Ja jösses vad det händer mycket ibland!                        

Så mycket att det inte ens blir någon blogg, vilket jag inte gillar, förstås.

Å andra sidan är bloggen inte min blogg utan bilder, och utan kamera....inga bilder   

Nu råkar jag vara av den envisa stammen, och tänkte, att om nu kameran är trasig,

så är det inte lönsamt att lämna in den för lagning, det kostar alldeles för mycket.

Så jag kan ju lika gärna "kolla lite själv", se hur det verkar där inne, liksom.

Nu har jag då konstaterat att det INTE är kameran, utan objektivet,

mitt nya fina objektiv, som blivit lite krassligt.

Har spårat felet och lyckats fixa till det så jag åtminstonde kan använda kameran.

Men gissa att man blir besviken.

Köpte det i maj....i år!!

Minst ett års garanti måste det ju vara,

så butiken kommer få en påhälsning av mig nästa vecka, tänkte jag.

Va glada dom kommer bli!

Nog om det.....i går gav vi oss av tidigt för dagens roliga lilla resa.

Ett av mina "måste-stopp", är som vanligt Brahehus, vid Vättern.

Inte för någon annan anledning än att köpa salt lakritskola, som finns just där.

Den är fösvinnande god....med betoning på försvinnande.

Här hade vi även bestämt träff med vårt ressällskap.

Målet för vår resa var detta!!

Berner berner och mera berner!!

Stora och små....väldigt små.

Och, som vanligt, världens sötaste valpar.

"Näe du tanten....nu ska jag ha den här makapären, den känns god att tugga på!"

Dragkamp med en liten pys, med stort självförtroende.

      Nu följer då en hel drös med bilder.....jag kan inte få nog!

   

Även dom lite större hundarna behövde ju få sitt, 

och en skogspromenad sitter aldrig fel.

Finns bra "hopp-upp-stenar" även i denna del av landet!

Ronja o Skorpan, skitiga som bara den....

Flera skitgrisar!

I mitten, Skorpans mamma, Kronblommas Jolanta, och bredvid henne dom två döttrar,

Donna och Skorpan.

Systrarna är gjorda av samma skrot o korn, dom är så otroligt lika i allt dom gör.

Sättet att gå, vicka på rumpan, spåra...mest hela tiden....ja allt.

Skorpans uppfödare, alltså "gammelmatten",

hon har samma syn som mig på att hundar ska vara hundar.

Få skita ner sig, få rasa av sig, ha kul helt enkelt.

Gissa att det blev skitiga hundar av den här "övningen"!!

Söka efter godis i vattnet....lerigt vatten.

Med i sökandet....

Dunder, Jolanta, Donna, Ronja och Skorpan

Så noggranna 😊

Dessutom sjunker godiset, så man måste ner med nosen på botten för att nå.

Ganska fantastiskt att dom känner doften även nere i vattnet, tycker jag.

Det här är Ronja som letar djupt djupt ner på botten.

        

Allting har ett slut, även det roliga.

Trötta hundar, och skitiga, fick hoppa in i bilen,

medan vi andra återgick till dom där söta små bebisarna.

Fotografering! 

 Inte världens enklaste direkt.....

"Ursäkta mig, skulle ni kunna vända er hitåt....alla tillsammans?"   

"Näe, jag fattar inte hur hon menar...inte alls....gör du???"

 

"Tror jag tar o hoppar ur den här baljan vi sitter i nu!"

Nu börjar vi närma oss.....tre av fyra tittar (nästan) åt samma håll.

        

   Inte bara innehållet, utan även den här kälken från långt tillbaka i tiden, är så fin.

Såå duktiga såå....

Ska inte skylla på massor av olika saker,

men att fota i väldigt mulet väder, det har jag inte kunskapen till.

Jag hade önskat lite "ljusare" väder, för skarpare bilder.

Blixt är inte att tänka på, då får man dom där röda ögonen i stället, och det gillar jag inte.

Man får vara nöjd helt enkelt....

Det blev även enskilda bilder.....men fråga mig inte vem som är vem.

"Gäsp....nu börjar jag bli jäääättetrött....!"

Snart kommer dessa små trollungar glädja sina nya hussar o mattar,  

under förhoppningsvis, många många år framöver.

