Direktlänk till inlägg 15 maj 2016
Vad som är oppe?
Vänta lite ska ni få se....
Eländesaxeln finns kvar, men jag tycker nog det sakta men säkert går åt rätt håll.
Börjar kunna röra den utan att hoppa till av smärta,
har en läkare som hör av sig och kollar hur det går, och han påminner mig också om att det här kommer ta tid.
"Räkna med opp till ett år" säger han.
Då är det tur att man har dom här två vännerna att ägna dagarna åt.
Jag klarar mig, jag har gulliga vänner runt mig, dom som är på riktigt.
Och så finns ju alltid dom som kallar sig vänner, haha, lite full i skratt blir man allt.
Både Ronja o Skorpan älskar att hitta på och utöva diverse konster,
och jag hänger gärna på, förstås.
Vi börjar med lite oppmjukning av kroppen.
"Armar oppåt sträck!"
Ronja har en otrolig balans, kan sitta så här länge....
Skorpan är vig i kroppen och går gärna på två ben.
Hopp hopp hopp!
Här behövs ingen studsmatta inte.....
Parhopp!
Många av er säkert redan hört den här historien, men jag vill ju gärna ha den sparad här också.
I höstas fick jag ett mail från en kvinna i USA.
Hon hade sett en bild på Skorpan gär på bloggen, som hon tyckte om.
Nu undrade hon om jag ville skänka den till välgörande ändamål,
nämligen till en auktion, där vinsten går oavkortat till forskning inom sjukdomar på Berner.
Självklart ville jag det, det kändes faktiskt stort för mig, att få den frågan, och att då hjälpa.
Det skulle göras en stor förstoring av bilden, som någon kanske ville köpa.
Förra helgen ägde den stora tillställningen rum
Bernese National Specialty USA Health Auction for Berner Garde database and research.
Och där hängde min bild av Skorpan, i ett ganska stort format, tillsammans med andra fina bilder.
Fick ett tackmail och lite info om hur det gått, av kvinnan som gjort förstoringen.
Skorpan hjälpte till med $ 800!!!
Heeeelt otroligt! 8000:-!
Känns såå roligt och fint, att dom fick in så mycket pengar till forskning.
Här är en bild jag fick från USA.
I brevet under bilden står lite om Skorpan.
Hon är allt bra go, den här lilla Skorpungen
Jag måste säga att det här med att ta det lugnt, det är inte riktigt min grej.
Kan lätt bli frustrerande när man vill så mycket, och det inte riktigt fungerar.
Som tur är går det att köra bil ganska ok igen,
för det är väl aldrig så mycket man bara måste åka o göra, när man inte kan.
Har väl inte blivit några utflykter precis, men det ska vi snart ändra på har jag tänkt.
Det om något gör gott.
I dag åkte vi till spårskogen, där vi under många år spenderat mycket tid.
Meningen var att vi skulle gått kurs även i år, men pga av min operation, så var jag tvungen att tacka nej.
Men att hälsa på gamla spårvänner, det kändes riktigt kul.
Vilka härliga människor!
Lite livskvalitet och massor av prat, och givetvis fika i skogen.
Skorpan fick ett litet spår också, ett test som vi ville se hur hon klarade.
Så roligt att se henne bli så glad och ivrig att få komma iväg,
och dessutom när jag inte gick med henne i spåret.
Två andra vänner tog henne med, vilket också var intressant att se.
Hon hade full fokus på sin uppgift, och brydde sig inte det minsta om vem som gick bakom.
Heja Skorpan!
Jovisst, den här tjejen tyckte nog att även hon skulle spåra,
men hon får vänta tills vi lägger ett spår här hemma.
Det får nog bli i veckan, så hon blir nöjd o glad.
På promenad häromdagen.
Vad var det nu då, som äntligen var oppe?!
Jo, jag blev kontaktad av en konstnär i Englandför en tid sedan.
Hon hade hittat några bilder på Ronja o Skorpan som hon undrade om hon kunde då använda, och måla av.
För mig är det här så otroligt, att det överhuvud taget händer, och så klart skickade jag bilderna till henne.
Var inne och kikade på hennes hemsida och alla hennes fantastiska målningar på djur.
Hon är så otroligt duktig.
När bilderna var färdiga, och jag fick se dom,
var det ganska självklart att jag ville ha dom hänga på min vägg.
Hämtade ut ett väl inpackat paket, med två fantastiska bilder.
Nu har bilderna funnits att beskåda i en "fotobutik" en tid,
(dom var inlämnade för inramning)
och innehavaren av butiken har haft så många förfrågningar från köpare.
Men dom var ju inte till salu.
Nu äntligen hänger dom på vår vägg.
Jag älskar dom, dom är helt fantastiska.
Vill ännu n gång tacka Donna Mulley, som tog kontakt mes mig och ville måla våra hundar.
Kram
Susanne