Direktlänk till inlägg 14 januari 2017
Visst fick vi snö!
Alldeles lagom mycket!
Härligt, tänkte jag, och njöt av att se hundarna busa i snön,
utan att bli det minsta skitiga.
Så klart varade inte det här under någon längre tid, men vi roade oss så länge vi kunde.
Det är också mycket roligare att fota, när snön gör allting mycket ljusare.
"Tjohooo, man får liksom nytt "bernerliv" när snön lagt sig som ett mjukt täcke!"
Den här tjejen, Skorpan, hon har inte mått riktigt bra under en lång tid,
och det värsta av allt, det är att ingen orkat lyssna på mig.
Men, jag hade ingen tanke på att ge mig, jag kände att något var fel.....
Till slut har jag med hjälp av "kontakter", äntligen träffat veterinärer som hörde vad jag sa,
och dessutom trodde på mig.
Nu har hon genomgått undersökningar av olika slag,
och det är konstaterat att hennes problem berodde på smärtor i buken....(inte alls på rädsla för vildsvin, som någon föreslog)
Vi har nu fått bukt med hennes problem, och hon mår såå bra, är precis tillbaka till sitt vanliga galna jag.
Vad är då orsaken till det onda?
Förmodligen startade det med den ständigt återkommande historien om majskolven,
som låg och irriterade i magsäcken i över fem veckor.
Man såg spår av sår i magslemhinnan, och även i tarmarna, hela systemet har varit irriterat.
Tänk så mycket den där majskolven ställde till det.
Gissa att jag är glad!!!
Och säkerligen även Skorpan!!!
Så var det då Ronja!
Hon gillar ju fart o fläkt, inte mycket i hennes liv som går sakta o långsamt.
När den första snön kom, och glädjeskutten blev för många,
då sträckte hon till sig ordentligt, och hade det lite kämpigt i några dagar.
Men, med hjälp av IR-terapi hos vår duktiga vän, och det fina "Back on Track" täcket som vi fått i present,
så repade hon sig ganska snabbt.
Hon är allt bra härlig, med all sin energi o glädje.
Ronja är ju inne på sitt nionde år nu, vilket inte märks av alls.
Jag vet dock allt för väl att saker o ting kan ändras på ett ögonblick,
så vi tar vara på varje dag, njuter av varandra så mycket vi någonsin kan.
Att dra och samtidigt springa fort, det är nog bland det bästa som finns, om man frågar Ronja,
men det är kanske inte många som vågar åka med på hennes turer.
Finaste Ronja
En kvar!
Tjorven!
Vad har hänt med henne?
Joo, julgransplundring, det tyckte nog hon det var dags för,
när hon helt enkelt bestämde sig för att börja plocka ner kulgranskulorna.
Visst vet man som valpinnehavare att valpar hittar på hyss,
men granen hade stått orörd och varit helt ointressant i flera veckor, så jag trodde nog faran var över.
Hittade henne med en halv glaskula i munnen.....den andra halvan var uppäten!!!
Plockade ur glasbitar ur munnen på henne, mellan tänderna, och hoppades att hon inte svalt något.
SPARRIS!!
Det fick hon massor av, och avföringen innehöll många glasbitar.
Dom flesta ganska små, men en o annan allt för stor, och det fortsatte många dagar.
Hur kunde jag sedan vara säker på att allt kommit ut?
Näe, det kan jag så klart inte vara......jag kan bara hoppas.
Glas syns inte på slät-rtg, då måste man använda kontrast, och jag hoppas slippa....och hon mår helt ok.
Man kan säga att dom senaste veckorna varit lite mera än lovligt jobbiga!
Jag har en ful ovana att oroa mig alldeles för mycket, och det har jag verkligen gjort.
Men slutet gott, allting gott....
Jag ska inte orda mera om tråkigheter nu,
bara tacka ännu en gång för allt stöd jag fått efter min mammas bortgång.
Tiden fram till gårdagens begravning har jag varit sysselsatt med allt praktiskt som måste göras,
och det finns kanske en mening med det också.
Att man är sysselsatt, hinner "landa i sorgen", hinner förstå...
Gårdagen blev så fin, precis som det var tänkt,
och trots att jag för en stund inte trodde jag skulle klara av det,
så gör man ju det.
Gråt är på något sätt även befriande.....
Kul med tunneln, tycker Skorpan!
"Jag tar nog ett varv till.....!"
En "Skorpa", som nu mår bra!"
Tjorven med bästa "lektanten" Skorpan!
Trots en fortfarande lite halvdålig mage, mår hon rätt bra, den lilla prinsessan.
Några bilder i solen.....
Kramar
Susanne