quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 16 oktober 2015 21:40


Vi är säkert många som funderat över det här med matfrågan till hund.

Man vill ju hitta det där fodret som passar mina hundar bäst.

Har verkligen försökt läsa mig fram till ett svar, men det är en djungel.


Att det dyraste fodret skulle vara det bästa, det tror jag absolut inte på,

man får helt enkelt bilda sig en uppfattning från hund till hund.

               

Även dagens bilder går i höstens tecken!

"Kommer ni med, eller?"


Vackra.....



  .....dock INTE goda!




RAAAKT FRAM! 



   Åter till fodret...  

Har under lång tid använt samma foder, och joorå, varit nöjd med det, men....

Hade upptäckt att framförallt Ronja hade fått klåda.

Oftast inte så besvärligt, men ändå, klåda.

(Kan ju inte va så skönt)

Jag kunde inte se något konstigt i pälsen/skinnet, inga utslag, inte rött, 

såg ut precis som det skulle.

Ibland fick hon som mjäll på vissa ställen, och jag kopplade nog klådan med det.

Så startade åter igen inhämtning av information om olika foder.


Ringde runt och pratade med olika "foderexperter",

frågvis till tusen, ifrågasatte än det ena, än det andra.

Attt betala många extra kronor för att fodret innehåller äggulor från frigående höns i Canada,

det finner jag ingen som helst anledning till.

Det finns mängder av innehåll som tillverkarna anser vara livsnödvändigt,

men jag tog mig en funderare på VAD det egentligen var som jag tyckte var viktigt.


     

Lycka är att hitta en sjö!!  



  Här har vi promenerat i många många år, jaa, 30 så där,

men aldrig någonsin sett någon sjö!?   

Fin var den också!



Ronja o Skorpan fick "Tok-Ryck" när dom insåg att dom faktiskt fick hoppa i o simma!

Skönt skönt skönt!



Ronja njöt av en lugn simtur, medan....


   

...Skorpan, var fullt sysselsatt med annat!

Som att undersöka vad som fanns UNDER vattenytan!



    Som en dränkt katt....jag menar hund.

Det blir inte så värst mycket kvar av dom, när pälsen är genomsur.



Hundfoder innehåller ofta stora delar spannmål, och frågan är då,

behöver verkligen hundar spannmål?

Näe, dom kan inte tillgodogöra sig det, och behöver det absolut inte.

Jag ser det mest som utfyllnad i hundfodret.

Till saken hör också att det KAN ge torr hud, vilket i sin tur KAN leda till klåda.

Värt att prova, tänkte jag, ett helt spannmålsfritt foder.

Letade upp ett foder som jag tyckte kändes "bra", innehöll det jag ville.

Nu har vi under en längre tid använt det nya fodret, och det är helt otroligt!!

Ronja har ingen klåda alls längre, hennes skinn har inga spår av mjäll alls,

och kanske framförallt, hon är inte torr i skinnet/pälsen.

Magarna har också varit tipp-topp hela tiden,

Med andra ord, jag är nöjd! (det tror jag även hundarna är)



På väg hem igen längs "vår" banvall.

På den ena sidan ligger en "sjö".

Vi kallar den sjö, men egentligen är det ett stort "surhål", där vattnet inte rör sig alls,

det luktar inte hallon, och är äckligt, helt enkelt.

Där vill man inte att hundarna ska bada, (det vet dom om)

Men Skorpan är ju numera frisk, har inte fått vara tokig/galen på så länge,

så det spritter i hela henne.

Vid en obevakat ögonblick for hon iväg som den lilla vesslan hon är......rätt ner i den stinkande "sjön"

*PLASK*

 

Ordningspolisen Ronja, hon reagerar blixtsnabbt, vänder om och kommer ruasande till mig,

"Såg du, såg du, såg du matte???"

"Skorpan hoppade i vattnet....det får hon väl inte va, va, va??" 

