quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 25 januari 2016 21:45


        Nu så, nu hoppas jag att allt blev som det skulle!

Allt är ifyllt och inskickat, kopior på det mesta.

Alla dokument som var tvugna att fyllas i, allt skulle dom veta....bara för en semesterresa.

Självklart förstår jag, och jag opponerar mig inte för bestämmelserna vid inresa i landet.

Nej då, det som är skrämmande är att ingen vet vad som gäller.

Vilka regler som man SKA följa.

Alla verkar åka på vinst och förlust, eller är det bara okunskap.

Det enda jag visste var att reglerna i Thailand, för införsel av narkotikaklassade läkemedel,

dom är otroligt stränga.

Dödsstraff, som oftast omvandlas till livstids fängelse.

Och jag ju säga utan att blinka eller ens behöva betänketid....

DET SKA INTE HÄNDA MIG I ALLA FALL!!!


"Var är snön, matte??"

 


Jaja, vi har i alla fall fått njuta en liten tid av snön, och kanske kanske kommer det lite mera.

Dagar och väder som i dag, det är inget jag drömmer om precis....grått grått grått.

Det blir liksom aldrig ljust!


    


Stövlar på, så slaskade vi i väg på vår långpromenad.

Det är ju strunt samma.....det är skönt oavsett väder, att komma ut med bästa sällskapet.


Här var det minsann muntert!!!

Har ni sållt smöret o tappat pengarna, kan man undra?



Nog ser man en rätt stor skillnad!

Dom ser betydligt gladare ut när solen lyser, hahaha!



Hade varit spännande att kika in här, men det bär liksom emot att titta in,

även om det absolut inte bor någon där, ladan har stått tomt i massor av år.


 


"VAA!??"

"Varför vill du inte att vi rullar oss i leråkern för???"

"Vi ska försöka att inte bli så smutsiga!"






Tuffa lekar, som båda älskar!



I dag har varit en riktigt hundig dag!

Har enbart ägnat oss åt promenader, lekar, och tränat en del.

Vi HAR haft roligt, även om dagens bilder ser urtrista ut......

  


Känns så himla skönt att äntligen fått färdigt skrivandet till myndigheterna.

Hoppas nu jag får en återkoppling om att dom mottagit allt, och att det är RÄTT!!


Inte långt kvar nu.....


Kram

Susanne 



ANNONS
Av Susanne - 24 januari 2016 20:45

   

     Simma simma, vi älskar att simma!

    Vi kör in på parkeringen, med två tokstollar bak i bilen,

Skynda Skynda, ylar dom båda.



Att simma är så roligt, och samtidigt en toppenbra träning.

Hade tänkt köra lite extra med dom båda, innan vi ska vara ifrån varandra under 2 VECKOR!!

Fattar ni...TVÅ VECKOR!

Uj uj...


"När är det min tur egentligen?" undrar Skorpan....



Fuskhundarna!!

"Ha ha, mig lurar ni inte, mina små vänner."

Fick ta av flytvästarna redan från början i dag,

trots att dom haft en pytteliten storlek, mot vad dom skulle behöva.

Dom båda damerna tror tydligen dom är på SPA-bad,

och kan flyta omkring o bara ha det skönt i bassängen.


      


Blev så full i skratt åt Ronja, som när hon kom i vattnet utan flytvästen,

liksom skönk med baken...."Ja visst ja, bakbenen var det ja!"

Dom är viktigt att röra på.



"Visst är jag duktigt, va?" Och det är hon verkligen....Skorpungen   



I fönstren på poolen är det lätt att avslöja fusk!

Ronja, med godkända bensparkar.

  


Koncentrerad, fokuserad, Skorpa    

5 minuter simning, pusta.....10 simning, pusta......10 minuter simning.....

Schamponering.

Det tar sin tid, men det är så kul.

I dag var även husse med, vilket gjorde det ännu roligare än vanligt.



Väl hemma återstod blåsen.

Och inte att förglömma, kamningen.


"Jisses, så trött man blev i dag då!!"


Natti natti Skorpan      



Kram

Susanne

 

#hundsim

#fusksim

#baktung



ANNONS
Av Susanne - 23 januari 2016 19:40



Aldrig kunde jag väl föreställa mig den här känslan för 35 år sedan?!

Att vi skulle få uppleva det här fanns nog inte ens i min fantasi.

I dag firade vi vår äldsta dotter, som föddes för snart 35 år sedan, 

och jag frågar mig "HUR ÄR DET MÖJLIGT?"
   


  35 ÅR!!

Det låter så otroilgt mycket i mina öron.

Att vi dessutom blivit så många i familjen, det känns magiskt nästan.

