quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 26 oktober 2015 21:10

                 

Vår jobbardag!

Eller jobb o jobb, det är väl ganska njutbart, kan man säga.

Tänk er själva att komma till jobbet och ett "gäng goa tanter" sitter med utsträckta händer,

och vill bara kela med dig! (om man är hund vill säga)


I dag var det en ny boende, som mötte oss när vi klev in....

Hon sa; - "Men ååh, nu kommer VARGARNA, som jag hört talas om så mycket!!"

Men dom är jättesnälla, sa jag...."DET vet jag, det har alla berättat",

fick jag till svar, så böjde hon sig ner och hälsade på "vargarna".



Men först....höstpromenad!




"Eh....host host......du ser jag att håller på att glida ner för berget här va, matte?"

"Du kanske kan rappa på lite med bilden....annars får du nog hämta upp mig vid bergets fot...."

 


Det här med att jag är helt insnöad på att ta bilder,

det tror jag även hundarna fattat vid det här laget.

Det har liksom blivit en rolig lek, att själva hitta en bra plats för en bild.

Hoppa upp här och hoppa upp där, sätta sig eller lägga sig till rätta, och seda vänta....

Vänta på "klicket" från kameran.

Och kommer inget klick, näe, då stannar dom kvar, på plats.



OM jag nu inte tänkt ta någon bild, så tittar dom närmast förebrående på mig.....

"Men vad tusan är det för fel på dig nu då??"

"Här blir väl jättebra!??"

 


Så var det "Hopp in i bilen", dax för lite arbete tjejer.....

(och otroligt nog, så hade INGEN av dom lyckats skita ner sig i skogen)



Över 92 år, älskar hundarna, dessa stunder gör så otroligt mycket för oss alla.

Är så tacksam över att ha min lilla mamma kvar,

och att hon fortfarande är mitt stora stöd i livet.

Vi har alltid, och gör så fortfarande, pratat om ALLT.

Har även berättat för henne om allt det tråkiga jag blivit/blir utsatt för, 

och hennes kommentar till det var;

"Hänvisa till mig, för det är jag som format dig till den du är, från allra första början,

jag är trots allt den som känner dig allra bäst".

Söta lilla mamma.....För mamma är alltid mamma, oavsett ålder.

Även om vi hade en underbar stund i dag,

så är det så vemodigt på något sätt.....ni förstår säkert vad jag menar.

  


Här trycker flickorna in sig, vill ju vara nära nära, flyttar sig ogärna.

Ronja passar på att tvätta av Skorpans öron, vilket också hör till.



Betydelsefulla, och gör ett strålande arbete   



På väg ut genom dörren, efter väl utfört jobb,

ropade en av "tanterna"...."Kom snart tillbaka med "vargarna"      

Så klart gör vi det!



I kväll har vi haft kära vänner på besök.

Vi har planerat och planerat under en tid, men nu så, nu ikväll blev allt spikat och klart!!


Mera om det senare, men roligt ska vi ha....


Morgondagen = trattkantareller!


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 25 oktober 2015 20:45

                    

Nu så, nu äntligen tog vi tag i det igen.

Vi får se hur det går och hur det känns,

och visst blir man lite taggad av den där känslan som jag har....


Jag pratar så klart om draget!



Selar på, så följde jag min plan.

Vadå för plan?

Att ta ett litet steg i taget, ett moment i taget.

I dag backade vi "bandet" väldigt långt, jaa, till början, kan man säga.

Framåt......och Stanna......framåt....stanna.....

Last då....jo det fick bli jag själv.

(För att slippa missförstånd, ja, dom var båda ordentligt uppvärmda innan)



Har funderat över en fråga.....är det enbart i hundvärlden som det snackas allt för mycket skit?

Om det inte går att låta bli, så vore det väl schyst att tala sanning. 

Ser ofta exempel på hur ett ord går in i ett öra,

men kommer ut som något helt annat ur munnen.

