quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 28 december 2015 20:11


          Jag skrev rubriken....så smart, ja rent av vitsigt faktiskt, tänkte jag.....?

Men vad sjutton, så glömde jag helt bort VAD som var så där smart o vitsigt.

Ibland blir jag verkligen mörkrädd för mig själv   

      Något blir det naturligtvis skrivet ändå, och vem vet,

en vacker dag kanske jag åter får användning för den geniala rubriken.

         

I dag var det åter dags för en titt på det där huset vi funderade på.

In i skogen bar det, och joo då, maken fick jag "in i bilen" också.

(Tack o lov att han vaknat upp ur den höga febern igen....det var otäckt som tusan)


Och solen!!

Den gör gott för oss alla.



Mera ingående inspektion av det man missat första gången,

hur mycket jobb är det egentligen?

Man vill ju sätta sin egen prägel på sitt boende, få det som man själv vill ha det.....

Står fortfarande och stampar åt två håll.

Ja - nej - ja - nej-....

Tror att den negativa känslan kommer av allt som hänt oss nu,

man orkar nästan inte starta något nytt projekt.

Ja, vi får se.....



Det bästa av allt, den där promenaden vi tog efteråt.

Sakta, strosande bara....

(inte hundarna då så klart, dom for som vanligt omkring och njöt på sitt egna sätt.)



STANNA!

Bra träning flickor.

  

  

"Har du en aning om hur det känns i baken?"

"Att trycka ner ändan rakt ner i dom vassa vassa frusna stråna?" 

"INTE SKÖNT NÅGONSTANS, MATTE!!!"

"Var snäll o skynda på.....!!"

 


Tror dom tänkte ut precis hur dom skulle gå till väga!

Ligga kvar så duktigt så, och på "friordet" studsa opp samtidigt, springa mot matte, springa PÅ matte,

liksom låtsas att dom inte fick stopp på sina kroppar...

"Här ska du få för fota!"

  


Nej då, jag skadades inte, föll inte hårt, mera välte lite bara.

Och att sedan få dom här två björnarna över sig,

så lyckliga, så glada, det är mest bara roligt/mysigt.



Skrattandes tänker jag...."Så bra man kan må av så lite".

Hundarna blir ju verkligen överlyckliga när man är lite tokig själv, liknar en kedjereaktion,

för dom gör verkligen sitt bästa att få oss att skratta.

Maken har ju lite svårt just nu med att vara tokig och rumla runt,

men snart snart, hoppas jag allt är bra igen.

Del 1 av utredning startar i morgon.....



Näe, titta på mig var svårt just här!

På gärdet bakom mig skuttade "Hoppe-Hare" raskt förbi,

och frågar ni mig så var han/hon fullt medveten om att Ronja o Skorpan inte skulle komma efter.

(hur han nu visste det?)

Jag är mest imponerad över Skorpan, som faktiskt stannade kvar, utan att röra en "fena".

Man skulle kunna tro att hon senare skulle ta upp spåret, men ICKE!

Kanske kanske kan man få ordning även på små Skorpungar.



Skönt var det, men helt plötsligt sjönk solen snabbt nedåt, så var den borta.

Innerst inne var nog alla nöjda med dagen,

även om det blev lite sura miner när vi skulle återvända till bilen.


"Men Skorpan....vi kan inte vara ute o leka hela dagarna, det går bara inte"

Hon kan se så otroligt ledsen o sur ut....

Inte konstigt att vi sätter ord till våra hundars beteende,

dom är verkligen individer, egna individer allihop.



Kram

Susanne

 

(Undrar fortfarande VAD rubriken handlade om???)

    

ANNONS
ANNONS
Av Susanne - 27 december 2015 19:19


Hur glad blir man egentligen?

      Öppnar ögonen, grått som tusan utanför fönstret.....men så plötsligt ser man något singla ner,

sakta sakta.....S N Ö!            

Hurraaaa!!

JÄTTEGLAD!


         

Och jag lovar, det var fler vsom blev glada.....Tjoohooo, liksom!



Visserligen snöade det på tvären, vilket INTE är skönt om man är jag,

men vad gör det just i dag, glad blir man ändå, av att se Ronja o Skorpan njuta.



