quilaoronja

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Susanne - 16 februari 2016 17:47



"Men....var ska ni?"

"Vad händer nu?"


Ronja var den som undrade mest över vad som var på gång,

när vi lämnade hundarna på Doggsen.

Hon är ju å andra sidan den som alltid har stenkoll på oss.




Hur som helst, så känns det tryggt att veta att dom båda har det bra.

Om jag inte vore så säker på det, då hade jag aldrig lämnat ifrån mig dom.



Så började resan!

Ett antal timmar på flygplatser, ett antal timmar i flygplan,

och ett antal timmar i bil, så var vi äntligen på plats.

Hur min rygg mår efter allt detta, det kommer jag inte ens nämna,

för det är ju helt o hållet mitt eget val.

Och på något sätt är det faktiskt värt det när man ser detta land.


Kanske ska nämna några små detaljer om hur det gick i tullen och mina mediciner.

Kom fram till tullen, välja rött eller grönt.....rött var det sagt, så jag gick dit,

men se där fanns inte en liten kotte?!

Gick runt o tittade lite, fanns det verkligen ingen här????

NIX, helt stängt och öde.

Vad gör man då?

Joo, jag gick då på grönt, inte heller där fanns det någon som var intresserad av mig eller mina mediciner.

Jaha?

Så mycket för allt jag tagit reda på den senaste tiden,

där har man för att man är ärlig.

Nu är jag här, på plats, och slapp helt undan fängelse, hahaha!


Lite komiskt är det.

Ambasaden som jag varit i kontakt med,

dom hade ingen aning om dom förändringar som gjorts vad gäller denna ansökan.

Dom tackade så mycket för att jag gjort dom uppmärksam på nyheten.


I dag kom ett mail till från instansen i Thailand.

Dom beklagade så hemskt mycket att även dom behandlat ärendet fel.

För IOM att dom bytte system för ansökningar, behövde även hemsidan göras om,

vilket dom missat.

Min ansökan hade helt enkelt inte kommit rätt.....

Men nu skulle även det ordnas, så kanske har mitt ärende inte varit helt förgäves ändå.

Jag kan bara skratta åt det....nästan snöpligt......där har man....



Huset vi bor i är toppen!

Rakt över gatan möts man av det här.






Fin strand, fint vatten, lugnt o stilla, 

mysiga små matsällen med mat som nästan är gratis!

Och väldigt gott, så klart

Älskar Thailändsk mat!


En dag på stranden i dag, blev ju lite konstigt med sömnen under resan,

och dessutom är vi 6 timmar före Sverige i tid.

Men det har gått förvånansvärt snabbt att ställa om sig.



Avkopplande att ligga o titta på strandens alla små krabbor,

som jobbar o jobbar, hela tiden.

Dom rullar sanden till små små bollar....(och jag har ingen aning om varför?)



Hundar!

Jag är nog lite skadad....

Kunde inte låta bli att lägga märke till den här tjejen, som kom o sa hej.




På eftermiddagen tog vi våra hyrda moppar,

och åkte den lilla sträckan in till närmaste stad, för att handla lite förnödenheter.

Moppe, något som väl inte direkt kan rekommenderas vid vissa ryggproblem,

men å andra sidan går det mesta med lite envishet......


Och vad mötte vi där.....jo den här lilla ursöta valpen.

Bodde utanför en butik tillsammans med ett syskon.



Ursöt, om ni frågar mig!

   

Men jag bestämde mig för att INTE ta den med mig 😊

Att klappa lite är ändå mysigt.


 

Kvällens måltid!



Många olika djur finns det minsann,

och dom verkar vara väldigt sällskapliga, tycker jag.

Ödla, som håller oss sällskap på altanen, och försöker bli osynlig mot den vita väggen.

Lyckas väl "så där", kan man säga 😉

   

Första dagen till ända, och det enda jag lyckats fota är djur 🙈

Mest tycker jag nog om dom här två, oavsett hur mycket annat det finns runt mig.