En "förvandling" sker helt enkelt, vilket kan få hemska följder,

felaktiga beslut tas, utan att ens känna mig.



Jag lever i tron att sanningen alltid segrar till slut.

Kanske är jag för ärlig?

Men jag kan inte med det ofta så falska spelet.


Ärlig som tusan.....Skorpan.....och   



alla andra djur också skulle jag tro....

Vilket är en väldans tur   



Det som hänt i Sverige den senaste tiden är så fruktansvärt,

något man väl aldrig trodde skulle hända.....

Oskyldiga människor som drabbas så hårt.

Man gråter, sörjer...men tiden går inte att vrida tillbaka.


Vi säger:

"Var rädd om dig, ta inte allt för givet, du vet inget om i morgon"

Det får aldrig vara bara "tomma" ord!

Det är på riktigt, livet, och går inte i repris!



Glada hundar!?

Eller kanske rättare sagt...."Ge hit godiset, matte!! NUUU!"

  


Kurragömma......där båda är allt för nyfikna för att stanna bakom trädet, gömda.

   

(ingen kamera i dag, enbart mobilen, därav lek med bilderna)



Vad vi ska pyssla med i morgon?

JOBBA!

  


Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 24 oktober 2015 20:54


Ringde upp "grannen", vars skog vi hade tänkt ta oss till i dag.

Men eftersom älgjakt pågår, vill man ju förvissa sig om att man inte blir tagen för en älg eller så.

            "Jägaren/grannen" blev så glad!!

Smart drag tyckte han, men sa också att dom i regel INTE skjuter "fruntimmer",

OM det nu inte är så att jag klär ut mig till just en älg, hehe.

Hur som helst, vi var varmt välkomna till hans fina skog, där ingen jakt pågick denna helg.    


Som ni ser, sköts denna skog helt exemplariskt.....t o m stigarna är fint klippta,

inget man kan snava på där inte.



   Det vi skulle akta oss för, det var den älgko som bodde i skogen med sina två kalvar.

Om vi av någon anledning skulle hamna melan kon och kalvarn,

då skulle vi försiktigt backa från platsen.

Som tur var kom varken älgko eller kalvar.



"Blir det bra så här, med huvudet på sned.....visserligen hamnar visst allt på sned nu?!"       



Jag tror jag vågar säga det nu!

Säga att Skorpan är helt bra, menar jag.

Var lite rädd där i början, om det bara var tillfälligt, att hon slutat harkla sig,

men NIX, inte en harkling har vi hört.

Jag anser därmed fallet avslutat....case closed!

(Och jag vill inte veta av några som helst symtom på någonting alls)



Ronja sitter på pass....nej nej, på stubbe skulle det ju va!



Skorpan har verkligen förändrats,

jag ser nu hur bra hon mår, och jag är super-duper-glad! 



"Ingen älg här, ingen älg där!"



Hua...galna hundar...

Den här trädstammen gick upp till himlen (ja nästan),

och när man får se Ronja och Skorpan traskandes efter varandra, upp upp upp....högre o högre, 

då får man liksom en isklump i magen!

Man törs inte skrika, ser bara hur dom ska vända,

för att traska ner igen....ojojoj, hur ska det gå?

Jag blundar helt enkelt....så vips står dom bredvid mig...."Vad är det matte?"

PUH, det gick bra....

 


"Att stå här, på stammen som ligger på marken,

det är inte alls lika roligt juuu!"



"Hur länge ska jag stå här?"

"Börjar få kramp i tassarna.....

för att inte tala om hur obehagligt det känns med pinnen genom kroppen."

"Kan jag gå nu?"

 


Ronja Ronja, det finns tillfällen då jag tänkt mig att enbart fota Skorpan, tro't eller ej!

ALLTID hittar jag bilder som är tänkta att innehålla bara Skorpan,

där plötsligt Ronja kikar in i bild.