 

(vid den lila pilen, där håller Skorpan till i geggan)


Ronja tittar frågande på mig...."Ska jag hämta henne?"

Säger jag JA på den frågan, då springer hon och handgripligen drar upp henne i nacken.



Och SKorpan, hon har då en uppsyn som bara hon kan ha.

En uppnosig liten busunge, som gör precis som hon vill.

  


"Samtidigt som Skorpungen hämtas,

då passar man självfallet på att ta sig ett dopp själv också, i det geggiga vattnet"

  

Ronja är ju inte den mest renliga tjejen hon heller!



Ännu en skön höstdag   



Även om man kommer hem med två mindre rena och fräscha varelser,

så gör inte det så mycket, för vi hade det mysigt på utflykt.



Nu laddar vi för 5 års kalas i morgon.

Ska bli så underbart att träffa alla barn o barnbarn igen.


Kram

Susanne

#hundfoder

#foder

#spannmålsfritt

#hittaensjö


 

ANNONS
Av Susanne - 15 oktober 2015 21:15


Förlåt mitt tjat....ett tag trodde jag verkligen inte att det någonsin skulle bli helt bra igen.

Så klart pratar jag om Skorpan....IGEN.

Det här året som gått, det har innehållit så mycket skit o elände, så mycket tråkigheter,

trodde aldrig det skulle ta slut, på riktigt.

När tiden gick och ingen kunde komma fram till en diagnos,

allt var bara gissningar (vilket jag på sätt o vis förstår)

Skorpan blev uppsatt för operation...dom skulle öppna och leta fel,

för jag var ju tvungen att inse att det faktiskt kunde vara en tumör,

eller kanske hjärtfel, som veterinärerna sa.

        Varför inte en svår lungsjukdom kanske!?!?            

          


Men så tittar jag henne i ögonen i dag,

och då vet jag!

Då vet jag att hon mår bra igen, det syns så tydligt.


En stor bukoperation med avlägsnande av ett styck hel majskolv i tunntarmen.

En hysterektomi, (borttagning av livmodern) pga inflammation i den.

Och nu det sista, främmande kropp i halsen någonstans,

som efter mängder av undersökningar och behandlingar i 2,5 månads tid,

nu kommit ut naturligt, med hjälp av Bisolvon.

Allt detta på mindre än 1 år!!


Nu är det stopp, inget mera nu  



Vi kan börja leva precis som vanligt igen, vilket vi inte gjort på länge, känns det som.

Jag har hela tiden varit på min vakt, har inte kunnat släppa taget om min oro.


Nu kan vi träffa våra kompisar igen, 

hundarna får vara bara hundar och busa med sina kompisar, precis som i går.

Samma sak vad gäller träning, simning, och allt annat vi pysslat med, allt har legat på is.

Även om vi har kunnat träna lite, så har jag inte haft någon lust helt enkelt.

Nu har även den kommit åter.


  

Att i dag var en så härlig höstdag med en sol som lyste,

träff med en kär vän, och tillhörande kondisbesök, då kan man ju bara må bra.

Och det gör jag...mår bra.



Jag blir lika förvånad varje höst när löven ändrar färg.

Hur är det möjligt att det kan bli så vackert?! 



Skrev för en tid sedan om vår anmälan till arbetsprov,

och att jag fått veta att man inte får anmälningsavgiften tillbaka,

även om jag skulle kunna ordna veterinärintyg.

Nu tyckte jag att det var lite tokigt, och letade reda på stadgarna i klubben.

Vad står det egentligen om det här i stadgarna?

Jo, så här.....


Anmälningsavgiften skall återbetalas om:

• hund insjuknar eller skadas (styrks av veterinärintyg, återbud lämnas före provdagen)

• hund på provdagen, före hundens start, är uppenbart skadad. Detta skall intygas av tävlingsledaren 
  
eller domaren.

• tik löper (styrks av intyg, bevittnat av två ojäviga personer, återbud lämnas före provdagen).