Ronja

❤️


Och så klart, Skorpungen.

❤️



Sitter på vår balkong o njuter.

Så många ljud omkring mig, från små och lite större djur.


Det var allt jag hade i dag, inte värst mycket bilder som beskriver platsen vi är på, 

men det är många dagar kvar, och jag anar att det tillkommer flera 😊

För det finns annat än hundar.....


Allt gott

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 14 februari 2016 14:37


Hej då mina fina        



Som vanligt kände Ronja o Skorpan igen sig när vi svängde in mot Doggsenshundcenter,

vilket känns superbra i mitt hundhjärta.


När vi kommer fram hämtas hundarna av välkänd personal,

som sedan tar med dom för en skogspromenad.

Kvar står vi och tittar......Jaha....Hej Då....ses snart.

(Ronja vände på huvudet o kikade några ggr...."Ska inte ni med, eller??")

Skorpan hade fullt sjå med att läsa av omgivningarna....

  

Den här resan ska bli så spännande, och även annorlunda

Kameran är nerpackad, liksom ett o annat klädesplagg.


Var rädda om er, vi ses snart igen

  

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 13 februari 2016 21:30


            Näeråsåatt......inte kommer jag sakna dom här två fyrbenta flickorna inte.

Inte det minsta.......HUA!

             


Jaja, hur som helst, för att göra något som Ronja o Skorpan älskar,

så åkte vi för lite (mycket) simträning i dag.

Himla kul att se/höra deras glädje,

men när Ronja fortfarande, efter 30 minuter,

envisas med att tala om hur kul hon tycker det är att simma,

då börjar man bli lite trött i huvudet!!!!


 


Det startar redan när vi svänger in på parkeringen.

Jisses....Jag vet, jag vet...ni ÄR glada, och jag är glad för att ni är glada...

Men jag har förstått nu....Snälla var liiite tysta....



Solen lyste in så fint genom fönstren.....



Det blev så där extra bra i dag, effektiv simning för båda två.



Och efter alla lerinpackningar den senaste veckan var det tvunget att tvätta pälsarna ordentligt.

Det tar allt lite tid, men vem har bråttom....



"Va?"

"Får jag inte simma mera nu?"

"Lite bara?"

 


Hm.....lite då....



Vi hade husse med oss i dag, vilket alltid är kul,

och dessutom går städningen efteråt betydligt smidigare.....  



Nu är det sista natten hemma för en tid, i morgonbitti styr vi mot Doggsen och all härlig personal,

som jag vet kommer se till så Ronja o Skorpan har det toppenbra.

Det känns så tryggt,

och för mig bland det viktigaste när man ska åka bort och inte kan ha hundar med sig.



Packat o klart, 

förutom en liten detalj.....införseltillståndet!!!

Men det löser sig.

Har haft mycket kontakt med berörda instanser i Thailand,

som lovat hjälpa mig om det skulle bli problem.


Mitt ressällskap har lovat vänta på mig,

medan jag överlägger med tulltjänstemännen på den "RÖDA SIDAN"

  


I dag finns ju WiFi överallt att tillgå, och kameran kommer så klart vara med mig,

så ett o annat inlägg med tillhörande bilder kommer säkert ordnas.

  


Susanne


Av Susanne - 11 februari 2016 23:43


...men det är det.

Att barn ibland hittar på lögner, det vet vi ju, det kanske beror på deras livliga fantasi.

Vår uppgift är så klart att tala om vad som är rätt o fel i livet, 

och så hoppas man att barnen lärt sig dessa viktiga saker i vuxen ålder.

Men, tyvärr gör inte alla det.

Vuxna som sätter ihop egna historier,

historier som får dom själva att framstå som lite bättre än alla andra,

det är vidrigt.

            


Men på vägen har jag lärt mig att man kan inte göra ett smack åt det.

