Att hundar har helt fantastisk förmåga att använda sin nos, det vet vi säkert alla.

Att se alla arbetande hundar, som verkligen får utnyttja sin otroliga förmåga är fantastiskt.

        Ibland ser man en individ med en alldeles speciell förmåga,

en förmåga som man blir helt stum av att se.

Ronja är som hundar är mest, duktig på att spåra. 

Hon har nosat sig till ett viltspårschampionat utan större problem.

Men så har vi då Skorpungen!!

Hon har en väldigt känslig liten nos, och hon älskar att använda den. 

Hon kan vara på väg i rasande fart mot ett mål, och rätt som det är svänga tvärt mot annat håll,

för att en stund senare komma tillbaka med en fantastisk skatt. (enligt henne själv alltså)

Helt ofattbart hur något kan "reta" luktsinnet så, trots att jag inte kan känna någon doft alls,

inte ens om jag trycker det mot min näsa.

I dag hände det igen......Ronja o Skorpan sprang o sprang, lekte och hade kul....

Så ett tu tre, kom den där tvära vändningen, och Skorpan bytte riktning!!!

Sprang kanske 50 meter.....ner i ett dike......och TJOFF,

så kom det två änder flygande opp från sitt gömställe.

Undrar vem som blev mest snopen?

Hur som helst, "Vääänta på mig....vi kan väl leka lite", skrek Skorpan

(tror jag, finns inga belägg för att det var så, bara i min fantasi)

Änderna lyfte snabbt, medan Skorpan sprang på marken.....

Vi ropade inte ens på henne, hon hade förmodligen inte varit mottaglig för det just då.

Men straxt vände hon, såg rätt frågande ut, kom springande tillbaka till oss, 

som fått se hennes uppvisning.

Ronja är smartare, hon skulle inte komma på tanken att ens försöka springa efter fåglar,

hon vet hon.....ingen idé.

Men att hitta bästa pinnarna, DET är hon en mästare på (inte fy skam det heller)

"Hahaha, vad sägs om den här då.....?"

"....eller den här?"

Efter allt springande, då blir man allt lite törstig.

Nej nej, inte bada....inte bada......Aj då, dom hörde visst inte....

Blöta......och att en av dom två dessutom rullade sig efter badet, 

i den största kardborresamlingen jag någonsin skådat,

det var inte det bästa hon gjort.

Man kan skönja några stycken på Skorpan,

dom flesta "borrarna" trasslade sig genast in sig så långt in i pälsen det gick.

Hela hon blev som en kardborre.

Hon tyckte kanske att jag ändå inte hade något för mig,

så att tillbringa eftermiddagen i hennes päls, det gjorde väl inget.

Nej då, för tusan....

Det var väl allt.....

/Susanne

I dag var det minsann inte mycket att klaga på när det gäller vädret.

Efter att ha fått det skadade revbenet kollat,

och lite andra skavanker som varit brutna/trasiga undersökta, kändes det så skönt att ta en lång promenad utmed Göta Kanal.

Ni vet den där som flyter tvärs över Sverige, förbinder Östersjön med Västerhavet,

och som byggdes under 22 års tid!!

DÄR gick vi och insöp historiken från 1800-talet.

Att ge sig ut på isen hade nog varit jättedumt, den såg inte direkt hållbar ut.

Gick lite zick-zack över slussarna, som var tre till antalet.....

"Kommer ni, eller.....?"

Över slussen till andra sidan,

så tillbaka vid nästa sluss igen....osv...

En av alla slussvaktarbostäder, som nu står tom, sedan den sista hyresgästen dog nyligen,

en gammal man som bott större delen av sitt liv här.

Men, tanken är nu att renovera, och därefter hyra ut det.

Blir säkert fint, efter MASSOR av jobb!

Söt-Skorpan!

På vissa sträckor av kanalen är allt vatten tömt helt.

Tänk vad mycket saker det måste ligga på botten!

Har hört att det massor av människor på plats när vattnet töms,

i hopp om att hitta något spännande.

