quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 23 januari 2016 19:40



Aldrig kunde jag väl föreställa mig den här känslan för 35 år sedan?!

Att vi skulle få uppleva det här fanns nog inte ens i min fantasi.

I dag firade vi vår äldsta dotter, som föddes för snart 35 år sedan, 

och jag frågar mig "HUR ÄR DET MÖJLIGT?"
   


  35 ÅR!!

Det låter så otroilgt mycket i mina öron.

Att vi dessutom blivit så många i familjen, det känns magiskt nästan.

 I dag lyckades vi få till det så att ALLA kunde vara med.

 Jag njöt verkligen....

3 barnbarn, kusiner, dom "goaste' ungarna" som finns,

 och alldeles snart kommer dom vara 5 till antalet.

Vilken dag   


Lyckligt ovetande om allt detta, det är så klart hundarna.

Dom är så glada om dom bara får det dom gillar mest,

Långa promenader, lek o skoj, något ben då o då, och kanske framförallt.....vara med!



Skorpan på språng....



Tavlan av Ronja är nu helt klar, 

och jag tittar ofta på bilden av den.

Är så imponerad av hur man kan lyckas?

Den är så fin!

Så detaljerad.......målad efter ett foto.




Har fått frågan av denna konstnär om hon skulle få måla av även Skorpan.

Hon hade sett en bild som hon tyckte skulle bli perfekt.......och vad svarar man på det?

Jaa, förstås!


 


    Hoppas en dag kunna njuta av två fina tavlor på vår vägg.




I dag har varit en dag som jag kommer bära med mig länge länge, 

en dag med det absolut bästa i vårt liv.

Våra kära.....


Kram

Susanne






ANNONS
Av Susanne - 21 januari 2016 21:40


                

Det tar aldrig helt slut, inte ens för ett ynka litet år.

Det är nog inte meningen helt enkelt.

Att beklaga mig är inte min melodi, gillar det verkligen inte, på riktigt alltså.

Om någon frågar hur jag mår, så mår jag BRA. PUNKT!  

Ingen blir glad av att någon mår lite dåligt, allra minst jag själv.


Jag bryr mig dock väldigt mycket om hur andra mår,

gör mitt bästa för att mina nära o kära ska må bra.

Mitt yrke valde jag så klart av en anledning, tycker om att "Ta om hand"



Hur som helst, i dagbokens namn,

vill jag även få ner några ord om dagens uppvaknande.

Den där förbaskade trafikolyckan för "100 år sedan" (inte riktigt kanske) 

den gjorde rätt mycket illa, mycket mera än man kanske anade från första början.

I dag är all dignostik så otroligt utvecklad och förfinad, att man ser ALLT!!

Och ibland lite till (som man kanske helst sluppit.)



En axel som trilskats en del med mig....ja, under en hel del år,

skulle i dag undersökas genom alla dessa nyamodigheter.

Allt gick så himla fort!

Från att en läkare noterat att hur jag bar mig åt och sa "Så här kan du inte gå omkring",

till ett telefonsamtal som sa, "Kan du komma i dag".



Tillbringade stora delar av dagen på lasarettet, allt gick som smort,

in på rtg, ut igen, in på ultraljud, ut igen, promenad med hundarna, in igen, osv....

Ja, ni fattar 

Så till sist, träffa en helt fantastisk doktor, specialist på just....axlar!



Det är inte möjligt, hur kan du vara så glad, frågade han....din axel är totalt förstörd, har aldrig sett något liknande, du måste ha hemskt ont.

Njaa, näe....ont har jag ju, men.....

Operation!!

Nästa vecka!!!!

Uhp uhp uhp.....nej nej, det går INTE!!!

Jag ska ju åka bort....


Ok, då tar vi det när du kommer hem, sa han.

Nu blev jag lite rädd.....så snabbt, aj som tusan....massor av tankar...å andra sidan, jag har inget val.

Det lär inte bli bättre med åren, snarare sämre, och jag har inte tänkt lämna in än!


Jaha, då vet man det då.......

 

Erfarenheten av operationer är väl inte toppen precis,

men någon gång ska man väl ha lite medgång också.


Eller vad tror du, Skorpungen?

  


 Fina små skogsdungar även runt ett lasarett.

Och solen lyser så klart även där.

Vi hade det rätt mysigt på våra små turer i dag, Ronja, Skorpan o jag



Det blev lite tillfällen till fotografering också, hur kan jag låta bli....går inte.

