Direktlänk till inlägg 17 augusti 2016
Varför heter denna ras just det den gör?
Det vet vi!!
Vi älskar att vistas på höga höjder, så är det bara.
Bernese Mountain Dog, perfekt namn, som stämmer på pricken
Högt!
Linslusen, Ronja
Skorpan visar att hon också snappat hela grejen.
Så till vår "träning"
Första veckan gick i rasande fart, och allt fungerade toppenbra.
Skorpans första möte med "vattentrasken" gick som en dans.
Hon funderade inte det minsta över varför hon skulle gå in i detta stora akvarium,
varför vattnet steg o steg, och varför botten helt plötsligt började röra på sig.
Jag är rätt överraskad över hennes totala lugn,
trots att hon aldrig tidigare hade varit i närheten av något liknande.
Efter första "traskandet" går det bara bättre o bättre,
och hon har t o m hunnit prova på att springa i "trasken".
Lite svårt, det tyckte hon nog, men hon kommer nog snart att få kläm på det också.
Så har vi då Ronja!
Hon har simtid direkt efter Skorpan, så visst tränar vi ordentligt just nu.
Numera är hon oppe i full tid, simmar så gott som hela vår simtid,
och skulle nog gärna stanna i poolen ett tag till.
Den här månaden har börjat riktigt bra,
känner mig så motiverad till det här, och jag tycker nog även att Skorpan känns helt frisk nu.
Det där kanske jag inte skulle ha sagt, förresten......
Näe, nu MÅSTE dom båda hålla sig friska!!!
Finns inget annat.....
För i år ser vi fram mot vår fjällvandring, tillsammans med två hundar
som inte har några som helst sjukdomar,
eller nyligen är opererade.
Jösses, så mycket det varit dom senaste åren.
Det går snabbt utför när en hund blir sjuk, dom tappar fort i både styrka o kondition,
men det jobbar vi på nu, och vi SKA lyckas, finns inget annat.
Jag märker också stor skillnad till det bättre, på många olika sätt,
sedan vi gått över till ett helt annat foder.
Hemlagad mat!
Inte det minsta krångligt eller besvärligt, enbart roligt, tycker jag.
Dessutom vet jag exakt VAD dom får i sig, och dom älskar't.
Inte mycket uppdateringar från alla utflykter vi gör, den senaste tiden,
men inget är förändrat där.
Ryggsäcken packas ofta, och vi drar iväg på både nya och mera välkända leder.
Ibland går vi helt ensamma, ibland får vi sällskap av vänner.
Det är ju just dom där utflykterna som ger mig såå mycket.
Jag njuter i fulla drag, och mår bara bra.
Just i dag fick vi sällskap av en vän som hjälpt/hjälper mig så mycket,
med både det ena och det andra.
Ett stort stöd, helt enkelt, som jag är så glad över.
En hel del bilder togs på vandringen i dag,
men dom ligger fortfarande i kameran och kanske kommer hit i morgon.
Alla behöver vi vänner
Sötaste Skorpan jag vet!
Och hennes bästa vän Ronja, lika fin hon, i mina ögon.
Kram
Susanne