"Arbetat....jaa, på riktigt alltså!"     

"Först tanterna i dagrummet som ville krama och pussa oss...alltid lika glada när vi kommer"

 

Sedan var det min mammas tur att få "Ronja o Skorpan besök", 

och i dag kände hon för att träna lite.

Finaste flickorna     

                 

Får en klump i halsen när jag ser bilderna, 

hon blir så glad, lilla mamma....

Hon är 92 år, och har en hel del sviter efter ett antal stroke, men just hundarna,

dom får henne att vara nästan som vanligt igen.

För en stund i alla fall.

Blir som barn på julafton, när det kommer roliga paket!

Den här "makapären" kom häromdagen, och kräver batterier...som jag så klart INTE hade hemma.

Det märkliga är att dom var slut i nästan varenda butik jag var inne i i dag?

Men till slut så......

Allt går ut på att dom ska trycka på knappen, som då ger ifrån sig ett "BOIJNK",

och samtidigt ramlar det ner godis i "makapären"
Spännande.

 

 Här har jag köpt den.

Csigoras hundbutik, där finns det mesta, dessutom snabba leveranser och bra service.

Bara att klicka på länken nedan så kommer ni till produkten 😉

http://www.csigora.com/produkter/hundleksaker/159810__trixie_memory_trainer_-_strategispel/

Joorå...till slut snappade dom vitsen med allt!

Springa.....trycke på knappen....

Springa tillbaka, och njuta av en minigodis   

  

Försökte mig på en film.....

(Ljud)

Kram

Susanne

           Den totala lyckan, den lyste om Skorpan i dag!      

"Är det sant? Får jag röra mig fritt??"

Det här är liksom värt ALLT.

Att se sina hundar njuta av livet.

För njuter dom och mår bra, ja då mår även jag  bra.

Står där och bara tittar, när dom båda slänger med leksaker,

jagar varandra, brottar ner varandra....

"Äntligen blir jag av med springet jag haft i mina ben."

 Under veckorna som gått, har det här varit en sällsynt syn.

Skorpan har verkligen fått tagit det lugnt, inte gått lös, inte lekt så mycket med Ronja,

och det tror jag varit viktigt för tillfriskandet.       

I dag var repbollen den bästa leksaken, och självklart tyckte dom båda vännerna likadant.

Då spelar det ingen roll vad man än tar fram, är det repboll så är det.

Ronjas tur!

        

  

Rätt som det var, kom dom på att dom skulle göra något helt annat!

Jaga varandra, för att sedan avsluta med......

   

...en riktig brottningsmatch!

 

"Fattar ni vad skönt det här är??"

Skorpan njuter.

            

Varmt, tycker Ronja....t o m varmare än i somras.

Skönt att sitta i skuggan en stund.

Skorpan kom också och satte sig.....

...men det var en ytterst kort stund.

Man kan ju missa något.

Det blev visst väldigt många bilder i dag....

"Aj som tusan!!"

Det stora paketet som kommit med posten, och som skulle invigas i dag,

det blev inget med det.......saknades en liten detalj här hemma......

Men i morgon, då ska det hända!

Vi har så mycket roligt som kommer hända i höst,

så jag hoppas  verkligen att alla får hålla sig friska nu.

Framförallt Skorpan borde väl gjort sitt för sjukvården, tycker jag nog.

En sista grej bara.....Blir varm i hjärtat av alla rara ord jag fått från så många i dag.

Jag blir rörd till tårar, och jaa, det är bara så jag är.....känslig!

Tack kära vänner.

Kram

Susanne

   

Läste ett så bra inlägg i dag....handlade om "Fega krakar", som inte vågar ta ställning.

Kände så väl igen mycket av vad som skrevs, och det är väl kanske sorgligt,

men samtidigt ganska skönt att veta att man inte är ensam om sin åsikt.

Det handlar om vänner som behandlar sina vänner illa.

Baktalar och sprider lögner om allt och alla som "går förbi"  

Hallå, vi är för sjutton vuxna människor, och då borde man väl ha ett uns av empati och medmänsklighet.