 I dag lyckades vi få till det så att ALLA kunde vara med.

 Jag njöt verkligen....

3 barnbarn, kusiner, dom "goaste' ungarna" som finns,

 och alldeles snart kommer dom vara 5 till antalet.

Vilken dag   


Lyckligt ovetande om allt detta, det är så klart hundarna.

Dom är så glada om dom bara får det dom gillar mest,

Långa promenader, lek o skoj, något ben då o då, och kanske framförallt.....vara med!



Skorpan på språng....



Tavlan av Ronja är nu helt klar, 

och jag tittar ofta på bilden av den.

Är så imponerad av hur man kan lyckas?

Den är så fin!

Så detaljerad.......målad efter ett foto.




Har fått frågan av denna konstnär om hon skulle få måla av även Skorpan.

Hon hade sett en bild som hon tyckte skulle bli perfekt.......och vad svarar man på det?

Jaa, förstås!


 


    Hoppas en dag kunna njuta av två fina tavlor på vår vägg.




I dag har varit en dag som jag kommer bära med mig länge länge, 

en dag med det absolut bästa i vårt liv.

Våra kära.....


Kram

Susanne






Av Susanne - 21 januari 2016 21:40


                

Det tar aldrig helt slut, inte ens för ett ynka litet år.

Det är nog inte meningen helt enkelt.

Att beklaga mig är inte min melodi, gillar det verkligen inte, på riktigt alltså.

Om någon frågar hur jag mår, så mår jag BRA. PUNKT!  

Ingen blir glad av att någon mår lite dåligt, allra minst jag själv.


Jag bryr mig dock väldigt mycket om hur andra mår,

gör mitt bästa för att mina nära o kära ska må bra.

Mitt yrke valde jag så klart av en anledning, tycker om att "Ta om hand"



Hur som helst, i dagbokens namn,

vill jag även få ner några ord om dagens uppvaknande.

Den där förbaskade trafikolyckan för "100 år sedan" (inte riktigt kanske) 

den gjorde rätt mycket illa, mycket mera än man kanske anade från första början.

I dag är all dignostik så otroligt utvecklad och förfinad, att man ser ALLT!!

Och ibland lite till (som man kanske helst sluppit.)



En axel som trilskats en del med mig....ja, under en hel del år,

skulle i dag undersökas genom alla dessa nyamodigheter.

Allt gick så himla fort!

Från att en läkare noterat att hur jag bar mig åt och sa "Så här kan du inte gå omkring",

till ett telefonsamtal som sa, "Kan du komma i dag".



Tillbringade stora delar av dagen på lasarettet, allt gick som smort,

in på rtg, ut igen, in på ultraljud, ut igen, promenad med hundarna, in igen, osv....

Ja, ni fattar 

Så till sist, träffa en helt fantastisk doktor, specialist på just....axlar!



Det är inte möjligt, hur kan du vara så glad, frågade han....din axel är totalt förstörd, har aldrig sett något liknande, du måste ha hemskt ont.

Njaa, näe....ont har jag ju, men.....

Operation!!

Nästa vecka!!!!

Uhp uhp uhp.....nej nej, det går INTE!!!

Jag ska ju åka bort....


Ok, då tar vi det när du kommer hem, sa han.

Nu blev jag lite rädd.....så snabbt, aj som tusan....massor av tankar...å andra sidan, jag har inget val.

Det lär inte bli bättre med åren, snarare sämre, och jag har inte tänkt lämna in än!


Jaha, då vet man det då.......

 

Erfarenheten av operationer är väl inte toppen precis,

men någon gång ska man väl ha lite medgång också.


Eller vad tror du, Skorpungen?

  


 Fina små skogsdungar även runt ett lasarett.

Och solen lyser så klart även där.

Vi hade det rätt mysigt på våra små turer i dag, Ronja, Skorpan o jag



Det blev lite tillfällen till fotografering också, hur kan jag låta bli....går inte.

I byggnaden i bakgrunden fick jag se att det stod några o vinkade till oss i fönstren.

Vinkade så klart tillbaka......någon av dom kom runt hörnet när vi var på väg till bilen igen...

"Hej, jag var bara tvungen att se dom fina hundarna på nära håll...är det berner sennen?"

"Ja, så klart", sa jag och skrattade....



Fick ytterligare en uppdatering på hur målningen av Ronja fortskrider.

Kan inte fatta hur det går att få det så otroligt fint.

   



Bladder bladder, det är vad jag håller på med....heeela tiden.