En vän för livet, en livskamrat, som ger såå mycket till oss.

  

  Det här är Skorpans morfar, Boss.    

En mycket speciell hund för väldigt många.

Har alltid tyckt att det finns så många likheter med Ronja,

både utseende och sätt att vara.

Dom har också fått ett väldigt speciellt band, dessa två.

Ronja är ju kastrerad sedan länge länge, det här är något annat.

Dom är så gulliga mot varandra, så försiktiga, inget busande alls,

vilket är Ronjas melodi med alla andra hundar.

Näe, dom strosar omkring tillsammans på skogstigarna, stannar och nosar på varandra ibland,

och som här, puussas lite.

Det har alltid varit liksadant med dom här två, dom tycker om varandra helt enkelt.

När vi närmar oss med bilen, då börjar alltid Ronja gnälla,

och Boss springer till bilen så fort han får tillfälle.

Vilken kärlek va....

  

Stormen Helga har hälsat på under dagen i dag!

Hon var en vresig dam hon.

Svårt att hålla sig upprätt när vindarna sög i, strömavbrott flera ggr,

kortare o längre stunder, orsakade hon också.

Nu tycker jag nog hon lugnat sig något, och strömmen är tillbaka igen.

Är så tacksam över att dom skador hon orsakade här omkring "bara" var på materiella ting.

För hon var stark!!

Riktigt stark....plåtar for iväg som ingenting, plåtar som inte ens jag kan marklyfta.

Önskar er alla en trevlig helg

Kram

Susanne

Det var en helt vanlig dag,

solen lyste från den där klarblå himlen, precis som vi gillar det.

Hundarna väntar på att maten ska "sjunka ner" för att sedan ge oss ut och njuta.

Av dagen och varandra.

                         

 Det här sista året har många ggr varit en mardröm, på så många olika sätt.

Framförallt/det värsta, det är ju så klart när hundarna inte mått bra, av olika anledningar.

Listan kan göras rätt lång, av händelser man helst vill välja bort ur livet.

Dödsfall, sjukdomar, svek, lögner.....osv, osv.

Så i dag kände jag, "Ja med, nu kanske kanske jag ser ett slut?"

"Det kanske kan få vara lugnt nu, för en stund i alla fall?"  

Lekte, tränade, promenerade i det helt underbara vädret,

och så klart....FOTADE!

Ronja visar sina fina tänder   

Så himla kul med just repbollar, för tillfället,

och i dag lyckades jag kasta dom åt rätt håll också.  

"Fika-paus" när den är som bäst   

Men så fick jag plötsligt en svag aning om att något var galet med kameran?? 

"Nej, det var nog bara tillfälligt....eller?"

  

Åååååh NEEEEJ!

Det är sant!

  

Efter att jag ringt runt, är det väl bara att konstatera,

att det i dag inte finns någon i närheten som lagar kameror.

Det görs sällan alls längre, lagas alltså.

Joo, man kan väl skicka iväg den till ett serviceställe, men troligen lagas den inte i alla fall. 

Dom görs i dag mera som "slit-o-släng" saker, tyvärr.

Det kostar en rätt stor summa bara att skicka in den, för att dom ska kolla VAD som är fel,

så rådet man får i dag är..."Köp en ny!"

Köp en ny?

 Inte gratis precis.....

Fy så ledsen jag blev över det här.... 

Dagens bilder kunde jag till slut "få ur" kameran men nu är det STOPP!

Inte bara jag är ledsen.......den finaste och mycket älskade ankan

har också varit med om en traumatisk händelsa i dag.

Att två berner-flickor drar i varsin ände, det är inget ovanligt alls,

men i dag orkade "Anki" hålla emot längre.

Rakt av gick hon/han!

Allt ludd hittade jag ute på gräsmatten i små söta, fluffiga högar.

Frågan är om det går att rädda.....provade med HLR, gick inget vidare.

  

Ja, man blir ledsen över saker ibland,

men inser snabbt att det handlar om materiella ting.

Och vad är väl det, egentligen?

Mer än att det kostar för mycket pengar i min värld, förstås.

Leendet och skrattet kommer ganska raskt tillbaka,

när jag ser in den här godingens face.