Jag har väldigt svårt att förstå detta fenomen,

att det på något sätt verkar helt legalt att trycka ner sina medmänniskor?

VARFÖR??

Är det för att själv må bättre?

Har själv blivit utsatt för detta, och dessutom alla dessa påhopp om hur jag är som människa.

Jag är känslig, jag oroar mig ibland för dom som står mig nära, (även hundarna)

En självklarhet för mig om någon inte mår bra....jaa, och?

Det har väl ingen annan med att göra? Förstår inte hur det kan störa någon annan?

Och vad jag heller inte förstår,

det är med vilken rätt andra människor kan tala om för mig vad jag gör rätt eller fel?

Finns det en önskan om att jag helt enkelt ska ändra på mig, för att tillfredställa andra?

Sorry, det kommer inte ske!

Gillar man mig inte, så skit i mig helt enkelt.

Det är såå enkelt!

Tänkvärt.....

 

Jag har gått vidare.....

**************************************************
*************

Och nu SKORPAN!

I dag skulle vi ännu en gång till Norsholms djurklinik.

Vi skulle resonera om VAD och som orsakat Skorpans problem,

och hur vi skulle gå vidare.

Dagens veterinär har vi träffat tidgare, 

han hjälpte oss när dom hade sytt Skorpans sår med fel suturer, bl.a

Han är trevlig.

Tror vi pratade i 1 timma, bollade frågor hit och dit,

han lyssnade på mig, och framförallt på Skorpan.

Så bestämdes det att vi skulle nya rtg-bilder på lungorna,

för att då se om det skett en förändring.

Och även nya blodprover, samma sak där, hur såg blodbilden ut i dag?

Förändringar?

      Lungröntgen.....Blev tillfrågad om jag kunde vara med,

         så kunde vi prova om det skulle fungera utan sedering.       

Självklart ville jag det.

Och Skorpan är en snäll tjej, som gör som man ber henne, hehe....

"Helt galet egentligen, att vi baxar runt på en berner hit o dit, som bara låter oss hållas" sa personalen.

Jag är så stolt över henne, och min filosofi är att det beror på hennes grundtrygghet, 

som hon fått med sig från dag 1 hos sin uppfödare.

Hon litar på oss....

Svaren då!

Joo, jag är såå glad och lättad, för bilderna såg betydligt bättre ut,

och blodbilden likaså.

Att göra en MR nu är inte försvarbart, och vad som förmodligen hänt är;

När hon sprang i det höga gräset, men munnen öppen,

råkade hon dra ner ett litet strå/ax eller dylikt i lungan.

Det satte sig fast, och hon försökte på alla vis få upp det.

PGA detta fick hon en inflammation i luftvägarna,

för att kroppen ville göra sig av med det som retade.

I dag, tre veckor senare, tror vi att den främmande kroppen är borta,

och att hon nu kan börja återhämta sig igen.

Det som skulle kunna hända nu, det vill säga om det mot förmodan sitter kvar något,

det är att allt börjar om igen.

Om det skulle hända, då gör vi en MR direkt.

Gissa att jag/vi är glada!!

Vi bockar och tackar för alla tummar och tassar som hållts för Skorpan!!!

Nu MÅSTE hon få må bra.....läääänge!!

Tror Ronja är minst lika lycklig som vi andra!

Vi har haft en skön dag i dag, tillsammans med goda vänner.

Eftersom vi inte har kunnat gå långa härliga äventyrspromenader, får man göra annat.

Som att promenera i lilla Söderköping t.wx

Där gäller det att "hålla tungan rätt i munnen" minsann,

för där är mycket "trafik" på både hundar och människor.

Bild utanför ett ställe som alla känner väl till....Ronja har full koll på var vi ska....

"Kan vi gå nångång då!!"

 

Smultronstället!

Här är alla hundar välkomna, och dom bjuds alltid på en egen glass!

Inte underligt att hundarna minns den platsen.

Mums!!

En promenad längs med Göta Kanal hann vi också med.

Här passerar just en stor båt, där det står en hund och skäller ut dessa fyra vänner!

