Direktlänk till inlägg 2 januari 2017
Näe, landat har jag inte gjort, har svårt att ta in det som hänt,
vilket väl beror på alla praktiska detaljer som måste göras.
Men det får ta sin tid, när begravningen är över, så kommer nog verkligenheten ikapp,
och jag får ta itu med den.
Vi sörjer ju alla på olika sätt, men hur gammal min mamma än var, så var hon min mamma.
Vi delade allt, ända till sista dagen.
Och trots min stora fina familj, som ju finns omkring mig, kommer jag inte ifrån känslan av ensamhet.
Nu är i alla fall allt ordnat inför begravningen, och allt är enligt mammas önskan.
(jag är så glad att vi även pratade om det, hur hon ville ha det)
Det kommer bli såå fint, det är jag helt säker på.
Jag kan känna hennes närvaro, hon sitter på min axel och ger mig stöd,
och även sina åsikter.......känns tryggt.
Vet att jag har tackat o tackat för allt stöd från er därute i etern,
men det har verkligen betytt mycket för mig....så jag säger tack igen till er alla.
Så tänkte jag även lägga in några bilder....på flickorna......dom kommer här!
Tokiga Skorpan!
Man kan undra om hon medvetet försöker få mig att skratta?
"Så här då matte.....blir det bra om jag hoppar opp i tunnan och sätter mig?"
Tjorven!
Svårt att se hur fort hon växer när man ser henne varje dag,
men bilderna gör att jag förstår, och inser att hon inte alls är så där liten längre.
Min vackra "dam", Ronja.....Kan inte fatta att hon är så gammal som hon är.
Var försvann tiden?
"Ser du oss, ser du oss?"
"Lilla Tjorven" som så klart snabbt lärt sig att göra som dom stora tjejerna!
Hoppa opp på en höjd, och sitta lite tjusigt.
Gräva är ännu en favoritsyssla!
"Ska bara försöka flytta lite på den här lilla stenen, tänkte jag!"
Skorpans "mående" håller i sig,
och jag blir mer o mer övertygad om att det här kommer bli,såå bra!
Samma knasiga hund, som är så fylld av glädje.
Hennes glädje är faktiskt väldigt smittsam, vilket inte gör mig ett dugg, haha
Tjorven, Ronja, Skorpan.
"Se så fint jag kan sitta o sträcka på mig!"
Skorpan, med sina pigga ögon, som gör mig,så full av hopp.
Ronja vet preciiiis hur man gör för att charma.
Vi tre!
Tur jag har er, när livet känns tungt o jobbigt......då,finns ni alltid där vid min sida.
Underbara hundar, det är vad ni är.
"Ja jag gör som Ronja, då brukar allt bli bra!"
Inte mycket päls, en ganska ranglig kropp, men vad gör det,
när man är världens goaste "prinsessa"
Vi tränar o tränar, vareviga dag, på våra skogsturer.
Och en vacker dag, då kanske vi får till en riktigt fin "sittning".
(skojar bara, några fina sittningar är rätt oviktiga i min värld)
Så, nu är det inga flera bilder.....tack för tålamodet.....hihi.
(Om det skulle vara någon därute, eller om ni kanske vet någon, som ev har en sennenvagn stående, och som inte används, då skulle jag bli så glad om jag fick köpa den, då jag inte längre får ha kvar den vi har nu)
Kram från oss
Susanne