quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 20 december 2015 23:32

    

Jaa!!

Hurraaa!!!

För en kort kort stund var den framme!

Pratar så klart om SOLEN...

    

 


Ska jag vara helt ärlig, så kändes den nästan som en helt annan årstid än vintern.

T o m varmare än vissa dagar i somras?!


Fram med kameran, prova det nya objektivet!

En nöjd kund fick dom i alla fall. 

SIBA!



Vad mycket det gör med en liten glimt av den gula.

Jag blir alltid så glad, på något sätt.

Snabbt glömmer jag bort regn, rusk och mörker.


Skorpan!

    


Passar på att ta en härlig sväng till skogs,

och samtidigt undersöka den frostbitna ormen vi hittade för några dagar sedan.

För nu måste den ju vara upptinad?!



      Den såg i mina ögon så verklig ut!

Någon tanke på att röra vid den, det kan jag säga att jag INTE hade, inte det minsta.      

      


I dag var den en aning mera gummiaktig, kan jag tycka, haha.

Och joorå, jag vågade t o m ta i den?



Kunde väl räknat ut, att OM det varit en riktig orm, även om det varit en död sådan,

ja, då hade hundarna kännt av det, och absolut inte rört den.

Nu brydde dom sig överhuvudtaget inte alls.


"Hallå där, kolla vad tuff jag är då!"

"Det här skulle ALDRIG min matte göra, inte ens med en låtsasorm!"

 

Skönt att vi nu kan "gå vidare i livet",

med vetskapen att ormen inte dött en kall och isig död!



Hm....dom ser så oskyldiga ut ibland, dessa två?!

Men oftast har dom en räv bakom örat, tro mig....



Många lekar leks, jag njuter av att se dom ha så roligt.

Men...det var det där med räven bakom deras öron....



PLASK o PLUMS!!

Det gick så snabbt att man inte hann blinka ens.

Skorpan kastade sig ut i vår lilla "SJÖ",

som tursamt nog, just i dag, verkade vara renare än vanligt.

Hon simmade en sväng, för att sedan komma opp ur vattnet så lycklig o glad!


 


Då fick hon se sin kompis, som precis hittat den bästa, finaste, vidrigaste stanken,

i form av något oidentifierbart, en äcklig hög av "något",

som i deras små söta nosar luktade himmelskt!


"Öh, WOW, vänta på mig, Ronja, så jag också kan få parfymera mig i det där!" 

Jaha....vad ska man säga....?



På hemvägen tyckte jag inte det var såå här mörkt, men det var det tydligen   

Vår väldigt gamla, fina kyrka I skymning.


 


"Och vi då, vad hände när vi kom hem?"

"Jo, matte har nu tvättat bort all den fina doften?"

"Vi båda undrar så, VARFÖR gör hon så varje gång?"

"Man blir så trött!!"

 


Tack till alla som skriver meddelande och undrar över maken,

hur han mår efter olyckan.

Senaste nytt är att det verkar gå åt rätt håll.

  

Sprickor i bröstkorg o bröstrygg görs ju ingenting åt,

hoppas det läker som det ska, önskar jag.

Resten av allt som upptäcktes kommer utredas med början i veckan,

som tur är.

Att vänta på besked, det är aldrig kul, bara oroande på alla sätt.


Kramar till Er   

Susanne



ANNONS
Av Susanne - 18 december 2015 20:45


  Ingen verkar behaga tända "lyset" utomhus dagtid!

Det råder ett mörker, skulle man kunna säga,

och långpromenader i skogen med ficklampa, det är inget för mig.

Då får man se till att pricka in dagarnas ljusa timmar,

och därefter helt enkelt börja gå igenom alla bilder i datorn.

En uppsjö av opublicerade foton, många foton som åker direkt ner i papperskorgen,

några som hamnar i "kanske-spara" mappen, och många som jag inte ens tittat på ordentligt,

dom är bara överförda ur kameran.   


Ganska kul, för många minnen ÄR roliga,

medan vissa bör glömmas, snarast!



Tänk att man på "ålderns höst" lär sig mycket nytt om livet.

När jag ändå var igång med rensning, fanns en del annat att gå igenom på hårddisken också.

Så finner man sig själv sittande med alla minnen,

bra minnen, mindre bra, och så några få hemska minnen.

Framförallt handlar det om anklagelser jag fått från, det jag trodde var vänner, men tji fick jag.

Mycket lärorikt!

Jag gråter inte över det längre, inte alls, jag har i stället gått vidare,

ägnar mitt liv åt viktigare saker, åt dom som står mig nära.