Det var ingen som brydde sig nämnvärt.....

Dessa två älskar ju vatten!

Och båda gick kopplade....men tror ni inte Skorpan lyckades avleda min uppmärksamhet,

och helt plötsligt var halvvägs ner i kanalen!!

Såå himla stark trots allt som hänt.

En lycklig dag....

(det var texten i början som var lite tråkig bara,

men jag var tvungen att skriva av mig den...sorry....

Beror nog på att jag ännu en gång läste igenom

den "lunta" med mail som jag fått skickat.....om hur hemsk jag är)

Känns skönt att få ur sig sån skit.....och den som inte vill läsa det, struntar i det. 

Ytterligare en rolig sak hände i dag....Det kom ett STORT paket!!

Ska bli så spännande i morgon, när vi ska starta......(haha, cliffhanger)

Mycket pussande blir det 

    

Bli nu helt bra igen, Skorpan!!

Kram

Susanne

                Vet inte riktigt vad det beror på, men jag hoppas att det enbart är ett genuint intresse.

Jag pratar om veterinärerna på den klinik vi för tillfället har kontakt med.           

Det vore rent av förskräckligt om anledningen var mitt envisa tjat,

och alla tidigare missar som gjorts.

Jag vet inte om vi någon endaste gång fått rätt diagnos från början?

Senast gällde det Ronja.

Hon blev helt plötsligt blockhallt,

kunde absolut inte stödja på ett bakben.

Veterinären hade nog diagnosen klar långt innan han ens sett Ronja.

Och visst, symtomen stämde jättebra med en korsbandsskada, men man kan inte ta något för givet.

Ingen regel utan undantag.

Ronja skulle behandlas med diverse mediciner, för att sedan helt enkelt operera skadan,

och till sist genomlida den hemskt långa och besvärliga konvalescensen. 

  Näe, tänkte jag....det kan inte vara möjligt!

Ni vet den berömda magkänslan.

Tog kontakt med en mycket duktig IR terapeut, som genast kunde avstyra korsbandsskada.

Felet satt i ryggen.

En liten sträckning helt enkelt.

Och det är jag inte alls förvånad över, när man ser hur Ronja hoppar o skuttar mest hela tiden.

Tänk va, vilken jäkla tur att jag var envis!!! 

Detsamma gäller alltså nu, med Skorpan.

Första diagnoden, kennelhosta, ställde jag mig mycket frågande till,

eftersom ingen annan på draglägret haft några som helst symtom.

Och visst, tror säkert att det kan komma snabbt, men 30 sekunder???

Det känns inte rimligt.

Det här är över tre veckor sedan och vi har fortfarande ingen diagnos.

Vi vet att det INTE var kennelhosta, men sedan är det stopp.

Jag har mailat mina funderingar och tankar till veterinärkliniken,

bara för att få allt sagt.

(utan att bli avbruten, eller känna att den i andra änden av tfn är stressad och har ont om tid.)

I dag fick jag ett samtal från kliniken...dom hade haft konferenser om Skorpan,

med all personal samlad!!!

Alla är inblandade, och nu undrade dom om vi ville komma i morgon.

Dom sa; "Vi håller med dig, så här kan hon inte ha det längre.....!"

Eftersom vi inte gillar att sitta hemma och uggla,

tog vi med oss en kompis i dag....ut på äventyr.

   Jag visste att hon skulle gilla att se det här, en gammal gård, som ser så fin ut,

men står helt öde.

Hundarna och jag har varit här flera gånger tidigare, 

strosat omkring och försökt känna historien.

    

Anno 1903!

Helt byggt i grönt!

Såå vackert med dessa slaggprodukter, som nästan ser ut som glas, glimmar så fint i solen.

Billigt byggmaterial....slagg efter järnmalmshantering.

Ansågs vara skräp och slängdes helt enkelt.

Och hur halkade jag in på den här redogörelsen nu då?

Hur eller hur....vackert är det!

Det är det här också...vackert menar jag!

Ronja   

Jag är lite spänd inför morgondagen, en ny röntgen kommer säkerligen att tas, 

för att se OM det skett någon förändring.