En vacker plats att promenera på,

längs stora delar av kanalen finns fina cykel/gångvägar

Den här årstiden är det väldigt öde, 

till skillnad från vår och sommar, då är det liv o rörelse både i vattnet och på land.

En bild från invigningen i Mem 1832

Inte alls långt från där vi bor.

Det här är roligt, nästan som ett skådespel,

att se när båtarna glider in i första slussen,

och se människorna som nu ska ta sig igenom detta "skillsmässodike", (som det ofta kallas)

/Susanne

Många skratt, (vilket dock är väldigt kännbart i revbenet)

förgyller dagarna.

Hur skulle man kunna vara utan det?

Kan inte ens tänka mig hur meningslöst det skulle kännas,

att inte kunna skratta och glädjas med andra.

Joo, det är faktiskt helt sant, jag har själv sett dom, människor som är så fyllda av bitterhet, 

eller vad det nu är,

att dom helt glömt av hur man gör när man är glad.    

     En del väljer att se allt positivt, även om det känns som det går käpprätt åt skogen.

Medan andra föredrar att redan från start,

ta för givet att det kommer gå åt skogen, och då finns ingen anledning till skratt.

Umgås man dagligen med djur/hundar t.ex, då kan man helt enkelt inte undå att skratta.

Antingen med dom, eller åt dom.

Som i dag.....Vi bestämde oss för att ta en varsin promenad med hundarna,

gå åt varsitt hål alltså, och sedan mötas "på mitten".

Jag tog med mig Skorpungen, medan hussen gjorde sällskap med Ronja. 

"Vad sjutton, matte???"

"Var är dom egentligen....Ronja o Husse??"

"Konstigt", tyckte Skorpan, men samtidigt roligt att matte bara ägnade sig åt henne.

Att upptäcka att lydnaden sitter rätt bra, det är skoj.

Jaja, inte prickfritt alls, men hon kan momenten till klass 1 helt klart, och jag blir så glad.

    "Aha, där borta ser jag dom komma, Ronja o Husse....ser du, matte?" 

I andra änden av gärdet låg Ronja....dom smög som två små kattungar på varandra, hahaha

Kröp några meter.....så platt ner i marken igen....tills dom tog beslutet att NU, NU springer vi!

Ett sätt att få oss att skratta, helt klart!

Glädje o lycka!

Tillsammans igen   

Man ser det inte......inte alls faktiskt.....men hon STINKER!!

Stinker som den värsta skunken....(fast jag har iofs aldrig träffat någon skunk)

Ronja älskar att parfymera sig, kastar sig ner och rullar runt så fort tillfälle bjuds,

vilket det ju gör rätt ofta på landet.

Men söt är hon ju.....  

Alla har dom sina sidor, bra och mindre bra, men en sak har dom alla gemensamt!

Dom är älskade av oss, sina mattar o hussar, det är jag säker på.

Bilder = Minnen

En bild på Quila, tagen på Gotland.

Snart har FYRA år passerat, sedan den där hemska dagen då hon fick somna för gott i mitt knä.

FYRA ÅR?!

Hur är det möjligt?

Hon var så ung....men efter ett hastigt förlopp på bara en månad, kunde vi inte se henne lida mera.

Hon finns med oss varje dag, känner hennes närvaro....en fin känsla.

Tänker ofta på henne, och kan i dag le åt alla fina minnen vi har med henne.

Quila var en riktigt rolig hund, en helt egen individ.....

"Hon har lämnat mitt liv,

men kommer alltid ha en plats mitt hjärta"

Svårt att tro att det är januari på bilden,

men den är faktiskt tagen i dag.

Tur ni finns, "flickor"....   

/Susanne

          Tänkte väl att det inte var så mycket att ordna innan vår resa,

men upptäckte att det var ju helt fel!!

Små "saker" som kan vara bra att ha med sig.

Vi överlever säkert utan, ja ja, men nu är det fixat....det jag "råkade" komma på i dag!

 Är nästan säker på att jag kommer på något mera, och fortsätter jag på det spåret,

ja, då lär resväskan vara full innan vi ens lämnat Sverige.     

