Det här symboliserar GLÄDJE, rätt o slätt.          

Från bådas håll, det är jag övertygad om.

Att få sitta och bli klappad hela tiden,

det finns nästan inget bättre, om ni frågar Skorpan.

Eftersom min mamma inte längre orkar komma hem till oss, inte ens på julafton, 

så åker vi självklart till henne.

Det känns ibland så svårt att tänka sig att man blir så gammal,

och känner sig nöjd med vad livet erbjudit, att man helt enkelt inte vill något mera nu.

Men jag ser i alla fall hur glad min lilla mamma blir när vi kommer.

Är hon glad, jaa, då är jag glad.

Skorpan tar plats på bästa stället, så fort vi kommer innanför dörren.....och blir sittandes.

Lite suddiga bilder......men men....

"Vi tigger så klart inte alls, vill bara vara nära"

Jo, tjena! 

Jo visst, dom får alltid smaka, och jag tänker inte säga något om det!

Det är rätt ovidkommande, kan jag tycka.

Kan det glädja någon, så varsågod.

Man vet aldrig vad som händer, det har vi fått erfara på nära håll nyligen.

Närmar man sig 93 år, har råkat ut för några stroke som satt sina tydliga spår,

då tar man bara dag för dag.

Så kom även barnbarnet Leon och hans mamma och hälsade på.

Nu var väl inte han så intresserad av att "umgås" direkt, utan utforskade i stället ALLT!

Med sig hade han hela tiden Ronja.

Hon hade full koll på Leon!

Puss i nacken....det kändes skönt.

"Hej hej, nej då, jag ska inte ta något här....vink vink..."

"Åh, en hund till....måste klappa den också!"     

"Ett snack med Ronja, på tu man hand"

Som sagt, full kontroll av barn,

så inget händer....för då är Ronja framme direkt, och pussar o pussar och tröstar.

Från "terapi-hundar" till fullt ös medvetslös på fälten!

 Så äntligen hem igen, och bara koppla av. 

"Man blir allt lite trött i huvudet av att ha ett så viktigt arbete!"

Allt känns nu färdigt inför firandet av julen.

I morgon kan vi bara ta det lugnt och invänta barnaskaran.

Tyvärr fick vi inte "ihop" alla våra barn på samma dag i år,

men det blir så ibland....alla vill ju ha sina barn hos sig på julafton.

Har en glad nyhet till, tänkte berätta det här o nu, men det får nog vänta lite till.....

Och huset då....ytterligare besök kommer ske om några dagar.

Efter listan med för o nackdelar, vann ju fördelssidan stort,

men det återstår en del frågor...

Nu hoppas jag att alla får en bra julafton, så bra det bara går.

Att ingen känner sig ensam.

God Jul önskar vi Er som kikar in här ibland.

Kram 

Susanne

Stadspromenad!

Det är något visst med att gå genom det gamla industrilandskapet,

och för en stund föreställa sig hur det var förr.

På den tiden när babrikerna var i full gång,

och denna del av staden var levande. 

Har fortfarande inte lyckats få till den årliga vandringen,

"Stad i ljus", som bjuder på många vackra "installationer", t o m en del nya för i år.

Den här lilla "sötkorven" hade inget emot att följa med oss!!

Leon   

Vinka är kul!!

       Vinkar åt Fru And

Och så klart även åt Herr And!

Rådhuset med "Gull-Olle" på toppen, sittandes i solen.

Nästa anhalt...Söderköping, där vi promenerade utmed Göta Kanal,

medan "hussen" blivit kallad till doktorn för provtagning m.m

Visserligen är vattnet tömt i delar av kanalen så här års,

men det fanns nog tiilräckligt för ett dopp så här i juletid!

(Om man är hund, vill säga)

Vadå medveten om att det fotograferas?!

Ronja sträcker på sig för att verkligen kopmma med på bild!

"Eh, syns jag ordentligt nu, matte?"

Nej, bada i kanalen skulle inte hända, det hade jag ju bestämt,

men jag tänkte inte på att det är lite sankt här, i det höga gräset bredvid vattnet.....

Skorpan skönkt mer o mer när jag tog bilden....därefter var honganska rejält blöt i baken.

Kan väl inte varit så väldans skönt, hehe

Men är man duktig, så låtsas man så klart ingenting om alls,

bara sitter där o ler...