I byggnaden i bakgrunden fick jag se att det stod några o vinkade till oss i fönstren.

Vinkade så klart tillbaka......någon av dom kom runt hörnet när vi var på väg till bilen igen...

"Hej, jag var bara tvungen att se dom fina hundarna på nära håll...är det berner sennen?"

"Ja, så klart", sa jag och skrattade....



Fick ytterligare en uppdatering på hur målningen av Ronja fortskrider.

Kan inte fatta hur det går att få det så otroligt fint.

   



Bladder bladder, det är vad jag håller på med....heeela tiden.

  


Kram

Susanne

#operation

#axelskada

#numedengång

#ajsomtusan


ANNONS
Av Susanne - 20 januari 2016 21:38


Det är bara att passa på att njuta av snön....Eller mest hundarna som njuter av den och kylan kanske.

För jag vet att den tiden kommer, när det blir blask och lera,

man får halva grusvägen i vardagsrummet, liksom.        



Skorpan sover helst utomhus större delen av dagen, man ser riktigt hur hon njuter.

Hon är inte i samma behov av att vara nära oss hela tiden, så som Ronja är.

Tänk så olika alla hundar är varandra, alla olika individer.



Det är väl det som är en del av tjusningen, kan jag tycka.

För tänk om alla var stöpta i samma form......



Det här måste jag bara skriva om!!!

Blev för en tid sedean kontaktad av en konstnär i England, som sett några bilder av Ronja o Skorpan.

Hon frågade om hon ev kunde få måla av dom båda, vilket jag så klart bara tyckte var roligt.

Skickade några bilder till henne,

och i dag hörde hon av sig.

Hon hade börjat med första "porträttet".

Så otroligt duktig!

Även, som hon själv säger, bara precis börjat,

ser man klart o tydligt att det är Ronja som växer fram.



Ögonen.....FANTASTISKT!!

Så spännande att följa, och till slut få se det färdiga resultatet.

  


    Hittade en boll.....

Så himla kul!

Ronja bara MÅSTE slita allt i stycken, så även denna boll, förstås.

"Ta den om du kan!"



Det behövdes ju bara ett ordentligt grepp om den, så pös all luft ut,

och innan hon hann omvandla den till mikroskopiskt små bitar,

lånade hon ut den för en kort stund till.....



Skorpungen, som blev överlycklig!

Såg inte direkt ut som en boll längre, men vad gör det.....

Nu ligger den utspridd i snön, och är inte alls rolig längre.



Nähe, bäst att förbereda morgondagen,

då jag helt plötsligt fick en snabb tid till rtg och ortopedbesök.

Ibland har man minsann tur som en tokig.


Kram

Susanne

Av Susanne - 19 januari 2016 20:30


          Har en hel del funderingar, och jag har fortfarande inte hittat någon lösning.

Så typiskt mig, jag MÅSTE helt enkelt lösa det, men har inte "rätt verktyg" ännu,

men hoppas hitta det snarast.

Ämnet är så klart HUND!

  Är helt säker på att det finns någon där ute, som är jätteduktig på att klura ut saker o ting,

och som säkert skulle kunna hjälpa oss.     

Frågan är bara om tid o vilja finns, lika starkt som för mig.


Bilder från ännu en kanondag!



Jag vet.....så knasigt att skriva i gåtor,

men av erfarenhet vet jag hur det kan vända opp o ner på allt möjligt.

Lösningen är inte så enkelt som ett litet "piller", nej nej, energiknölarna måste gnuggas ordentligt.

Men jag är villig att göra det som krävs, och tänk om jag skulle ha sådan tur att hitta hjälpen här?!

   


Ronja....Gummibollen!!



    VÄNNER     




Har haft en rolig och mysig dag i dag......hundarna verkligen älskar när dom kommer.....



Milton och Meya, Skorpan och Ronja, poserar i snön!



Vykortsvackert, med all rimfrost på träden.



   Att hundarna, som annars är allt annat än försiktiga i leken,

visar så stor omtänksamhet när det gäller barn.

Även om dom båda springer för att kasta sig över dom i en snöhög,

gör dom det på ett mycket försiktigt sätt.

Kanske det kommer lite snö in under kragen, men som tur är, är även barnen tåliga.

  

Meya och Skorpan.



För precis tre år sedan togs dessa bilder.