Dom har verkligen ingen som helst aning om VAD Skorpan "lider" av....

   

Så klart har jag googlat som en tok i ämnet, så klart har jag flera tankar, 

en del besvärligare än andra.

Det händer att jag får dom mest hemska tankarna i mitt huvud,

och jag gillar det INTE!

"Hej kompis!"

  

VARFÖR???

Tänk OM?

Men jag vet att hon är stark, trots allt som hänt under hennes korta levnad.

Bara jag får veta vad anledningen är....

Väldigt mycket kammande har det blivit dom här dagarna,

och som tur är, är det bland det bästa hundarna vet, att bli ompysslade.

Måste säga att det får även mig att må bra....så avkopplande.

  

Finner inga ord för vad jag känner för våra hundar.

Kram

Susanne

En liten liten pyttestund fick dom leka i dag.

Skorpan har börjat lära sig klättra på väggarna faktiskt,

inga kluriga små övningar får henne trött i huvudet precis.

Näe, det är full fart som gäller, annars klagar hon högljutt

       till alla som vill lyssna......och alla andra också för den delen.      

  

  Brottning mellan två björnar, en med, och en utan beklädnad.

Nej då, Skorpan börjar sakta men säkert få sin fina päls tillbaka, lagom till hösten kanske.

Otroligt så tunnt det varit med päls en längre tid,

men det är säkert också beroende på hela hennes situation.  

Kan inte riktigt fatta att hon gått igenom så  mycket, på så kort tid, och ändå är den hon är.

Världens gladaste, goaste Skorpunge, helt enkelt.

Att ta sats, och springa rakt in i bröstet på Ronja...är det ok?

Joorå, helt ok, det är dom rörande överrens om.

Dessa fina miner....  

Skulle nog kunna skrämma en inkräktare i alla fall.

Frågan är om den här minen skulle kunna skrämma någon?

Bla bla bla, i dag har hon verkligen pratat omkull mig helt.

Man fick inte en syl i vädret......Spring ett varv för tusan, sa jag.

"Hatar STILLA!!!"

 

Senaste nytt på Skorpanfronten;

Inga svar på någonting faktiskt....jo, jag var övertygad om att proverna

som togs senast måste vara klara nu.

Ett svar bara måste finnas.

Det skulle jag få reda på, i dag!!

Att ringa och stå i kö, det är hopplöst....såå svårt att komma fram.

Jag mailade istället.....då får man liksom allt sagt, och dom måste läsa alla mina ord.

 Då ringde dom upp med en gång! Tjohoo, fantastiskt!

Berättade om Skorpans status, att jag inte tycker det är ok att hon ska gå så här länge.

Tre veckor, "klöker" fortfarande som att hon försöker få upp något, vilket hon inte lyckas med.

SVA's prover visade ju att hon INTE hade/haft kennelhosta.

Till slut "hittade" dom senaste provsvaren.

ALLT VAR BRA!!!?

Känner ni till denna sjukdom?

Stövarsjuka

Kallas så för att det tidigare var just många jakthundar som drabbades.

Orsakas av en främmande kropp, ofta en växtdel, som hunden andas ned i lungorna.

Föremålet leder till lunginflammation och kan också vandra ut i bröstkorgen och synas som en böld.

  

Nu hade vi så klart oturen att "vår", eller den senaste i raden av veterinärer, var SJUK!

Hm....Jag kommer bli uppringd i morgon av ytterligare en annan veterinär, och jag tänker inte ge mig.

Dom bara måste göra vad som krävs för att vi ska få ett svar.

Det går väl inte att gissa sig fram till en diagnos?

"Jaa.....visst att vår matte har lite tokiga ideer ibland.....men det här  tar väl ändå priset?!"

"VAD SKA DET HÄR VARA BRA FÖR??"

"Ska vi bara stå här på en John Deere?"

"Tänkte hon att vi skulle trampa iväg på den kanske??"

"Näääe, men vi står väl här då, om det gör henne glad?!"

  

Jag tycker faktiskt hon ser piggare ut på ögonen i dag!