"Hejsan hejsan, här är jag...ser du mig, matte??"

 


Oftast ändrar sig då skärpan till Ronja.....men här lyckades jag

få den på Skorpan, till slut.....men givetvis finns linslusen Ronja med i hörnet.

Suddig, men hon är där i hörnet...känns ju tryggt, hahaha!



Även i dag plockades fästingar....MORR!!

Jag vill att dom ska dö, frysa ihjäl eller så, aldrig mera se dom.....



Kram

Susanne

Av Susanne - 23 oktober 2015 20:16


Dessa höstdagar!

Jag påmins om varför jag tycker så mycket om hösten,

                        


Lite skojig träning under fm,

efter goda råd från en vän vad vi skulle tänka på för att komma igång på rätt sätt.

Det här ska bli kul, och vi kan göra det helt själva, utan hjälp.


       

Hundarna nyfikna på VAD som kommer hända---   



Så himla rolig träningen blir när hundarna är så väldigt intresserade av allt,

bara vi gör det tillsammans.

"Vi är helt redo, vad ska vi göra??"



    Att fota det vi tränar är helt omöjligt.....i alla fall nu så här i början.

Kanske när vi blir lite varmare i kläderna, att jag kan få till något?

   

Men att fota en stillasittande hund på en av våra stenar, det funkar ganska bra   



Tog kontakt med försäkringsbolaget ang Skorpan i dag,

förhoppningsvis var det sista gången för en lååååång tid.

Sista räkningarna som jag önskade ersättning för.

Är glad över att det aldrig varit något ifrågasättande, läser enbart upp kostnden jag haft,

och vips har jag pengarna på mitt konto.

            


Vi pratade en bra stund, dom undrade vad som till slut hjälpte Skorpan bli bra.

När jag berättade alla turerna, om alla diagnoser (som hon iofs såg)

höll hon på att "ramla av stolen" (som hon själv sa)

Varför måste dom oftast tro det värsta?

Dom startar med tumörer, cancer någonstans, kronisk lungsjukdom, hjärtfel, m.m, m.m

Ingen kan väl ha lyssnat på dig, om rågåkern?, sa hon, och näe, det är ju rätt tveksamt.

Hur som helst, inte konstigt att premierna skjuter i höjden!



Och frågan är, kan vi göra något åt det här???



Så kom eftermiddagen......då hade tjejerna trampat runt ett tag.

Undrande väl om vi inte skulle hitta på något alls i dag?

Klart vi skulle.....ALLTID kommer dom få sitt, och jag mitt.


Fick sällskap av "grabbarna", som alltid är upplagda för skogsvandring.

Perfekt!



Dags för flytt??

Ett gäng sångsvanar gjorde sig redo....



Och så plötsligt......kände väl Skorpan lukten av vatten!!

(Hon skulle kunna jobba som vattensökshund i Saharas öken)

Ronja också, men hon är mera noga med att kolla med matte först, OM det är ok att bada.

Det har inte SKorpungar tid med, att ställa sådana frågor.

Upptäcker man vatten, som råkar vara det allra bästa man vet i hela världen, jaa, då badar man först,

så får man väl ställa frågan efter eller så...

  


SKÖÖÖÖNT!



Ronja på plats i vattnet.



Såg hur färgen på vattnet ändrade sig....det blev grått...botten bestod av blålera,

som rördes upp av flickorna.



Som tur var "råkade" vi gå förbi ytterligare en sjö, med lite renare vatten.

Ronja på väg att hämta bästa pinnen.



"Jag har den!!"



Och Skorpan fick inte pinnen denna gången heller....surar lite.



Ordentligt blöt, då är det skönt att springa in i vassen (försvinna för en stund)

i ett försök att torka sig lite....



"Ok, jag är klar, nu kan vi gå!"



Det var en riktigt skön höstdag det här, hoppas på flera.

