quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 19 september 2016 22:15


Så var vi här igen.

Fjällen!

Den här veckan varje år, den är något speciellt för oss,

och har varit ända sedan första gången.

Visst är vi ofta i skogarna hemma, visst gör vi längre utflykter under hela året,

men det här, det är något extra.

Det är såå tyst, det är såå härlig luft....man stannar ibland och ser sig om, och får något "blankt" i ögat.

                Vi njuter helt enkelt, alla fyra.            

Dagens utflykt gick opp på toppen av vårt närmaste fjäll,

(som vi ser från vår stuga)



Joodå, visst är det lite tungt, men det är på något sätt värt mödan, när man står där på toppen,

och har en milsvid utsikt.

I bakgrunden, Städjan.




Att solen lyser från en klarblå himmel, det gör ju inte ont alls.



Precis som dom senaste tre åren, har hundarna varit dåliga i två veckor, 

just när vi närmar oss tiden för fjällresan.

Men, som tur är brukar det ordna till sig, vilket det även gjort i år.


Vi har även tränat ganska mycket den senaste månaden, vilket gett så fina resultat,

och det känns skönt när vi är här.

Man behöver krafter när man ska till toppen.



Vi hade sett "något vitt" från vår stuga, men inte kunde vi tro att det var snö.
Men joorå, döm om vår förvåning, det var snö!

Hundarnas reaktion var den bästa jag sett på länge.....dom blev bokstavligen galna!!!

Dom rullade, åkte kana, slog volter, grävde gropar.....jaa, dom njööööt av den vita, svalkande snön.



Så klart hade det inte snöat, utan här sparar man på snön.
Massor av snö packas och täcks med ett gigantiskt skynke, som faktiskt håller sig hela sommaren.

Nu hade vi en sådan tur, att dom just höll på att förbereda backarna, och avtäckte all snö,

som skulle spridas ut.

Alla "snöjobbarna" fick sig ett gott skratt, åt våra tokstollar och snöälskande hundar.


Skorpan kunde inte få nog.


Bästa i dag, tyckte nog Skorpan.


Rejäla snöområden, med gott om plats för lek.


"Kommer du då, Skorpungen?!"

"Vi ska ju opp på toppen nu!"

 



Oändligt, det är nog den rätta benämningen.



      Matsäcken intas mitt i "paradiset",

och det är ingen risk att det blir något kvar.



"Tjoohoooo, jag kommer, jag kommer.....skulle bara äta lite mera kråkbär först!"


Fjällbäckar finns det gott om, som tur är, dagar som i dag.

Klart friskt vatten.......gott gott.


(Att Ronja ser ut som hon gör, lite smått skämsig, det har sin förklaring....

Hon var bara TVUNGEN att skita ner sig, genom att rulla sig i äckel-päckel. Gaaah!!)



I morgon ska vi uppleva gamla minnen, tänkte vi.

Från ett år när Quila var med oss här.

Hon var en jäkel på att fånga lemlar, och det året var ett riktigt lemmelår.

Lurpassade på dom som en räv, och kastade sig sedan över dom.

Jätteduktig jägare......det var bara en liten sak.......hon åt opp dom!!!!

Svalde dessa söta små......blääää.


Nu tackar vi för oss, och laddar om....


Kram

Susanne

Av Susanne - 7 september 2016 22:40

  


Den här månaden har varit riktigt kul!

Inte bara för mig, utan även hundarna har haft roligt, (tror jag)

Det har blivit mycket träning, som t.ex "vattentrask" och simning, dragträning, enskilda och gemensamma promenader,

och så klart, mycket lek o bus.


I dag tog vi vår dagliga långpromenad utmed Göta Kanal, ryggsäcken med fika var så klart med.

Här vimlar det av båtar under sommaren, så ett riktigt tecken på att hösten närmar sig,

det är just bristen på båtar.

Inte en endaste liten roddbåt i sikte i dag,

och bryggorna låg helt öde.


"Uj, vilken blåst!"


 



Men kossorna, dom är fortfarande utomhus, och som alltid väldigt nyfikna.

Undrar hur länge dom skulle kunna stå och bara titta på oss?

"Vilka är ni, egentligen?"



