quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 18 augusti 2015 21:53


                Vet inte riktigt vad det beror på, men jag hoppas att det enbart är ett genuint intresse.

Jag pratar om veterinärerna på den klinik vi för tillfället har kontakt med.           

Det vore rent av förskräckligt om anledningen var mitt envisa tjat,

och alla tidigare missar som gjorts.



Jag vet inte om vi någon endaste gång fått rätt diagnos från början?

Senast gällde det Ronja.

Hon blev helt plötsligt blockhallt,

kunde absolut inte stödja på ett bakben.

Veterinären hade nog diagnosen klar långt innan han ens sett Ronja.

Och visst, symtomen stämde jättebra med en korsbandsskada, men man kan inte ta något för givet.

Ingen regel utan undantag.


Ronja skulle behandlas med diverse mediciner, för att sedan helt enkelt operera skadan,

och till sist genomlida den hemskt långa och besvärliga konvalescensen. 



  Näe, tänkte jag....det kan inte vara möjligt!

Ni vet den berömda magkänslan.

Tog kontakt med en mycket duktig IR terapeut, som genast kunde avstyra korsbandsskada.

Felet satt i ryggen.

En liten sträckning helt enkelt.

Och det är jag inte alls förvånad över, när man ser hur Ronja hoppar o skuttar mest hela tiden.

Tänk va, vilken jäkla tur att jag var envis!!! 



Detsamma gäller alltså nu, med Skorpan.

Första diagnoden, kennelhosta, ställde jag mig mycket frågande till,

eftersom ingen annan på draglägret haft några som helst symtom.

Och visst, tror säkert att det kan komma snabbt, men 30 sekunder???

Det känns inte rimligt.

Det här är över tre veckor sedan och vi har fortfarande ingen diagnos.

Vi vet att det INTE var kennelhosta, men sedan är det stopp.

Jag har mailat mina funderingar och tankar till veterinärkliniken,

bara för att få allt sagt.

(utan att bli avbruten, eller känna att den i andra änden av tfn är stressad och har ont om tid.)


I dag fick jag ett samtal från kliniken...dom hade haft konferenser om Skorpan,

med all personal samlad!!!

Alla är inblandade, och nu undrade dom om vi ville komma i morgon.

Dom sa; "Vi håller med dig, så här kan hon inte ha det längre.....!"



Eftersom vi inte gillar att sitta hemma och uggla,

tog vi med oss en kompis i dag....ut på äventyr.

   Jag visste att hon skulle gilla att se det här, en gammal gård, som ser så fin ut,

men står helt öde.

Hundarna och jag har varit här flera gånger tidigare, 

strosat omkring och försökt känna historien.

    


Anno 1903!



Helt byggt i grönt!

Såå vackert med dessa slaggprodukter, som nästan ser ut som glas, glimmar så fint i solen.



Billigt byggmaterial....slagg efter järnmalmshantering.

Ansågs vara skräp och slängdes helt enkelt.

Och hur halkade jag in på den här redogörelsen nu då?

Hur eller hur....vackert är det!



Det är det här också...vackert menar jag!

Ronja   



Jag är lite spänd inför morgondagen, en ny röntgen kommer säkerligen att tas, 

för att se OM det skett någon förändring.

Dom har verkligen ingen som helst aning om VAD Skorpan "lider" av....



   

Så klart har jag googlat som en tok i ämnet, så klart har jag flera tankar, 

en del besvärligare än andra.

Det händer att jag får dom mest hemska tankarna i mitt huvud,

och jag gillar det INTE!



"Hej kompis!"

  


VARFÖR???






Tänk OM?

Men jag vet att hon är stark, trots allt som hänt under hennes korta levnad.

Bara jag får veta vad anledningen är....



Väldigt mycket kammande har det blivit dom här dagarna,

och som tur är, är det bland det bästa hundarna vet, att bli ompysslade.

Måste säga att det får även mig att må bra....så avkopplande.

  



Finner inga ord för vad jag känner för våra hundar.




Kram

Susanne


ANNONS
Av Susanne - 17 augusti 2015 20:45


En liten liten pyttestund fick dom leka i dag.