Hundar torkade med superblåsen (som jag aldrig skulle klara mig utan)

Alla trötta och belåtna



Kram

Susanne

 

Av Susanne - 22 oktober 2015 21:14


Så fick sig hjärtat en genomgång,

och även om allt inte var riktigt ok, så är jag nöjd med resultatet.

Det kunde varit värre.


Skrev lite om hundars betydelse i går, och ännu en gång bevisades det hos läkaren i dag,

vilken skillnad dom gör.


JAg ser på den här bilden, och får ett leende i ansiktet,

det går liksom inte att låta bli att bli glad.

Skorpan gillar att hålla sin pinne i munnen, samtidigt som hon njuter i skogen.


            

Efter   -kontrollen åkte vi till hundarnas favorit.....sonen, som hade lite ledigt i dag.

Alltid lika fantastiskt kul, tycker Ronja o Skorpan.

Det är väl så med hundar, att känner dom "kärlek" från någon,

så är dom inte sena med att ge den tillbaka.    



Den vanligaste orsaken till högt blodtryck det är ju smärta,

och går det nu inte att bli av med den, då hamnar man liksom i ett "moment 22".

          Men trots detta, och trots att det har tagit lång lång tid att få bukt med det,

så är "trycket" mycket bra i dag.

Min duktiga läkare, och specialist på området, ställde sig frågan,

"Hur sjutton är det möjligt?"

Jag tror jag har svaret, sa jag.

HUNDAR!!



Hundar har ofta full koll på sin ägare, känner av minsta lilla förändring,

och det är ju inte för inte som hundar används av människor som t.ex har diabetes, eller epelepsi.

Dom känner det, när allt inte står rätt till.

Så även om man bara tillfälligt mår mindre bra.



Dom har lärt mig varva ner, andas lugnt.

Ja tänk om man kunde skriva ut hundumgänge på recept!



Att slinka upp i "vår skog" en sväng, att se hundarna bli överlyckliga,

att se dom jaga varandra som tokiga, det är också en syn man mår bra av.

Att samtidigt ha en pratstund , i det här fallet med sonen, det ger så mycket.



Det jag tänkte berätta nu,

det är att vi inom en snar framtid kommer få ännu ett litet barnbarn.

Och jaa, det är just sonen och hans gulliga sambo som ska bli föräldrar,

och vi blir då farmor o farfar.

Vi är så glada för deras skull, och ser fram mot att få träffa den nya familjemedlemmen.

  


Trots glädje, trots lycka, så är inte alltid allting "en dans på rosor", det vet ju alla.

men det gäller att ta vara på alla glädjeämnen i livet, och försöka lägga det tråkiga åt sidan.



Något jag också blir glad av, det är min kamera,

och att få ta bilder....kanske framförallt på hundarna (konstigt)

I dag var det mörkt mörkt, så skogen var ingen bra plats att fota på.

I stället kan man kanske kalla bilderna för "Berneransikten"

Testade lite olika inställningar, och "lekte" lite med bilderna vid datorn.



"Ska vi hålla på länge med det här, matte???"

"Vi är faktiskt rätt hungriga nu!"



Kram

Susanne

Av Susanne - 21 oktober 2015 21:04


Det visste jag iofs redan innan, att i dag skulle bli en bra dag igen.

Vi styrde bilarna mot skogen, långt långt bort, men först, innan promenaden,

skulle vi besöka en butik på landet, där det skulle finnas ALLT!!

Då menar jag precis allt!

Två våningar, i ett gammalt skolhus, från golv till tak,

fanns saker som man inte hade en aning om att man verkligen behövde.

                   

Vi som umgicks i dag!

Kicken, Ronja, Chicko och Skorpa. (och mattarna)



Det tog lång tid att gå igenom hela butiken,

var faktiskt tvungen att gå två varv runt,

och ändå missade jag säkert massor av "viktiga" ting.