Varmt i solen, så vi rastade i skuggan.......och naturligtvis fick tjejerna ta sig en simtur i kanalen,
vilket uppskattades mycket.

"Bästa svalkan, om ni frågar oss!"


   



En av alla broar över kanalen.

Jag fascineras lika mycket varje gång vi går här, 

när jag tänker på alla människor som grävt denna gigantiska kanal, 

mestadels för hand.

Jösses, vilket enormt arbete....och allt fungerar fortfarande.

Jag har absolut ingen längtan att åka på denna kanal, kallad "skillsmässodiket",

bara namnet avskräcker, haha.


   



"Ska vi fika här, eller?"

Det bästa man har, sätter man väl på bordet, eller hur?




Så mycket fika blev det nu inte för hundarnas del,

eftersom dom ännu en gång lyckats få i sig något olämpligt.

Ronja har klarat sig rätt bra, men Skorpan, som ju alltid ska vara värst,

hon har inte mått så bra i magen.

Att dom aldrig lär sig!


   


Allt som luktar och ligger på marken går INTE att äta, Skorpan,

när ska du lära dig det?


 



Klara, Färdiga......SPRING!

Just här har jag vandrat i snart trettio år, med olika hundar som vi haft under åren.

"Vår" gamla banvall, som är såå vacker.

Alla årstider har sin tjusning, och jag tänkte ta en bild just här vid varje skifte.

Dröjer nog inte länge förrän löven börjar ändra sin färg, och allt blir sprakande vackert.




Jag har fått många mail och frågor på annat sätt angående hundarnas mat,

som jag numera kokar själv.

Jag själv är så glad över hur bra dom mått, och hur stor skillnad det blivit,

både vad gäller måendet över huvud taget, och mängden avföring.

Nu "skiter" dom liksom inte ut allt längre, utan tillgodogör sig maten, med allt vad det vill säga.

Jag vet så klart att inte alla delar min uppfattning, men vet ni vad....det gör iiingenting.

Om var o en gör det man tror på, det man känner är bäst för just sina hundar, då blir det jättebra för alla.


Det här med vårt matbyte, det har självklart föregåtts av en hel del efterforskningar.

Det var inte så att jag bara kastade mig in i det, utan vidare.

Kostexperter, (en del har även skrivit böcker i ämnet) och flera andra som har kunskap i foderdjungeln,

har jag varit i kontakt med, och jag har fått såå mycket hjälp med det här.

Även ett flertal veterinärer med ett stort intresse för kostens betydelse för hundar,(och andra däggdjur)

har jag haft diskussioner med, som varit mycket lärorika på många sätt.


Jag tror på den här kosten (för mina hundar).



Ägnar lite (läs mycket) tid åt planering!
Den närmar sig snabbt, den årliga veckan i fjällen, 

med långa, härliga vandringar i en magisk natur.

Men visst är det väl liiite märkligt, att vi under tre års tid, haft en krasslig Skorpa,

så fort den här fjällveckan närmar sig.


Första året Skorpan var med, då hon bara var ett år, så var hon relativt nyopererad,

efter den hemska majskolvshistorien.

Vilken pärs det var!

Men, hon fixade det utan problem.

Förra hösten var hon dålig länge länge,

och fick en mängd diagnoser under tiden, t.ex kennelhosta, tumörer, lunginflammation......och 

mycket mycket mera. Ingen ville lyssna på mig, ingen trodde mig, ska jag kanske säga.

Ja ja, slutet gott då också, och hon HADE ett ax som kilat fast sig i svalget.


Så, om man jämför, så är hennes nu dåliga mage, en "Piss i Missisippi", tycker jag!

(ursäkta mitt språk)



Det var allt från oss för denna gång....."Over and out"!


Kram

Susanne


Av Susanne - 24 augusti 2016 23:02



 Jag blir ofta nyfiken på att prova på nya "saker" med hundarna.        

Ibland fastnar vi för något, ibland inte.

Har väl egentligen ingen tanke på tävling eller så,

det finns bara en sak som är viktig.....ATT HA ROLIGT tillsammans.

Och man ser ju rätt snabbt hur det ser ut.......är det här något för oss.