Hon ÄR helt galen, men helt galet fantastisk älskvärd, så det så!

Skorpungen

  

Kramar

Susanne

Tur ingen såg mig!!

Men jag skrattade så gott efteråt, så jag bara måste skriva ner det,

allt i hop, rakt av bara!

Skulle kunna skylla allt på blåsten, men näe,

det var bara min egen klantighet, ingenting annat.

Rena hundar på promenad, och så klart hittar dom till den lerigaste åkern!

  

"Kul!"

"Nu kan vi äta opp varandra, eller hur Ronja!"

Lerinpackningen pågår under lång tid,

tassar som åter fylls med lera.

Åh, så skönt det är....

Ja ja, tänkte jag, huvudsaken att dom inte badar i dag....

Leran torkar och den går att borsta bort bara, eller blåsa.

Vi gick bredvid en bäck, som för dagen var extra vattenfylld, 

men å nej, jag skulle minsann hålla full koll,

så ingen badtokig hund försökte smita ner i det leriga vattnet för ett dopp.

Jajamensann!

  

   

        Lite måste dom ju få skita ner sig, går liksom inte undvika i det här vädret.      

Vi körde lite uppletande, vilket alltid är lika populärt.

                   

Såå duktiga, dom förstod tydligen att bada blev det inte tal om i dag.

  

Så lekte vi med repbollarna.

Tränar på att en sitter stilla, medan den andra hämtar boll när jag säger deras namn.

Funkar bättre än väntat.

Men.....det var då det hände....

Tog båda repbollarna, skulle kasta båda samtidigt, tänkte.

Joorå, det gjorde jag ju också.....

Den ena bollen såg jag, den for i väg över gräset....men var sjutton tog den andra bollen vägen????

När landar den nu då?

Ser Ronja springa efter den synliga bollen, medan Skorpan sätter kurs åt helt fel håll??

Men???

Då som först ser jag hur den andra bollen landar....på ANDRA SIDAN DEN DÄR,

till bredden fyllda, BÄCKEN!!!

Och vad gör den duktiga apportören då??

Joo, så klart, hämtar bollen!

"Tjohooo, jag tar den!!"

 

(Hur sjutton lyckades jag med det där då?)

Jaha ja   

Ronja var snabbt på plats för att se så Skorpan kom opp ordentligt ur vattnet.

Så omtänksamt, va?

Puttade på där bak.....och snodde även åt sig bollen, så klart.

"Men varför kastade du bollen på andra sidan då, matte?"

"Om du nu inte ville att vi skulle bada, menar jag?"

  

Så då blev det bad även denna dag, och det var ju ingen annans fel än mitt!

Jag skrattade så, för man måste ju se det komiska i det hela.

Att kasta två bollar samtidigt, mot samma håll, och så delar dom på sig,

och hamnar inte alls där det var tänkt.

Det kan man väl kalla en bedrift iofs.

Har ni tänkt på en sak?

När man står där och skrattar så man nästan k...ja ni fattar,

då är det som att hundarna blir ännu mera uppspelta, och liksom deltar i skrattstunden.

Hoppar o skuttar, anfaller sin knasiga matte som nästan ramlar omkull av skratt.

Kul hade vi!

Kanske kan skylla på mitt febriga, helt täppta huvud,

för förkylningen har inte gett med sig alls ännu.

  

Och så måste jag bara visa....

Den här bilden ska jag leva med en tid......tills jag själv sätter ner min fot där,

vilket kommer ske inom en ganska snar framtid.

Ser helt ok ut i mina ögon.

Längtar efter denna underbara resa!

Och nej, ni två kan tyvärr inte följa med,

utan får vistas på bästa stället för hundar...Doggsen!

Kram kram

Susanne

Redan första avdent, regnet vräker ner utanför fönstret nu i kväll,

inget som tyder på att julen kommer närmare alls.

          

Vi hade tur dom timmarna vi vistades utomhus i dag, tack o lov.

T o m solen visade sig mellan varven *gillar*

Men men, visst stänker leran högt upp i luften när farten är hög över åkrarna.     

   

WROOOOM!

Härligt att sträcka ut och springa fort, det tycker dom säkert,

men frågar ni mig så är det allt lite läskigt när stoppet efter springet sker nära nära mina fötter.