• föraren är sjuk (styrks av intyg inom 8 dagar, återbud lämnas före provdagen).


Jaha, då så, tänkte jag, och tog kontakt med den person som sitter i styrelsen,

och har sista ordet i frågan.

Så var den saken löst.

Självklart skulle jag få tillbaka pengarna jag betalat,

och det tidigare svaret jag fått kunde jag helt bortse från.

(Vilket för övrigt löd: "Nähee, nu får du nog allt betala ny avgift till nästa tävling.....)

Gulligt!   

Dom här två är i alla fall gulliga, där dom sitter i "hösten"   



I dag fick jag reda på en nyhet....hade ingen aning faktiskt.

Det finns en cocosbollsfabrik, alldeles nära där vi bor!!!




Hur sjutton kan det komma sig att jag inte vet något om den??

Och dom tillverkar inte enbart cocosbollar minsann, utan massor av annat gott-gott, 

och livsfartligt.

Frågan är om jag törs åka dit?

Jag är en riktig godsråtta   




Alltid samma sak!!!

Ronja kan bara inte låta bli att tjuvstarta.....



Men Skorpungen är snabb som en vessla,

och är snart uppe vid sidan om Ronja igen.



Så där....då ska jag va tyst....

  

Kram

Susanne

ANNONS
Av Susanne - 14 oktober 2015 22:25


ÄNTLIGEN!!

På riktigt!

Minns knappt när vi senast kunde träffa våra vänner för en riktig utflykt.

Då menar jag utflykt med ryggsäck o så...(läs fika)

I dag var det dags igen, med våra friska hundar, en härlig höstdag.

(Om jag fått önskat något litet, så skulle det väl varit lite ljusare himmel kanske.

Finare bilder då)


Här är i alla fall Linus, Skorpan, Ronja och Ludde i höstlöven.

              Älskar färgerna!           

(Ja, och hundarna)



Det var ingen som helst tvekan om att hundarna tyckte det var lika roligt att träffas,

som vi "mattar" gjorde.


Preciiis som vanligt, var det Linus och Skorpan som "umgicks" allra mest.

Busade och hade skoj.



  Här är "lilla Ludde", som är så långt ifrån liten man kan komma.

Hans ögon kan man drunkna i....på riktigt.

Men Ludde, hans ögon är enbart fokuserade på Ronja.....alltid.

Han älskar Ronja, har alltid gjort, från det att han var 9 veckor ung.

Och jag vet att Ronja har ett gott öga till honom,

(trots den rätt stora ålderskillnaden...men i kärlek är väl åldern bara en siffra, va?)

för det finns nog ingen annan hane som kommer undan med det Ludde gör.



 "Tok-Rycken" är tillbaka!!

Ännu ett tecken på att dom här flickorna mår bra.

WROOOOM.......  



Fin plats, fina gamla hus, och en stor sten.

Kan det bli bättre?!

Flickorna var först uppe....väntade på pojkarna....."Kommer ni, eller?"

Men tyvärr.....en bild med dom alla var önskemålet, men det blev inget av med det.

Iofs rätt roliga bilder, men jag tänkte istället visa vägen till en annan bild.



Vi besökte en plats, historisk sådan, med fina gamla hus, ladugård, m.m

På ladugårdsbyggnaden fanns en så fin fönsterglugg med en gammal lucka,

och det vore väl fint om man kunde få in hundarna innanför,

så dom liksom kikade ut genom fönstret, tänkte jag.

Nu var ju fönstret ganska högt upp....skulle dom klara att hoppa in måntro?

Näe....det gick nog inte...

Vi gick runt byggnaden och funderade på alternativa vägar in.....och visst hittade vi

en "glugg" på motsatta sidan också, något lägre.

Hm....det skulle nog gå bra.....


Joo, lite "meck" blev det ju....


     

Men envishet vinner ju oftast.