"High Five" på dig husse"!

Lite undrande är jag allt,

över dom papper jag ska få från en instans, angående införsel av läkemedel i det land vi ska till.

Dom har ännu inte dykt opp, och jag börjar fundera över vad jag ska göra om dom inte kommer?

Bestämmelserna är stenhårda, och det vore inte kul att stå i tullen utan dom.

Kan bara hoppas och hålla tummarna att allt löser sig snarast.

Det här kallas för att få utlopp för "spring i benen"!

      Söta små bernerben!    

Just nu är det mycket tankar i huvudet, 

skulle kanske kännas bra att skriva av sig delar av dom tankarna här, 

men vissa saker får man vara väldigt försiktigt med.

Så....kanske bäst att låta bli....

Hundpromenader, att bara umgås med Ronja o Skorpan, det gör å andra sidan gott!

Alltid!

Susanne

     Vi beslutade oss  helt enkelt för att ta reda på vädret, på riktigt, en gång för alla!!!

SMHI fick besök.          

Och hur gick det.....det var stängt, vi kom inte in....

Men nog fick vi lite sol på oss i alla fall.

Händer inte så ofta att jag "delar på hundarna".

Tar promenad med en hund i taget, alltså.

Även om jag tycker fördelarna är flera än nackdelarna, att ha två hundar,

så just att koncentrera sig på enbart en hund, och faktiskt träna under promenaden,

det är så klart mera effektivt.

"Det var nästan så man blev lite bländad av solen, faktiskt"

         Det blev en del hundträning i dag,

vilket är så roligt, för man ser verkligen hur kul hundarna tycker det är.

Dom är på tårna, skulle man kunna säga.

Hemma väntade Skorpan på sin tur, men under tiden fick hon "egentid" med husse och lilla Leon,

som varit hos oss hela dagen. 

Tänk att djur har så mycket att ge små barn.

Inte bara det att hundarna vänjer sig vid barn, och lär sig vara försiktiga.

Barn måste så klart också lära sig att visa respekt för djuren.

Det tycker jag är viktigt, och jag njuter av att se dom tillsammans.

Ronja har alltid varit väldigt förtjust i små barn, hon lämnar dom inte ur sikte.

Blir någon ledsen är hon genast där och pussar och slickar, lägger sig nära, som för att trösta.

Nu är just Leon en väldigt glad liten kille, som sällan är ledsen,

inte ens en dag som i dag, när han var sjuk, och mamma o pappa var tvugna att vara på jobb.

Att få möjligheten att hjälpa till med barnbarnen när det behövs, det känns bara bra.

"Jaha, dags att sitta på muren igen.....som vanligt alltså!"

En återkommande uppgift   

Det finns vissa saker som är lite tabu att prata/skriva om, det märks inte minst här.

När man skriver om något som många kanske tycker är "känsligt", 

då stoppar man liksom ner huvudet långt ner i sanden, och låtsas som det regnar....

Samtidigt skrivs det då i stället "privata meddelanden", 

i stil med "bra att det togs opp" "du har så rätt", "jag har känt detsamma".....

Det är lite sorgligt, kan jag tycka, att vi inte vågar stå opp för vad vi tycker.

Stå opp för vad man tycker är rätt o fel.

Ska man leva sitt liv för sin egen skull, eller för någon annans?

Det är inte lätt alla gånger, och man får nog räkna med en hel del prat bakom ryggen.

 Om vi kunde tala öppet om saker o ting redan på "skitsnacksstadiet",

kunde missnöjesförhållanden ändras innan de leder till något allvarligare.

"Har vi tränat klart nu....framåt, backa, ligg,

stå....t o m lite kryp....Kom nu, vi går in på vår grusväg nu, matte!"

Det skadade revbenet då?!

Joo, det onda börjar bli bättre, kanske ska vänta med dom där hastiga rörelserna ett tag till,

men jag är säker på att det kommer va helt ok när planet som tar oss långt bort ska lyfta från Sverige.

Det känns tryggt! 

Kram

Susanne

#smhi

#tabu

#missnöjesförhållande