Skorpan har börjat lära sig klättra på väggarna faktiskt,

inga kluriga små övningar får henne trött i huvudet precis.

Näe, det är full fart som gäller, annars klagar hon högljutt

       till alla som vill lyssna......och alla andra också för den delen.      

  


  Brottning mellan två björnar, en med, och en utan beklädnad.

Nej då, Skorpan börjar sakta men säkert få sin fina päls tillbaka, lagom till hösten kanske.

Otroligt så tunnt det varit med päls en längre tid,

men det är säkert också beroende på hela hennes situation.  



Kan inte riktigt fatta att hon gått igenom så  mycket, på så kort tid, och ändå är den hon är.

Världens gladaste, goaste Skorpunge, helt enkelt.



Att ta sats, och springa rakt in i bröstet på Ronja...är det ok?

Joorå, helt ok, det är dom rörande överrens om.



Dessa fina miner....  

Skulle nog kunna skrämma en inkräktare i alla fall.



Frågan är om den här minen skulle kunna skrämma någon?

Bla bla bla, i dag har hon verkligen pratat omkull mig helt.

Man fick inte en syl i vädret......Spring ett varv för tusan, sa jag.

"Hatar STILLA!!!"

 


Senaste nytt på Skorpanfronten;

Inga svar på någonting faktiskt....jo, jag var övertygad om att proverna

som togs senast måste vara klara nu.

Ett svar bara måste finnas.

Det skulle jag få reda på, i dag!!

Att ringa och stå i kö, det är hopplöst....såå svårt att komma fram.

Jag mailade istället.....då får man liksom allt sagt, och dom måste läsa alla mina ord.

 Då ringde dom upp med en gång! Tjohoo, fantastiskt!

Berättade om Skorpans status, att jag inte tycker det är ok att hon ska gå så här länge.

Tre veckor, "klöker" fortfarande som att hon försöker få upp något, vilket hon inte lyckas med.

SVA's prover visade ju att hon INTE hade/haft kennelhosta.

Till slut "hittade" dom senaste provsvaren.

ALLT VAR BRA!!!?


Känner ni till denna sjukdom?

Stövarsjuka

Kallas så för att det tidigare var just många jakthundar som drabbades.

Orsakas av en främmande kropp, ofta en växtdel, som hunden andas ned i lungorna.

Föremålet leder till lunginflammation och kan också vandra ut i bröstkorgen och synas som en böld.


  


Nu hade vi så klart oturen att "vår", eller den senaste i raden av veterinärer, var SJUK!

Hm....Jag kommer bli uppringd i morgon av ytterligare en annan veterinär, och jag tänker inte ge mig.

Dom bara måste göra vad som krävs för att vi ska få ett svar.

Det går väl inte att gissa sig fram till en diagnos?



"Jaa.....visst att vår matte har lite tokiga ideer ibland.....men det här  tar väl ändå priset?!"

"VAD SKA DET HÄR VARA BRA FÖR??"

"Ska vi bara stå här på en John Deere?"

"Tänkte hon att vi skulle trampa iväg på den kanske??"

"Näääe, men vi står väl här då, om det gör henne glad?!"

  


Jag tycker faktiskt hon ser piggare ut på ögonen i dag!

    



"Är du klar snart, eller?"



Nu så, bara en till.....på våra söta vänner   




Kram

Susanne

 

#frågorfrågor #varärsvaren #måstevetanu  #stövarsjuka  #lungor

ANNONS
Av Susanne - 16 augusti 2015 20:30


       Ta det lugnt, ta det lugnt.....?

Gissa hur lätt det är, med en hund som har så otroligt mycket spring i sig.

Nu har hon ju dessutom samlat på sig en hel hög av det där springet, och ibland,

då bara måste man lätta på trycket, annars rinner det över.

       

Det blir lite inlärning av nya små trix, och en hel del pälsvård.

Men inget går upp mot en kapplöpning med Ronja, 

och just den lilla detaljen väntar vi med.



Vet inte om Skorpan uppskattar Ronjas stolligheter, 

men en sak är säker....vi andra gör det!