Skorpan gjorde allt för att hänga med Ronja, den nyfunna idolen.



Så underbart söta tillsammans   



Så bra allt blev.......trots den tunga sorgen vi trots allt hade efter Quila.

Nästan dagligen ser vi så otroligt mycket av Quila i Skorpan, 

hennes sätt att göra saker, springa, hoppa, lika kaxiga....

Nu kan jag le åt alla minnen av henne, även om det nog för alltid kommer göra ont.

Ont för att hon led så, ont för att hon fick ett så kort liv........Hennes närvaro känns alltid....


 



Kram

Susanne

Av Susanne - 18 januari 2016 23:10


    Har inte så mycket att säga i dag, ibland tar liksom orden slut.

Näe, jag vet, det är väl inte möjligt....eller?

Jo, faktiskt, tro't eller ej.

När man gång på gång råkar på väldigt märkliga varelser, 

som utger sig för något dom absolut inte är....Fattar inte att jag går på det???

Dra inte in mig i allt detta, det har jag inte bett om.

Jag tänker i alla fall inte ha dåligt samvete längre.

Nog om det.....och så var orden tillbaka igen!

  


Ganska fin vy tycker jag,

trots att det säkert lurar ett o annat vildsvin i skogskanterna, hahaha!



Intalar mig själv....

"JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ER GRISAR, KOM UT UR SKOGEN NI BARA......OM NI TÖRS!!"



Dagens lilla träningspass bestod i följande.

Ronja o Skorpan fick turas om att hämta föremål  jag kastade.

Det knepiga här är att  bara sitta stilla, helt okpplad,

och titta på när kompisen springer o hämtar roliga saker.



Det ska sägas, att Skorpan har inga problem att vänta på sin tur,

för jag tror Ronja är rätt tydlig med att säga åt henne att hon ska stanna.



Ronja däremot, hon har det värre hon...stackars henne (låter det som)

när Skorpan drar iväg för att hämta.

Men med träning kommer vi nog tillrätta med det också....någon gång.



"Kolla kolla!!"

"Jag kan bära tillbaka bollen, stående helt rakt opp!!"

"Jag är såå himla duktigt jag!"

  


Det känns som att det alltid är något jag funderar på,

något som jag önskar jag hade en lösning på.

Det är så frustrerande när jag inte kan komma på svaret på problemet direkt.

Jag tar mer än gärna hjälp från andra, 

men i det här fallet är det viktigt att det är någon/några jag kan lita på.

På riktigt.



Och någon/några som KAN HUND!

Jag är lite nördig på att göra listor.

Har skrivit ner olika alternativa sätt att hitta ett svar,

så det är nu bara att beta av listan, ringa runt, maila.....


Jag älskar när man till slut hittar en lösning,

och jag hoppas få uppleva det även i det här fallet.

Det finns verkligen mycket duktigt hundfolk därute, det vet jag,

men jag vill inte skriva om mitt dilemma här....ännu.



            

Kram

Susanne

Av Susanne - 17 januari 2016 20:28


         Minns ni den långa följetongen om Skorpan och alla turer kring hennes "harklande"?

             3 månader tog det, innan problemet löstes! 



Så många diagnoser har vi nog aldrig fått tidigare, 

det var allt från kennelhosta till cancer....

Och joo då, många olika behandlingar fick hon också.

Alldeles i onödan, anser jag.

Antibiotika, kortison, smärstillnade.....inget hjälpte.

Sakta men säkert togs diagnoserna bort, en efter en,

men Skorpan då, jo hon var fortfarande dålig.



Min egna tanke om det här, det var att hon hade något litet ax eller liknande,

som satt sig fast någonstans mellan näsa och svalg,

vilket så klart ingen veterinär ens ville lyssna på.

Men att öppna henne, DET ville dom mer än gärna......men jag sa nej.



Till slut fick hon slemlösande hostmedicin, och efter bara någon dag var allt elände över.

Gissa om vi jublade!

MEN.....det här var väl ändå inte riktigt ok, allt lidande Skorpan gått igenom?

Jag förstår så klart att det inte är världens enklaste att ställa diagnos på annorlunda åkommor,

men jag anser att allt berodde på att ingen ville lyssna på mig, på riktigt alltså.



Jag skrev ett brev till chefen för veterinärkliniken, jag ville berätta min historia.

För kanske kanske kan det vara till hjälp för någon annan i framtiden.