Hur man än stångar huvudet i väggen, går det inte.

Jag har svårt att se orättvisor, se människor som far illa av andras illvilja,

se människor bli utnyttjade just pga att dom vill väl, och är ärliga.

Ibland kanske allt för ärliga....att säga vad man tycker kan få tråkiga följder, 

att stå på den "svagas" sida verkar ofta ses som fel.



Hur kan man som medmänniska stå och se på när någon mår dåligt?

Det kommer jag aldrig kunna förstå.

Stoppa huvudet i sanden och låtsas som man varken ser eller hör.

Men samtidigt framställa sig själva som bättre, t o m bäst.

                


  Jag har kommit till ett beslut, som jag känner mig tillfreds med.

För när allt kommer omkring, så är det det viktigaste, att man själv mår bra.



En liten glimt av solen i dag!



Men den glimten var ganska kortvarig.

Ska inte klaga, det blev varken regn eller blåst, så det var helt ok.



Sedan mysig eftermiddag med några av barnbarnen och våfflor!



Känns liksom viktigt att kramas lite med dom alla, barn/barnbarn,

nu innan vi åker iväg.

(Klart det alltid är viktigt)



När vi kommer hem igen väntar vi på att få välkomna ännu ett litet barnbarn i familjen.

Svårt att förstå nästan.....

Och inte nog med det, så kommer vi få ytterligare ett tillskott av barnbarn en kort tid senare.



Tänk va, så fantastiskt livet ändå kan vara.

(Om man då bara bortser från några icke sanningsenliga som passerat i livet)



Det var dagens ord......och en sak är då helt säker....

Hundar är dom trognaste vänner man kan ha, ingen tvekan om den saken.


/Susanne


Av Susanne - 9 februari 2016 21:58


   Fix o trix, några småsaker bara, har förmågan att komma på ett o annat,

nu när det närmar sig.

Och nix, inget nytt från den Thailändska myndigheten, där jag ska få mitt tillstånd från .

Men inte är jag orolig inte.....nej nej.

Tror faktiskt att mitt ressällskap är lite mera ängsliga...

Jag går på RÖTT och dom andra på GRÖNT i tullen.

Kan ju bli spännande!

Men dom har lovat vänta på mig, vilket känns mycket snällt, och så klart tryggt, hahaha.          



Thailand är alltså målet för denna resa.

Vi har varit i många länder, men aldrig just där.

Långresor är lite tufft för mig, men vi vill så väldigt gärna det här,

och resan är uppdelad "på mitten", kan man säga

6 timmar i flyg, 3 timmar på marken, och så 6 timmar i luften igen.

Skönt att sträcka på sig där halvvägs, tror jag.



Vi kommer inte besöka något stort turistmål,

inte något flashigt all inslusive hotell.

Vi vill se mera av det oexploaterade Thailand,

behöver inga flådiga restauranger och köpcentra,

mycket hellre det mera orörda.



Boendet blir i ett hyrt hus, tillsammans med våra härliga vänner,

som vi rest långt med tidigare.

Efter halva vistelsen kommer vi ta oss till en ö!

Bo fint, i princip på stranden i några dygn.

Så himla härligt det ska bli.....och spännande

I övrigt kan man nog sammanfatta allt med,

Kristallklart vatten

Vita stränder

God mat

Fint väder

Spännande utflykter

Kommer säkert på något mera...... 



Så var det då det här med hundarna!!!

Att lämna dom, det är inte det bästa jag vet alls.

Jag vet jag vet, dom älskar Doggsen, det visar dom tydligt när vi är på väg dit.

Börjar gnälla i bilen, så fort vi svänger in på den lilla grusvägen...skynda skynda, öppna bilen då!!

Dom känner personalen väl, en del väldigt väldigt bra faktiskt,

och det gör att vi som hundägare känner oss helt trygga.


Har under mina snart 50 år som hundägare provat många hundpensionat,

men aldrig känt mig helt ok med att lämna en hund där.