Nose Work har jag länge "sneglat" på, DET ville jag testa,

och nu hade vi förmånen att få frågan, om vi ville prova på.

Så klart vi ville!



(bilderna är från dagens lilla utflykt med kompisar)

Vackert som bara den.....en sol från en klarblå himmel, vatten att svalka sin svarta kropp i,

OCH, sist men inte minst, stooora stenar/berg, att hoppa opp på.

(vårt efternamn förpliktar, minsann........Stenberg)



En till bild.....kunde inte låta bli, det var så fint!



Vi strosade runt vi strandkanten, hamnade intill ett gäng med gäss (som inte var överlyckliga att se oss där)
men vi envisades ändå med att inta vår fika på fåglarnas egna gata.


För att nå vårt mål, fanns ingen annan väg än denna spång.

En låååång spång, med stora mellanrum mellan brädorna,

så här gällde det att hålla tungorna rätt i munnen.

Inte skönt att ramla ner med tassarna där inte.

Inga problem alls, men vi hoppade ner och gick i gräset......tills vi upptäckte hur det

började plaska väldigt om oss o hundarna.

Just ja!! Det var därför man skulle hålla sig PÅ spången.....det var vatten på sidorna, hahaha.



För att återgå till helgens Nose Work, så fick vi alltså prova på det.
Lärde oss grunderna i hur man går till väga, osv.

Riktigt skoj!

Skorpan tittade på mig flera gånger, undrande......

"Varför gör vi det här, matte? Jag letar gärna opp något åt dig,

men det här, det luktar ju inget kul alls!!"


Skorpan är ju som Skorpan är, hon är MYCKET, helt enkelt.

Vill så mycket, så mycket kul att undersöka, massor av kompisar med sina mattar,

och så skulle man leta reda på konstiga saker, med en konstig doft!

Konstigt, det var det.



Kunde i alla fall konstatera att Skorpan lärde sig vad hon skulle göra, hur det skulle dofta,
och sedan vara säker på att man prickat rätt burk/låda eller dylikt.

Det är just DEN känslan som är så häftig!!!

När man ser hur poletten liksom trillat ner, när dom förstår vad vi vill att dom ska göra,

då njuter jag och blir så glad.


(Det här, det blir jag också glad av......underbara hundar)


Och varför lägger jag in två nästan identiska bilder, det kan man ju undra....

...har faktiskt inget svar på den frågan.


Sista stoppet för i dag!

Då kunde man se tydligt hur trötta dessa tre vänner var.

Värmen, badandet, och så lite träning på det, det tar minsann,

även på vältränade varelser.




Nose Work, det kommer vi utveckla och träna, det var riktigt kul.

Både Ronja o Skorpan tycker verkligen om att använda sina "näsor".

Och vad jag förstår, kommer även denna sport bli officiell så småningom,

vilket så klart skulle sporra till tävlande.

Men men, vi tar en sak i taget nu......lugn o fin.



Tack för oss

Kram

Susanne


#nosework #ronjaoskorpan #quilaoronja #träning #hundar #berner

Av Susanne - 22 augusti 2016 20:28


                    Många frågar mig hur jag orkar?                    

Orkar, säger jag, vadå orkar?
Orkar göra "så mycket" med hundarna.

Jag förstår inte riktigt frågan, faktiskt, för det jag gör, det gör jag för att må bra!

Och så klart, får jag en tillfredsställelse av att se att även hundarna mår bra.

Och mycket, det kan man väl kanske diskuttera....


Några bilder från en skön dag hos vänner i skärgården, 

promenad med hundar och tillhörande simning.


   


Ronja, och hennes fina pinnar!


För mig är det en självklarhet att göra saker som vi mår bra av,

och har jag nu dessutom valt att ha hund i mitt liv,

så hör det väl till att jag tar hand om dom så gott jag bara kan.

På det sätt jag tycker passar o känns bra.

   Visst gör det mig ont att veta, att så många hundar sitter större delen av sitt liv ensamna hemma,

och sällan får mera än en liten sväng runt kvarteret på kvällen.

Men vi är alla olika, har olika syn på allt, men hundägandet är väl ändå ett åtagande vi gör?