Inte för att ställa någon till svars, nej nej, bara för att det bör lyftas fram,

hur viktigt det är att lyssna på oss djurägare.

Inte fatta beslut, ställa diagnoser, redan innan dom träffat djuret i fråga.



Det tog sin tid....men till slut så, då kom ett svar!!

Jag vet inte vad jag ska tycka om det,

hade väl knappast trott att dom skulle anse sig ha gjort något galet.


Känns ändå bra att jag fått framföra vad jag tyckte om det som hände, 

och vem vet, kanske någon lär sig något av det!

Att allt inte behöver vara det värsta, kanske det enklaste är svaret.


Blev även erbjuden kompensation, vilket jag så klart tackade ja till!

Men, det bästa av allt, det är ju att Skorpan blev helt bra igen.

  


"Kom igen nu husse....visa mig din hand...jag vet att du har något där!"



Även i dag har vi fått njuta av en solig promenad,

det är väl bara graderna som jag gärna skulle se ökas på något.



Jag hoppas jag i veckan får ordning på alla intyg som måste till,

för att lagligt få komma in i landet dit vår äventyrsresa går, om bara knappt en månad.

Känner mig lite stressad över det, men hoppas det löser sig.



  Skorpan! 



Kram

Susanne

Av Susanne - 16 januari 2016 21:45


     En lagom blandning kan väl vara bra, precis som det är i livet!

Svart - Vitt

Sött - Salt

Glad - Ledsen

Japp, vi behöver ALLT, det är jag helt säker på, bara för att få balans!

  

"Eller hur, tjejer!?"

"WHAT??"

"Vad babblar hon om??"

  

    

Hur mycket ska man lämna ut på en blogg?

Eller kanske, hur mycket ska JAG lämna ut på MIN blogg?

Ja, inte vet jag om det finns några rätt eller fel, 

men att kunna gå tillbaka och läsa om saker som hänt i livet,

roliga och tråkiga, det känns bra för mig.

För på något sätt blir det här en form av dagbok,

där jag även kan få in bilder av det som är viktigt.


Skorpan = Viktig!

  


Ronja = Minst lika viktigt!

  


Min Mamma!

En mamma är väl den viktigaste personen kanske,

och min mamma och jag har gått igenom så mycket i livet.

Tragiska händelser, roliga händelser.....hon har alltid funnits där.

Nu börjar hennes liv rinna ut i sanden, hon vill inte mera,

trots att hon egentligen inte är sjuk.

Hon är gammal, helt enkelt, och dessutom vill hon inte, gnistan är slut.

"Jag har gjort allt i mitt liv, jag är nöjd nu, dags att sluta", säger hon.

Tufft att höra, ja så klart, men på något sätt förstår jag henne.

Är så glad att vi fortfarande kan förstå varandra, jag kan förstå vad hon säger,

trots henne tre stroker, varav alla satt sig på talet, vilket gett afasi.


Det som får min mamma att lysa opp, att bli riktigt glad, det är det här!

När Vi hälsar på, och framförallt att Ronja och Skorpan är med.

Dom börjar gnälla ivrigt när vi parkerar bilen utanför boendet, rusar in i hissen,

för ett fasligt liv innan dörren in till avdelningen öppnas.

Tar av kopplen i korridoren, båda två "går" snabbt till rätt dörr.....

"Skynda skynda att öppna då!!"

Så äntligen!

Dom turas om att backa in för att bli kelade med, en "win-win" situation kan man säga.

Alla mår bra ffa min mamma......för en stund i alla fall.

Tills nästa gång vi kommer.

Tänk vad mycket man måste varit med om, när man är född 1923!

  


Dom gör stor skillnad för många, dessa två töser.



Här är en till som tycker om hundarna!

Leon!

Han var på besök i dag, och jag vet inte vem han blir gladast över att se?

Morfar o mormor, eller Ronja o Skorpan?

Iofs är han nästan alltid en glad skit.

När han går till Ronja, lägger sitt lilla huvud tätt intill hennes, som för att krama henne,

då fylls ögonen av glädjetårar, en så härlig känsla, total lycka.

När han äter har han ALLTID en hund på var sida om sig....

en sked till Ronja, en sked till Skorpan, och en sked till Leon.

Efter måltidens slut blir han rentvättad i både ansikte och om händer, av två alltid hungriga damer.

  


Gamla, barn, tillsammans med hundar, vilken fin kombo!