Ofta har dom fått en liten bur, kanske en lucka att gå ut o in genom.

I allra bästa fall har dom kanske fått komma ut på en liten koppelpromenad ibland.

Jag vet att jag påpekade det någon gång, och fick till svar att det inte fanns tid för promenader. ???

"Hur skulle det se ut, om vi skulle gå ut med alla hundar vi har här", blev svaret.


Som sagt, det är olika....

Här är det tryggt, alla boende får precis det dom behöver, + lite till.

Denna gången tror jag är den första som båda hundarna är helt friska!!

(kanske ska hålla tyst om den saken, hehe)



"Flytta på dig, ur vägen, tjockis....jag ska fram o förbi här!"

  


"Nix, jag tänker inte alls titta på dig, och din kamera, så det så!!"

  


"Men du kan alltid fota mig, matte....det vet du"

  


Allt för i dag!


Susanne

Av Susanne - 8 februari 2016 21:35


        Faller faller faller..... Så opp igen, sakta men säkert.

Det är så livet är, som en berg o dalbana.

För det mesta går den så klart oppåt, men ibland så....då "glider" man ner en bit.     


                      

Återigen är man då så tacksam för dom där goa, härliga vännerna man har i sitt liv,

dom där som man alltid kan lita på, som finns där, som "plockar opp"...

Oavsett om det går opp eller ner.

Oftast, och kanske rätt naturligt, är det dom gamla vännerna,

dom man tycker sig känt hela livet, som står närmast.

Det finns så klart undantag, nya bekantskaper, främst då kanske inom "hundvärlden" för egen del,

och dom är jag så glad att jag mött på livets väg, glad att ni finns.

Ingen nämnd, ingen glömd



Här har förvandlingen av två rena hundar startat!

Man ser bara små antydningar till en viss färgförändring.....men det blir värre!!



Många brunnar blir det....




"Jag lovar o svär....Jag har ingen som helst aning om varför jag ser ut så här!!"



  Jaa, vad ska man säga....?    



Leriga grusvägar är väl inte det bästa jag vet, om det har regnat alltså.



Lusigt nog blev inte Skorpan smutsigast???



Nix, den här gången var den kloka och äldsta Ronja.

Hon har iofs alltid varit en riktig skitgris!

  


Ut med badkaret, spola o tvätta .....

Som ny igen.



Inför den stundande resan så kunde jag i dag konstatera att alla papper som jag måste ha med mig,

INTE var i sin ordning!!!

Har haft kontakt med myndigheter i Sverige och Thailand, och gissa vad?! 

Dom har nyligen gjort om systemet för dessa ansökningar,

och självklart har just mina dokument kommit på villovägar.

Ja jag är inte ett dugg förvånad.

Hur blir det nu då, kan man undra?

En överordnad på Thailändska ambassaden i Sverige har "LOVAT" att det kommer lösa sig.

Jaha???

Hm.....

Jag hoppas han har rätt (så klart han har det....man måste tro)



Är det här som kallas närbild?   



Skorpunge nära linsen   



Förtroende tar.....

År att få

Sekunder att förlora

Var rädd om er o varandra


/Susanne



Av Susanne - 5 februari 2016 21:09


       Att hundar har helt fantastisk förmåga att använda sin nos, det vet vi säkert alla.

Att se alla arbetande hundar, som verkligen får utnyttja sin otroliga förmåga är fantastiskt.

        Ibland ser man en individ med en alldeles speciell förmåga,

en förmåga som man blir helt stum av att se.


Ronja är som hundar är mest, duktig på att spåra. 

Hon har nosat sig till ett viltspårschampionat utan större problem.

Men så har vi då Skorpungen!!

Hon har en väldigt känslig liten nos, och hon älskar att använda den. 