Såå rädd om kameran, inte lätt att smyga fram den under jackan,

och få till en o annan bild på icke-stilla-hundar.



Så där jag, mycket bättre....



"Kan du rappa på lite, tror du....?"



"Snö rätt in i ögat!"



"Lill-husse", som också är en hejare på att busa,

kom på besök och följde med oss ut i snön, vilket alltid är lika uppskattat av oss.

Vi har gått mycket ensamna en tid, eftersom maken var allt annat än pigg på promenad.



Det stör mig väl inte egentligen, att vara ensam på promenaderna,

det är väl mera det att jag är orolig, funderar en hel del.....

Men nu hoppas jag vi kommer få svar på allt, nu när vardagen är tillbaka i morgon.

  


"Näe du, nu hoppar jag iväg härifrån....mera snöbus på G!"

  


"Kolla Skorpan!!"

"Mer o mer snö kommer det....härligt va?!"



Skorpan hon ligger helt blickstilla...Hon har snappat att om man är stilla,

så går allt fotande mycket snabbare.

Smart vovve   


(Ronja ger sin matte en blick som väl säger allt, o lite till....

"Ogillar att ligga här nu, när det finns så mycket roligare saker att göra"

Tror jag hon säger/tänker, men inte vet jag med säkerhet inte)

  


Kom just på att jag tkulle skriva ner några rader i ett hett ämne,

som verkligen är på tapeten just nu.

Men, jag tror det får vänta så jag får alla fakta helt rätt.

För mig är det ytterst viktigt att information är rätt information,

och här är det så mycket mygel o bluff inblandat, att man blir mörkrädd.

Usch o fy!



Ok, mera snö, det kan vi ta, men vad sägs om att det kommer uppifrån, inte från sidan.

Det känns nog lite skönare då.


Kramar till Er

Susanne

Av Susanne - 26 december 2015 21:53


Känner dom på sig hur man mår?

Ja, jag måste nog tro på det.

Det är inte så att det märks utanpå, men visst funderar jag en hel del,

på allt som hänt, på vad som kommer hända.


Ronja o Skorpan är som två pajasar, dom gör allt för att få mig skratta,

och lyckas otroligt bra.

                        


Jag fick nästan kramp i magen av deras tokigheter i dag,

och när jag skrattar, då blir dom ännu mera triggade att fortsätta med sina "konster!

Underbara hundar!

  


Har tidigare berättat om "kossorna"  som är på rymmen, och har varit så under flera år.

Dom verkar ju klara sig rätt bra, men inte tycker jag att det är ok inte.

Varför har man kossor om man inte vill ha dom?

Dom måste väl vara värda något, eller?


Vi såg massor av färska spår efter dom i dag,

hundarna sniffade som galna och försökte hitta dom....som tur var fick jag dom båda på andra tankar.

Spåra är bland det bästa dom vet, så jag ordnade varsitt godisspår till dom.

Kändes som det skulle bli för enkelt med uppletande på helt öppen mark.

Det är inget vi gjort så många ggr, men jag tycker dom fixade det bra.

Framförallt tyckte dom det var kul. (även jag)


"Vi vet att dom är här någonstans....dom där kossorna!"

 


Jättesvårt att ta sig framåt tillsammans,

när man inte har samma syn på åt vilket håll man ska.


"Nej häråt ska vi ju!"

 


Hoppar hit o dit nu känner jag,

men det beror väl på att det är precis så det är i  mitt huvud nu.

    


Lite av en karusell i huvudet faktiskt....inte så jag mår dåligt,

nej då, bara såå mycket tankar.

Makens hälsa, det är väl det största ämnet för tankarna.

Han är fortfarande helt "däckad", och så klart man blir orolig.



Ett prov jag själv tagit för en tid sedan som inte var ok,

upptar också en del i huvudet.

Har tagit om det, och självklart trodde jag det bara var en tillfällighet

att det var alldeles för högt första gången.

Men skit också, alldeles för högt igen!

Kan säga att Googla, det är inget smart alls.



     


Och så var det då huset vi tittat på.

Gissa att mitt huvudkontor går varmt.