Så var alla hundar på insidan, och jag på utsidan.....nu skulle jag väl kanske

få till en bild på dom alla tillsammans där i gluggen....eller?

Just det....kompisen var ju förstås också på insidan!!!

"Vad gör du här, varför står du där bakom?"

 


"Nej nej, ni ska ju titta ut!!!"

"Där borta, titta där borta nu...alla på en gång...SNÄÄÄÄLLA!!"

Alla hundar tycks säga; "Var, var, var ska vi titta, vad menar du?"

Och Ronja tycks fundera över om hon helt enkelt bara ska dra?

Strunta i allt vad fin bild heter....hoppa ut!

Det var verkligen KAOS!

Men ett fruktansvärt roligt kaos.

Hundar som helt plötsligt befann sig på fel sida av huset,

hundar som hoppade ut och in genom fönstergluggen, 

Hundar som var utanför när dom skulle v ara innanför....jaa, ni fattar säkert.



Men hoppsan....se på sjutton.....Här står dom nu, ALLA FYRA!!

I gluggen och titta UUUUT!

Svett svett....torka pannan och knäpp knäpp från kameran.

Äntligen.

Men vid knäpp från kameran, vad händer då?

Jo, då tror mina "smarta" flickor att allt är klart...färdigt....och hoppar!!!



Tji fick jag i dag!

Det var pojkarna som drog sin väg minsann.

"Men öööh, grabbar, var tog ni vägen....jag tror inte hon var riktigt klar här ännu...KOM TILLBAAAKA!!!"

(Ronja efterlyser sina vänner, medan Skorpan tar det säkra före det osäkra

och är så stilla, så stilla, som bara hon kan....NOT)



Om jag säger så här, jag har träningsvärk i skrattmusklerna!!

Man skulle satt upp en kamera och filmat alltsammans.....eller förresten, det skulle vi nog INTE!!


Törstig blev Ronja i alla fall av allt spring och hopp och ut och in...."Tack för vattnet, Sanna!"

 


Måste erkänna att jag kommer på mig själv ibland

med att lyssna på Skorpan, om jag hör några konstiga ljud igen, menar jag.

Men inte ett enda, inte ens ett host!

Tack tack tack för det, säger jag.

Så skönt.

(Och Ronjas öga, där hon fick en rak höger av Skorpan, det är också helt ok igen)



Finaste Skorpungen, nu får det inte hända Dig något mera,

i alla fall inte på väldigt väldigt länge.

  


Kram

Susanne

  

#konstenattlyckas

#fotograferarörligahundar

#skrattapåbara

#vardetinbrott

Av Susanne - 13 oktober 2015 21:32

     

Har jag sagt vad jag tycker om hundar som mår bra?

Jag älskar't!!

Det har varit så mycket tråkigheter under en längre tid,

att man nästan glömt hur skönt det är när allt börjar ordna till sig.



Tränade faktiskt lite på förmiddagen, vilket inte heller blivit av på länge.

Å vad vi njöt, alla tre.

Med lite uppfräschning av minnet, så gick det riktigt riktigt bra, tycker jag.

Därefter var det dags för lite vårdhundsarbete hos min mamma,

som alltid är lika uppskattat.

"Tanterna" i dagrummet sitter på rad i soffan o sover....så kliver vi in genom dörren....

Du jäklar rättar damerna upp sig, sträcker fram sina händer, lockar på hundarna,

och framförallt, dom lyser upp i hela ansiktet!



Alla njuter, även jag!

Så släpper jag dom, säger att vi ska till "mormor",

och dom båda rusar bort i korridoren, stannar utanför min mammas dörr...

Svansarna går som vispar...



JAg öppnar dörren.....dom tränger sig in, samtidigt, fort fort....

Kastar sig upp i mammas säng....

"TJOHOOOO, VI ÄR HÄR NU!!!"

Hahaha, stackars mamma.....man skulle kunna få en mindre hjärtinfarkt för mindre.