Ställer mig frågan varje gång:

"Ska dom hinna stanna, eller kommer mina knäskålar slås runt till andra sidan av mina ben??"

Det klarade sig även i dag!

Inget regn, som sagt....ganska rena hundar....för en stund....

.......det skulle ändra sig.....

Vet inte om det är något visst med att springa i lera?

Helst väldigt mjuk o geggig lera, så där så man sjunker ner riktigt ordentligt,

och trampdynorna liksom spretar åt alla håll, ni vet!

Hahaha, Skorpan ser o lär allt som Ronja gör.

Det här med att sitta lite högt opp, och dessutom sträcka fram den där helt galet gulliga tassen,

det är något hon snappat opp helt själv från Ronja (som alltid gör så)

Nere till vänster i bild sitter "läromästaren" och granskar sin elev.

"Så där ja, Skorpungen, precis så ska du göra....garanterar att du får något gott då!"

 

Alla brunnar är också bra att träna på!

"Man ska sträcka på ryggen OCH benet.....ser bättre ut då", tycker Ronja   

      

"Det är såå mycket man ska lära sig, såå mycket att hålla reda på,

ibland snurrar det runt i huvudet...."

"Hur var det nu hon sa jag skulle göra?"

 

När det känns så, då är det skönt.....

...med en varm kram av någon man tycker om.

Husse t.ex

  

Himlens färg såg lite oroväckande ut...."svart", men vi klarade hela promenaden,

utan att bli det minsta blöta.

Ronja o Skorpan höll sig dock inte varken torra eller rena, precis som vanligt....

Då hamnar man i karet för avspolning!!

"Äsch, jag visste det var något jag glömt!"

 

 

 

"Skitar man ner sig som en gris, då hamnar man ju här!"

   Men....jag gör det så gärna!

Tar hand om deras smutsiga pälsar, blåser dom torra, kammar o borstar,

mycket pga av egoistiska själ!

Har mer än gärna dessa töser hos oss i soffan.

   

    

Och så den envisa förkylningen då....(Tack till er som skrivit till mig!!!    )

Jag vägrar bädda ner mig!

Tror på frisk luft, även om det i dag gick i ganska sakta lunk. 

Snart vänder det   

Kram

Susanne

         "Nu är det så att matte är sjuk......men vi tog med henne ut i alla fall,

för det gillar hon.....att vara ute, tillsammans med oss" 

"Ser jag något må marken, som en plastbit från en höbal t.ex,

då bara MÅSTE jag slita den i stycken!"

 

"Och här....här busar vi i leran!"

"Det gillar nog matte också....kanske?!"

(Prickarna i bilden är LERA!)

Så lägligt då....vatten!

Äh, skit samma......dom får bada då, tänkte jag.

  Simtur, kort sådan....  

Det kan väl egentligen inte va så där skönt som dom låtsas tycka?!   

Solen tittade fram, så jag satt mig en stund i gräset.

Jäklar vad man blir trött av förkylning.....

Sista dagarna i november, och vi njuter i solen, hundarna o jag???!

Galet!

"Ska ru' öppna ryggan nån' gång, eller??"

Leken fortsatte, och jag lunkade sakta framåt.......

Om man nu inte tycker att man fått tillräckligt med lera överallt,

då är det bara att rulla sig lite till...Mm....vad härligt!

Det var så klart inte enbart lera vid den sista "rullningen"   

"Jaaa, jag tyckte det var rätt gott, faktiskt!"

"SKITHUND!"

OM jag inte haft dessa två i mitt liv, då hade jag nog aldrig gett mig ut i dag,

och jag är övertygad om att jag inte blivit bättre av att ligga inne...

Skitiga, men rätt glada o nöjda, tror jag.

Roade sig som vanligt, med diverse lekar dom kommer på.

Då var det där sista bara.....Näe, jag orkade inte!!

Det fick bli borste, kam och BLÅS!!

Ett kungarike för en blås! Skulle aldrig klara mig utan den.

Kram

Susanne

Den ena stunden var himlen kolsvart,

för att i nästa stund visa upp den där fina blå färgen.

Iofs varade det inte så väldigt länge, så man fick vara snabb som sjutton med kameran.