När jag nu igen läser alla anklagelser om mig som person, hur jag är,

och att det kan leda till TRÅKIGHETER?, då känns det nästan som ett hot.

Självklart tas detta bort ur mitt liv, men alla dessa skrivna ord kommer jag för alltid ha kvar.

Jag vet i dag vilka som står mig nära, vilka som inte gör det.

Sparar bara på den förstnämnda gruppen människor,

för i den andra gruppen klarar vi oss nog väldigt bra utan varandra.


Ibland hopar sig olyckorna, men det är kanske då man får hela livet reviderat.

Det känns som det öppnar opp för ett mera klarsynt sätt att se på allt, livet.



Det har hänt mycket, därför har väl texten här handlat mycket om just det, livet.

      Men, jag skriver vidare om det jag tycker är viktigt i just mitt liv, så gör andra som dom vill.


Talesättet, "Inget ont som inte har något gott med sig",

jag tror faktiskt det har en betydelse som stämmer ganska bra.

Det finns nog en mening med allt i våra liv.

Veckans otäcka olycka, hur kan den ha något gott med sig,

kan man kanske undra, men joo, den har faktiskt det! 




Vi fick sol i dag!!

En sol i form av en liten solstråle, vid namn Leon, den yngsta av våra barnbarn.

(ännu så länge)   

  

Ett av dom tre underverken!

(ännu så länge, hehe)

Det ÄR en hisnande tanke, inte bara att man har tre underbara vuxna barn, 

nästa steg på stegen är ju just barnbarnen.

Och alla kommer dom liksom från oss, vi hör ihop, för alltid.

Jag älskar dom alla så mycket.

Och inom en snar framtid,

då får vi lära känna ytterligare en underbar varelse....

Morfar behövde verkligen en påhälsning av en liten ögonsten i dag,

det gjorde gott i hjärtat, det är jag övertygad om.

  


Skorpan har varit lite tveksam till en så liten krabat tidigare,

men vi har tydligt sett hur hon mer o mer gillar läget.

Det kan så klart bero på att Skorpan är en väldigt matglad tjej,

och om man håller sig väldigt nära en liten människa som äter något,

då får man alltid smaka.


Det är också häftigt att se hur försiktig hon är när det sträcks fram en liten hand mot hennes mun.

Även om kanske hela handen försvinner in i Skorpans mun,

skulle hon nog aldrig komma på tanken att stänga munnen,. 

Hon tar såå försiktigt så.

Vem vet, det kanske blir en "stor" hund av dig också en vacker dag, Skorpan!?!




En sen promenad i dag och för en kort kort stund bröt solen igenom molnen.

Stunden var skitkort, men jag blev glad ändå 

   

    


Mitt sk "schema" som jag haft i veckan, det gick ju åt skogen redan på måndagen.

Men vad gör väl det, det finns nog inget mera oviktigt just nu.

Julafton lär det bli oavsett,

och jag är nästan helt hundra på att den dagen kommer inträffa just den 24:e december.

Precis som vanligt, inget nytt alls.



Summa summarum, det är rätt ok nu.


Kram mina vänner

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 17 december 2015 22:45


Så himla intressant det var!!

Att träffa en riktigt duktig "hundmänniska",

som ser din hunds olika för och nackdelar, det är så givande.

Lärorikt/roligt! 

Man kan inte säga att en hund är en hund, för dom är alla individer, 

och har olika behov och förutsättningar (tror jag i alla fall)



Skorpan handlade det om i dag!

Hon är väldigt tydlig med hur hon mår, sinnesstämning osv.

För att titta lite närmare på hennes mentala sida,

och med det menar jag inte att något känns fel, nej nej, tvärt om!



Energi och vilja, 

det kommer man långt på!



Jag fick se Skorpans reaktion i olika situationer,

bl.a "dumpen", som används vid MH beskrivningar.

"Hej hej, sa Skorpan, kul att träffas!!"  (så viftade hon glatt på svansen)



Det jag undrat över, det fick jag svar på.

Ronja fick vänta i bilen, för jag har gjort något liknande med henne när hon var ung.

Skynda långsamt, ett bra ledord!

Vi tog sedan en blöt, skitig, regnig promenad, i skogen där vi bafann oss i dag.


     

Båda flickorna hade bråttom tillbaka till bilen,

och jag tror dom hade bråttom hem till husse, för att se så allt var ok med honom.


