Direktlänk till inlägg 20 november 2016
Att påstå att allt är bra, det är väl en överdrift.
Men jag tänker inte nedslås av allt som händer, heeela tiden,
utan ändå försöka se saker o ting från den bästa sidan.
Det ofrånkomliga kan man ändå inte göra något åt, det går inte att stanna tiden.
Har ibland skrivit om min lilla mamma, inte några massor, men lite.....
Vi, dvs hundarna o jag, är hos henne varje vecka och "terapiar",
vilket är mycket uppskattat av alla boende.
För en tid sedan hamnade hon på lasarettet, och jag fick ett telefonsamtal med frågan,
om jag kunde åka dit, så fort som möjligt.
Just där o då kom allt över mig.......Livet är inte oändligt.
Min mamma är gammal, har levt ett långt o fint liv, men hon fyllde 93 i somras, och är trött.
Hon vill inte mera nu.
Klart jag förstår, men vad hjälper det mig?
I hela mitt liv, har det alltid varit hon och jag.
Nu ser jag en väldigt snabbt förlopp, det går i rasande fart, och jag vill skrika STANNA!!
Trots att det blir svårare o svårare att kommunicera, var hundarna o jag hos henne i helgen.
Skorpan, som vanligt, i hennes säng, Ronja vid hennes sida, och så Tjorven, lite överallt.
Vi log åt dom....tillsammans.....
Nu blev det skrivet, det jag inte tänkt från början,
men så är det väl när orden kommer från hjärtat, kanske.
När solen visade sig från sin bästa sidan i dag, åkte kameran fram i ett nafs,
och hundarna fick posera lite....OBS! Ironi!!
Tjorven Tjorven, du är allt bra gullig du!
Men!
Det finns ändå en hel del saker som man bör lära sig här i livet.....
Ännu en gång har Skorpan besökt veterinär,
för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om.
Jag vill inte gå in närmare på varför ännu, och jag hoppas min magkänsla är uppåt väggarna fel.
Utredning är påbörjad, och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan vi har ett svar,
ett svar på min känsla......
Ronja mår bara bra, tar livet som en lek, hoppar o skuttar som bara hon kan.
Visar opp alla sina färdigheter för vår nya lilla prinsessa....
"Snälla snälla Ronja.....kan vi inte leka lite lite, du o jag?"
"Ska bara pussa dig lite i örat"
Vårt lilla "team"
Så en liten berättelse om ett spengummi!!
Det här är den absolut bästaste leksaken, alla kategorier!
Just dom vi har, är en "gåva" som hängt med länge länge, utan en enda liten spricka.
Skorpan ställer mer än gärna opp på lite dragkamp.
"Kom igen då, dra!"
En rolig lek som kan pågå under lång tid.
Men så, helt plötsligt, ligger spengummit där......Ronja, som suttit o kikat på leken,
blir så sugen på lite bus, att hon försiktigt smyger fram.....och lyckas ta det, utan att någon märker.
Kvickt som bara den, trippar hon iväg och gömmer sig, och sitt fynd.....
"Puh, ingen såg mig.....hahaha!"
Och när alla minst anar det, då kommer hon skuttandes, som skjuten ur en kanon,
med spengummit i högsta hugg......"TJOHOOO, nu leker vi brudar, kom o ta den om ni kan!"
"Tok-Ronja", du är allt bra rolig du....alltid ett hyss i bakfickan!
"Tjuv-Tjorven"
Alla saker man får ha, dom går så klart inte jämföra med det som är förbjudet.
Nu var inte det här något som skulle sparas, men den låg inte heller bland leksakerna.
"Så nu är den min, för jag har hittat den!"
ALLA uppskattade en riktig dragkamp!
Förvandlingen gick snabbt!
Snart fanns bara trassel kvar.....
Ronja älskar att slita saker i stycken,
så även denna. Och allt lär hon ut, till alla dom som vill!
Uppfostring i övrigt hjälps alla åt med
"Hörde du vad jag sa, Tjorven!!"
"Bit INTE i svansen!"
"Måste du skrika så högt, Skorpan?"
Hjälper till att städa undan.....Duktiga Skorpan!
Vad tänker du på, Ronja....?
Var rädda om varandra
Kram
Susanne