Skönt att strosa lite för sig själv, framförallt nu när hjärnar arbetar för högvarv.

Försöker reda ut tankarna, inte hamna i den nedåtgående spiralen, som man lätt gör...

Näe, dom här två flickorna håller mig på rätt köl,

gör mig alltid så glad med sina glada miner och viftande svansar.

Smeknamnet på denna välkända kanal är skillsmässodiket,

vilket jag tycker har en väldigt otrevlig klang.

Visst har man sett många många slussningar,

där makar blivit oerhört irriterade på varandra....precis som i filmerna, "Göta Kanal"

Var tvungen att ta några bilder i denna söta lilla stad också.

En riktig sommarstad, men jag föredrar den nu, när den är stilla och tyst.

Tänk vad utvecklingen gått framåt, 

och när man endast hade en telefonkiosk att tillgå,

om man ville ha tag i någon lite snabbt.

Kul att den finns kvar!

JULBAD!

Det hade jag tänkt, eller i alla fall en dags simning, även denna vecka.

Men jag får inse att min tid inte finns till det.

Allt har ju blivit lite upp-o-ner nu, men vi gör så gott vi kan,

julafton lär inte flytta på sig, utan kommer som den ska varje år.

Vad gör väl det, att vi kanske inte hinner precis allt vi hade tänkt....

Det var såå mycket viktigare att ta hand om Leon en stund i dag, än att städa hemma.

Och betydligt roligare också

Kram kram

Susanne

PS. Ett stort tack för alla julkort som kommit i brevlådan.

Måste bara fråga....ett av alla kort har ingen avsändare?

Inget namn som talar om vem det är från, och jag känner inte igen vänners handstil precis.

Kanske någon av er som skrivit julkort kommer på att namnet glömdes bort?

Jag säger stort tack i alla fall DS.

        Funderar o funderar...       

Har tittat på en fastighet, som skulle kunna vara det jag/vi önskat mig/oss?

Svårt...

I dag kikade vi igen.

Hm....

När man var yngre tänkte man nog inte lika mycket som i dag,

nu är det så mycket att ta hänsyn till.

Varför är det så?

Egentligen är det nog den sämsta årstiden att kika på boende som ligger enskillt,

men för oss känns det nog som den bästa tiden.

Det är nu man verkligen ser hur mörkt och ensamt det ligger.

Kanske är det just det här vi söker?

   Försöker tänka mig en "lista" med positiva saker,

och en med negativa....vilken lista blir då längst?

För hundarna spelar det säkert ingen roll var vi bor, dom har det bra som det är nu.

Några meter från skogen, möjlighet att vara utomhus när dom vill...

Hur skulle det vara att bo några hundra meter från havet?

Med hundar som är helt galna i vatten och att simma?

Så klart dom skulle älska det....

Eller ska man bara strunta i det......eller kanske slå till....eller....

Åh, vad många frågor o tankar.

Ja nej ja nej.....  

En sak är säker, det tål att tänka på.....TÄNK TÄNK TÄNK!!

Kram

Susanne

Jaa!!

Hurraaa!!!

För en kort kort stund var den framme!

Pratar så klart om SOLEN...

Ska jag vara helt ärlig, så kändes den nästan som en helt annan årstid än vintern.

T o m varmare än vissa dagar i somras?!

Fram med kameran, prova det nya objektivet!

En nöjd kund fick dom i alla fall. 

SIBA!

Vad mycket det gör med en liten glimt av den gula.

Jag blir alltid så glad, på något sätt.

Snabbt glömmer jag bort regn, rusk och mörker.

Skorpan!

Passar på att ta en härlig sväng till skogs,

och samtidigt undersöka den frostbitna ormen vi hittade för några dagar sedan.

För nu måste den ju vara upptinad?!

      Den såg i mina ögon så verklig ut!

Någon tanke på att röra vid den, det kan jag säga att jag INTE hade, inte det minsta.      

I dag var den en aning mera gummiaktig, kan jag tycka, haha.

Och joorå, jag vågade t o m ta i den?

Kunde väl räknat ut, att OM det varit en riktig orm, även om det varit en död sådan,

ja, då hade hundarna kännt av det, och absolut inte rört den.

Nu brydde dom sig överhuvudtaget inte alls.

"Hallå där, kolla vad tuff jag är då!"

"Det här skulle ALDRIG min matte göra, inte ens med en låtsasorm!"