Ett gott skratt, det får man dagligen av clownen Ronja.



"Du sa ju, STÅÅÅ....nu gör jag ju det!!"




Tokig tokig!

   


Att försöka få en hund att förstå, att man faktiskt måste ta det lite lugnt, det är inte lätt.

Framförallt inte när det bästa som finns är just att busa.


   

Stackars Skorpan....Att behöva se på när Ronja springer för glatta livet,

gärna väldigt väldigt nära, susar hon förbi,

och Skorpan vill inget hellre än att få rusa med henne.



"Skit också!!!"

  


Högt uppe på toppen!



Jag har mina funderingar och tankar om vad orsaken till allt är,

men det är knappt så man törs yttra det.

Min teori har jag ingen lösning på, men det hoppas jag verkligen att veterinärerna har.

                          


När ska jag kunna säga att båda hundarna mår bara bra?



Dom senaste proverna som togs har jag inte fått svar på ännu,

men hoppas dom kommer i veckan.



Dom borde väl ändå visa någonting???



Någonting som går att åtgärda, för så här kan det inte fortsätta.

Tankarna tar liksom knäcken på mig.

  


Om o om igen kommer oron över mig,

och trots att jag försöker låta bli, så kan jag inte enbart se allt positivt.

Har en tendens att tänka det värsta, som ett slags skydd till mig själv, tror jag.

"Klart att allt blir bra!!....men tänk om?"



Usch ja......jobbigt.


Kram

Susanne

Av Susanne - 15 augusti 2015 22:08

                     

Skorpan ska ju ta det lilla lugna under en tid,

och eftersom vi då inte kan göra våra utflykter som vi brukar,

behöver ändå Ronja få sitt.


I dag var det utställning i Norrköping, och jag hade tänkt åka dit och handla några saker,

(och självklart titta i bernerringen)

och vad kan väl passa bättre än att ha lite "bärhjälp" i form av Ronja!



Jag är så galet stolt över henne, det här med drag det är verkligen något hon gillar.

Och när det nu inte är varken slalom eller några andra moment som ska klaras av, ja då är det skitkul!

Snyggt ekipage

  


Naturligtvis skulle vi även spana lite i bernerringen.

"Jaha, då ger vi oss in i "smeten" då, matte!"

"Jag är redo!"


Det tar lite tid att komma framåt,

för många vill gärna stanna och prata med både Ronja och mig.

Många frågor om vad vi gör och varför.

Skoj!


Det har redan blivit lite packning i form av hundgottis!



Trots att det var trångt, var Ronja inte sen att följa med in i dom trånga tälten...MED sin vagn.

Mycket bra träning för henne.

Här kom hennes kunskaper väl till pass, när vi skulle snirkla oss ut,

utan att välta allt på vår väg.


Stanna och vänta....och sedan backa ut.....



Fina fina Ronja.....  


Vi gjorde sällskap med ......



DUNDER!!

En underbar liten kille, 17 veckor ung.

Honom har vi träffat tidigare, vilket märktes på dom båda.

  


Bilder?

Några stycken blev det förstås....





Dunder o Ronja.



      Inte kul alls, tyckte Skorpan när hon inte fick följa med i morse.

Å andra sidan fick hon ensamtid med sin husse.....          


     

"Men när kommer dom hem egentligen???"


         

"Nu kommer Ronja, nu kommer Ronja!!"

  


Fröken "Galenpanna!!"



"Det gör ingenting....Skorpan är Skorpan,

och huvudsaken är ju att hon är glad och lycklig!"




  



"Åh, vad länge det dröjer innan jag får ta godisen på nosen!!!"

"Svåååårt!"

Duktig Skorpan, som lyckades till slut!


  


"Vila vila och vila, det är skittråkigt!!"

Men nödvändigt just nu.....Hon MÅSTE bli bra!!

  


Även Ronja fick ha godis på nosen så klart,

men det var inget nytt för henne, snarare en favorit i repris.




Full rulle resten av dagen, med barn och barnbarn.