Men hon bara skrattar, får tårar i ögonen, och njuuuuter.

"Hej mina kära fina hundar", säger hon...."Och hej på dig med, min lilla dotter"



= GLÄDJE!

Ömsesidig glädje!


     

Vi hann även med att träffa hundvänner på eftermiddagen.

  Det har vi inte heller haft möjlighet till på väldigt länge.

Ut på promenad, härligt hundspring på öppna fält (inga rågfält dock)

Joorå, kameran var så klart med även då, men det var det här med ljuset!

Det fanns nästan inte något ljus alls, så bilderna från den träffen blev inget att ha.

Men det kommer flera tillfällen.....många flera. 



Gulliga!

(Ser livsfarliga ut....)

Men dom mår bra, väldigt bra.

(Törs väl inte säga så egentligen)



Såg tillbaka på tiden som gått,

blev varm inombords av alla fina ord och tankar som så många skickat till oss.

Stort tack för allt stöd från er därute i cyber världen, det värmer.


Kramar

Susanne

#bisolvon

#friskförklarad

#skorpan

#ronja


Av Susanne - 12 oktober 2015 21:15


"MEN??"

"Vem är det där?"

"Dom känner ju vi igen!"

      


Det gick inte hålla i så länge till......

"Alla glada", så kan man väl kanske sammanfatta hämtningen av Ronja o Skorpan.




Det bästa av allt, det var så klart att det inte hördes en endaste liten host från Skorpan.

Just vid ansträngning  har det varit som allra värst förut, 

men nu...INGENTING!!

Går inte ens att beskriva känslan.

Svaret.....BISOLVON!!!


Så fort vi hämtat hundarna for vi vidare in i skogen för en efterlängtad promenad.

Hela tiden väntade jag nästan på att Skorpan skulle sätta igång igen, men INGET kom, 

hon är hur bra som helst!



Blir inte ens trött, så som hon blev tidigare.

Det förklaras förstås med att hon fick inte fullt med syre, pga allt segt var.

Bisolvon löste upp det, det som satt fast följde med ut, och inget irriterar längre.

Slutet gott, allting gott!!!

             


Väl hemma igen åkte badkaret fram.....för preciiiis som vanligt,

hittade dom båda flickorna en STOOOOR gyttjepöl i skogen,

som dom bara var tvungna att undersöka närmare.

(Allt preciiiis som vanligt)





"Hallå....det låg godis vid mitt träd även i dag!!"



"Ta nu och lägg dit en ny godis till mig tack!!"

"För ni glömmer väl inte mig, va??"

 

  

Risken att man skulle glömma en Skorpunge är ju rätt obefintlig faktiskt!

      


Tjatar om det igen, känslan av att ALLT nu var helt bra, den kändes så härlig.

Skönt att vakna i sin egna säng var det också......MEEEEN!!!


Var ute med hundarna i morse, dom var så där skogstokiga som dom brukar, 

jag bara njöt.....

Dom båda åt frukost.......så plötsligt ser jag hur Ronja ser ut!!!!!

Hon såg vid första anblicket helt sned ut i ansiktet!

Jag vet inte hur många tankar som hann snurra runt i huvudet,

innan jag sansade mig och tog en ordentlig titt på henne.


(bilderna är tagna innan det hände)



Kunde snabbt konstatera att det rörde sig om ögat, ingenting annat,

men å andra sidan såg det INTE alls bra ut.

Hon hade ont!

NEJ NEJ NEJ.....inte mera nu, skrek det i mitt huvud....

Efter prat med en kär vän, med stor erfarenhet, så ringde jag "mina" veterinärer.

Ögon ska man vara extra rädd om.


Så klart ville dom att vi skulle komma, och jag hade iofs ändå tänkt svänga förbi med Skorpan,

och berätta om hur allt gått med henne denna veckan.

Måste väl vara intressant även för veterinärer att få reda på hur allt löste sig till slut.