  


Kram

Susanne

#operation

#axelskada

#numedengång

#ajsomtusan


Av Susanne - 20 januari 2016 21:38


Det är bara att passa på att njuta av snön....Eller mest hundarna som njuter av den och kylan kanske.

För jag vet att den tiden kommer, när det blir blask och lera,

man får halva grusvägen i vardagsrummet, liksom.        



Skorpan sover helst utomhus större delen av dagen, man ser riktigt hur hon njuter.

Hon är inte i samma behov av att vara nära oss hela tiden, så som Ronja är.

Tänk så olika alla hundar är varandra, alla olika individer.



Det är väl det som är en del av tjusningen, kan jag tycka.

För tänk om alla var stöpta i samma form......



Det här måste jag bara skriva om!!!

Blev för en tid sedean kontaktad av en konstnär i England, som sett några bilder av Ronja o Skorpan.

Hon frågade om hon ev kunde få måla av dom båda, vilket jag så klart bara tyckte var roligt.

Skickade några bilder till henne,

och i dag hörde hon av sig.

Hon hade börjat med första "porträttet".

Så otroligt duktig!

Även, som hon själv säger, bara precis börjat,

ser man klart o tydligt att det är Ronja som växer fram.



Ögonen.....FANTASTISKT!!

Så spännande att följa, och till slut få se det färdiga resultatet.

  


    Hittade en boll.....

Så himla kul!

Ronja bara MÅSTE slita allt i stycken, så även denna boll, förstås.

"Ta den om du kan!"



Det behövdes ju bara ett ordentligt grepp om den, så pös all luft ut,

och innan hon hann omvandla den till mikroskopiskt små bitar,

lånade hon ut den för en kort stund till.....



Skorpungen, som blev överlycklig!

Såg inte direkt ut som en boll längre, men vad gör det.....

Nu ligger den utspridd i snön, och är inte alls rolig längre.



Nähe, bäst att förbereda morgondagen,

då jag helt plötsligt fick en snabb tid till rtg och ortopedbesök.

Ibland har man minsann tur som en tokig.


Kram

Susanne

Av Susanne - 19 januari 2016 20:30


          Har en hel del funderingar, och jag har fortfarande inte hittat någon lösning.

Så typiskt mig, jag MÅSTE helt enkelt lösa det, men har inte "rätt verktyg" ännu,

men hoppas hitta det snarast.

Ämnet är så klart HUND!

  Är helt säker på att det finns någon där ute, som är jätteduktig på att klura ut saker o ting,

och som säkert skulle kunna hjälpa oss.     

Frågan är bara om tid o vilja finns, lika starkt som för mig.


Bilder från ännu en kanondag!



Jag vet.....så knasigt att skriva i gåtor,

men av erfarenhet vet jag hur det kan vända opp o ner på allt möjligt.

Lösningen är inte så enkelt som ett litet "piller", nej nej, energiknölarna måste gnuggas ordentligt.

Men jag är villig att göra det som krävs, och tänk om jag skulle ha sådan tur att hitta hjälpen här?!

   


Ronja....Gummibollen!!



    VÄNNER     




Har haft en rolig och mysig dag i dag......hundarna verkligen älskar när dom kommer.....



Milton och Meya, Skorpan och Ronja, poserar i snön!



Vykortsvackert, med all rimfrost på träden.



   Att hundarna, som annars är allt annat än försiktiga i leken,

visar så stor omtänksamhet när det gäller barn.

Även om dom båda springer för att kasta sig över dom i en snöhög,

gör dom det på ett mycket försiktigt sätt.

Kanske det kommer lite snö in under kragen, men som tur är, är även barnen tåliga.

  

Meya och Skorpan.



För precis tre år sedan togs dessa bilder.

Skorpan gjorde allt för att hänga med Ronja, den nyfunna idolen.



Så underbart söta tillsammans   



Så bra allt blev.......trots den tunga sorgen vi trots allt hade efter Quila.

Nästan dagligen ser vi så otroligt mycket av Quila i Skorpan, 

hennes sätt att göra saker, springa, hoppa, lika kaxiga....

Nu kan jag le åt alla minnen av henne, även om det nog för alltid kommer göra ont.

Ont för att hon led så, ont för att hon fick ett så kort liv........Hennes närvaro känns alltid....


 



Kram

Susanne

Av Susanne - 18 januari 2016 23:10


    Har inte så mycket att säga i dag, ibland tar liksom orden slut.

Näe, jag vet, det är väl inte möjligt....eller?

Jo, faktiskt, tro't eller ej.

När man gång på gång råkar på väldigt märkliga varelser, 

som utger sig för något dom absolut inte är....Fattar inte att jag går på det???

Dra inte in mig i allt detta, det har jag inte bett om.