Och joo då, det är ok, trots att vi fick ett tfn samtal från läkaren i morse, 

som berättade att dom "hittat" mera tråkigheter,

efter att dom granskat rtg-bilder och prover mera ingående.

Känns bra att allt går så snabbt, med alla undersökningar som ska göras nu.



Precis när detta inlägg skulle publiceras slogs strömmen av!!

Trevade mig fram i mörkret, för det var verkligen helt kolsvart, för att hitta en ficklampa.

Preciiis när jag var framme, då kom strömmen tillbaka, men allt jag skrivit här försvann, så klart.

Men nu så, nu är det klart igen   


Jag fortsätter önska mig lite snö, för som det är nu är det helt värdelöst när man har hund.

Mycket tid går åt till torkning!


Kram

Susanne

Av Susanne - 16 december 2015 22:52


   Nog känns det en smula märkligt, att åka och titta på hus alldeles ensam!?

Eller, jag är ju aldrig helt ensam förstås, för flickorna finns alltid där hos mig,

förvisso kanske dom inte tillför så mycket i en så stor sak som just husköp...men ändå, ett stöd i livet     



   "Tycker du det är bra, då tycker vi att det är bra, vet du matte!"   

  


"Stora ytor att springa på, det är en sak som är säker!!!"

      (Det tror jag gillades av Ronja o Skorpan)

       


Många tankar snurrar i huvudet, inte minst efter allt som hänt i veckan med maken o så.

Att jag höll på att få uppleva en repris på min egen olycka, (som hände för länge sedan),

det for förbi som en liten bisak i allt annat. 

Tjejen som till slut fick stopp på sin bil, 1,5 dm från min bil,

hon blev så skärrad (förstås) Jag for ur bilen och frågade vad hon pysslade med.....

"För du satt väl inte med mobilen i din hand?", frågade jag

"Näe, jag såg dig inte, fick jag till svar."


Jag var mitt i en rondell, hon kom körandes i för hög fart, rakt in i rondellen,

utan en ansats till att stanna! Inte förrän hon nästan var inne i min bil. 

Nej nej nej!!

  

Preciiiis samma sak har jag varit med om förut....men den bilen hann inte stanna alls.

Klart jag ställer mig frågan vad som gör att allt händer just nu?

Får vi prövningar?

Tydligen fungerar våra skyddsänglar väldigt bra,

men man kanske ska låsa in sig helt o hållet, innan det går åt skogen ordentligt.


Nä det går ju inte...  


Efter att ha kännt av fastigheten ordentligt, hade vi stämt träff med kompisar.

Jag ville hemskt gärna se mer av omgivningarna.....400 meter till havet,

skulle jag ha våta hundar varje dag då, eller?

Funderar o funderar?!

Ska se när jag lyckas "klämma" in maken i bilen, så han också kan titta, hehe.


Nog om det nu....


Skorpans favoritlek!

Kurragömma!

Inte för att hon är så osynlig kanske, men det vet ju inte hon om, hahaha.



Och rätt som det är, kommer hon som skjuten ur en kanon.......Det gäller att inte stå ivägen....

"Dunk för mig, ett två tre!!" 

  


"Lill-Killen" Chicco, som anser att föda, det är mycket viktigare än att leka med kompisar.

"Vadå då...jag måste väl få kolla i ryggan vad du har där i, eller?"



Jaha, se där....bara att passa på med kameran när ni sitter så ordentligt, alla fyra på en gång.

  


För det mesta är det inte mycket stillasittande direkt.

Jakten igång, Skorpan jagar Kicken!

Hej vad det går!



När man hittar ett gammalt hus (läs skjul),

så får man lust att ta en bild, där i förnsterluckan, kanske?

Ok, alla vovvar i luckan, tack!

Just när man trodde man lyckats, då hoppar en ut, en annan hoppar in,

någon springer ut bakvägen, hoppar in igen, osv.....

Rörigt? Inte då!!   


Men med envishet, mycket skratt, beröm och mera skratt,

då till slut så står dom där i luckan, som om dom aldrig gjort annat, hahaha.

Mattar nöjda, Mission completed!


 


Så vill jag säga stort tack till er som skänkt oss så fina tankar,

skrivit så rara ord till oss via sms, mail, m.m

Det betyder såå mycket, är så värmande att höra/läsa, när livet plötsligt blir lite tufft.


I morgon! Då ska jag/vi göra en sak som jag väntat på.

Det ska bli så roligt, och intressant på många sätt,

ser mycket fram mot morgondagen med andra ord.