Att göra livet så bra vi bara kan för dom. Våra fina vänner.

Skorpan väntar på att Ronja ska komma tillbaka ner i vattnet    




Så var det färdigbadat för denna gång......Nöjda, och blöta hundar.



Huvudpersonen just denna dag var ju faktiskt den här söta lilla killen, William   

Han har redan börjat visa intresse för hundarna, och dom i sin tur älskar ju barn.


"Men hallå, farmor!!"

"Kan du öppna det här gallret nån'gång då, så jag kan krypa in till mina stora, mjuka nallar?!"



Full fart, för det mesta!  



Bilder från ännu en vandringsled, någonstans i vår fina natur.
Vi har så otroligt många vackra leder i Sverige,

och det är väl rätt fantastiskt med alla dessa frivilliga människor,

som håller lederna välordnade.

Att hitta en helt ny led, det ger mig också en slags tillfredsställelse.

Men jag undrar allt.....



Var är alla?
Det har nästan aldrig hänt, 

att vi träffat på någon människa i skogen.



Många simtag blir det allt!


Ronja kämpar på med pinnarna!



Mera tillfredsställelse!
Tjat tjat tjat! 

Men jag har en tro om, att om människor fick/ville uppleva allt det här vackra, 

så skulle viljan att komma ut oftare infinna sig.

För finns det någon som skulle må illa av det här?



"Tjohooo, aaaaakta, se oooopp......!!"

Skorpan bara MÅSTE springa det fortaste hon kan,

genom granar o tallar, över stockar o stenar (rent av livsfarligt)

  

 "Äsch då matte, ingen anledning till oro, jag har full koll!"  



Även Ronja har så klart STENKOLL    på sin bästa vän,

redo att ingripa vid behov. 



Näe, dom här dagarna skulle jag inte vilja byta bort för allt i världen.

Dom ger mig tillfredsställelse...



"Win-Win- situation!"

Att se hundar, eller andra må bra, det får mig att må bra....

Man kan sitta på en sten, mitt i ingenstans, och bara må bra....


Kram kram

Susanne

Av Susanne - 17 augusti 2016 22:15

  


       Varför heter denna ras just det den gör?

Det vet vi!!

     Vi älskar att vistas på höga höjder, så är det bara.

Bernese Mountain Dog, perfekt namn, som stämmer på pricken         




Högt!



Linslusen, Ronja   



Skorpan visar att hon också snappat hela grejen.

  


Så till vår "träning"
Första veckan gick i rasande fart, och allt fungerade toppenbra.

Skorpans första möte med "vattentrasken" gick som en dans.

Hon funderade inte det minsta över varför hon skulle gå in i detta stora akvarium,

varför vattnet steg o steg, och varför botten helt plötsligt började röra på sig.

Jag är rätt överraskad över hennes totala lugn,

trots att hon aldrig tidigare hade varit i närheten av något liknande.

Efter första "traskandet" går det bara bättre o bättre,

och hon har t o m hunnit prova på att springa i "trasken".

Lite svårt, det tyckte hon nog, men hon kommer nog snart att få kläm på det också.



Så har vi då Ronja!

Hon har simtid direkt efter Skorpan, så visst tränar vi ordentligt just nu.

Numera är hon oppe i full tid, simmar så gott som hela vår simtid, 

och skulle nog gärna stanna i poolen ett tag till.



Den här månaden har börjat riktigt bra,

känner mig så motiverad till det här, och jag tycker nog även att Skorpan känns helt frisk nu.

Det där kanske jag inte skulle ha sagt, förresten......



Näe, nu MÅSTE dom båda hålla sig friska!!!

Finns inget annat.....

För i år ser vi fram mot vår fjällvandring, tillsammans med två hundar

som inte har några som helst sjukdomar, 

eller nyligen är opererade.

Jösses, så mycket det varit dom senaste åren.



Det går snabbt utför när en hund blir sjuk, dom tappar fort i både styrka o kondition,

men det jobbar vi på nu, och vi SKA lyckas, finns inget annat.


          

Jag märker också stor skillnad till det bättre, på många olika sätt,

sedan vi gått över till ett helt annat foder.

Hemlagad mat!