Klart jag ställde mig frågan, hur sjutton kan en butik,

som är belägen långt från all civilisation, gå runt över huvud taget?

       


Men på något sätt gjorde den det.


  

Kom ut från butiken med en påse "viktiga saker", och en karta ritad av butiksinnehavaren.

Vi frågade om hon möjligtvis visste någon trevlig slinga att gå med hundarna,

och det visste hon så klart (hon hade själv hund)


Lövtäckt liten grusväg.....här var så vackert att vandra.



    Skojiga, busiga Kicken!



Och den mera ordningssamma Chicko   



Alltid spännande med nya vägar, nya skogar,

nya dofter.....och ALLT ska undersökas grundligt!





Kvällen avslutades med att fylla på matförrådet,

och dessutom god thaimat som fick följa med hem.

Ibland känns det skönt att slippa tillaga maten.



Håller på med koll av mitt hjärta igen,

det där jäkla blodtrycket hoppar ju lite upp och ner som det tycker.

Är inte så orolig över det, men måste gå på lite tätare kontroller ibland.

Återigen, så har vi hundar (och även andra djur) att tacka för vårt välbefinnande.


Det här är bevisat!

(Bara några av alla dom fördelar en hund medför,

något att tänka på för dom som är mest "anti-hund")

 

Hundar minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar

Lägre kolesterol, stress, och blodtryck i kombination med ökad kondition

leder till minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Det är en teori som stöds av American Heart Association.

2013 granskade American Heart Association flera studier

som undersökte effekten av djurägande och hjärt- och kärlsjukdomsrisk,

och då kom man fram till att om man ha husdjur, speciellt hund,

så är det förenat med ökad överlevnad bland patienter som befinner sig i riskzonen.

År 2013, AHA omdömet många studier som undersöker effekterna av djurägande

på kardiovaskulär sjukdomsrisk och kom fram till att ha en lurviga vän, speciellt en hund,

är förenat med en minskad risk och ökad överlevnad bland patienter.


Hundar kan förebygga allergier hos barn

Om du hade husdjur som barn, kan du tillhöra en lycklig skara.

I en Studie som publicerats i Clinical & Experimental Allergy

kom man fram till att barn som exponerats för pälsdjur före 6 månaders ålder

var risken mindre att utveckla allergiska sjukdomar,

hösnuva och eksem när de blev äldre.

- Om bebisar under de första åren av sitt liv exponeras för hundar är risken mindre

att de utveckalar astma och allergier, säger Rebecca A Johnson.

- Och de barn som växer upp på bondgårdar har oftast starkare immunsystem än andra barn.


Kramar och tack för mig

Susanne

Av Susanne - 20 oktober 2015 20:56


En skitdag!

Vissa dagar är verkligen inga dagar man önskar sig, men vem sa att livet var enkelt.

Jag är jag, och ingen kommer någonsin kunna ändra på det.

Det är att vara respektlös, att inte bara acceptera hur vi människor är.

Man kan inte göra om människor....gilla't eller skit i det.


Allt kommer till en gräns, en punkt när man får nog.


Det finns många sätt att göra någon illa,

och jag tror inte för ett ögonblick på att man kan gör någon illa utan att ens veta om det.

Jag är övertygad om att man är fullt medveten om sitt handlande.

Man kan ju så klart alltid säga att det är mitt eget fel, att jag säkert har missuppfattat allt, 

och på så sätt skyddar dom sig själva.


Det är tufft....händelser som förändrat livet kommer ikapp...

...tårar som sväljs är betydligt bittrare än dom som fälls, det är så säkert.


                        

Är så trött på att andra säger till mig VAD jag ska göra, eller inte göra.

Det här är väl mitt liv, INTE ert, så sluta, och lev ert eget liv, så fortsätter jag med mitt.


Att jag ens bemödar mig med att skriva det här, det kan ju tyckas onödigt kanske, men återigen,

jag gör som jag vill, och det känns rätt ok att få det ur sig.