Skönt att vi nu kan "gå vidare i livet",

med vetskapen att ormen inte dött en kall och isig död!

Hm....dom ser så oskyldiga ut ibland, dessa två?!

Men oftast har dom en räv bakom örat, tro mig....

Många lekar leks, jag njuter av att se dom ha så roligt.

Men...det var det där med räven bakom deras öron....

PLASK o PLUMS!!

Det gick så snabbt att man inte hann blinka ens.

Skorpan kastade sig ut i vår lilla "SJÖ",

som tursamt nog, just i dag, verkade vara renare än vanligt.

Hon simmade en sväng, för att sedan komma opp ur vattnet så lycklig o glad!

Då fick hon se sin kompis, som precis hittat den bästa, finaste, vidrigaste stanken,

i form av något oidentifierbart, en äcklig hög av "något",

som i deras små söta nosar luktade himmelskt!

"Öh, WOW, vänta på mig, Ronja, så jag också kan få parfymera mig i det där!" 

Jaha....vad ska man säga....?

På hemvägen tyckte jag inte det var såå här mörkt, men det var det tydligen   

Vår väldigt gamla, fina kyrka I skymning.

"Och vi då, vad hände när vi kom hem?"

"Jo, matte har nu tvättat bort all den fina doften?"

"Vi båda undrar så, VARFÖR gör hon så varje gång?"

"Man blir så trött!!"

Tack till alla som skriver meddelande och undrar över maken,

hur han mår efter olyckan.

Senaste nytt är att det verkar gå åt rätt håll.

Sprickor i bröstkorg o bröstrygg görs ju ingenting åt,

hoppas det läker som det ska, önskar jag.

Resten av allt som upptäcktes kommer utredas med början i veckan,

som tur är.

Att vänta på besked, det är aldrig kul, bara oroande på alla sätt.

Kramar till Er   

Susanne

  Ingen verkar behaga tända "lyset" utomhus dagtid!

Det råder ett mörker, skulle man kunna säga,

och långpromenader i skogen med ficklampa, det är inget för mig.

Då får man se till att pricka in dagarnas ljusa timmar,

och därefter helt enkelt börja gå igenom alla bilder i datorn.

En uppsjö av opublicerade foton, många foton som åker direkt ner i papperskorgen,

några som hamnar i "kanske-spara" mappen, och många som jag inte ens tittat på ordentligt,

dom är bara överförda ur kameran.   

Ganska kul, för många minnen ÄR roliga,

medan vissa bör glömmas, snarast!

Tänk att man på "ålderns höst" lär sig mycket nytt om livet.

När jag ändå var igång med rensning, fanns en del annat att gå igenom på hårddisken också.

Så finner man sig själv sittande med alla minnen,

bra minnen, mindre bra, och så några få hemska minnen.

Framförallt handlar det om anklagelser jag fått från, det jag trodde var vänner, men tji fick jag.

Mycket lärorikt!

Jag gråter inte över det längre, inte alls, jag har i stället gått vidare,

ägnar mitt liv åt viktigare saker, åt dom som står mig nära.

När jag nu igen läser alla anklagelser om mig som person, hur jag är,

och att det kan leda till TRÅKIGHETER?, då känns det nästan som ett hot.

Självklart tas detta bort ur mitt liv, men alla dessa skrivna ord kommer jag för alltid ha kvar.

Jag vet i dag vilka som står mig nära, vilka som inte gör det.

Sparar bara på den förstnämnda gruppen människor,

för i den andra gruppen klarar vi oss nog väldigt bra utan varandra.

Ibland hopar sig olyckorna, men det är kanske då man får hela livet reviderat.

Det känns som det öppnar opp för ett mera klarsynt sätt att se på allt, livet.

Det har hänt mycket, därför har väl texten här handlat mycket om just det, livet.

      Men, jag skriver vidare om det jag tycker är viktigt i just mitt liv, så gör andra som dom vill.

Talesättet, "Inget ont som inte har något gott med sig",

jag tror faktiskt det har en betydelse som stämmer ganska bra.

Det finns nog en mening med allt i våra liv.

Veckans otäcka olycka, hur kan den ha något gott med sig,

kan man kanske undra, men joo, den har faktiskt det! 

Vi fick sol i dag!!

En sol i form av en liten solstråle, vid namn Leon, den yngsta av våra barnbarn.

(ännu så länge)   

Ett av dom tre underverken!