I allt tänkande, finns bara en sak som underlättar, liksom rensar och benar ut "tänket"

Och det är åter igen hundarna!


            

Som när Ronja springer iväg till en perfekt

sten hon sett.....sätter sig tillrätta och håller ut sin "lilla" tass till mig.

Kan man bli annat än glad och på det bästa humöret då?

Näe, så klart inte.



Ja jag säger då det, vad gjorde vi utan dom?



"Men hallå, om du skulle kunna höja opp kameran en aning,

så behöver jag ju inte ducka så mycket när jag springer, (för att komma med i bild) matte!!!"



Mixtrad bild!



6 veckor!

Det går fort har jag för mig?

Uj uj uj, då ska vi ju ut på ett riktigt äventyr.....

Det känns lite som skräckblandad fötjusning faktiskt,

men det kommer bli en fantastisk upplevelse, det är jag helt säker på. 

Mer om det så småningom, nu ska vi bara bli helt friska här, finns inget annat.



Det blev allt väldigt hoppigt det här, men men,

så blir det väl när man inte har en plan för texten.


Kram

Susanne


Av Susanne - 25 december 2015 21:49


         Julafton och födelsedag över för denna gång.              

Eller, förresten, vi har en dags firande kvar,

för ibland är det svårt att få ihop alla barn med familjer samtidigt.


Tog en promenad i skogen i går, innan alla skulle komma,

med bl.a uppletande av ganska många föremål/hund.

Det är så uppskattat, och jag vet att dom både får kroppen o knoppen stimulerad,

vilket känns himla skönt en dag som i går.



Att sitta och se barnbarnen öppna sina julklappar,

med förväntning i ögonen, det är underbart.

Lycka.....

Inte blir man mindre lycklig av att ännu några nya liv väntas i familjen.



Inom bara en kort tid kommer vi bli farmor o farfar, vilket är första gången för oss.

Kort därefter kommer vi få ytterligare ett barnbarn, denna gången mormor o morfar igen.

Det är Leon som kommer få ett syskon.


Man skulle väl kanske kunna önska sig att år 2016 kunde bli något mindre jobbigt än 2015.

Vi slipper mer än gärna allt tråkigt som hänt.

Dödsfall, sjukdommar, olyckor, sjuka hundar......det har liksom avlöst varandra.

Har haft massor av stöd utifrån, bl.a här i cybervärlden,

men även råkat ut för människor som bara vill illa.

 Men vet ni vad....man lär sig alltid något av det också.

Inte vara så blåögd kanske, det är nog ett hett tips för mig.


         

I dag hade vi som vanligt planerat dagen, med stadsvandring och besök på kyrkogården,

hos svärföräldrarna som hastigt rycktes bort tidigare i år.

Höll på att säga, som vanligt, blev det inget av med det.

Efter makens olycka, kunde man ju önskat att det var nog nu, 

men ack nej.....han har åkt på "något", kanske influensa, med mycket hög feber.

Mitt jobb har varit att försöka hålla tempen stången med diverse trix.

Han är verkligen aldrig sjuk, men nu verkar allt komma på en gång, allt som han inte haft under sitt liv.

Hoppas det ger med sig snart, jag tycker verkligen inte om att se honom så här,

är tillräckligt orolig andå, med allt som hittades vid undersökningarna efter fallolyckan.


Lämnade i alla fall hemmet i dag,

för Ronja o Skorpan (och även jag) behöver verkligen komma ut o rasta oss.


Och tack, det får man väl ändå säga till Ronja o Skorpan,

tack för dom håller sin matte fullt sysselsatt.

Det började med ett litet dopp i bäcken....bara lite.

Jag tänkte väl, att ok då, dom älskar det ju.


"Oohps, nu blev det så där tokigt igen....jag råkade visst gå opp fel sida av bäcken???"

"Vilket betyder att jag helt enkelt MÅSTE ta mig över till rätt sidan igen!"

"Bada igen!"

 


En helt oförberedd Ronja, som i lugn o ro tar sig fram i vattnet,

har inte en aning om vad som snart kommer hända!

Skorpan tar helt enkelt sats, och hoppar rakt ner i vattnet.....joorå, på Ronja!!