Bad och bus, som sedan avslutades med god mat på ett favoritställe i Söderköping.



En av många frågor ang Ronjas dragande i dag, det var;

"Hur gör man för att få dom att dra så där?"

Och svaret;

Träning, träning och lite mera träning....

Man blir liksom aldrig färdig, det måste underhållas, hela tiden.

Det tycker vi är kul   




Kram

Susanne

 

#draghjälp #utställning #sennendrag #fullastat

Av Susanne - 14 augusti 2015 20:43


 Liksom inlåst!!                 

BOOOOORING!!!



 Lite stillsammare sysslor får det bli....och jag lovar,

det är inte lätt det här med att hålla en Skorpa i stillhet.      

Om vi säger så här....ett exempel.

I natt väckte hon mig vi 04.00-snåret.....(det är inte direkt någon stillsam väckning)

Hon kan ju vara lite dålig i magen eller så tänkte jag,

och skyndade mig upp och öppnade dörren.



Då var det minsann ingen panik....hon masade sig ut på gräset,

lugnt......så BAAM....som om någon tryckte på startknappen!!!

Hon for som en duracellkanin på tomten, eller som "Road-Runner"....ni vet, meep meep....!


 


Runt runt.....efter en stund var hon klar, satte sig bredvid mig och kikade upp:

"Jaha du matte, ska vi ta och gå och lägga oss igen kanske?"

Zznaaark!

 


Hon har väl inte riktigt blivit sig själv efter gårdagens "behandling",

lite öm i  halsen och ner. 

Men äter, det gör hon ju med god aptit.


Ronja tar sin uppgift på fullaste allvar, ligger alltid bredvid Skorpan, håller henne sällskap.



Vilken tur dom har varandra!



Men svårt är det!

Så här har det sett ut många ggr i dag....

"Snäääälla Ronja, lek med mig en stund...bara en liten stund?!"



"Kolla vad jag har då, Ronja....försök ta den om du kan!"



Vilket tålamod du har, Ronja   

Men är man bästa vänner så är man!



I går berättade jag om att alla prover som togs

i samband med forskningen av kennelhosta, var som bortblåsta.

Många ringde för att få klarhet, men ingen hittade provsvaren.

Dom var nog slängda, blev svaret!?

Man kan väl inte slänga prover?


Hur som helst, jag har "hittat" svaren i dag!!


"Skorpans prover var INTE positiva i dom analyser som gjordes

för att påvisa olika virus/bakterier, som vanligtvis hittas vid kennelhosta"

Se där ja!!



Är det inte rätt otroligt i alla fall?

Att en vanlig hundägare kan få fram dom svaren, men inte fyra olika veterinärer!?

Hur stora ansträngningar gjordes egentligen, det kan man ju undra?

Hur som helst, nu vet vi det....utredningen fortsätter....



Älskar aTT se dessa två tjejer tillsammans!

Dom håller av varandra så himla mycket.

    


Puss på dig min bästa vän....



Vet ingen som kan se så uttråkad ut som Skorpan.



Eller joo, Ronja kan visst hon också   



Jag är fylld av oro, det kan jag nog inte låta bli, jag är sån' helt enkelt.

Hoppas hoppas att allt kommer bli bra.

Men jag vill väldigt gärna veta VAD hon drabbats av?


Tills dess tar vi en dag i taget.


Kramar

(och massor av tack till er, som visat så  mycket omtanke)


Susanne

Av Susanne - 13 augusti 2015 20:15


   "När man läser Skorpans journal, och ser hur mycket hon varit med om bara det senaste året,

               då bildar man sig en uppfattning om vad det är för hund som ska komma in genom dörren"              

"Jag tänkte mig en slö, trött, överviktig hund, som skulle se väldigt sjuk ut",

det var vad veterinären sa när vi klev in i morse.


Så kom då Skorpungen in g enom dörren som en virvelvind!!!

Så som bara hon kan!

"HEJ, HÄR HAR NI MIG!", liksom.

  

  

Dom skulle alltså gå ner med kamera och titta i luftstrupen, jaa, så långt dom nu kom ner,

och se om det ev satt någon främmande kropp där.