    

"Är du klar snart, eller?"

Nu så, bara en till.....på våra söta vänner   

Kram

Susanne

 

#frågorfrågor #varärsvaren #måstevetanu  #stövarsjuka  #lungor

       Ta det lugnt, ta det lugnt.....?

Gissa hur lätt det är, med en hund som har så otroligt mycket spring i sig.

Nu har hon ju dessutom samlat på sig en hel hög av det där springet, och ibland,

då bara måste man lätta på trycket, annars rinner det över.

       

Det blir lite inlärning av nya små trix, och en hel del pälsvård.

Men inget går upp mot en kapplöpning med Ronja, 

och just den lilla detaljen väntar vi med.

Vet inte om Skorpan uppskattar Ronjas stolligheter, 

men en sak är säker....vi andra gör det!

Ett gott skratt, det får man dagligen av clownen Ronja.

"Du sa ju, STÅÅÅ....nu gör jag ju det!!"

Tokig tokig!

   

Att försöka få en hund att förstå, att man faktiskt måste ta det lite lugnt, det är inte lätt.

Framförallt inte när det bästa som finns är just att busa.

   

Stackars Skorpan....Att behöva se på när Ronja springer för glatta livet,

gärna väldigt väldigt nära, susar hon förbi,

och Skorpan vill inget hellre än att få rusa med henne.

"Skit också!!!"

  

Högt uppe på toppen!

Jag har mina funderingar och tankar om vad orsaken till allt är,

men det är knappt så man törs yttra det.

Min teori har jag ingen lösning på, men det hoppas jag verkligen att veterinärerna har.

                          

När ska jag kunna säga att båda hundarna mår bara bra?

Dom senaste proverna som togs har jag inte fått svar på ännu,

men hoppas dom kommer i veckan.

Dom borde väl ändå visa någonting???

Någonting som går att åtgärda, för så här kan det inte fortsätta.

Tankarna tar liksom knäcken på mig.

  

Om o om igen kommer oron över mig,

och trots att jag försöker låta bli, så kan jag inte enbart se allt positivt.

Har en tendens att tänka det värsta, som ett slags skydd till mig själv, tror jag.

"Klart att allt blir bra!!....men tänk om?"

Usch ja......jobbigt.

Kram

Susanne

                     

Skorpan ska ju ta det lilla lugna under en tid,

och eftersom vi då inte kan göra våra utflykter som vi brukar,

behöver ändå Ronja få sitt.

I dag var det utställning i Norrköping, och jag hade tänkt åka dit och handla några saker,

(och självklart titta i bernerringen)

och vad kan väl passa bättre än att ha lite "bärhjälp" i form av Ronja!

Jag är så galet stolt över henne, det här med drag det är verkligen något hon gillar.

Och när det nu inte är varken slalom eller några andra moment som ska klaras av, ja då är det skitkul!

Snyggt ekipage

  

Naturligtvis skulle vi även spana lite i bernerringen.

"Jaha, då ger vi oss in i "smeten" då, matte!"

"Jag är redo!"

Det tar lite tid att komma framåt,

för många vill gärna stanna och prata med både Ronja och mig.

Många frågor om vad vi gör och varför.

Skoj!

Det har redan blivit lite packning i form av hundgottis!

Trots att det var trångt, var Ronja inte sen att följa med in i dom trånga tälten...MED sin vagn.

Mycket bra träning för henne.

Här kom hennes kunskaper väl till pass, när vi skulle snirkla oss ut,

utan att välta allt på vår väg.

Stanna och vänta....och sedan backa ut.....

Fina fina Ronja.....  

Vi gjorde sällskap med ......

DUNDER!!

En underbar liten kille, 17 veckor ung.

Honom har vi träffat tidigare, vilket märktes på dom båda.

  

Bilder?

Några stycken blev det förstås....

Dunder o Ronja.

      Inte kul alls, tyckte Skorpan när hon inte fick följa med i morse.

Å andra sidan fick hon ensamtid med sin husse.....          

     

"Men när kommer dom hem egentligen???"