Inte det minsta krångligt eller besvärligt, enbart roligt, tycker jag.

Dessutom vet jag exakt VAD dom får i sig, och dom älskar't.



Inte mycket uppdateringar från alla utflykter vi gör, den senaste tiden,
men inget är förändrat där.

Ryggsäcken packas ofta, och vi drar iväg på både nya och mera välkända leder.

Ibland går vi helt ensamma, ibland får vi sällskap av vänner.

Det är ju just dom där utflykterna som ger mig såå mycket.

Jag njuter i fulla drag, och mår bara bra.

Just i dag fick vi sällskap av en vän som hjälpt/hjälper mig så mycket,

med både det ena och det andra.

Ett stort stöd, helt enkelt, som jag är så glad över.


En hel del bilder togs på vandringen i dag,

men dom ligger fortfarande i kameran och kanske kommer hit i morgon.



 Alla behöver vi vänner 



Sötaste Skorpan jag vet!



Och hennes bästa vän Ronja, lika fin hon, i mina ögon.



Kram

Susanne

 

Av Susanne - 7 augusti 2016 22:30



  Förändringar kan vara både bra o dåligt.

Just bara för att det är förändringar, man gör något nytt, förändrar helt enkelt.

Det kan så klart handla om allt möjligt,

men förhoppningen är väl att göra något bättre, kanske.

Man är ju sig själv närmast.

Kanske beror dessa tankar i just mitt fall, på tiden.

Tiden jag faktiskt har ATT tänka.

Accepterar inte allt längre.


Skorpan, också en tänkare, eller?




Så gör er redo flickor, nu kickar vi igång!!!

Först lite hundvård, i form av bad med inpackning, tänder och klor fixade,

allt det där nödvändiga.


Det bästa av allt, att få rulla ordentligt i gräset efter badet, 

tycker Ronja.



"Men vad var det nu som skulle hända, matte?"

"VAD är det som ska förändras?"




Jag säger bara "BootCamp"!

Nu är det slut på sötebrödsdagarna, nu blir det träning på lite högre nivå,

skulle man kunna säga.

Allt vi planerat görs enbart för att hundarna ska må bra/bättre,

ha ett långt o friskt liv (tänkte skriva, utan sjukdomar, men inser hur dumt det skulle låta)

Inte en enda sjukdom till vill vi ha nu!

Aldrig aldrig mera.

Så klart blir allting påverkat av att inte vara frisk, 

allt känns tungt, allt känns ganska hopplöst ibland (nu är det här mina egna känslor)

men om man nu ger opp, då är det nog helt kört.


Jag har en plan!


 

Tanken är så klart, att vi även i år ska vandra i fjällvärlden,
men efter dom senaste årens alla händelser, skulle det vara kul om vi kunde göra det så som vi vill igen.

Pga sjukdomar och operationer, har vi fått lägga opp all vandring efter hur hundarna har mått, 

vilket inte blivit vandring i samma utsträckning som vi brukar.


Jag bara måste veta att Skorpan är helt ok, att hennes trötthet enbart beror på att hon varit konvalesent.

Vad kan då vara bättre än att vattentraska?





Det görs under kontrollerade former, med duktig personal med oss,

och OM det nu skulle vara något galet, så finns hjälp nära.

Vad den här damen kommer tycka om att bli placerad i ett gigantiskt akvarium,

det får vi veta i morgon.

Kan väl tänka mig att hon inte blir den allra lyckligaste,

men jag vet också att hon snabbt accepterar det.

Hon har ju iofs inget val, haha.


 

Ronja kommer få simma i den älskade poolen, för det är bland det bästa hon vet.

Börjar "prata" i bilen, långt innan vi är framme,

och det blir bara värre o värre ju mera vi närmar oss.

Roliga hundar, men då vet man säkert att dom gillar't



Såå mycket har hänt den senaste veckan,

såå många bra möten med härliga människor,

såå mycket insikter jag fått,

om det som betyder något för mig. 



Vi känner oss helt enkelt laddade för det här

(eller, jag har inte riktigt släppt bomben till hundarna ännu, haha)

 


Dags att bli vuxen, lilla fröken....eller?

Näääe, Skorpan kommer nog för alltid vara vår LILLA Skorpa.

