Det är väldigt nära nu......

....en liten flygtur hit o dit, några (många) timmar i luften,

men så plötsligt landar vi i Sverige, och allt blir som vanligt igen.

Det här är Bayoke Sky Hotel, i Bangkok, sett lite från gatan.

Thailands absolut högsta byggnad.

304 meter högt, och 88 våningar.

Man kan nästan inte förstå att det över huvud taget går att bygga så högt.

På 20:e ligger poolområdet, 

och även utsikten här går inte av för hackor.

Vamt och skönt, så några av oss tog ett dopp.

En ganska häftig tanke, att simma omkring i en pool så högt opp, 

medan trafiken och myllret är kaosartat nere på gatorna.

För Bangkok kan beskrivas med ett ord.

Totalt kaos i mina ögon.

Bilden är tagen från toppen, där man ser en av alla restauranger en bit ner.

Känslan av att bli hängande i luften, ser det ut som.

Vi valde middag på våning 75, en gigantiskt buffé.

Vi hann även med en tur i en del av staden, lite shopping,

men kanske framförallt att se detta enorma.

Skulle aldrig välja att åka hit och stanna flera dagar, det är alldeles för rörigt för mig,

huvudet hinner liksom inte med.

Vi fick uppleva en tur med en liten tuc-tuc som vi sent ska glömma.

Som att åka slalom i trafiken i hög fart.

Men vi kom till slut fram dit vi skulle, 

och alla kroppsdelar i behåll.

Överallt ser man pooler på taken.

Och tänka sig, även här oppe i luften finns fina solnedgångar att fota.

Maken o jag var bara tvungna att gå ut en liten sväng till efter maten.

En stor marknad precis runt hotellet.

Massor av människor, blandat med taxi, privatbilar, tuc-tuc, och mopeder.

Konstig att vi inte sett några olyckor....

Här finns allt för den som vill handla, och det kostar nästan ingenting.

Högt!

Kvällsvy från vårt rum, våning 68.

Trafiken tar visst aldrig slut.

Bil bokad för transport till flygplatsen, 

tidigare än vad som är mänskligt, hehe.

Vill ju verkligen inte riskera att missa planet hem till Sverige.

Slut för i dag.

Nu längtar vi hem, hem till skogarna, till dom långa promenaderna,

äventyren med ryggsäcken.....Det går tyvärr åt lite hjälp från mina räddare i nöden,

för man tar stryk. Det här livet är inte min kropp van vid.... men det visst jag ju redan innan.

Att se Thailand har vi länge tänkt, men det för också med sig vissa svårigheter att brottas med.

Hur som helst, så har allt varit toppen!

Nästa gång bilder läggs in här, kan jag nog tänka mig att det kommer föreställa två små nallebjörnar,

vid namn Ronja o Skorpan.

Kram

Susanne

 

Inga-lill Jansson

1 mars 2016 17:02

Tänk vilket välkomnande du får när du kommer hem. Våran Freja blir så glad att hon kissar utan att veta om det om hon varit ifrån oss någon dag.

Susanne

3 mars 2016 19:05

Återförening när den är som bäst! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...