Då startar jakten!!



I LERAN!!



Oj, Skorpan tappar balansen, och står på näsan i leråkern!




Uj uj uj!     



Ronja, än så länge ganska ren.....


    

Värsta skiten sköljs som tur är bort i bäcken som dom badar i.



Jag gnäller absolut inte över våra skitaktiga hundar, nej nej,

det gör mig glad när man ser dom ha så roligt.



Ser du något?



Så kom även Skorpan, och spanade på något som inte jag såg?!



Nöjda, glada, smutsiga.....precis som det ska va'



Tack för alla fina ord, på diverse sociala medier, man blir ju bara så glad över det.


Största kramen till Er

Susanne

Av Susanne - 23 december 2015 21:52


         Det här symboliserar GLÄDJE, rätt o slätt.          

Från bådas håll, det är jag övertygad om.

Att få sitta och bli klappad hela tiden,

det finns nästan inget bättre, om ni frågar Skorpan.

Eftersom min mamma inte längre orkar komma hem till oss, inte ens på julafton, 

så åker vi självklart till henne.

Det känns ibland så svårt att tänka sig att man blir så gammal,

och känner sig nöjd med vad livet erbjudit, att man helt enkelt inte vill något mera nu.

Men jag ser i alla fall hur glad min lilla mamma blir när vi kommer.

Är hon glad, jaa, då är jag glad.

Skorpan tar plats på bästa stället, så fort vi kommer innanför dörren.....och blir sittandes.



Lite suddiga bilder......men men....


"Vi tigger så klart inte alls, vill bara vara nära"

Jo, tjena! 

Jo visst, dom får alltid smaka, och jag tänker inte säga något om det!

Det är rätt ovidkommande, kan jag tycka.

Kan det glädja någon, så varsågod.

Man vet aldrig vad som händer, det har vi fått erfara på nära håll nyligen.

Närmar man sig 93 år, har råkat ut för några stroke som satt sina tydliga spår,

då tar man bara dag för dag.



Så kom även barnbarnet Leon och hans mamma och hälsade på.

Nu var väl inte han så intresserad av att "umgås" direkt, utan utforskade i stället ALLT!

Med sig hade han hela tiden Ronja.

Hon hade full koll på Leon!

Puss i nacken....det kändes skönt.


 


"Hej hej, nej då, jag ska inte ta något här....vink vink..."


   

"Åh, en hund till....måste klappa den också!"     



"Ett snack med Ronja, på tu man hand"

    


Som sagt, full kontroll av barn,

så inget händer....för då är Ronja framme direkt, och pussar o pussar och tröstar.



Från "terapi-hundar" till fullt ös medvetslös på fälten!


 


 Så äntligen hem igen, och bara koppla av. 



"Man blir allt lite trött i huvudet av att ha ett så viktigt arbete!"



Allt känns nu färdigt inför firandet av julen.

I morgon kan vi bara ta det lugnt och invänta barnaskaran.

Tyvärr fick vi inte "ihop" alla våra barn på samma dag i år,

men det blir så ibland....alla vill ju ha sina barn hos sig på julafton.


Har en glad nyhet till, tänkte berätta det här o nu, men det får nog vänta lite till.....


Och huset då....ytterligare besök kommer ske om några dagar.

Efter listan med för o nackdelar, vann ju fördelssidan stort,

men det återstår en del frågor...


Nu hoppas jag att alla får en bra julafton, så bra det bara går.

Att ingen känner sig ensam.



God Jul önskar vi Er som kikar in här ibland.


Kram 

Susanne

Av Susanne - 22 december 2015 23:30


Stadspromenad!

Det är något visst med att gå genom det gamla industrilandskapet,

och för en stund föreställa sig hur det var förr.

På den tiden när babrikerna var i full gång,

och denna del av staden var levande. 



Har fortfarande inte lyckats få till den årliga vandringen,

"Stad i ljus", som bjuder på många vackra "installationer", t o m en del nya för i år.



Den här lilla "sötkorven" hade inget emot att följa med oss!!

Leon   

Vinka är kul!!

   

      

       Vinkar åt Fru And

    


Och så klart även åt Herr And!