         

"Nu kommer Ronja, nu kommer Ronja!!"

  

Fröken "Galenpanna!!"

"Det gör ingenting....Skorpan är Skorpan,

och huvudsaken är ju att hon är glad och lycklig!"

  

"Åh, vad länge det dröjer innan jag får ta godisen på nosen!!!"

"Svåååårt!"

Duktig Skorpan, som lyckades till slut!

  

"Vila vila och vila, det är skittråkigt!!"

Men nödvändigt just nu.....Hon MÅSTE bli bra!!

  

Även Ronja fick ha godis på nosen så klart,

men det var inget nytt för henne, snarare en favorit i repris.

Full rulle resten av dagen, med barn och barnbarn.

Bad och bus, som sedan avslutades med god mat på ett favoritställe i Söderköping.

En av många frågor ang Ronjas dragande i dag, det var;

"Hur gör man för att få dom att dra så där?"

Och svaret;

Träning, träning och lite mera träning....

Man blir liksom aldrig färdig, det måste underhållas, hela tiden.

Det tycker vi är kul   

Kram

Susanne

 

#draghjälp #utställning #sennendrag #fullastat

 Liksom inlåst!!                 

BOOOOORING!!!

 Lite stillsammare sysslor får det bli....och jag lovar,

det är inte lätt det här med att hålla en Skorpa i stillhet.      

Om vi säger så här....ett exempel.

I natt väckte hon mig vi 04.00-snåret.....(det är inte direkt någon stillsam väckning)

Hon kan ju vara lite dålig i magen eller så tänkte jag,

och skyndade mig upp och öppnade dörren.

Då var det minsann ingen panik....hon masade sig ut på gräset,

lugnt......så BAAM....som om någon tryckte på startknappen!!!

Hon for som en duracellkanin på tomten, eller som "Road-Runner"....ni vet, meep meep....!

 

Runt runt.....efter en stund var hon klar, satte sig bredvid mig och kikade upp:

"Jaha du matte, ska vi ta och gå och lägga oss igen kanske?"

Zznaaark!

 

Hon har väl inte riktigt blivit sig själv efter gårdagens "behandling",

lite öm i  halsen och ner. 

Men äter, det gör hon ju med god aptit.

Ronja tar sin uppgift på fullaste allvar, ligger alltid bredvid Skorpan, håller henne sällskap.

Vilken tur dom har varandra!

Men svårt är det!

Så här har det sett ut många ggr i dag....

"Snäääälla Ronja, lek med mig en stund...bara en liten stund?!"

"Kolla vad jag har då, Ronja....försök ta den om du kan!"

Vilket tålamod du har, Ronja   

Men är man bästa vänner så är man!

I går berättade jag om att alla prover som togs

i samband med forskningen av kennelhosta, var som bortblåsta.

Många ringde för att få klarhet, men ingen hittade provsvaren.

Dom var nog slängda, blev svaret!?

Man kan väl inte slänga prover?

Hur som helst, jag har "hittat" svaren i dag!!

"Skorpans prover var INTE positiva i dom analyser som gjordes

för att påvisa olika virus/bakterier, som vanligtvis hittas vid kennelhosta"

Se där ja!!

Är det inte rätt otroligt i alla fall?

Att en vanlig hundägare kan få fram dom svaren, men inte fyra olika veterinärer!?

Hur stora ansträngningar gjordes egentligen, det kan man ju undra?

Hur som helst, nu vet vi det....utredningen fortsätter....

Älskar aTT se dessa två tjejer tillsammans!

Dom håller av varandra så himla mycket.

    

Puss på dig min bästa vän....

Vet ingen som kan se så uttråkad ut som Skorpan.

Eller joo, Ronja kan visst hon också   

Jag är fylld av oro, det kan jag nog inte låta bli, jag är sån' helt enkelt.

Hoppas hoppas att allt kommer bli bra.

Men jag vill väldigt gärna veta VAD hon drabbats av?

Tills dess tar vi en dag i taget.

Kramar

(och massor av tack till er, som visat så  mycket omtanke)

Susanne