För molniga bilder är inte på långa vägar så roliga som soliga.

                           

Numera funderar jag mer o mer över allt som händer i världen.

Människor man träffar tänker samma sak, vad är det som händer....hur ska det bli egentligen.

Tycker det är skrämmande på alla sätt, man står helt maktlös.

Det känns om möjligt ännu mera viktigt att ta vara på dagarna,

vara rädd om dom, passa på att njuta av livet.

Går nog inte en dag utan att jag också känner glädje,

över att ha Ronja o Skorpan vid min sida.

I vått o torrt, regn o sol.

"Hallå, matte...jag får väl följa med, va?"

Efter promenad var jag tvungen att ta mig till en annan stad i närheten.

Saker man i bland måste göra, oavsett man har lust eller inte.

Jag tycker det är skoj att vandra på nya ställen ibland, så blev det även i dag.

Oftast hittar jag dom där "nya platserna" när jag bara "råkat" åka förbi någon gång.

Och jaadå!!!

Visst fanns det vatten......så jaaadå, visst badade Ronja.

Skorpan lyckades jag stoppa!!

Det skojiga var att jag hittade morgondagens "mission".

En liten väg som bar rakt in i skogen.

Undrar var vi kommer hamna då??

Och undrar om det finns pluppar på några träd?

Förmodligen inte.... 

Med lite tur så ägnar sig hundarna mera åt att hålla koll på var vi är, 

lotsa mig rätt på okända stigar, 

än att bara leka och ha dragkamp....kanske alltså.

Spännande kan det i varje fall bli.

Jag skulle nog aldrig ge mig ut på "äventyr" utan hundar, skulle ni?

Återigen är det dom som gör vardagen till vad den trots allt är.

Förkylning med stort F har infunnit sig   

Gillas INTE!!

Det värsta är att rösten liksom försvinner, uj uj   

Tyst o lugnt kanske man kan tycka, hehe.

Nu kurera mig mera......typ sova.

Kramar till er alla

Susanne

                     

Gårdagens inlägg var jobbigt, men efter att ha läst alla fina kommentarer, sms, meddelanden,

då kan man bara inse vikten av att radera vissa energitagande individer ur mitt liv, helt enkelt.

Det kan inte fortsätta så här.

Jobbar på det, stenhårt!!

Nog om det nu, jag föredrar ju att ta vara på varje dag, njuta av livet på mitt sätt.

I dag gjorde jag det igen!

Njöt av livet alltså, tillsammans med dom fina följeslagarna jag har.

Galningarna, som minst en gång varje dag bara måste löpa som tokar!

Jaga jaga runt runt!!

  

Som i en rallybana......knappt man törs titta.....men dom älskar't!

"MANIACS"

 

Rätt som det är får jag se Skorpan på en plats där hon inte borde vara!!!

Högt upp, på en sommarstugetomt....

"Hej hej, här är jag....!"   Nej för tusan Skorpan, kom ner nu!!  BUSE!!

  

Så kom vi då fram till ett litet soldattorp.

Åh, vad jag tycker om dessa små, låga hus, som har så mycket historia i väggarna.

    

Vårt sällskap i dag var grabbarna Kicken och Chicco + deras matte, så klart.

Även gossarna är vana att posera på divers olika ställen.

Kicken, golden, han är liiite försiktig när det gäller att sitta nära Ronja.

Han har fått tillsägelse några gånger av "tanten", när han varit allt för "PÅ", enligt henne.

Därför nöjde han sig med att sitta lite för sig själv i stället, inte på trappan.

Chicco, ja han är inte orolig av sig inte.

Han är en herre med pondus minsann....

"Ok brudar, ni kan ju sitta på var sin sida om mig här....det blir toppen, tycker jag"   

Han sträcker på sig, rak i ryggen, tror inte han blinkar ens.....

Det ångade verkligen om hundarna i dag, eller var det kanske om mig??

Immigt blev det i alla fall på bilderna.

Ja träng ihop er bara, flickor....men jag menar kanske inte att du ska sitta PÅ Skorpans rygg, Ronja!?!

Rappa på lite, Ronja!!

"Ja ja, jag kommer ju"

Från minus 5 till plus 5 på mindre än en timma....det innebär åter igen skitiga hundar.