Hon kan vara på väg i rasande fart mot ett mål, och rätt som det är svänga tvärt mot annat håll,

för att en stund senare komma tillbaka med en fantastisk skatt. (enligt henne själv alltså)

Helt ofattbart hur något kan "reta" luktsinnet så, trots att jag inte kan känna någon doft alls,

inte ens om jag trycker det mot min näsa.

  

I dag hände det igen......Ronja o Skorpan sprang o sprang, lekte och hade kul....

Så ett tu tre, kom den där tvära vändningen, och Skorpan bytte riktning!!!

Sprang kanske 50 meter.....ner i ett dike......och TJOFF,

så kom det två änder flygande opp från sitt gömställe.

Undrar vem som blev mest snopen?

Hur som helst, "Vääänta på mig....vi kan väl leka lite", skrek Skorpan

(tror jag, finns inga belägg för att det var så, bara i min fantasi)

Änderna lyfte snabbt, medan Skorpan sprang på marken.....

Vi ropade inte ens på henne, hon hade förmodligen inte varit mottaglig för det just då.

Men straxt vände hon, såg rätt frågande ut, kom springande tillbaka till oss, 

som fått se hennes uppvisning.

  


Ronja är smartare, hon skulle inte komma på tanken att ens försöka springa efter fåglar,

hon vet hon.....ingen idé.


Men att hitta bästa pinnarna, DET är hon en mästare på (inte fy skam det heller)



"Hahaha, vad sägs om den här då.....?"



"....eller den här?"



Efter allt springande, då blir man allt lite törstig.

Nej nej, inte bada....inte bada......Aj då, dom hörde visst inte....

  


Blöta......och att en av dom två dessutom rullade sig efter badet, 

i den största kardborresamlingen jag någonsin skådat,

det var inte det bästa hon gjort.

Man kan skönja några stycken på Skorpan,

dom flesta "borrarna" trasslade sig genast in sig så långt in i pälsen det gick.

Hela hon blev som en kardborre.

Hon tyckte kanske att jag ändå inte hade något för mig,

så att tillbringa eftermiddagen i hennes päls, det gjorde väl inget.

Nej då, för tusan....



  


  


Det var väl allt.....


/Susanne

Av Susanne - 4 februari 2016 20:15


I dag var det minsann inte mycket att klaga på när det gäller vädret.

Efter att ha fått det skadade revbenet kollat,

och lite andra skavanker som varit brutna/trasiga undersökta, kändes det så skönt att ta en lång promenad utmed Göta Kanal.

Ni vet den där som flyter tvärs över Sverige, förbinder Östersjön med Västerhavet,

och som byggdes under 22 års tid!!

DÄR gick vi och insöp historiken från 1800-talet.

     


Att ge sig ut på isen hade nog varit jättedumt, den såg inte direkt hållbar ut.



Gick lite zick-zack över slussarna, som var tre till antalet.....




"Kommer ni, eller.....?"



Över slussen till andra sidan,

så tillbaka vid nästa sluss igen....osv...



En av alla slussvaktarbostäder, som nu står tom, sedan den sista hyresgästen dog nyligen,

en gammal man som bott större delen av sitt liv här.

Men, tanken är nu att renovera, och därefter hyra ut det.

Blir säkert fint, efter MASSOR av jobb!

    


Söt-Skorpan!



På vissa sträckor av kanalen är allt vatten tömt helt.

Tänk vad mycket saker det måste ligga på botten!

Har hört att det massor av människor på plats när vattnet töms,

i hopp om att hitta något spännande.



En vacker plats att promenera på,

längs stora delar av kanalen finns fina cykel/gångvägar



Den här årstiden är det väldigt öde, 

till skillnad från vår och sommar, då är det liv o rörelse både i vattnet och på land.



En bild från invigningen i Mem 1832

Inte alls långt från där vi bor.

Det här är roligt, nästan som ett skådespel,

att se när båtarna glider in i första slussen,

och se människorna som nu ska ta sig igenom detta "skillsmässodike", (som det ofta kallas)



/Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se