  Busiga lekfulla keliga galna tokiga hund



Och så länge "Ronjakloksomenbok" är med, då går alltIng rätt till,

det är ett som är säkert!

 



Mer positiva saker har hänt!

Ibland kan det vara svårt att få en berners vita päls på bröstet helt ordentligt vit!

Vi har provat en mängd olika medel, har sökt råd från bl.a "stora" uppfödare,

(Som kanske inte vill dela med sig av sina kunskaper)

Hur som helst, har jag inte hittat det där mest effektiva, giftfria, mest naturliga medlet.

Inte förrän nu då!!!





En tvål, som man kan tvätta silke med,

helt utan blekmedel.

Och jäklar (förlåt det ordet) så himla bra det blev!!!

vitt vitt vitt, skulle jag vilja säga.

Fick tipset av en vän i etern, Britt-Mari, och jag är så tacksam för det.

Tvålen heter Almgrens tvättvål, en liten oansenlig vit tvål, som gör såå mycket gott!




Blir så full i skratt.....Ronja o Skorpan beter sig som om dom anade något.

Dom känner säkert av min iver att komma igång med mina planer och alla förändringar som ska ske.

Det här kommer bli så bra!


Skogspromenaderna, utflykterna, inget kommer förändras där, 

men jag kommer ha ett lite annorlunda tänk även där.


Så småningom kommer jag skriva om en annan sak som hänt oss.....

Eller 1, det är många flera än så, men det är nog bra att tiden fått gå lite, tror jag.

Kunde annars lätt bli att man skriver saker som man sedan ångrar att man berättat,

för av erfarenhet vet jag att allt kan omvandlas till en rejäl käftsmäll.


Sov nu mina vovvar, vila er ordentligt, för i morgon kör vi!!



Lite av både det ena och det andra,

men mest förändringar


Återkommer med mera....


Fästingar, psykologi, foderdjungelns slut, m.m, m.m


Kram

Susanne


#ronjaoskorpan #mittliv #minatankar 

Av Susanne - 28 juli 2016 21:45



Det går numera lite tid mellan varje blogginlägg,

vilket har sina tråkiga orsaker.

Men efter ett tag suger det i "bloggtarmen" och jag bara måste skriva av mig lite.    

Tycker ju egentligen att det här är himla kul.....


En vacker dag, som så många andra denna sommar, packade vi ryggsäckarna och åkte till en riktigt pärla,

tillsammans med våra vänner.


Att vandra nära vatten är ju liksom en förutsättning i värmen,

och det uppskattas mycket Av det här gänget.

Alla på samma bild!

Chicco och Ronja på väg mot kameran,

Kicken och Skorpan är fullt upptagna med att leta efter något mycket viktigt.....

     



Så mycket bus o lek!


     


Hela tiden med möjligheten till svalka för oss alla.




Ronja o Kicken busar...

Skräckblandad förtjusning, det händer när Ronja kommer farande i full fart.

    



Det här är en plats jag mer än gärna återvänder till,

om o om igen.

Börjar t o m hitta runt vandringsleden.....nästan alltså!




"Galenpanna -Skorpan"

Far omkring bland stenarna som hon vore något annat än just en Berner.




Foto-Bruden....Ronja, älskar kameran!

    




Våra fina tjejer,




Skorpan o Kicken har upptäckt något i vattnet.....




"Vad är det....jaa, vi har hittat något mycket spännande!"




"Vad säger du, kompis, hur ska vi få tag i det?"




"Äh, jag kollar här ner", sa Skorpan




Och stoppade ner hela huvudet i vattnet, långt där nere på botten.....

Hon stannade ganska länge där nere, men lyckads ändå inte få tag i det hon sökte.

Ingen rädsla för vatten direkt, haha!




"Hm.....ska nog klura ut hur jag kan få tag i det vi såg....!"

Jag tror det var en gädda jag....gissa att jag blivit snopen om hon kommit opp ur vattnet med huvudet,

med en stor fisk i munnen!!!!

Men Skorpan skulle nog kunna ordna det också, smarta hund.




Det här är kanske inte så väldigt smart?

Att studsa i full fart på berget......hon är ju ändå en rätt så stor hund.