Jag vet, det kan ju tyckas som en "cliff-hanger",

men jag vet egentligen inte själv vad som kommer hända.

Bara så mycket att jag ska träffa mycket duktiga hundmänniskor,

vilket alltid är givande på många sätt.

Räknar med att kunna förmedla något positivt här.


Kram

Susanne


Av Susanne - 15 december 2015 22:08


Ja, livet är skört, plötsligt inträffar något man väl aldrig kunnat tro.

Man tänker;

"Det händer bara andra, inte mig"

Men så är man där......olyckor händer snabbt, och kan förändra ett liv på en sekund.


Många tankar har snurrat i mitt huvud efter en arbetsplatsolycka som min make råkat ut för i går.

Han mår efter omständigheterna väl, det kunde gått så mycket sämre,

efter ett otäckt fall från många meters höjd.

Jag är så taksam....tacksam att jag fortfarande har min man här. 

   



Vi tar en dag i taget nu, sakta men säkert måste det bli bra....finns inget annat.


Självklart får Ronja o Skorpan vad dom behöver,

men just i dag infann sig väl inte direkt lusten att fota, eller kanske framförallt skriva.

Bara lite   


I morgon ska vi i alla fall på utflykt igen, 

ryggsäck, fika, osv.

Och just ja.....jag ska titta på ett hus också!


Kram

Susanne

Av Susanne - 13 december 2015 22:47


Höll på att bli hända en liten "olycka" i dag.

Ja, olycka o olycka....men livat hade det säkert kunnat bli.

         Nu hade jag tyvärr inte kameran framme just i rätt sekund....typiskt.          


Dessto mera bilder blev det under dagen.

Sol och frost, en "kombo" jag tycker om.



För en kort stund lämnades ytterdörren på glänt, precis innan vi skulle ge oss iväg.

Precis innan maken skulle stänga den, såg jag liksom i ögonvrån en skugga som susade förbi!?

  


Att få till en sån' här "stå-bild" på Skorpan, det är inte enkelt, tycker jag.

Hennes svans är verkligen ALDRIG stilla, inte för en sekund.

När hon är extra extra glad, som här, när vi ska gå till skogen,

då snurrar den mest runt runt hela tiden.



"Men åååh, jag orkar inte vänta mera....berätta nu då, så vi kommer vidare....!"



"Skuggan" som for förbi, slank in genom dörrspringan i en rasande fart....men vad var det?

Smög in för att ta en titt på "skuggan"....och döm om min förvåning,

när jag hittade en liten kattunge, som spatserade omkring och kollade läget!



   Var så klart tvungen att släppa ut den igen, men han gick minsann inte frivilligt!

Fick en "otäck" syn,

hur det skulle gått om vi inte upptäckt honom innan vi stängde dörren och gick i väg.

Jaa, tänk om  vi mötts av detta!!!

  

Han träffade även på hundarna som väntade utanför, men dom sa bara,

"Hej hej, här bor vi, bäst att du sticker"

 


Näe, katt har vi haft några stycken tidigare, och numera går det inte alls,

eftersom några familjemedlemmar är allergiska.


Nu så, nu var vi redo för en solig, frostig promenad....



Perfekt när alla vattendrag är frusna!!

Tänka sig, kom hem med rena hundar i dag!

            


Ronja gjorde vad hon kunde för att ordna det, genom att "slå sönder" isen med tassarna,

men i dag var det riktigt bottenfruset.

Sorry, Ronja!



Jag gillar inte ormar, inte alls!

Drar opp fötterna under mig om det visas en bild opå TV t.ex

Så ligger det helt plötsligt en genomfrusen orm på en sten.

Fy tusan!

Huggorm trodde vi först, men så var inte fallet.

Nu blev jag så klart nyfiken på VAD det var.....enda sättet att få veta är att hämta hem den och "analysera"

        Hemska tanke!

    

Trots min fobi och rädsla och allt det där, var jag ju tvungen att fota den.

Läskig såg den verkligen ut!



Klättra på stock!



Och på sten!



Finns det hjärterum finns det stjärterum!



Huset som hört till detta dass, är sedan länge jämnat med marken.

Men, dasset det står stadig kvar!

Dessa ständiga köer är också kvar!

Men Skorpan kan vänta hon.....



Som vanligt...vi är bara sällskapliga...tigger ALDRIG!

  




 Har man ingen snö kan man väl va lite nöjd med frost?

Lite vitt blir det ju. 

Kolla, inte ett litet lerstänk!!

  


Det var allt!


