Direktlänk till inlägg 7 december 2016
Dagarna rullar på, det känns som att Tjorven varit här hos oss för alltid.
Hon är såå lätt på alla sätt, har ingenting alls att "klaga" på faktiskt.
Men så har hon ju två goda föredömmen att ta efter, så klart.
Vi har redan hunnit med ett akut besök hos veterinären förra veckan,
då hon helt plötsligt blev dålig.
Allt gick så snabbt, och när hon skulle gå ut till bilen orkade hon inte gå själv, utan fick bäras.
Hon hade blivit förgiftad av "något", som väl ingen riktigt vet säkert vad,
men troligtvis en mus??
För att inte göra den historien allt för lång, så mår hon i dag bra igen, tack o lov.
Eftersom vi åker o simmar regelbundet, har det varit självklart att vänja även Tjorven vid det.
Många av er minns säkert Skorpans envisa simträning när hon var liten.
Hon kämpade o kämpade, och till slut gick det ju som bekant som en dans.
Tjorven ville gärna prova på att göra som dom stora hundarna förra veckan,
så lyftes ner i vattnet lite försiktigt, och så bara simmade hon iväg!
Som om hon aldrig gjort något annat.
En riktigt duktig simmare!
Fort gick det också!
Det såg verkligen ut som hon gillade det.
Ronja har tagit lite tid på sig att tycka om den nya medlemmen i familjen.
Inte så att hon var dum på något vis, näe, hon höll sig mera undan den lilla hyenan.
Men nu inser hon att hon faktiskt är en kul liten lekkompis till.
"Bäst att vika in svansen ordentligt!"
Det här med gruppbilder har vi också "tränat" lite på.
Är man tillräckligt snabb bara, så kan det gå vägen.......(men bara ibland)
Under Skorpans fyraåriga liv, har hon fått genomgå alldeles för mycket, (tycker jag)
Från hon var ett år, har hon opererats flera ggr, behandlatrs för diverse annorlunda diagnoser,
men alltid kommit igen med full kraft.
Jag har inte skrivit något tidigare om hennes nuvarande problem, det har varit så luddigt allting,
och det har varit allt annat än enkelt att få en veterinär att lyssna och förstå.
Men nu äntligen kanske vi kan få ett svar, och då också hjälpa henne.
Jag är såå lättad, bara det att någon förstår att det är ett problem.
Jag bara hoppas hoppas hoppas, att den undersökning som ska göras på fredag, kommer ge oss ett svar.
Fina Skorpungen, den här veckan har varit/är jobbig.
Efter två dagars skonkost, är det fasta i två dagar!!!
Att enbart erbjuda en hungrig berner en skål vatten,
det kan jag säga, tas INTE emot med jubel, precis
Men minsta "fusk" innebär att undersökningarna inte går att genomföra, så vi kämpar på.
Koloskopi + Gastroskopi, och ultraljud kommer att utföras,
och jag håller alla mina tummar för ett svar.
Ronja ser till sina bästa vänner på allra bästa sätt.
Hon är verkligen så omhändertagande.
"Men kan jag inte bara få en liten liten smakbit av något slag?"
"Bara lite lite....?"
Näe, istället kom matte med lavemang!!!
Vad sjutton ska du göra, sa Skorpan......men stod så stilla, och var så duktig.
Tre omgångar till innan fredag, ska vi hinna med.
När Skorpan o Tjorven leker, då ser man alltid Ronja hålla ett extra vakande öga på dom båda.
Inte värt att det går för hett till inte, för då talar hon tydligt om att det inte är ok.
På toppen......
....liksom Ronja....
Att fota fina "ståbilder" är väl inte min grej, precis,
men när Skorpan ställde sig så här fint, då var jag så klart tvungen att föreviga tillfället.
"Jag gör preciiiis som dom stora töserna, jag!"
"Här letar vi efter något....jag vet inte VAD....men jag låtsas!"
Uhps!
En bild till med tre hundar....det tar sig
Vi har varit mycket hos min lilla mamma,
och Tjorven blir stormförtjust när hon får ligga o kela i hennes säng.
För att inte tala om hur glad min mamma blir.
Hur mår hon då?
Det finns ju egentligen bara ett svar.....hon blir sämre o sämre.
Jag ser hur hon försvinner från mig mer o mer....det är tungt....ögonen fylls ofta av tårar...
En lite uppdatering om vad vi har för oss, även om detaljerna utelämnats.
Men OM jag nu kan få några svar efter fredagen, då ska jag skriva ner allt om Skorpans "problem".
Håll gärna en tumme eller två för henne på fredag.
Kramar
Susanne