Direktlänk till inlägg 22 augusti 2016
Många frågar mig hur jag orkar?
Orkar, säger jag, vadå orkar?
Orkar göra "så mycket" med hundarna.
Jag förstår inte riktigt frågan, faktiskt, för det jag gör, det gör jag för att må bra!
Och så klart, får jag en tillfredsställelse av att se att även hundarna mår bra.
Och mycket, det kan man väl kanske diskuttera....
Några bilder från en skön dag hos vänner i skärgården,
promenad med hundar och tillhörande simning.
Ronja, och hennes fina pinnar!
För mig är det en självklarhet att göra saker som vi mår bra av,
och har jag nu dessutom valt att ha hund i mitt liv,
så hör det väl till att jag tar hand om dom så gott jag bara kan.
På det sätt jag tycker passar o känns bra.
Visst gör det mig ont att veta, att så många hundar sitter större delen av sitt liv ensamna hemma,
och sällan får mera än en liten sväng runt kvarteret på kvällen.
Men vi är alla olika, har olika syn på allt, men hundägandet är väl ändå ett åtagande vi gör?
Att göra livet så bra vi bara kan för dom. Våra fina vänner.
Skorpan väntar på att Ronja ska komma tillbaka ner i vattnet
Så var det färdigbadat för denna gång......Nöjda, och blöta hundar.
Huvudpersonen just denna dag var ju faktiskt den här söta lilla killen, William
Han har redan börjat visa intresse för hundarna, och dom i sin tur älskar ju barn.
"Men hallå, farmor!!"
"Kan du öppna det här gallret nån'gång då, så jag kan krypa in till mina stora, mjuka nallar?!"
Full fart, för det mesta!
Bilder från ännu en vandringsled, någonstans i vår fina natur.
Vi har så otroligt många vackra leder i Sverige,
och det är väl rätt fantastiskt med alla dessa frivilliga människor,
som håller lederna välordnade.
Att hitta en helt ny led, det ger mig också en slags tillfredsställelse.
Men jag undrar allt.....
Var är alla?
Det har nästan aldrig hänt,
att vi träffat på någon människa i skogen.
Många simtag blir det allt!
Ronja kämpar på med pinnarna!
Mera tillfredsställelse!
Tjat tjat tjat!
Men jag har en tro om, att om människor fick/ville uppleva allt det här vackra,
så skulle viljan att komma ut oftare infinna sig.
För finns det någon som skulle må illa av det här?
"Tjohooo, aaaaakta, se oooopp......!!"
Skorpan bara MÅSTE springa det fortaste hon kan,
genom granar o tallar, över stockar o stenar (rent av livsfarligt)
"Äsch då matte, ingen anledning till oro, jag har full koll!"
Även Ronja har så klart STENKOLL på sin bästa vän,
redo att ingripa vid behov.
Näe, dom här dagarna skulle jag inte vilja byta bort för allt i världen.
Dom ger mig tillfredsställelse...
"Win-Win- situation!"
Att se hundar, eller andra må bra, det får mig att må bra....
Man kan sitta på en sten, mitt i ingenstans, och bara må bra....
Kram kram
Susanne