Så var vi här igen.

Fjällen!

Den här veckan varje år, den är något speciellt för oss,

och har varit ända sedan första gången.

Visst är vi ofta i skogarna hemma, visst gör vi längre utflykter under hela året,

men det här, det är något extra.

Det är såå tyst, det är såå härlig luft....man stannar ibland och ser sig om, och får något "blankt" i ögat.

                Vi njuter helt enkelt, alla fyra.            

Dagens utflykt gick opp på toppen av vårt närmaste fjäll,

(som vi ser från vår stuga)

Joodå, visst är det lite tungt, men det är på något sätt värt mödan, när man står där på toppen,

och har en milsvid utsikt.

I bakgrunden, Städjan.

Att solen lyser från en klarblå himmel, det gör ju inte ont alls.

Precis som dom senaste tre åren, har hundarna varit dåliga i två veckor, 

just när vi närmar oss tiden för fjällresan.

Men, som tur är brukar det ordna till sig, vilket det även gjort i år.

Vi har även tränat ganska mycket den senaste månaden, vilket gett så fina resultat,

och det känns skönt när vi är här.

Man behöver krafter när man ska till toppen.

Vi hade sett "något vitt" från vår stuga, men inte kunde vi tro att det var snö.
Men joorå, döm om vår förvåning, det var snö!

Hundarnas reaktion var den bästa jag sett på länge.....dom blev bokstavligen galna!!!

Dom rullade, åkte kana, slog volter, grävde gropar.....jaa, dom njööööt av den vita, svalkande snön.

Så klart hade det inte snöat, utan här sparar man på snön.
Massor av snö packas och täcks med ett gigantiskt skynke, som faktiskt håller sig hela sommaren.

Nu hade vi en sådan tur, att dom just höll på att förbereda backarna, och avtäckte all snö,

som skulle spridas ut.

Alla "snöjobbarna" fick sig ett gott skratt, åt våra tokstollar och snöälskande hundar.

Skorpan kunde inte få nog.

Bästa i dag, tyckte nog Skorpan.

Rejäla snöområden, med gott om plats för lek.

"Kommer du då, Skorpungen?!"

"Vi ska ju opp på toppen nu!"

Oändligt, det är nog den rätta benämningen.

      Matsäcken intas mitt i "paradiset",

och det är ingen risk att det blir något kvar.

"Tjoohoooo, jag kommer, jag kommer.....skulle bara äta lite mera kråkbär först!"

Fjällbäckar finns det gott om, som tur är, dagar som i dag.

Klart friskt vatten.......gott gott.

(Att Ronja ser ut som hon gör, lite smått skämsig, det har sin förklaring....

Hon var bara TVUNGEN att skita ner sig, genom att rulla sig i äckel-päckel. Gaaah!!)

I morgon ska vi uppleva gamla minnen, tänkte vi.

Från ett år när Quila var med oss här.

Hon var en jäkel på att fånga lemlar, och det året var ett riktigt lemmelår.

Lurpassade på dom som en räv, och kastade sig sedan över dom.

Jätteduktig jägare......det var bara en liten sak.......hon åt opp dom!!!!

Svalde dessa söta små......blääää.

Nu tackar vi för oss, och laddar om....

Kram

Susanne

 

g

20 september 2016 08:29

Vilka underbara bilder allt ser så fantastiskt ut , njut o ha det så gott så ses vi förhoppningsvis när ni kommer hem ,hälsa mannen Kram

 

Eva H

20 september 2016 10:58

Jag bara undrar..... De där snöjobbarna, hade de så mycket mer jobb se'n eller fick de tillräcklig hjälp med spridandet? ;)
Underbart att se hur lyckliga töserna blev! (Skulle jag nog också blivit...)
O så tänker jag igen på det där "höstfjällsfärgade" garnet jag tänker du skulle ha en tröja av till er vecka :D
Kramar!

http://fyrfotingar.blogspot.se

 

Inga-lill Jansson

20 september 2016 14:41

Snö kan man aldrig få nog av när man är en Berner och i förra veckan när det var 28 grader fuktig värme då längtade åven jag efter snö Ha det så skönt i fjällen

 

Angelica

20 september 2016 18:40

Härliga bilder!!

http://www.kennelpolarjagarn.weebly.com

 

Susanne

21 september 2016 10:45

Tack för era kommentarer, man blir så glad 😀
Klart vi ses snart, Gun 💗
Nog fick dom hjälp med snöspridningen alltid, Eva 😉 Visst är det härligt med höstens alla färger!!
Föredrar också lite snö och kyla, om man jämför med förra veckans tropiska värme, Inga-Lill!
Tack Angelica 😉
Kram till er
/Susanne

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att försöka skriva några rader utan att åter nämna Tjorven, det går ju inte. Att försöka skriva något glatt o roligt, ja där är jag inte ännu.   Men ni alla som älskar hundar vet hur det känns när hjärtat brister, och ni vet också att m...

Jag kan inte sluta gråta. Kan inte heller förstå det som hänt.   Vår älskade, fina, underbara Tjorven finns inte längre med oss.     Det har gått en vecka sedan den där dagen, men jag har inte kunnat skriva om det. Allt gick så f...

  Såå mycket snö vi fick! Är man en berner så älskar man just vintern, och jag blir glad över att se dom busa i snön. Härligt!!   Om man helt plötsligt drabbas av en sjukdom, tar det sin tid att förstå, att acceptera, att lära sig...

  Under många års tid har vi varje höst åkt till fjällen en vecka. Hyrt mysiga stugor på olika platser.  Upplevt allt det vackra som naturen erbjuder på hösten.   Efter att jag blev tvungen att "fixa" båda mina knän med proteser, tänkte ...

  Hur tar man bäst vara på en dag som denna? Jo, i min värld är en heldagsutflykt till en vacker plats det allra bästa. Som här t.ex, och med hundarna så klart!       Vackert!           Tjorven har varit här tidigre, och s...