Kram

Susanne

Av Susanne - 12 december 2015 21:36


"Om jag sjunger det allra finaste jag kan, då  kanske kanske matte rappar på lite,

så vi kommer iväg nån' gång!!"

                                


"Så där jag, då var vi äntligen i väg...."



Vilken dag!

Vilket väder!

Bara en liten liten detalj jag saknar.....S N Ö SNÖ!!

Hundarna blev rentvättade och fina i går,

tänk om det skulle kunna hålla sig några dagar eller så?!


         

Leken i gång, och ganska torrt o fint.

"So far so good......"



Jaa, jösses....vad säger man...GALNINGAR!

Men roligt har dom.

  


     Så hände det där som inte skulle hända!!!

Jag upptäckte det för sent.

Helt plötsligt ser jag hur Skorpan håller på att kravla sig opp ur bäcken....på FEL SIDA!!!



"Ooohps...hur hamnade jag här då??"

(Tror nog hon räknade ut det här!)

(Hamnar man på andra sidan MÅSTE man ju få hoppa i en gång till, eller?)



"Jag kommer.....!" 

Så klart var hon tvungen att hamna i bäcken en gång till...



"HEJ!!"

"Nu är jag här igen, på rätt sida!"



"Jag förstår inte....Varför blev matte sur egentligen?"

"Jag kom ju direkt, på stört, liksom?"

"Blev ju bara lite blöt på vägen?!"

  


Å Ronja var inte ett dugg bättre hon!

Klart hon hoppade i .... kunde ju inte vara sämre...



Som tur är springer dom av sig stora delar av vattnet innan vi är hemma igen.



    




"Öh....vårt klätterträd har visst blåst omkull här?!"



Det är väl inget att sura över, Skorpunge!

Gjort är gjort, vi kan inte backa bandet och få badet ogjort.

  


Skön promenad i solen, massor av spring o sim,

och som vanligt tackar jag för att vi har en hundblås.

Vad skulle jag göra utan den?



Förmodligen ständigt ha blöta hundar...

Undrar om det finns någonstans vi kan gå, där det absolut inte finns vatten?

Tveksamt!

Hittills tror jag inte jag sett den platsen?

Man skulle ju kunna sätta på dom koppel förstås, men hur kul ä de'?



Kram

Susanne

Av Susanne - 11 december 2015 19:51


Ok, är ni redo??

"Swim-Time"


Alltid lugnast att låta Ronja simma först, hon för ett liv som ingan orkar lyssna på,

om jag skulle "råka" fråga Skorpan om hon vill simma först.


"JAG KOMMER!!"

 

         

Koncentrationen på topp!



Hm....näe....det är något som jag INTE är nöjd med.....

Det ser ut som om Ronja är på SPA!

Hon ligger och guppar och "lallar" i vattnet, njuter av tillvaron, bara har det bra....

Det är liksom inte riktigt meningen, vi tränar här!!

           


Dags för lite förändring med andra ord.

Flytväst av!



Snopet Ronja, nu är det bara att du börjar använda dina bakben också!

Kom igen!

  


Ronja är duktigt på att stå stilla och trampa vatten,

så det bekom henne inte så mycket att hon "tappade baken" där i början.


    


Efter en stund kom hon på det.

Aha, precis som när jag simmar i en sjö.....



"Uj uj, det var mycket tuffare än med flytväst på, minsann!"

Ja, det gäller att trampa på med bakbenen, Ronja....



Så var det dags för Skorpungen.

Även hon fick prova på utan flytväst, och här snackar vi skillnad!

Det såg såå mycket bättre ut nu.

Dom är allt lite lata, tror jag? Bara flyta runt, det ger ingenting!

Här ska jobbas...


Skorpan gav personalen jag diskutterat detta med, en blick som väl sa;

"Vad skulle den här iden vara bra för??"

"Va va va?" 

"Ge matte nya ideer så där.....?!"

 


Till slut fick ävebn Skorpan opp sin bakre halva, och det såg riktigt bra ut.

Hon simmade också mycket mycket lugnare nu...Heja dig, Skorpan!



  Vilken otrolig skillnad på träningspass!

Härligt!



"Men vadå?? Ska vi ta bussen hem nu??"

"Ser inte alls ut som det skulle komma en buss här....aldrig någonsin....!"

(Hittade skjulet i skogen när vi tog en liten runda efter simmet)



Jösses vad man blir trött av att träna hårt!



Nöjda efter dagen.


Kram

Susanne

 


Presentation


Håller på att uppdateras!! :)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se