Jätteskitiga.

Men dom blev ändå inbjudna till vännerna på fika.

Så skönt det är ändå, att man kan ta dom med sig in till hundfolk, 

utan att dom välter ner allt med sina viftande svansar,

och i stället lägger sig tillsammans alla fyra, bredvid oss i köket.

Sa jag att jag tycker om hundar?

HAHAHAHAHAHAHA!!!

  

Omgjord bild, (men jag tycker om den ändå)

I morgon är det åter dags för lite vårdhundsarbete igen.

Till glädje för oss alla, min mamma, "tanterna", hundarna och jag själv.

Kram

Susanne

   Jag ställer mig åter igen frågan....

Vad är det som retar opp människor så hemskt mycket?

Jag kan inte förstå, men skulle hemskt gärna vilja veta.

Om jag nu fotar mycket, ja, då är det väl min ensak?

Om jag nu nästan enbart fotar våra hundar, jaa, då är det väl också min ensak?

Jag gör det enbart för att jag tycker det är så vansinnigt roligt, ingenting annat.

Om ingen i hela världen vill se det, då finns bara en lösning!!

TITTA INTE!!!

    

  

Jag kan väl ändå inte sluta med något jag tycker om,

för att andra inte mår bra av det?

(I alla fall inte det här)

Och med andra menar jag i detta fall människor jag inte ens känner,

människor som kanske tror dom känner mig.

Jag har bara ett tips på dessa människors avsky, sluta titta.

Så här är då dagens blogg, och dagens skörd av hundbilder.

(Jag erkänner, jag tappar ibland lusten till allt, när jag ideligen får elaka påhopp.

Lusten till fotandet, lusten till all hundträning, lusten till att skriva)

Tog bilen och hittade solen!

    

Pigga och glada hundar, det gör även mig pigg o glad.

(Och lusten att fota ger sig tillkänna direkt)

       

Att ha en hund är på många sätt bra, men när jag ser deras lekar,

inser jag att just det här, det skulle jag ju aldrig kunna erbjuda en hund.

Att hoppa omkring som en galning, det är liksom uteslutet, även om jag varit helt frisk.

Men jag älskar att titta på Ronja och Skorpans härliga lekar.

"Vi kan faktiskt sitta stilla också....ibland!"

I väntan på att få köra lite uppletande....  

         

Jobbigt med väntan.....men matten blev glad åt solen som lyste så fint på Ronja   

Sökandet över, och leken tog vid igen.

Om man har två bollar på ett rep, så är det ändå en och samma boll som man kivas om.

     "Det är ju det som är roligt, fattar du väl, matte!"

 

Till slut hittade Skorpan den andra bollen, sprang förbi Ronja, nära nära, som att hon ropade....

"Ha ha, du kan inte ta den, ha ha ♫♫♪♪♪!"

För att i nästa stund starta jakten.....Ja jäklar vad det går undan.....

   

Skorpan flyger fram.....

.....med en lika flygande Ronja bakom.

   

Så stannar allt av.....

(OBS. Det är två hundar i bild, Skorpan = framdel, Ronja = bakdel)

Så kommer Ronja smygandes med repet......enbart repet!!

För smarta som dom är, och delar på allt,

så har Skorpan tagit bollen, och Ronja lyckats få bort bara repet.

Inte gjort för dragkamp kanske   

Ett tu tre, så var dagen helt plötsligt slut.

Det går fort nu, den korta tid som vi har lite ljus ute, så det gäller att ta vara på det.

Måste bara förtydliga igen....

Den här bloggen har jag för att skriva, och lägga till bilder på.

Jag gör det för att jag tycker det är roligt, det har blivit ett stort intresse.

Jag väljer att INTE berätta om mig själv, om hur jag mår för dagen,

det ligger inte för mig på något sätt, och det är inget som någon blir gladare av.

Framför allt inte jag.

Det innebär dock INTE att allt är som det verkar här, mitt liv är inte en dans på rosor, 

alla har vi våra små eller stora bekymmer.

Att reta sig på någon man inte känner, det tycker jag är rätt orättvist, och verkligen omoget.

(och jag lovar, det gör mig så ledsen)

Kram

Susanne