Så till skogen!

Skön promenad....men så såg jag på Skorpan att något hände?

Hon som är världens tuffaste, blev lite orolig, nosade på någon fläck, hm....?

Vad hade hon kännt av?

Det släppte snart, allt blev som vanligt.

Spring o bus och glädje.

Då möter vi en granne med hund, stannar och pratar några ord.

"Har ni stött på dom?", säger hon.

????

VILKA, undrar vi?

   


GRISARNA!!!

Det har "flyttat" in massor av vildsvin i "vår" skog, verkligen mängder av dom.

Skit också, det gillar jag inte!

Då fattar jag varför Skorpan blev som hon blev.

Hon gillar inte gris, har aldrig gjort.

Samma sak gäller för Ronja.

Vi har stött på dom ett fåtal ggr, Ronja har jagat en stor bjässe,

som jag trodde var ett stort berg som kom rullande.

Vi har ju sysslat med viltspår i många år,

så jag vet att dom absolut inte tycker om gris, dom spårar det inte ens.


Flera jakttorn är nu uppsatta lite här o där, så jag hoppas dom skjuter av många inom snar framtid.

Det värsta är väl att dom snabbt förökas i antal.

Blää!




En novell.....det kanske man kan kalla det.

Ibland mer, ibland mindre.

Precis som med allt, ibland si, ibland så.


Kram

Susanne

Av Susanne - 14 januari 2016 20:40


Skorpan och Ronja

     



En bild från gårdagens promenad med kompisarna   

Det här gänget har alltid så roligt tillsammans!



Nu till dagen!!


             Att ta för givet att det finns rätt information att få,

det ska man inte göra.

Har under veckan försökt få reda på vem som vet vilka tullregler som gäller ang. en viss sorts mediciner.      

Det är rätt otroligt hur svårt det varit.

INGEN vet!

Joorå, många tror sig veta, men ingen har hittills haft rätt.

Och ingenting spelar ju någon som helst roll, om man inte blir stoppad i tullen.

Om det skulle hända, då kommer jag se till att vara väl förberedd, ha alla papper i sin ordning,

för att spendera tid i fängelse, i ett annat land, det önskar jag definitivt inte.

Dom är stenhårda!!

Straffet är dödsstraff, som dock oftast omvandlas till livstid.

Spännande va?!?!?!


 


Men....i alla fall....jag provade maila till ambassaden tidigt i veckan,

dom borde väl ändå veta, men nu var frågan, skulle dom bemöda sig med att svara?

Joorå, visst gjorde dom det....först bara några ord och en länk där jag kunde få info.

Då skrev jag lite mera ingående till "ambassad-mannen", vad allt handlade om,

och tänka sig, jag fick svar ganska omgående.



Jag har nu alltså svart på vitt, vilka regler som gäller, på riktigt!

Inte var det enkelt precis, och jag hade inte en aning om,

eller trodde aldrig att det var så mycket att ordna.

Bara för några "piller", som jag helt enkelt måste ta för att "orka" stå och vara.



Nu ska bara ALLA papper fyllas i,

alla intyg, kopior av pass, flightnr, datum, klockslag m.m, som sedan skickas till ambassaden.

Det mest skrämmande i den här "soppan",

det är väl att det inte är många som vet vad som verkligen gäller.

Känns bra att jag letade reda på någon som hade det enda rätta svaret,

så jag kan känna mig lugn inför resan.

Och att jag började med allt i god tid (hoppas jag)

Fortsättning följer.....


   

På "hopp o skutt" promenad.
Skorpan in action, skulle man kunna säga.

Otroligt hur viga och spänstiga dom är, så pass stora o tunga hundar.


   

Att jaga snö är såå roligt!
Snygg vändning i luften av Skorpan.





"Jag tar den......!"



Så söt....som en liten rävunge......fast sötare, så klart   



Klar för i dag!


Kram

Susanne

 

(Kanske kan tyckas larvigt, att jag nu satt en vattenstämpel på alla bilder. Men, att se sina bilder på någon annans sida, ofta med texten att dom tagit bilden, det är lite olustigt. Jag vet, det får man helt enkelt räkna med i den här världen. Jag delar väldigt gärna med mig, inga problem alls, men, det vore trevligt att få förfrågan först. Rätt ska vara rätt, det är min åsikt!)


#taintebilderna

#ambassadensvarar

#vänligamänniskor

#snabbhjälp

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se