(ännu så länge, hehe)

Det ÄR en hisnande tanke, inte bara att man har tre underbara vuxna barn, 

nästa steg på stegen är ju just barnbarnen.

Och alla kommer dom liksom från oss, vi hör ihop, för alltid.

Jag älskar dom alla så mycket.

Och inom en snar framtid,

då får vi lära känna ytterligare en underbar varelse....

Morfar behövde verkligen en påhälsning av en liten ögonsten i dag,

det gjorde gott i hjärtat, det är jag övertygad om.

Skorpan har varit lite tveksam till en så liten krabat tidigare,

men vi har tydligt sett hur hon mer o mer gillar läget.

Det kan så klart bero på att Skorpan är en väldigt matglad tjej,

och om man håller sig väldigt nära en liten människa som äter något,

då får man alltid smaka.

Det är också häftigt att se hur försiktig hon är när det sträcks fram en liten hand mot hennes mun.

Även om kanske hela handen försvinner in i Skorpans mun,

skulle hon nog aldrig komma på tanken att stänga munnen,. 

Hon tar såå försiktigt så.

Vem vet, det kanske blir en "stor" hund av dig också en vacker dag, Skorpan!?!

En sen promenad i dag och för en kort kort stund bröt solen igenom molnen.

Stunden var skitkort, men jag blev glad ändå 

Mitt sk "schema" som jag haft i veckan, det gick ju åt skogen redan på måndagen.

Men vad gör väl det, det finns nog inget mera oviktigt just nu.

Julafton lär det bli oavsett,

och jag är nästan helt hundra på att den dagen kommer inträffa just den 24:e december.

Precis som vanligt, inget nytt alls.

Summa summarum, det är rätt ok nu.

Kram mina vänner

Susanne

Så himla intressant det var!!

Att träffa en riktigt duktig "hundmänniska",

som ser din hunds olika för och nackdelar, det är så givande.

Lärorikt/roligt! 

Man kan inte säga att en hund är en hund, för dom är alla individer, 

och har olika behov och förutsättningar (tror jag i alla fall)

Skorpan handlade det om i dag!

Hon är väldigt tydlig med hur hon mår, sinnesstämning osv.

För att titta lite närmare på hennes mentala sida,

och med det menar jag inte att något känns fel, nej nej, tvärt om!

Energi och vilja, 

det kommer man långt på!

Jag fick se Skorpans reaktion i olika situationer,

bl.a "dumpen", som används vid MH beskrivningar.

"Hej hej, sa Skorpan, kul att träffas!!"  (så viftade hon glatt på svansen)

Det jag undrat över, det fick jag svar på.

Ronja fick vänta i bilen, för jag har gjort något liknande med henne när hon var ung.

Skynda långsamt, ett bra ledord!

Vi tog sedan en blöt, skitig, regnig promenad, i skogen där vi bafann oss i dag.

Båda flickorna hade bråttom tillbaka till bilen,

och jag tror dom hade bråttom hem till husse, för att se så allt var ok med honom.

Och joo då, det är ok, trots att vi fick ett tfn samtal från läkaren i morse, 

som berättade att dom "hittat" mera tråkigheter,

efter att dom granskat rtg-bilder och prover mera ingående.

Känns bra att allt går så snabbt, med alla undersökningar som ska göras nu.

Precis när detta inlägg skulle publiceras slogs strömmen av!!

Trevade mig fram i mörkret, för det var verkligen helt kolsvart, för att hitta en ficklampa.

Preciiis när jag var framme, då kom strömmen tillbaka, men allt jag skrivit här försvann, så klart.

Men nu så, nu är det klart igen   

Jag fortsätter önska mig lite snö, för som det är nu är det helt värdelöst när man har hund.

Mycket tid går åt till torkning!

Kram

Susanne

   Nog känns det en smula märkligt, att åka och titta på hus alldeles ensam!?

Eller, jag är ju aldrig helt ensam förstås, för flickorna finns alltid där hos mig,

förvisso kanske dom inte tillför så mycket i en så stor sak som just husköp...men ändå, ett stöd i livet     

   "Tycker du det är bra, då tycker vi att det är bra, vet du matte!"   

"Stora ytor att springa på, det är en sak som är säker!!!"

      (Det tror jag gillades av Ronja o Skorpan)

Många tankar snurrar i huvudet, inte minst efter allt som hänt i veckan med maken o så.