Såå...Ronja knep och besvärades av sitt öga, jag hade ingen aning om vad hon gjort.

Jag såg inget i ögat, men spolade ändå....

När vi kom till veterinären tyckte jag nog att det såg bättre ut, men nu är ju Ronja en liten luring!!

Hon är expert på att luras och inte visa om det gör ont.

Ögat undersöktes noga efter färgning, men inget hittades. (tack för det)

Däremot var hon irriterad i ögat, så det syntes att hon fått in något tidigare....Eller?


"Vetten" tog ett ordentligt snack med Ronja när vi var klara,

sa att "Nu får du ta det lite lugnt, och kanske inte busa så våldsamt med din kompis, Skorpan!!"

Man ska vara rädd om sina ögon!

Så hade vi sällskap till väntrummet, där Skorpan och bästa "tvåbeningen" väntade.....Då,

Jaa, som vanligt kastade sig Skorpan över Ronja, med sitt stora fina leende,

dom blev så glada att ses igen, efter en kvart! (Knäppa hundar, haha)


Då säger veterinären;

"Nämen, RONJA!!!"

"Jag sa ju precis till dig att ta det lugnt.....NU VET JAG vad som hänt med ditt öga!"

"Du har helt enkelt fått en Skorpungetass i ögat...inte alls så konstig som ni busar"


Lite skyddande salva nu bara.



En del får en snigel på ögat, andra....en Skorpantass!

   


Vi tar en dag i taget...törs knappast hoppas på att inget mera händer nu.

 Det hade varit så roligt att vara med på årets sista arbetsprov nästa helg,

men det går ju så klart inte.


Vad som också är tråkigt är att man betalar in sin anmälningsavgift,

och får inte tillbaka en krona om man inte kan deltaga.  

Hur ska jag veta om en hund kommer bli sjuk eller inte?

Så det är inte enbart alla veterinära kostnader som varit för Skorpan, 

det är också anmälningsavgifter som man inte får tillbaka.



Många kanske tycker att man får skylla sig själv om man anmäler,

men inte sjutton kunde jag i min vildaste fantasi tro att det här skulle bli en så lååååång följetong.


Jag gråter inte över det......för glädjen har tagits bort, har hänt så mycket fruktansvärda saker,  

rena rama sandlådefasoner, mobbing....Inget för mig, vill inte vara med om det igen!

Vi tränar på här hemma, hundarna och jag, och kanske en vacker dag,

att vi deltar i något arbetsprov igen.

Men då ska det enbart vara för vi ska ha roligt,

inget annat.


Kram

Susanne


Av Susanne - 7 oktober 2015 18:21

   

   

Så där då, nu ska vi se om jag lyckas få till det här i dag.

I går craschade hela nätverket i många delar av Side,

vilket då gjorde att ALL WiFi-verksamhet låg helt nere.

För oss turister är det ju inte hela världen, men för restauranger, hotell, butiker, jaa, det är förödande.

Men i dag verkar det vara igång igen.

Så nu ska ni få höra!!!!





Skrev om min "sjukliga" oro för Skorpan, mådde hon sämre, mådde hon bättre, 

eller var det oförändrat?

Nu "råkar" det vara så att en vän till oss arbetar på pensionatet,

så jag var helt enkelt tvungen att skriva till henne o fråga.

Ni anar inte min glädje!!!


 



Men först lite kultur!

Guden Apollons och hans fästmö, Athenas tempel.....tänk att det står kvar stora delar av det efter all denna tid som gått.

Fascinerande! Och vackert.




Ibland passerar ett o annat "sjörövarskepp"




Överallt finns spår av en svunnen tid, jaa, faktiskt under varendaste liten sten.


   


Men nu så, nu tillbaka till hundar!!!!

(Det är nära nu, i morgon natt flyger vi hemåt igen.....)