Det bekommer inte Skorpan så värst mycket, det här med veterinärer,

hon känner igen många av personalen vid det här laget,

och jag lovar....dom känner igen henne!

Vem glömmer en Skorpa?

  


Det blev en hel del prat innan det var dags att lämna henne för resten av dagen.....

Så började väntan....en lååång väntan!


Att åka hem och sätta sig tyckte vi inte var någon bra idé, varken Ronja eller jag,

det hade bara blivit ett evigt vankande fram o tillbaka......

  


"Näe, vi sticker och gör det vi är bäst på, matte....vi tar ryggsäcken och drar till skogs'"

   


"Kommer du.....jag hoppar i nu!"



Och här blev vi kvar....



Helt ensamma!

Tänkte och undrade....Ring nån' gång då!!



Badade....



Duschade....



Simmade....



"Jag förstår inte....ska du ha pinnen eller inte??"

"Varför kastar du ut den om och om igen för??"




Så äntligen ringde veterinären!

Som vi väntat och undrat...

   


Så här var det:


Först lungröntgen, ev skulle man ju kunna se något där,

men tyvärr gav det inte något resultat.


Dags för endoskopi, där man lyckades komma ganska långt ner i bronkerna.

Det såg inte så bra ut.....man hittade dock ingen främmande kropp där heller,

vilket mycket väl skulle kunna bero på att det var så rött och svullet.

Prover togs igen, eftersom dom som togs hos tidigare veterinär "kommit bort"!!!!!!!!!!!


Nu ska hon fortsätta med sin medicin, och därefter ny lungrtg, och tills dess....  

BARA VARA LUGN OCH STILLA!!!

Har pratat med Skorpan om det här,

men jag är osäker på huruvida hon förstår mig eller inte??


Det kan vara så att det sitter ett litet ax, som gömt sig väl därinne,

och svaret på den frågan skulle vi kunna få vid en MRT (-magnetröntgen)

Om vi inte finner någon lösning på problemet, kommer en sådan göras.

Där kan man ju se även små ax som försöker gömma sig.


Hon har aldrig haft feber, aldrig hostat, inga sjukdomstecken mera än dom vi ser här hemma.

Det syns i hennes ögon, det känns så klart och tydligt.


Har avbokat dragtävlingen i Ängelholm, så klart,

men avvaktar lite innan vi bestämmer oss om nästa.

Allt beror på hur Skorpan mår, och hur karensen ser ut när vi är klara.



Att få höra att det är tur Skorpan är så otroligt fin kondition (trots allt)

det är klart det gör mig glad......

"En hund som kommer in till oss och har hennes bakgrund,

och så nu detta, den har inga bra odds."

"Men du ska inte oroa dig, allt blir bra....Ge det lite tid."


Trött hund!

Trött matte!  (att oroa sig är jobbigt....en hel dag!)


Nu hoppas vi att Skorpan känner sig lite piggare i morgon, efter en god natts sömn.


Kram

Susanne

Av Susanne - 11 augusti 2015 21:01

#sjukhund #sjukavoro #veterinärer #ringahelatiden



Samtal pågår med två ganska oförstående individer...


"Nu måste ni förstå allvaret i det här, det går inte an att ni leker så hårt nu!!"

         "Skorpan MÅSTE ta det lugnt!!!"

"Förstår ni???"


    "Eeh....VA?"    

   


  Att ha en magkänsla för saker o ting, att känna på sig att något inte står rätt till, 

det kan ju ha sina fördelar, men nu tycker jag det är för mycket av den känslan hos mig.


Allt började (den här gången) med att Skorpan hade misstänkt kennelhosta,

efter tränigs/draglägret iMoheda.

Så snabbt bryter det tydligen ut...

Man springer in i en rågåker....en halv minut senare kommer man ut, OCH har kennelhosta?!?!

Har svårt att tro på det, men å andra sidan har jag inga som helst erfarenheter av den sjukdomen.

(Jag vet att hon inte ska springa i åkern, men nu gjorde hon det, längst ut i kanten...)



