Direktlänk till inlägg 12 november 2016
Jaha, nu har det gått några dagar igen, och det går fort framåt.....
Ja, med stormsteg, skulle man ju kunna säga.
Började med att lägga lite extra krut på det här med att uträtta sina behov utomhus,
vilket som ju alla hundägare vet, innebär en hel massa spring....hela tiden,
stup i ett.
Men, så en dag så sitter hon där, den lilla valpen, vid dörren och ger oss ett skall,
och vi fattar strax att hon faktiskt fattat!
Man uträttar sina behov utomhus.
Duktig liten Tjorven!
Inga små pölar på två veckor, vilken tjej!
"Varför jublar ni?"
"Det visste ni väl från början att jag var en smart hund?"
Insåg först i dag, att den lilla "pytte-valpen" även hade växt?
Hittade en film från hennes första vecka hos oss, ojoj, så liten.
Kom fram o förbi både här o där, men nu tar det i stället stopp.
Hon verkar dock inte förstått det själv ännu, att man inte längre kommer under låga möbler.
I stället fastnar man lätt, och måste "hojta" på hjälp.
"Berner-Rumpa", på väg att apportera!
Spring spring spring!
"Galen-Panna"!
"Bara några varv till....sen' kommer jag, Matte"
"Nu blev jag visst jättetrött av allt spring......måste nog vila lite"
Veckan har innehållit mycket social träning i city.
Galler och svängdörrar, otroligt mycket människor, olika fordon, m.m
Det slår mig ännu en gång, hur tacksamt det är att träna en valp.
Med nyfikenhet kommer man långt här i livet.
Och så har vi ju våra "läromästare" förstås.
Även Ronja har accepterat att en liten Tjorven är här för att stanna.
Hon är den trygga, den man kan krypa intill och sova gott hos, efter en lekstund med Skorpan.
Kan ju säga att jag ofta njuter av att bara titta på dom,
när dom egentligen inte gör någonting, mer än är hundar.
Eftersom vi bor som vi gör, bara behöver öppna dörren så är vi i skogen,
blir det många promenader just där.
Har inte sett ett spår av solen den här veckan, därav lite halvtrista bilder,
som inte alls är av bra kvalitet.
Men trots det, envisas jag med ett inlägg här.
"Du matte!!!"
"Det är ganska högt här.....!"
Blir man trött på att ha en valp hängandes i svansen,
då är det bara att ge sig opp på en sten, modell HÖG!
Där har hon inte en chans........ÄNNU.....
Att sitta bredvid varandra, det är inte så farligt som jag först trodde, hälsar Ronja.
Kan även vara rätt mysigt.
Ronja!
Efter att ha introducerat klickern, och "klickat in" Tjorven,
har vi kommet en bit på väg.
Slut är det på sötebrödsdagarna, hahaha.......
Nääääe....så klart inte!
Men faktum är att just klicker passar oss rätt bra.
Skorpan, Tjorven och Ronja, på samma bild!
Så duktiga flickor!
I dag döptes vårt yngsta barnbarn.
En varm känsla infann sig, när jag såg dom alla tillsammans....5 underbara små människor,
som jag hoppas få följa länge länge.
Jo, jag känner mig rik......
Kram från oss
Susanne