i luften.....x antal timmar i bil....

Men sedan!!

Bara bara njuta.....

(To be continued.....) 

2016 kommer det hända mycket, det insåg jag nu!

Hux-Flux blev det kväller igen, men jag tyckte mig se att det där mörkret drog lite på tiden i dag.

Inte massor av minuter precis, men några...alltid något.

Kram

Susanne

#mistaenkärvän

#rip

#alltförmånga

      När snöflingorna sakta dalar ner från himlen, det är helt vindstilla,

                  och solen bryter sig in mellan träden, då älskar även jag vintern.              

  Precis så var det i dag när vi gick till skogs, tjejerna och jag.

Minusgraderna var så pass många så det snabbt blev rimfrost i "skägget"!

Att lita på Ronja, det har jag inga som helst problem med,

hon är å andra sidan äldre och ännu så länge betydligt visare än sin kompis. 

(Ganska snällt sagt faktiskt)

Så när jag av någon konstig anledning fick en känsla av att vi inte var ensamna i skogen, 

ropade jag på Skorpan, så att hon befann sig nära mig om......

Och just då kom dom!!

Flera stycken på rad, studsandes fram några meter från oss.....RÅDJUREN.

Och NEJ, jag är absolut inte hundra procent säker på

att en Skorpunge skulle avstå en chans att leka med alla djur i skogen.

Kanske, men bara kanske.

Så jag var glad att jag fått den där känslan, och hade henne i "säkert förvar" hos mig.

Nu tyckte jag väl inte att hon gjorde någon ansats till att försöka springa från mig direkt,

men det blev oavsett en bra träning för henne.

Ronja däremot, hon befann sig väldigt när dom, och visst ryckte det till i henne.

Men hon är mattes hund hon, så hon vände blicken mot mig direkt,

fick svar i form av "Absolut inte, Ronja", så hon nöjde sig med att titta på dom,

när dom fortsatte in i skogen.

Den känslan man får vid dessa tillfällen, den gör mig så otroligt glad,

vilket jag självklart talade om för Ronja.

Skorpan hon tänkte nog, "Spring Ronja, SPRING!! Du är ju jättenära juuu!!"

Dom ville säkert väldigt gärna leka med två berner....eller inte.

Skorpan näsa började genast arbeta (vilket den iofs alltid gör)

men jag tog mig i kragen och vågade lita på henne,

vågade lita på att hon faktiskt BARA nosade,

vilket hon gjorde.

Gjorde ingen ansats till att dra iväg....Tack för det, Skorpunge!

Allt viltspårande under årens lopp har verkligen gjort stor skillnad.

Ronja var precis likadan som Skorpan när hon var yngre.

Full fart hela tiden, som tur är gör även åldern skillnad,

och till viss del har hon alltså lugnat ner sig en smula.

Snöiga och lagom trötta vände vi hemåt igen,

där en styck gigantisk KALKON väntade i ugnen.

Det händer inte ofta, men just i dag var det dax.

Och gissa vem som skulle äta kalkon hos morfar o mormor....

Jo, Leon, (med föräldrar) en liten kille som bara blir charmigare o charmigare för varje vecka.

Morfar o jag måste nog ta en kurs i hans språk tror jag...."goggeli-goggeli-gogg"!

Äta helt själv är busenkelt!

Det finns alltid hjälp på nära håll,

om man behöver "svabbas av" lite i ansiktet.

Här snålas det inte med varken kramar eller pussar,

inte från något håll faktiskt.

Behövs inga ord...

En skön dag, på många sätt.

"Och ni då flickor, ni är så fantastiska!"

"Så gulliga med alla små barn, finns alltid i närheten om man behöver er"

Älskar snö gör dom också, vill helst inte gå in o sova, inte ens på nätterna.

Men dom härstammar ju från "snölandet", så det ligger väl i generna.

Nu laddar vi om för morgondagens "Hitte-på",

som kommer avslutas med planeringsmöte hos vänner......

Ska bli så kul

Kram

Susanne

#rimfrost

#gogeligogeligog

#barnohundar

#ronjaoskorpan

         Julafton, nyårsafton, så lite julafton igen, osv, osv.

Jag har kommit underfund med en sak.

När det inträffar något som "rör om i grytan" (som en olycka i familjen, t.ex)

då ska man vara så där "überstrong" Duktig som få, "Ta-hand-om-allt",

inte låta känslorna styra, aja-baja.

Tror det till viss del har med vilken genertion man tillhör (kanske) att göra.

Man ska vara duktig!!

DUKTIG DUKTIG och mera DUKTIG!

Men, som vanligt kommer ALLT ikapp oss i slutet, det går inte springa ifrån det.

Det är då man känner hur svag man är, hur mycket allt påverkar oss inombords.

Olyckan som hände maken nyligen, den tar oss alla hårt, självklart är det så.

Det finns bara en sak som snurrar runt i skallen (kanske några till) DET MÅSTE BLI BRA!

Det blev så mycket som drogs igång, hjulen började snurra, det kan man lugnt säga.

Prover och undersökningar som man knappast ser slutet på (joo, jag överdriver en smula nu)

"Tror du att du kan rappa på lite med den där bilden nu, matte,

snart har Skorpungen tuggat sönder stammen, och då dimper jag nog rakt ner i backen....!"

Nyårsafton.

Underbart väder!

Tankarna, hundarna och jag tog en promenad, naturligtvis, 

därefter ett besök på min mammas vårdboende, där vi gladde många med vår närvaro.

Avslutade med en lugn kväll hemma, god mat och prat.

Ingen champagne, för det går liksom inte ihop med mediciner.

Hon har växt till sig så fint, Lilla Skorpungen,

efter att gått ner sig så hemskt mycket, både i vikt och muskler, är hon nu snart helt frisk igen.

Så glad man blir när allt vänder.

Nu är det bara pälsen som ska komma tillbaka,

men det absolut viktigaste av allt är inte pälsen, det är att hon mår bra, och det gör hon.

Man kan tydligt se hur andra mår genom att beskåda Ronja!

Joo, faktiskt, det är helt sant.

Jag vet att många rycker på axlarna åt mitt påstående, men ryck bara.....jag vet.

Ytterligare en julafton firades i går, dock inte med julmat utan grillat,

det är betydligt bättre, om ni frågar mig.

Många fina julklappar och födelsedagspresenter, allt så fint.

Summering av jul-nyårshelgen är....TOPPEN!

Så kom i dag!

Snö!

Det har snöat hela dagen, på tvären, så det fick bli promenad i skogen,

där det är något mindre blåsigt.

Husse kunde följa med oss i dag, sakta och försiktigt, vilket gjorde allt mycket roligare.

"Kolla vad jag kan då!!"

Skorpan är inte alls lika road av att stå på stubbar.....så här får räcka.

Circushunden Ronja hittar ideligen på nya konster.

Balansera är en favorit.....

Ju högre opp, dessto bättre.....och matte står med hjärtat i halsgropen!!

Inga flera fallolyckor tack!

Det räcker så bra med en.

Älskar snö, det gör dom helt klart.

Att gå in är det inte tal om alls.

"Vadå kom......gå in du, matte, jag stannar här ute"

Ett tag såg man inte ens hundarna, helt översnöade....och LYCKLIGA.

Snabbuppdatering lite av varje.

Kram

Susanne

#ronja

#skorpan

#olyckor

#jagochminatankar