 







Vi träffar på många hundar på promenaderna (vilken tur)

Dom är som ett gäng som träffas på mornarna, är tillsammans hela dagarna,

för att framåt kvällen dra sig "hemåt" igen.




Och råkar det nu komma någon som gillar hundar, så känner dom det på sig, tror jag.

Jag kan ju inte låta bli att prata några ord med dom, så klart.


   


Siesta i skuggan med bästa kompisen.


   



Svansen slog hårt i backen....vift vift vift.


   




Skorpan!!!!

Jag vet att många haft olika diagnoser och tankar om Skorpan,

men ska vi vara helt ärliga, får man varken cancertumörer, kennelhosta, halsfluss, missbildningar,

eller någon form av maskar av att snabbt springa genom en rågåker.


Som jag tidigare skrivit har vi kollat ALLT!

Prov på kennelhosta, endoskopi på hela luftvägssystemet, halsen, buken, odlingar av alla de slag.

ALLA blodprover man kan tänka sig, alla masksorter man kan tänka sig, röntgen lungor luftstrupe....

Jag kan fortsätta länge.


ALLT har varit negativt, precis allt.

Då återstår den allra första "tesen", Skorpan drog ner något litet ax när hon sprang där i åkern,

som satt sig väldigt fel, och hon kunde inte få upp det.

Hon började harkla sig direkt, och slutade aldrig.


Under ett av alla våra besök hos veterinärer, hade jag ett långt långt samtal med en av "djurvårdarna".

Både hon och jag hade samma känsla, samma tanke om orsaken till allt.

Nu hade kroppen börjat sina försök att ta hand om och stöta bort det som satt fast,

massor av var bildades långt ner i halsen.

Det kan inte va lätt att bli av med det, segt, hårt,

och hundar har inte samma förmåga att hosta till och spotta som vi.


Under det där samtalet vi hade, sa vi båda, "Skulle man inte kunna ge slemlösande?"

Vi tog upp detta med veterinären, som inte alls tyckte som vi.

Skorpan har fått penicillin kortison! Utan något bra resultat, och trots att inte proverna visade några bakterier.


Vi skulle även åka till Norge, så hon var tvungen att avmaskas, vilket många trodde skulle göra susen.

Men NEJ, det hjälpte inte.

Kanske en annan mask eller parasit?

Avmaskning igen, utan effekt.

Hon har heller aldrig haft feber!


Så till slut, dagen innan vi skulle åka iväg på semester,

tyckte även veterinären att vi skulle nog ge henne slemlösande trots allt.

Kanske kunde det hjälpa till att lättare få ut det som satt fast.


Bisolvon, gott som tusan tyckte Skorpan....

Och gissa vad?

en endaste gång har personalen på pensionatet hört henne harkla till lite.

(vilket hon mer än gärna får göra för mig)


Enligt vår vän är Skorpan precis som vanligt, glad och pigg igen!

För mig är det helt fantastiskt Skönt.


Efter 30.000:-, massor av veterinärbesök och provtagningar,

2 månader, och så min oro förstås, så var det trots allt lite hjälp med slemlösande som behövdes.

Jösses säger jag.


 







Knappt man tror det är sant.....underbart.

Hoppas vi slipper problem med hundarna för en lång lång tid framöver.


Nu packar vi ner i väskan igen, har en sista dag på stranden i morgon,

för att vända tillbaka till Sverige i morgon natt.



På söndagmorgon, då jäklar....då blir det fest.....

Undrar vem som blir gladast?

Jag eller hundarna?



 


KRAMAR

Susanne 




Av Susanne - 6 oktober 2015 22:08

   



Jamen  dä.....det här är väl helt galet ändå?

Har inte varit borta många dagar, men lika sjutton längtar jag efter Ronja o Skorpan.

Hade Skorpan varit helt frisk när vi åkte, då hade det säkert varit en helt annan sak,

ämne nu var hon ju inte det.....

Mina tankar går tillbaka till Quila, när hon var så sjuk, och vi var tvungna att lämna henne,

också pga en resa.