"Såå himla tråkigt, när Skorpungen inte är ok", tycker Ronja

Ronja vet så väl hur det är fatt, och det är också en orsak till att jag VET.

Vet att Skorpan är sjuk.

    Man ser det tydligt på dom båda.



Hade besök av en tjej här i dag,

och som utomstående skulle man aldrig kunna gissa sig till att Skorpan mår dåligt,

näe, hon visar INGET.

Å andra sidan var även en nära kompis här, och hon såg ATT det var något med henne.


Diagnosen var alltså kennelhosta!

Vila, man gör inget....läker ut, hon är ju vaccinerad....blir inte så allvarligt?

Fel Fel Fel



 I helgen blev jag övertygad!  

Övertygad om att det här stod inte rätt till.

Ringde t o m Strömsholm, joo, så dålig tyckte jag hon var,

men efter lite prat, så stannade vi hemma.

Tryggt bara att veta ATT man har någonstans att ta vägen.



  Kollade ALLT med jämna mellanrum, status liksom, den visade NOLL o INGET!

  Vid kennelhosta hostar man....inte ens det har hon gjort.

INGEN annan som vi träffat (och det var många i Moheda) har blivit sjuka.


Skorpan ingår dessutom i ett kennelhosteprojekt, som jag skrivit om.

Ansvarig vet för det projektet har jag också diskutterat om SKorpan med,

och han tror inte heller på det.

Massor av prover är tagna, både blodprover och en mängd olika "svabbtester",

inget har vi fått svar på än?!

I går "krävde" jag att vi skulle få komma igen, sa att jag var övertygad om

att hon har något som sitter fast i svalget.

Frågade om dom hade möjlighet att gå ner och undersöka?

Jaadå, det har vi!!! sa dom.

Inte sjutton fanns det inte.

Men dom tittade i svalget ordentligt, så långt ner det gick.

"Oj, fy sjutton!", sa dom?!

"Hon måste ha jätte jätteont!!"

Epiglottis/struphuvudet är kraftigt infekterat....och orsaken till det???

Om ni frågar mig....ett främmande föremål som kilat in sig där nere.

Men, jag är ju ingen veterinär.....




Hon vill så gärna....har såå mycket spring i sig nu.



Ronja hämtar saker.....mest bollar.



Vad händer nu då?

Joo, vi har bokat en tid för undersökningen, men om TVÅ VECCKOR??? 

Hur sjutton ska jag kunna se på hur hon bara blir sämre o sämre???

Det går ju inte!


Har även pratat med försäkringsbolaget, för att vara säker på att dom ersätter det,

vilket dom gjorde! Tack för det.

Fick faktiskt prata med en veterinär där, som rådde mig till att trycka på ordentligt,

så Skorpan snarast får undersökningen gjord.

Den gröna sörjan i halsen måste finnas där av en anledning.....främmande kropp, 

som kroppen nu jobbar med att få bort till varje pris.



den mest omtänksamma hunden jag känner....Ronja   



Alla kan inte förstå vad jag menar när jag säger att det syns så tydligt på Skorpan.

Men jag VET, jag SER....det syns på hela henne, men framförallt i hennes ögon.

Många minns säkert när Skorpan hade en hel majskolv som satt fast i tunntarmen,

efter att ha legat och skvalpat i magsäcken i 5 veckor.

Ett av tecknen på att något satt fast,

det var att hon sträckte på sig på ett alldeles speciellt sätt.

Det gör hon nu också...

Ni som har barn, ni vet säkert att man känner ganska tydligt att dom är sjuka, bara genom lukten.

Jag vet, kanske låter skitlöjligt, men jag tycker så.

"Det luktar sjuk"

 

Önskar så att jag hade en veterinär jag kunde lita på, en som faktiskt trodde på mig och lyssnade,

trodde på att jag faktiskt känner mina hundar.

Känner av när något är riktigt fel.


En sak är säker...jag ger mig inte!



På mindre än ett år, har Skorpan gjort en stor bukoperation för att plocka ut majskolven som fastnat.

Allt höll på att gå riktigt galet den gången...