Rådhuset med "Gull-Olle" på toppen, sittandes i solen.



Nästa anhalt...Söderköping, där vi promenerade utmed Göta Kanal,

medan "hussen" blivit kallad till doktorn för provtagning m.m



Visserligen är vattnet tömt i delar av kanalen så här års,

men det fanns nog tiilräckligt för ett dopp så här i juletid!

(Om man är hund, vill säga)



Vadå medveten om att det fotograferas?!

Ronja sträcker på sig för att verkligen kopmma med på bild!

"Eh, syns jag ordentligt nu, matte?"


      

Nej, bada i kanalen skulle inte hända, det hade jag ju bestämt,

men jag tänkte inte på att det är lite sankt här, i det höga gräset bredvid vattnet.....

Skorpan skönkt mer o mer när jag tog bilden....därefter var honganska rejält blöt i baken.

Kan väl inte varit så väldans skönt, hehe

Men är man duktig, så låtsas man så klart ingenting om alls,

bara sitter där o ler...

  

  


Skönt att strosa lite för sig själv, framförallt nu när hjärnar arbetar för högvarv.

Försöker reda ut tankarna, inte hamna i den nedåtgående spiralen, som man lätt gör...

               


Näe, dom här två flickorna håller mig på rätt köl,

gör mig alltid så glad med sina glada miner och viftande svansar.



Smeknamnet på denna välkända kanal är skillsmässodiket,

vilket jag tycker har en väldigt otrevlig klang.

Visst har man sett många många slussningar,

där makar blivit oerhört irriterade på varandra....precis som i filmerna, "Göta Kanal"



Var tvungen att ta några bilder i denna söta lilla stad också.

En riktig sommarstad, men jag föredrar den nu, när den är stilla och tyst.



Tänk vad utvecklingen gått framåt, 

och när man endast hade en telefonkiosk att tillgå,

om man ville ha tag i någon lite snabbt.

Kul att den finns kvar!



JULBAD!

Det hade jag tänkt, eller i alla fall en dags simning, även denna vecka.

Men jag får inse att min tid inte finns till det.

Allt har ju blivit lite upp-o-ner nu, men vi gör så gott vi kan,

julafton lär inte flytta på sig, utan kommer som den ska varje år.



Vad gör väl det, att vi kanske inte hinner precis allt vi hade tänkt....



Det var såå mycket viktigare att ta hand om Leon en stund i dag, än att städa hemma.

Och betydligt roligare också

  


Kram kram

Susanne

 

PS. Ett stort tack för alla julkort som kommit i brevlådan.

Måste bara fråga....ett av alla kort har ingen avsändare?

Inget namn som talar om vem det är från, och jag känner inte igen vänners handstil precis.

Kanske någon av er som skrivit julkort kommer på att namnet glömdes bort?

Jag säger stort tack i alla fall DS.

 

Av Susanne - 21 december 2015 21:14


        Funderar o funderar...       

Har tittat på en fastighet, som skulle kunna vara det jag/vi önskat mig/oss?

Svårt...



I dag kikade vi igen.

Hm....

När man var yngre tänkte man nog inte lika mycket som i dag,

nu är det så mycket att ta hänsyn till.

Varför är det så?



Egentligen är det nog den sämsta årstiden att kika på boende som ligger enskillt,

men för oss känns det nog som den bästa tiden.

Det är nu man verkligen ser hur mörkt och ensamt det ligger.

Kanske är det just det här vi söker?



   Försöker tänka mig en "lista" med positiva saker,

och en med negativa....vilken lista blir då längst?



För hundarna spelar det säkert ingen roll var vi bor, dom har det bra som det är nu.

Några meter från skogen, möjlighet att vara utomhus när dom vill...


Hur skulle det vara att bo några hundra meter från havet?

Med hundar som är helt galna i vatten och att simma?

Så klart dom skulle älska det....



Eller ska man bara strunta i det......eller kanske slå till....eller....

Åh, vad många frågor o tankar.



Ja nej ja nej.....  

En sak är säker, det tål att tänka på.....TÄNK TÄNK TÄNK!!


Kram

Susanne


Presentation


Håller på att uppdateras!! :)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se