Jag tänker i alla fall inte ha dåligt samvete längre.

Nog om det.....och så var orden tillbaka igen!

  


Ganska fin vy tycker jag,

trots att det säkert lurar ett o annat vildsvin i skogskanterna, hahaha!



Intalar mig själv....

"JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ER GRISAR, KOM UT UR SKOGEN NI BARA......OM NI TÖRS!!"



Dagens lilla träningspass bestod i följande.

Ronja o Skorpan fick turas om att hämta föremål  jag kastade.

Det knepiga här är att  bara sitta stilla, helt okpplad,

och titta på när kompisen springer o hämtar roliga saker.



Det ska sägas, att Skorpan har inga problem att vänta på sin tur,

för jag tror Ronja är rätt tydlig med att säga åt henne att hon ska stanna.



Ronja däremot, hon har det värre hon...stackars henne (låter det som)

när Skorpan drar iväg för att hämta.

Men med träning kommer vi nog tillrätta med det också....någon gång.



"Kolla kolla!!"

"Jag kan bära tillbaka bollen, stående helt rakt opp!!"

"Jag är såå himla duktigt jag!"

  


Det känns som att det alltid är något jag funderar på,

något som jag önskar jag hade en lösning på.

Det är så frustrerande när jag inte kan komma på svaret på problemet direkt.

Jag tar mer än gärna hjälp från andra, 

men i det här fallet är det viktigt att det är någon/några jag kan lita på.

På riktigt.



Och någon/några som KAN HUND!

Jag är lite nördig på att göra listor.

Har skrivit ner olika alternativa sätt att hitta ett svar,

så det är nu bara att beta av listan, ringa runt, maila.....


Jag älskar när man till slut hittar en lösning,

och jag hoppas få uppleva det även i det här fallet.

Det finns verkligen mycket duktigt hundfolk därute, det vet jag,

men jag vill inte skriva om mitt dilemma här....ännu.



            

Kram

Susanne

Av Susanne - 17 januari 2016 20:28


         Minns ni den långa följetongen om Skorpan och alla turer kring hennes "harklande"?

             3 månader tog det, innan problemet löstes! 



Så många diagnoser har vi nog aldrig fått tidigare, 

det var allt från kennelhosta till cancer....

Och joo då, många olika behandlingar fick hon också.

Alldeles i onödan, anser jag.

Antibiotika, kortison, smärstillnade.....inget hjälpte.

Sakta men säkert togs diagnoserna bort, en efter en,

men Skorpan då, jo hon var fortfarande dålig.



Min egna tanke om det här, det var att hon hade något litet ax eller liknande,

som satt sig fast någonstans mellan näsa och svalg,

vilket så klart ingen veterinär ens ville lyssna på.

Men att öppna henne, DET ville dom mer än gärna......men jag sa nej.



Till slut fick hon slemlösande hostmedicin, och efter bara någon dag var allt elände över.

Gissa om vi jublade!

MEN.....det här var väl ändå inte riktigt ok, allt lidande Skorpan gått igenom?

Jag förstår så klart att det inte är världens enklaste att ställa diagnos på annorlunda åkommor,

men jag anser att allt berodde på att ingen ville lyssna på mig, på riktigt alltså.



Jag skrev ett brev till chefen för veterinärkliniken, jag ville berätta min historia.

För kanske kanske kan det vara till hjälp för någon annan i framtiden.

Inte för att ställa någon till svars, nej nej, bara för att det bör lyftas fram,

hur viktigt det är att lyssna på oss djurägare.

Inte fatta beslut, ställa diagnoser, redan innan dom träffat djuret i fråga.



Det tog sin tid....men till slut så, då kom ett svar!!

Jag vet inte vad jag ska tycka om det,

hade väl knappast trott att dom skulle anse sig ha gjort något galet.


Känns ändå bra att jag fått framföra vad jag tyckte om det som hände, 

och vem vet, kanske någon lär sig något av det!

Att allt inte behöver vara det värsta, kanske det enklaste är svaret.


Blev även erbjuden kompensation, vilket jag så klart tackade ja till!

Men, det bästa av allt, det är ju att Skorpan blev helt bra igen.

  


"Kom igen nu husse....visa mig din hand...jag vet att du har något där!"



Även i dag har vi fått njuta av en solig promenad,

det är väl bara graderna som jag gärna skulle se ökas på något.



Jag hoppas jag i veckan får ordning på alla intyg som måste till,

för att lagligt få komma in i landet dit vår äventyrsresa går, om bara knappt en månad.

Känner mig lite stressad över det, men hoppas det löser sig.



  Skorpan! 



Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se