Att jag höll på att få uppleva en repris på min egen olycka, (som hände för länge sedan),

det for förbi som en liten bisak i allt annat. 

Tjejen som till slut fick stopp på sin bil, 1,5 dm från min bil,

hon blev så skärrad (förstås) Jag for ur bilen och frågade vad hon pysslade med.....

"För du satt väl inte med mobilen i din hand?", frågade jag

"Näe, jag såg dig inte, fick jag till svar."

Jag var mitt i en rondell, hon kom körandes i för hög fart, rakt in i rondellen,

utan en ansats till att stanna! Inte förrän hon nästan var inne i min bil. 

Nej nej nej!!

Preciiiis samma sak har jag varit med om förut....men den bilen hann inte stanna alls.

Klart jag ställer mig frågan vad som gör att allt händer just nu?

Får vi prövningar?

Tydligen fungerar våra skyddsänglar väldigt bra,

men man kanske ska låsa in sig helt o hållet, innan det går åt skogen ordentligt.

Nä det går ju inte...  

Efter att ha kännt av fastigheten ordentligt, hade vi stämt träff med kompisar.

Jag ville hemskt gärna se mer av omgivningarna.....400 meter till havet,

skulle jag ha våta hundar varje dag då, eller?

Funderar o funderar?!

Ska se när jag lyckas "klämma" in maken i bilen, så han också kan titta, hehe.

Nog om det nu....

Skorpans favoritlek!

Kurragömma!

Inte för att hon är så osynlig kanske, men det vet ju inte hon om, hahaha.

Och rätt som det är, kommer hon som skjuten ur en kanon.......Det gäller att inte stå ivägen....

"Dunk för mig, ett två tre!!" 

"Lill-Killen" Chicco, som anser att föda, det är mycket viktigare än att leka med kompisar.

"Vadå då...jag måste väl få kolla i ryggan vad du har där i, eller?"

Jaha, se där....bara att passa på med kameran när ni sitter så ordentligt, alla fyra på en gång.

För det mesta är det inte mycket stillasittande direkt.

Jakten igång, Skorpan jagar Kicken!

Hej vad det går!

När man hittar ett gammalt hus (läs skjul),

så får man lust att ta en bild, där i förnsterluckan, kanske?

Ok, alla vovvar i luckan, tack!

Just när man trodde man lyckats, då hoppar en ut, en annan hoppar in,

någon springer ut bakvägen, hoppar in igen, osv.....

Rörigt? Inte då!!   

Men med envishet, mycket skratt, beröm och mera skratt,

då till slut så står dom där i luckan, som om dom aldrig gjort annat, hahaha.

Mattar nöjda, Mission completed!

Så vill jag säga stort tack till er som skänkt oss så fina tankar,

skrivit så rara ord till oss via sms, mail, m.m

Det betyder såå mycket, är så värmande att höra/läsa, när livet plötsligt blir lite tufft.

I morgon! Då ska jag/vi göra en sak som jag väntat på.

Det ska bli så roligt, och intressant på många sätt,

ser mycket fram mot morgondagen med andra ord.

Jag vet, det kan ju tyckas som en "cliff-hanger",

men jag vet egentligen inte själv vad som kommer hända.

Bara så mycket att jag ska träffa mycket duktiga hundmänniskor,

vilket alltid är givande på många sätt.

Räknar med att kunna förmedla något positivt här.

Kram

Susanne

Ja, livet är skört, plötsligt inträffar något man väl aldrig kunnat tro.

Man tänker;

"Det händer bara andra, inte mig"

Men så är man där......olyckor händer snabbt, och kan förändra ett liv på en sekund.

Många tankar har snurrat i mitt huvud efter en arbetsplatsolycka som min make råkat ut för i går.

Han mår efter omständigheterna väl, det kunde gått så mycket sämre,

efter ett otäckt fall från många meters höjd.

Jag är så taksam....tacksam att jag fortfarande har min man här. 

Vi tar en dag i taget nu, sakta men säkert måste det bli bra....finns inget annat.

Självklart får Ronja o Skorpan vad dom behöver,

men just i dag infann sig väl inte direkt lusten att fota, eller kanske framförallt skriva.

Bara lite   

I morgon ska vi i alla fall på utflykt igen, 

ryggsäck, fika, osv.

Och just ja.....jag ska titta på ett hus också!

Kram

Susanne