För det går inte att avboka en resa för att ett djur inte mår bra.

Joo, om man är gjord av pengar kanske.....



Jag fick en bild på hundarna i går, och blev så glad, men då börjar tankarna ändå snurra i mitt huvud.

Försöker vända på det, och hoppas att OM det skulle hänt något, om Skorpan skulle må sämre,

DÅ borde jag väl fått reda på det?

Eller vill dom inget säga för att inte oroa mig?

Jaa, ni hör ju hur det låter....

Jag har helt enkelt inte full kontroll, och det ogillar jag.

GRR......Blir så arg på mig själv, men kan inte hjälpa det.


   


Så kan man kanske tycka att jag kan skriva och ställa frågan själv, 

och höra hur hon mår, men nej, det vill jag inte heller.....för tänk om....



Har det otroligt bra här, inget att klaga på alls.

I kväll har vi beskådat ett hejdundrande åskoväder.

Stor skillnad mot när det åskar i Sverige.

Här blixtrar det oavbrutet i kanske 30 minuter, 

ett vackert skådespel på himlen,

följt av några regnstänk....så var allt över.


Tog en lång skön promenad på staden gamla gator,

efter en god middag.

Nödvändigt för att inte rulla fram efter den här veckan.



Kram

Susanne



Av Susanne - 5 oktober 2015 15:50


     


  

Eller tänkte o tänkte.....det har jag ju lagt ner för en stund.....nästan.

Det var det här med hundarna.

Hur sjutton kan man sakna dom så mycket, bara efter ett par dagar?

Kanske inte så konstigt iofs, dom är ju runt mig.....alltid.

Här springer ofta hundar lösa, sköter sig själva hela dagarna, strosar runt på stränderna bland alla människor,

och lägger sig gärna under någons solsäng för att få lite klappar och kel.


Så tänkte jag....en Berner här,

i sanden på stranden, det vore väl nått' att få hem på kvällen....eller kanske inte.


Att ligga helt stilla i solen, det är inte riktigt min grej,

nej, jag måste göra något, t.ex GÅ!

  

Stranden är många många kilometer lång, så det är bara att bestämma när man vill vända.

Och blir det för varmt, jaa, då kliver man ner i havets kristallklara vatten för svalka.



Den här tiden på året är det väldigt lugnt här, inte alls fullpackat på stranden,
vilket också känns avkopplande.

Lugn o ro helt enkelt, och det var ju det vi eftersträvade.




Att höra vågorna ger också ro i själen.




Som jag nog skrivit om tidigare så är min förmåga att hitta rätt ganska obefintlig.

I kväll t.ex, skulle vi prova en speciell restaurang som vi blivit tipsade om.

Den låg en bit från hotellet, men ingen av oss är ju rädda för att vandra, så vi gick....

....och gick och gick....

Till saken hör att maken hade tänkt att jag skulle klara det här själv, utan hans hjälp

och sa därför ingenting om att jag var helt ute och cyklade.


Så småningom började jag känna att, nääe, det här är nog inte rätt i alla fall??

Då ingrep min "GPS-Gubbe", och förde oss enkelt till rätt ställe.

Jaa ja.....jag hade gått åt helt fel håll....

Jag lär mig nog aldrig.



Gissa att jag blev glad i kväll, när jag fick ett meddelande från Ronja o Skorpan,

i form av en bild på dom båda, från en av tjejerna som jobbar hos "Doggsen"

Det värmde och gjorde mig så glad.

Tack för det.





Att sitta ute och höra syrsorna spela, utan att ha vinterkläder på sig,

DET är inte heller helt fel, och inget vi varit bortskämda med denna sommar i Sverige.




Konstigt att man blir så trött, när man knappt lyfter ett finger....

Dags att stänga ögonen tror jag, och drömma något trevligt....om dom här två kanske...

   
   

Kram

Susanne

Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se