Direktlänk till inlägg 5 februari 2016
Att hundar har helt fantastisk förmåga att använda sin nos, det vet vi säkert alla.
Att se alla arbetande hundar, som verkligen får utnyttja sin otroliga förmåga är fantastiskt.
Ibland ser man en individ med en alldeles speciell förmåga,
en förmåga som man blir helt stum av att se.
Ronja är som hundar är mest, duktig på att spåra.
Hon har nosat sig till ett viltspårschampionat utan större problem.
Men så har vi då Skorpungen!!
Hon har en väldigt känslig liten nos, och hon älskar att använda den.
Hon kan vara på väg i rasande fart mot ett mål, och rätt som det är svänga tvärt mot annat håll,
för att en stund senare komma tillbaka med en fantastisk skatt. (enligt henne själv alltså)
Helt ofattbart hur något kan "reta" luktsinnet så, trots att jag inte kan känna någon doft alls,
inte ens om jag trycker det mot min näsa.
I dag hände det igen......Ronja o Skorpan sprang o sprang, lekte och hade kul....
Så ett tu tre, kom den där tvära vändningen, och Skorpan bytte riktning!!!
Sprang kanske 50 meter.....ner i ett dike......och TJOFF,
så kom det två änder flygande opp från sitt gömställe.
Undrar vem som blev mest snopen?
Hur som helst, "Vääänta på mig....vi kan väl leka lite", skrek Skorpan
(tror jag, finns inga belägg för att det var så, bara i min fantasi)
Änderna lyfte snabbt, medan Skorpan sprang på marken.....
Vi ropade inte ens på henne, hon hade förmodligen inte varit mottaglig för det just då.
Men straxt vände hon, såg rätt frågande ut, kom springande tillbaka till oss,
som fått se hennes uppvisning.
Ronja är smartare, hon skulle inte komma på tanken att ens försöka springa efter fåglar,
hon vet hon.....ingen idé.
Men att hitta bästa pinnarna, DET är hon en mästare på (inte fy skam det heller)
"Hahaha, vad sägs om den här då.....?"
"....eller den här?"
Efter allt springande, då blir man allt lite törstig.
Nej nej, inte bada....inte bada......Aj då, dom hörde visst inte....
Blöta......och att en av dom två dessutom rullade sig efter badet,
i den största kardborresamlingen jag någonsin skådat,
det var inte det bästa hon gjort.
Man kan skönja några stycken på Skorpan,
dom flesta "borrarna" trasslade sig genast in sig så långt in i pälsen det gick.
Hela hon blev som en kardborre.
Hon tyckte kanske att jag ändå inte hade något för mig,
så att tillbringa eftermiddagen i hennes päls, det gjorde väl inget.
Nej då, för tusan....
Det var väl allt.....
/Susanne