Ännu en gång påminns jag om min tacksamhet över att ha hundar i mitt liv, dom dömer aldrig någon.

Dom bara finns där, glada och positiva till livet.

Och även om dom "bara" finns där, så gör dom så stor skillnad.



Om man varit med om stora tragiska händelser i sitt liv,

och om man dessutom har några år på nacken,

då tror jag man blir mera ödmjuk inför livet (oftast)   

Ingen är osårbar, inget vara för evigt.




Ibland infinner sig lite djupare tankar på våra promenader.

Dagar som i dag funderas det kanske lite extra, men kontentan av allt, 

det är ändå att jag reser mig igen, och då känns det helt ok igen.



Lyckades förhindra en icke önsvärd händelse i dag,

när hundarna stod redo att rulla sig på den nygödslade åkern!



Tjohooo, vad jag är tacksam över det!

Oftast är det inte det allra värsta som kan hända,

men just i dag kändes det som en onödig sak att göra.

Hade liiite annat att göra.



Ganska igenväxt!

"Skyddat läge" kan man säga.



   Mina vänner        



Vi tar nya tag i morgon, laddar för "utflykt" OCH "äventyr" med vänner.



Kram

Susanne



Av Susanne - 19 oktober 2015 21:32


"Vilken toppen dag!!"

"Bästa födelsdagen"

  

  Fyller man år, då ska man ju känna att det är lite speciellt.

Ronja blev 7 år i dag, känns helt galet, dom åren har bara rusat iväg,

    Hemskt egentligen, att man ska känna lycka över att hon blivit 7  år,

men det beror väl på att så många berner får somna trots unga år.



Ronja är verkligen som en valp fortfarande, ingenting är förändrat.

Hon är levnadsglad, helt enkelt, och det bästa hon vet, det är att simma.

Så klart fick hon simma i dag.....


               


Det var så länge sedan vi var på inomhussimning,

sjukdomar har avlöst varandra.

Men nu så, nu SKA dom hålla sig friska LÄNGE, det har jag bestämt.



Varje gång Skorpan simmar, ser jag tillbaka på hur det såg ut i början av hennes simkarriären.

Jösses vilka problem hon hade!!

Hon hängde liksom upprätt i vattnet,

och var min hennes närhet blev man helt plaskblöt.

  


Den tide när nu förbi,

och även Skorpan har lärt sig simma så fint så fint.



Ronja håller koll så hon inte slarvar med simtagen!

"Bra där, Skorpan...heja dig!!"

 


"GAAAH!!!"

"Sååå trist att vänta o vänta!"


(vissa regler medföljer vid lån av bassängen...STÄDA!!)



Med simmade, torra hundar, drog vi på utflykt.

Nytt ställe, vackert som tusan, trots brist på sol.

Straxt bakom ryggarna på hundarna, precis när jag tagit bilden,

sprang det förbi ett större gäng med hjortar!



Blixtsnabbt fick Skorpan in deras doft i nosen!

Och jag är glad att jag såg dom vackra djuren skymta förbi i kameran,

innan Skorpan o Ronja hann se dom alla.



Vi stannade rätt länge, tränade lite "apportering",

och Ronja slog mig med häpnad.

Efter en stunds promenerande, upptäckte jag att min ena handske var borta.

"Var hade jag tappat den nu då, måntro?"



Bad helt enkelt Ronja hämta min handske....hon började leta,

såg att hon gick precis där vi gått tidigare,

och vips, så kom hon och lade den i min hand.

  


Svårt att släppa dom där hjortarna helt o hållet, tyckte Skorpan.

Måste kolla så dom inte kommer tillbaka!




Blev det något "smarrigt" till hundarna då??

Så klart det blev.

Favoriträtten nr 1!

PANNKAKOR!




Karm

Susanne

Presentation


Håller på att uppdateras!! :)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se