Hon blev väldigt nedgången, tappade massor i vikt,

det tog hårt på henne....Straxt efter var det dags igen....livmoderinflammation.

Krångel och problem även efter den operationen.

Fel suturer, med infektion som följd.

Innan 1 år fyllda hade hon ett tandproblem, där ingen ville höra talas om min teori,

om allvaret med att inte oprera bort tanden.

Allt slutade med akut operation den gången också, och massor av tjafs med djursjukhuset.

Det slutade bra den gången, vi kom överrens,

dom stod för hela "kalaset" och erkände att dom gjort fel.


Summa!!

Det har hänt alldeles för mycket i denna tjejs unga liv.

Hon hinner knappt återhämta sig från en sak, så står nästa och väntar runt hörnet.


Den här bilden är tagen i dag....där ser man så tydligt, att vår älskade hund inte alls mår ok, 

(även om hon envisas med att dölja det för oss)

  


Stort tack till alla fina vänner, som är så omtänksamma, som skriver/ringer....det känns så värmande.

För näe, jag mår så klart inte bra ....


Fortsättning följer


Kram

Susanne

Av Susanne - 9 augusti 2015 22:25

#drömmar #springibenen #kryperhopparofar


Var det min dröm vi skulle få se i dag?


Om vi säger så här....man gör sig en bild om hur man skulle vilja ha det,

målar upp i fantasin.

Även om vi sett bilder och så, så blir det inte som i verkligheten ändå.


Först o främst....jaa, det första man ser, det är så klart läget.

5 poäng av 5 möjliga!

En dröm för två berner, kan man nog säga, och deras matte så klart.

             



Nu ska jag förstås inte redogöra för hela huset, men summan av visningen.......svårt!

Vi tyckte om det....mycket....lagom allt.....meeeen?


Vi funderar...  


För snart 30 år sedan byggde vi ju vårt hus, vårt eget drömhus.

Men det var vår dröm då, när våra barn var små och så länge dom bodde hemma.

Nu ser vårt liv nnorlunda ut.

Vi behöver inte så stort längre......samtidigt som stora ytor är skönt.

"Hur man än vänder och vrider har man rumpan bak"

Och man vet exakt vad man har....

Eller vad säger ni tjejer....  



På hemvägen gjorde vi en liten avstickare för en hundpromenad, 

det behöver man absolut inte fundera över.

Alltid samma glädje, oavsett hur/vad man gör, livet är plätt-lätt då!



Det var varmt i dag, då blir det inte superlånga promenader på dagtid,

framförallt inte när man inte går i närheten av  vatten/sjö/diken......

   


Det här sticket, eller vad man nu ska kalla det som Skorpor har i sina ben...

Det kryper och hoppar och far, man bara måste springa fort fort fort!

Kanske kanske försvinner det en dag, eller så gör det inte det,

det spelar faktiskt ingen roll för min del, huvudsaken att jag har en frisk Skorpa.

Vad jag vill komma till är att det är lite marigt att få till en bra bild på Skorpan i rörelse,

för det går så otroligt snabbt.

Kameran ÄR snabb....alltid annars, men se inte med Skorpan i fokus.

  


I skuggan kan man busa....och dragkamp är nog sjutton en favoritsyssla tror jag.


Så glad att se hur Skorpan fått tillbaka sina krafter igen!!!

Ni kanske minns eländet med majskolven och så....då tappade hon precis ALLT!

All hennes styrka, alla muskler var som bortblåsta,

men nu är hon "på banan igen", det finns inga tvivel om det.

Och att hon ger Ronja en riktig match, det är inte illa!


"Ja jag bara håller i jag....dra du bara Ronja, jag tänker inte släppa i alla fall!!!" 

 


En dag som gav oss mycket.....mycket att tänka över.

Den ena stunden tänker jag, "Ja, vi gör det...för att i andra stund ändra mig...."Vi har det toppen här!"


"Ni tar väl med oss, va?? Var ni än bor??"

  

Skitgrisar!


  




Blink-Blink!

  




Kram

Susanne

Presentation


Håller på att uppdateras!! :)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se