Allt gick dock bra.




Så otroligt vackert.....helt vindstilla......

                    



Blir det fika nu???




En gruppbild, ett måste så klart!



"Va?" 

"Ska vi redan gå?"



Det var ett litet smakprov med bilder från en sån' där skön dag.

En dag vi lägger in i minnesbanken, tar fram och njuter av när det behövs.


Ronja!

Nej nej, hon har inte kastmärke i pannan.....bara spår från en hund som älskar blåbär.




När hundarna mår bra, då mår deras matte "super-duper-bra"!


Lilla goa Skorpungen!




Tack för i dag, slut för i dag.


Kram

Susanne

Av Susanne - 13 juli 2016 22:45


Åter igen har vi befunnit oss i en hemsk period.

Ännu en gång har det handlat om Skorpan, denna underbara hund.

Den här gången tänkte jag, att varför kan hon inte bara drabbas av något

som är enkelt att sätta ett namn på?

En diagnos.

Känns som att det skulle vara enklare då.


Nej då, varför göra något enkelt?

Veterinärerna kliar sig i huvudet (dom flesta) för så finns alltid någon som sticker ut lite mera än andra.

Det här ska vi lösa!! 

Ska dra hela långa historien en dag, men den är för lång för nu, 

och vi har inte sett slutet ännu.

Senaste proverna har "kommit bort"!!! 

Om det händer en gång, då är det ingen gång.

Men händer det två ggr, pga samma veterinär, då är det två ggr för mycket, om ni frågar mig.

Återkommer med denna "soppa", så snart jag får en lösning på allt.


För att få lite energi och för att komma iväg ett tag,

styrde vi bilen söderut till kära vänner.

Där finns så klart även två berner-killar, som tjejerna gillar skarpt.


Här kommer en samling bilder från några härliga dagar på Sturkö.

           Kvällspromenad ut till Brändaholm, som från början (1920-talet)

är ett underbart mysigt koloniområde.

I dag är det ett område som kräver stora plånböcker,

trots dom pyttesmå tomterna, med dom pyttesmå stugorna.....

             

Ronja, Skorpan och Lille-Pop på en av alla bryggorna.



Solen på väg ner, då antar allt en varm färg.


         


Skönt att sträcka på sig efter bilresan....och vad är väl skönare än just en sväng med hundarna.



Hemma väntade Dizel.....  



 Lille-Pop pustar ut.     

       


Strålande sol....igen!

Bad så klart.



Tjejerna satte full fart mot husse.....som tur är dom ganska försiktiga när dom kommer fram.

Att få en smäll av en stor tass är ingen önskedröm.





Ett av många "tok-ryck"!




Ronja älskar det här.

Bad och simning, utflykter, åka bil...att bara vara med, där vi är.



Ja, så klart även Skorpungen!



Grabbarna då....jo, dom är nog liiite mera stillsamma än Ronja o Skorpan.

Studsar väl inte riktigt runt som "stollar".   




"Hej då, nu drar jag.....simmar iväg helt enkelt!"

(Numera blir jag inte orolig för henne, nu vet jag att hon är jätteduktig på att simma,

 och hon klarar att vända långt där ute).

Annat var det förr, innan hon kom på tricket med simningen....

Vända gick överhuvudtaget inte.

Då kastade sig Ronja i vattnet och simmade ifatt henne,

drog tag i nackskinnet, och liksom vände Skorpan åt andra hållet,

så hon kom in till land igen.



Slappade på stranden en stund.

Spanade in killarna   



Fina Pop....



Skorpungen   




"Eh...ska ni äta alla dom där våfflorna helt själva, eller???"

"Får vi smaka?"

 


Länge länge kan man sitta så här....nästan risk för nackspärr!



Att se hundarna trötta och nöjda på kvällarna gör mig glad.

Här slappar Dizel.



Inte bara sim och bad, även promenader i mycket fin natur.



Några härliga dagar tillsammans med vänner, gör susen för oss alla.

Nu hoppas vi att Skorpan hämtar sig, och kanske mest viktigt,

att vi får reda på orsaken till besvären hon haft.

Håll gärna en tumme, eller två   


Kram

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards