quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 3 april 2016 20:06


Hej på er mina kära vänner.

Såå länge sedan jag var här nu, vilket har sina förklaringar,

men jag tänkte nu försöka uppdatera lite om allt.

Jag har verkligen saknat Er, skrivandet och för att inte tala om att fotografera,

men, med en högerarm som varit ganska obrukbar, har det helt enkelt inte gått.


Ibland är det nog ganska bra att vara envis,

i mitt fall har det hjälpt mig att komma tillbaka snabbare än väntat.

Och utan Ronja o Skorpan hade jag nog gett opp många ggr.....             



Jag skulle alltså få min axel opererad, en artroskopi/titthål,

där man skulle göra mera plats i ett allt för trångt utrymme,

som orsakat jobbig smärta under lång tid.

Det visade sig tyvärr att det var värre än läkarna hade tänkt sig,

och operationen blev tuffare än väntat.

Den tog lång tid, hjärtat härjade i bröstet, slog slag som inte alls skulle finnas där

trycket var i topp, skötte sig inte alls bra kan man säga, så väntan blev lång på att få komma hem.

Så här efteråt är det nog bland det värsta jag varit med om faktiskt,

för jag har ju en förmåga att hamna i så mycket konstigheter.

I det här fallet blev det också trassel med alla smärtstillande mediciner,

inte allt är kompatibelt med varandra.

Nu har jag i alla fall tagit mig igenom det värsta värsta.....



Under operationen upptäcktes det också att ett muskelligament var väldigt trasigt,

och man fick till slut skruva fast det med hjälp av titanskruvar "ankare".

Nu är det viktigt att vara rädd om den här lagningen, jag skulle absolut inte önska att göra om den.

Jag ska räkna med sex månader, kanske opp till ett år, innan jag vet hur resultatet kommer bli.

Under tiden pågår sjukgymnastik, smärtlindring, läkning.....

promenader, som enbart innebär att använda vänster arm.

Ett ryck eller en hastig rörelse med högern, kan förstöra allt.

 

Som tur är kan flickorna ofta vara lösa, men skulle jag behöva ha dom kopplade,

så har jag skaffat ett hundförarbälte. Suveränt bra för mig, och jag kan behålla högerarmen i fickan.

 

Skorpan gör kullerbyttor!

    


Och Ronja njuter i solen!



I övrigt tror jag att våra hundar känner på sig hur vi mår,

och gör sitt bästa för att vi ska må lite bättre.



  Motion och lek, det får dom så klart.....så skönt att dom har varandra



.....och lite bad blir det också, nu när isen släppt.....



Jag bara njuter av att se dom ha roligt,

att åter kunna gå små lätta promenader tillsammans, det är det som helar mig.



Jag måste också säga ett stort stort tack!

Jag har gråtit, jag har blivit glad, det har värmt så mycket när det varit tufft,

att få era fantastiska hälsningar o rara ord.



Det har tagit tid att kunna röra lite på armen, kunna använda den något alls,

detta på grund av dels att det gör ont, så klart,

men också att den varit flera ggr större än vanligt.

Svullnaden har nu börjat försvinna helt, färgen börjar se helt normal ut också,

och träningen blir mera ordentlig.



Nu fick jag ju ytterligare ett problem, och det var det där med hjärtat.

Det sköter sig inte alls som det ska, näe, jag mår egentligen inte alls så bra av det.

Nu påbörjas flera undersökningar, och förhoppningsvis finns snart en lösning på problemet.

Har ju länge medicinerat för detta, men nu har allt förvärrats igen,

och det är oroligt.....jäkligt oroligt.

Symtomen finns där hela tiden, dundrandet och bankandet,

men det finns en stund som får mig att ändå må ok.....gissa vad?


Det här!

Att vara tillsammans och strosa omkring med Ronja o Skorpan,

se dom båda njuta av livet......det är mitt andningshål.

Då mår jag ganska ok.



Ronja



Skorpan



Ställer mer än gärna opp på bild.....ibland med en rolig min....



.....ibland bara väldigt söt.



Vad betyder det här?

Ronja sprang in i en skog......hoppade opp o satte sig på en sten,

precis just där solen lyste ner på henne.

I övrigt var skogen helt i skugga.....bilden gör väl inte rättvisa åt hur det faktiskt såg ut,

men man kan kanske ana hur vackert det var.


Det här var bara en liten liten uppdatering från oss.....Det är fortfarande lite knöligt att skriva,

men jag var bara tvungen nu....såå länge utan att ens varit i närheten av cybervärlden

Abstinensvarning nästan!



En väldigt viktig sak till måste jag självklart berätta!

Vi har nu även blivit farfar o farmor, åt den här fantastiskt söta lilla killen.

Tänk va, så fantastiskt livet ändå är, och jag önskar så att alla kunde vara ödmjuka inför själva livet,

och ta vara på varje dag vi har tillsammans.


Barnbarn nr 4 är ytterligare en efterlängtad liten människa.



Vår senaste lilla gullunge.....William  som föddes för några veckor sedan.

Farmors fina lilla pojke.

När man sitter med en ny liten människa i famnen fylls man av värme...så liten...så betydelsefull...




Bara en bild till.......man kan ju bli helt förskräckt av denna syn.

Två superskitiga hundar!!!

Men två superduktiga hundar, utan dom båda hade det aldrig gått, det vet jag.

Dom kämpade båda två.....men med vad, det ska jag berätta en annan dag.


(Doften var inte heller den bästa)



Jag skulle vilja ge er alla en stor stor kram, som tack för alla rara ord ni skickat till mig.

Är så glad att ni finns.


Kram på er

Susanne

Av Susanne - 12 mars 2016 21:36

  


Det har varit några riktigt härliga dagar, 

(vad gäller vädret)

Bara att njuta, ta med hundarna på sköna promenader.....


Är det ingenting som känns för högt för dig, Ronja?

För mig känns det i alla fall alldeles för högt!

(självklart får hon inte hoppa ner utan hjälp, även om hon mer än gärna skulle göra det)




Skorpan har så klart lärt sig tjusningen med att hoppa opp på höga höjder.



Det roliga är att om vi ser någon liten höjd,

räcker det med att visa dom båda...."Titta där, hopp opp...!"

I det här fallet en fastfrusen höbal en bit ut i vattnet.


"Så där då....är du nöjd nu, matte?"



Jag har varit o gjort dom sista förberedelserna inför kommande operation,

och jag måste nog vara tacksam över att det nu blir av.

Har länge varit väldigt tveksam till den, en operation är alltid en operation,

men jag måste ge mig, trots en ständigt återkommande otur när det gäller operationer.

Det finns inget annat sätt att ev bli av med den hemska smärtan.

Den har börjat bli så hemsk att jag mår illa, kräks.....och ingenting hjälper.

Alla smärtstillande preparat jag står på gör ingen skillnad alls för värken i axeln.


Klart jag många ggr tänkt att mitt problem har orsakats av förslitning,

och det var en av frågorna jag ställde till min läkare.

Absolut inte, sa han, det har ingenting med det att göra alls.


 


Vila har ingen som helst effekt heller, det kunde jag konstatera under vår vistelse i Thailand.

 Nu återstår bara den här operationen, som dom inte riktigt vet hur det kommer gå till.

Förhoppningen är att det räcker att göra en titthålsoperation, men stor risk föreligger,

att dom måste öppna större.

Något där inne ska inte vara där, men man vet inte riktigt vad det är...än.

Dom räknar även med att såga av nyckelbenet en bit, man måste åstadkomma större rum.

Onsdag är dagen jag nu väntar på.



    Konvalescensen kommer bli lång, minst fyra månader,

men bara jag slipper den här hemska smärtan blir jag GLAD.

Jösses vad jag gnäller!!!     



Det har blivit väldigt få blogginlägg den senaste tiden, 

vilket inte på något sätt beror på att jag ledsnat på att skriva,

nej nej, återigen är orsaken AXELN.

Även små små rörelser som att skriva, både på tangentbord eller med penna,

orsakar värk och "svordomar"

😡👎🏼😁😠😖


Ronja med sin nya boll, en riktig favorit bland bollar.



Skorpan vet att det är säkrast att inte försöka ta den där rosa, fina bollen för Ronja,

hon nöjer sig mer än gärna med en annan.

Boll som boll, tycker hon. (Tror jag)



Sötnosarna i solen  




Våra promenader kan vi inte vara utan, hur besvärligt den än känns.

Det är faktiskt det enda som gör att jag står ut.

Så tycker jag det är med det mesta iofs, om man mår dåligt, är ledsen,

har något som känns jobbigt...då är en skön promenad tillsammans med Ronja o Skorpan 

något som får mig att må bättre, i alla lägen.



Det tar lite tid att skriva på mobilen,

men det är inte på långa vägar lika smärtsamt som att knappa på tangentbordet.

Man kan ju tycka kanske, att låt bli att skriva då!

Javisst, det vore smart....men jag tycker det är roligt....


Kram på er mina vänner 

Susanne




Av Susanne - 9 mars 2016 18:06


    Gammal känd slinga gick vi i dag,

lika bra ibland, så man säkert hittar tillbaka till bilen.

         Man fastnar lite extra för en del ställen, vad det nu beror på.       

Här är vackert, och nymålade pluppar finns det gott om!



Kan hundar se pluppar??

Vi blev mer o mer övertygade i dag,

att även hundarna mer än gärna följer pluppar, haha.


  "Nu ska vi se....var har vi nästa plupp nu då???"  

  


"BADA!"

"Varför får vi inte bada?!"



Anledningarna var många, men kanske framförallt att isen inte var speciellt tjock, 

och ingen av oss kände väl direkt för ett ofrivilligt dopp.


"Men tassarna fick vi i alla fall doppa lite!"



Skorpan stannar alltid kvar längst av alla med tassarna i vattnet.

(Skulle kunna tro att hon provoserar.....men NEJ DÅ, inte gör hon väl det inte?!)



Inte skulle väl den här lilla sötnosen hitta på något bus,

hon som ser så gullig o rar ut.

  

        

Men skenet bedrar många gånger.....

Skorpan o Kicken hade ett litet "stolle-ryck"



 "Var inte rädd, jag ska inte gå ut på isen, matte!"



Ronja har full koll, inte värt att någon försöker sig på att hitta på bus,

det stoppas ganska genast av "Klok-som-en-bok-Ronja"



Känns som en evighet sedan som vi hade en dag som i dag.



Vi njöt nog allihopa, och inte enbart av matsäcken.



T o m solen kämpade sig fram!!

Det finns gott hopp om en vår snart, tror jag.


Här är Skorpan, Ronja, Chicko och Kicken,

dom njöt nog lika mycket som vi tvåbeningar i dag.



En livet-på-en-pinne-dag!

Och hundarna blev inte ens skitiga....toppen!



I morgon är en lasarettsdag, förberedelser inför nästa veckas operation måste göras.

Har "glömt" bort....så i dag ringde dom o påminde....Det är hög tid nu, Susanne!!

Oohps....Kommer...


Kram

Susanne

Av Susanne - 8 mars 2016 22:47



Tänk att det kan göra så mycket skillnad,

att vara ifrån vardagen för en tid.

När man kommer tillbaka till det där vanliga igen,

så blir man påmind om hur mycket just det betyder.

Det blir viktigt att ta till vara på dagen      



Det är precis det vi gör nu,

och vi njuter av det!




"Jag lär Skorpan allt jag kan!"

Ronja håller full koll på sin adept,

och Skorpan är en läraktig sådan.


 


I går var vi och simmade igen, till glädje för alla som var med.

Ronja älskar att ha något i munnen vid simning, 

till skillnad från....



...Skorpan, som absolut INTE vill bära på något i vattnet.


Tror många minns Skorpans simstil i början,

den var väldigt "plaskig" och okoncentrerad.

Numera är hon som en fisk i vattnet, mycket lugnare simsätt,

och stannar mer än gärna i poolen länge länge.

Övning ger färdighet!

     



Fina badtjejerna!

       



Att gnälla är inte min melodi, men den här j....a axeln gör mig smått tokig.

Att hålla den stilla, det har ingen som helst effekt,

det enda som får mig på andra tankar är det här!

Att promenera och umgås med hundarna.

Det hjälper mot det mesta, tror jag.

Opererande läkare hörde av sig i dag, några undersökningar som måste göras innan operationen.

Förhoppningen är att det ska räcka med en titthålsoperation, 

men han var väldigt tveksam till det.

Det som orsakar denna hemska smärta kan ev kräva att man öppnar opp helt,

vilket vore synd (tycker jag) 

Det skulle innebära en betydligt jobbigare tid efteråt.

Men men, det kommer så klart gå det också....måste man så måste man.



Jaa, det här är ingen rolig syn, precis!

Visserligen tror jag det härstammar från långt tillbaka i tiden,

men jösses vad mycket skrot som skulle kunna göra djuren i skogen illa

  


Tillbringade en stund på en sten, och lyssnade på vårkvitter från fåglarna.

Det finns hopp om en vår även i år.



Skorpan, söt som socker.



Ronja!

Spår efter en djupdykning i leran på nosen.



Flera vårtecken!



Som vanligt, höll jag på att säga,

hittade flickorna doften som man inte kan låta bli att rulla sig i...

När detta händer går det verkligen inte att strunta i det.

Att låta två stinkande, geggiga små grisar stiga in i huset, det är helt uteslutet.

Tvätt av valda delar är nödvändigt.


Skorpan klar, väntar på att dörren ska öppnas!



"Åh, vad man ska behöva vänta!"



Nästa skitgris klar......

När allt är gjort, pälsar torkade och rena, 

då är det en fröjd att krama om dom båda igen.

Tänk att vi har så olika smak, vad gäller dofter



Nu skulle jag önska att vi fick lite solsken även i detta avlånga land.

Jag vill ha ljus, lite värme, lite torrare marker......det kan väl inte vara så svårt att ordna, eller?


Hur som helst, sol eller inte, så blir det utflykt i morgon,

med matsäck!

Tillsammans med kompisar, som delar samma intresse.

Härligt!


Kram

Susanne



Av Susanne - 5 mars 2016 18:44


Så sakteliga börjar allting bli som vanligt igen.

Dygnets timmar är på plats igen.

Och kanske framförallt, vi har Ronja o Skorpan hos oss igen!


Att se deras glädje när vi möttes, den är så klart obeskrivbar.

Total lycka, från oss alla, skulle jag tro.

Vi startade med med en skogspromenad, kände väl att det var alldelels för länge sedan,

och det är ju bland det bästa som finns.



Den resa vi gjort har inneburit flera upplevelser som sparas i minnesbanken.

Man lär sig även så mycket nytt, som man inte hade en aning om innan.

Tycker det är kul att fördjupa mig i vissa saker, ta reda på mera, som t.ex Buddhismen.

Intressant!


Har aldrig varit hemifrån så här länge tidigare, 

och jag blev ännu en gång övertygad om hur mycket "hemma-råtta" jag är.

Tycker om att ha mina nära och kära omkring mig, helt enkelt.

  

 


Att upptäcka hur allt är precis som vanligt, det har både sina för o nackdelar.

Att bli påmind om allt skitprat som florerar, all ryktesspridning som är helt utan sanning,

det är inte det roligaste som finns.

Men jag börjar bli van, och jobbar med att inte ödsla min energi på det.

(Men ibland blir även jag ledsen och ställer mig frågan varför.

Vad får man ut av att sprida falska rykten? Lyfter man fram sig själv då, eller?

Jag tror på att sanningen segrar ändå, till slut)


Men en sak är säker, jag kommer inte ställa opp för allt o alla längre,

det gör bara ont att bli sviken gång på gång.

Vilka dom äkta människorna är, det kommer jag på allt eftersom,

resten vill jag inte ha i mitt liv längre.


 


"Tjoho, vad kul med alla MINA leksaker igen!!"


 


Hundarna mådde bara bra,

dom har haft det toppen bland alla dessa underbara hundmänniskor på Doggsens Hundcenter.

Så mycket fina ord vi fått vad gäller Ronja o Skorpan!

Självklart blir man glad att höra det, och att det fungerar så bra.

Ännu en gång, ett stort stort tack till ALLA på Doggsen, som tar så väl hand om alla boende.


   


Dagarna sedan vi kom hem har tillbringats med barn o barnbarn,

bara kramar och pussar för hela slanten.

Milton konstaterade att Asien ligger jätte jättelångt bort, 

att det är den största världsdelen,

och att vi faktiskt varit borta i hela två veckor, och två dagar!!!

LÄNGE, tyckte han.

Alla är nyfikna, och vi har som tur är en hel del bilder att visa, för den som vill.


En som är väldigt nyfiken och vill veta ALLT,

det är min lilla mamma.

Hälsade på henne så fort jag kunde, berättade och visade även några bilder.

Är så glad att hon fortfarande fanns här.....



När hundar varit på "pensionat", då blir dom väldigt smutsiga!!

I det här vädret kanske det kan tyckas lite onödigt att tvätta dom,

men i dag var det verkligen nödvändigt!

Jag älskar rena hundar!!!



Hade slut på schampo när vi kom hem, och hade läst om några på nätet som verkade bra.

Frågan var d´bara hur lång leverans det var?

Helt galt snabba var dom!

Beställde den ena dagen, hade det hemma dagen eftyer.

Billigt, drygt, luktade så som jag vill, (bara rent, inte tuggummi) och framför allt,

det gjorde gott för pälsarna.

Det hann bli lite mörkt för att få bra bilder, men det hjälps inte....bild måste tas!


 


Nu både luktar dom gott OCH är fluffiga nallar igen   


   


Vad jag INTE hade räknat med,

det var att jag skulle fått operationstid medan vi var borta.

Har länge (flera år) haft problem med en axel, som inte alls vill som jag vill.

Var hos specialist innan vi for iväg, som såg "mindre roliga" förändringar inne i axeln,

och ville operera innan vi åkte.

Jag sa ifrån, och fick då en stark medicin i stället, som ev skulle kunna göra nytta.

(vilket den iofs inte gjort)

Trodde vi skulle diskutera vidare nu, men läkaren hade bestämt oss.

Går inte vänta, måste "åtgärdas" snarast, sa han!

Nu är jag ingen vän av operationer, då jag har väldigt negativa erfarenheter.

Men jag har inget val längre, axeln tar död på mig snart.

Får räkna med minst fyra månaders konvalescens efteråt,

vilket kommer innebära att vi inte kan lägga så mycket tid på träning, som jag skulle velat.

Men men, det överlever jag också.

Vi kommer igen i höst.



Borta bra, men hemma bäst.

Hemma med dom som betyder mest i mitt liv, familjen och mina fina vänner.

(ingen nämnd, ingen glömd)


Kram   

Susanne 



Av Susanne - 29 februari 2016 16:14

  

Det är väldigt nära nu......


 


....en liten flygtur hit o dit, några (många) timmar i luften,

men så plötsligt landar vi i Sverige, och allt blir som vanligt igen.


 

  


Det här är Bayoke Sky Hotel, i Bangkok, sett lite från gatan.

Thailands absolut högsta byggnad.

304 meter högt, och 88 våningar.

Man kan nästan inte förstå att det över huvud taget går att bygga så högt.



På 20:e ligger poolområdet, 

och även utsikten här går inte av för hackor.

Vamt och skönt, så några av oss tog ett dopp.

En ganska häftig tanke, att simma omkring i en pool så högt opp, 

medan trafiken och myllret är kaosartat nere på gatorna.


 


För Bangkok kan beskrivas med ett ord.

Totalt kaos i mina ögon.


Bilden är tagen från toppen, där man ser en av alla restauranger en bit ner.

Känslan av att bli hängande i luften, ser det ut som.


 


Vi valde middag på våning 75, en gigantiskt buffé.


Vi hann även med en tur i en del av staden, lite shopping,

men kanske framförallt att se detta enorma.


Skulle aldrig välja att åka hit och stanna flera dagar, det är alldeles för rörigt för mig,

huvudet hinner liksom inte med.

Vi fick uppleva en tur med en liten tuc-tuc som vi sent ska glömma.

Som att åka slalom i trafiken i hög fart.

Men vi kom till slut fram dit vi skulle, 

och alla kroppsdelar i behåll.


 


Överallt ser man pooler på taken.


   


Och tänka sig, även här oppe i luften finns fina solnedgångar att fota.



Maken o jag var bara tvungna att gå ut en liten sväng till efter maten.

En stor marknad precis runt hotellet.

Massor av människor, blandat med taxi, privatbilar, tuc-tuc, och mopeder.

Konstig att vi inte sett några olyckor....


Här finns allt för den som vill handla, och det kostar nästan ingenting.


Högt!




Kvällsvy från vårt rum, våning 68.

Trafiken tar visst aldrig slut.


Bil bokad för transport till flygplatsen, 

tidigare än vad som är mänskligt, hehe.

Vill ju verkligen inte riskera att missa planet hem till Sverige.


 


Slut för i dag.


Nu längtar vi hem, hem till skogarna, till dom långa promenaderna,

äventyren med ryggsäcken.....Det går tyvärr åt lite hjälp från mina räddare i nöden,

för man tar stryk. Det här livet är inte min kropp van vid.... men det visst jag ju redan innan.

Att se Thailand har vi länge tänkt, men det för också med sig vissa svårigheter att brottas med.

Hur som helst, så har allt varit toppen!


Nästa gång bilder läggs in här, kan jag nog tänka mig att det kommer föreställa två små nallebjörnar,

vid namn Ronja o Skorpan.





Kram

Susanne



Av Susanne - 28 februari 2016 16:58


Nu är det slut!

Sista kvällen här, och vi har ännu en gång ätit gott på en mysig restaurang,

mitt i ingenstans.


Tidigt som sjutton blir vi hämtade för vidare färd mot Bangkok, 

där vi ska tillbringa en natt på ett av världens högsta hotell.

Vi kommer bo på våning 62 - 72, vet inte exakt,

men högt opp lär det vara.

Ska bli jättespännande att se denna stad, eller en liten del av den.


Därefter är det väldigt nära......

Undrar vem som blir gladast?

Hundarna eller jag?



Dagens händelser går i hundars tecken (konstigt va?)

Vi tillbringade denna sista dag på den galet fina stranden,

och fick plötsligt se en man som drog ut en hund i vattnet.

Han satte fast hunden i en boj, drog ner den i vattnet för att den skulle bli helt blöt.

Aha, tänkte vi, ska han tvätta den?

Men nej, så var det inte...

Han lämnade hunden där i vattnet, fastbunden, så körde han iväg med en båt???

Vi på stranden började skruva på oss, det här var inte alls ok!

Någon hittade en "ansvarig", som förklarade att det inte var någon fara för hunden.

Den stod ju i vattnet, och blev inte varm......Ingen fara, ingen fara.....

Men nu var vi ju några svenskar på stranden, och vi alla tyckte det var hemskt att se 

den stackars hunden stå bunden ute i vattnet, under ganska lång tid.

När ingen verkade komma och släppa hunden, tog en av alla svenskar saken i egna händer,

och släppte loss honom.

PUH!!!


 


Hundar har liksom inget värde här, men ändå får man,

som jag sagt tidigare, absolut inte avliva dom.

Inte ens svårt skadade.

 



Men så kommer vi till den lite gulligare delen!

Gick en promenad i området där vi bor,

och bland alla dessa hundar kom den här lilla parveln mot oss.

Tänk vad glad man blir......(i alla fall jag)

Så söt så söt, och trots att dom flesta hundar kliar sig oavbrutet, och är allt annat än rena,

så satte jag mig ner en stund.

Den var såå kelig.


   


Ser ni ryggen!?

Lite "ridgeback" kanske, plus massor av andra raser, förmodligen.





Så där härligt vassa små tänder....

"Jag bara måste få bita lite i dig!!!"



 



Mamma var med hela tiden, och kollade så allt gick rätt till.

Hon var så mån om sin lilla bebis.



  Nam nam nam......


 


Nästa "skådespel"!

Hunden som hälsar på hos oss varje dag,

stod o snackade lite med Herr Ödla, på gatan.




Det blev en lång, ganska hetsk diskussion, kan jag nog tycka.  


   


Tror inte dom båda var riktigt överens....




"Näe vet du vad....nu får det vara nog!"

"Vi fortsätter vårt samtal en bit bort....."


   


"Här, på gräset blir väl bra?"

"Vad var det du sa nu då?"



Föjlde detta skådespel en lång lång stund.

Till slut kom någon som inte tyckte det var ok,

och försökte mota bort hunden, vilket så klart inte gick.

Han fick helt enkelt bära bort hunden! 

(Som var av en helt annan uppfattning.....samtalet var inte klart på långa vägar!)


Vad som hände med ödlan, det vet nog bara hunden.


 



Det lär dröja innan jag får se dessa underbara solnedgångar igen.


    


Nu sova en stund, innan klockan ringer..... 


Kram

Susanne


Av Susanne - 27 februari 2016 17:08



Det här......det är något jag längtar efter!!


 


Långa härliga promenader......


    


.......tillsammans med mina båda följeslagare.


Just nu sitter jag på balkongen i natten, och lyssnar på alla dessa gatuhundar,

som ömsom ylar i kör, och ömsom sätter igång med stora slagsmål.

Vilket liv!!!!

I princip alla hundar man ser har något fel, inte ofta man stöter på en hund här som verkar helt frisk.

Dom är fulla av stora och små sår,

saknar kanske ett ben, haltar så dom knappt kan gå,

kliar sig oavbrutet, och den ena är magrare än den andra.

Det gör ont att se dom.

Jag har så svårt att förstå tankesättet, att inget levande får avlivas, för det här är rent av djurplågeri.

Såå många hundar blir överkörda, lappas ihop hjälpligt, och släpps ut på gatan igen.

Usch så hemskt det är.




Alla växter däremot, dom verkar trivas gott här i värmen.

Vilka fantastiska färger!


 


Mina hibiskus blir inte långlivade precis, medan dom här används som häckväxter.



Stjärnfrukt!

Växer på stora buskar.


 


I går besökte vi en stor konstgjord djungel/regnskog, som var fylld av vattenfall och dammar,

där stora fiskar och svarta svanar samsades.




Har nog aldrig tidigare sett svarta svanar i verkligheten.

Så vackra, men svårt att göra dom rättvisa på bild.




Så var det då det här med fattigdom.

Vissa bor i slott, medan många många människor bor i fallfärdiga hyddor.

Men ett har alla thailändare gemensamt......dom är alltid glada, man möts alltid av ett leende,

och dom är väldigt hjälpsamma.


   


Att tanka är en upplevelse bara det.

Bensinen tas direkt ur fat, med hjälp av en plastslang.

Inga som helst säkerhetsåtgärder där inte.

Tilläggas ska, att bensinen är i princip gratis!!!




I morse bar det av mot en härlig dag på vattnet,

i en katamaran.

Det var nog så nära paradiset man kan komma.


   


Flera stopp intill små fantastiska öar, där vattnet är så klart att man ser många meter ner.



 



När det blev lunchdags, tändes grillen på en strand.

Det serverades fläskfilé med diverse tillbehör.

Gott gott!


   


Om jag nu ska säga något negativt om den här dagen,

så är det allt skräp!!!

Bilden ser ut som ett vykort......visst.....men när man kommer nära

så möts man ofta av något som liknar en soptipp.

Plastflaskor i drivor, blandat med allt man kan tänka sig.

Vi i Sverige är nog rätt duktiga på att slänga saker där dom ska va, tror jag.

Synen som vi såg i dag har jag i alla fall aldrig sett i vårt land.


 


Nu till något "spännande"!

Vi rundade en ö, och på andra sidan möttes vi av det här!!

Fint va?!

Gissa vem som bor här, eller snarare, har det som ett litet sommarhus, kanske jag ska säga.

Joo, det är vår Kung o Drottning!

Här vistas dom ibland, när dom vill koppla av en stund, kanske.

Det är kontraster minsann.

Kan inte neka till att det är fint, men där blir jag återigen lite kluven.

På ena sidan rikedom i överflöd, 

på den andra fattigdom som är hemsk att se.



Vi kom rätt nära, nästan så man såg in i vardagsrummet, 

och vad som fanns i flaskorna I skåpen.

Nu var det tomt, för när kungaparet är här, då cirkulerar helikoptrarna runt,

det finns vakter överallt, så då kommer man inte nära.


Det är väl det här som kallas onödigt men nödvändigt vetande 


   


Dagarna har rusat iväg, i morgon är sista dagen i huset vi bor i.

Sedan väntar ett besök till den stora staden, Bangkok.

Anar att det blir stor kontrast till vad vi upplevt nu.


Har fått info om att hundarna mår bara bra, vilket gör mig glad.

Men......det spelar liksom ingen roll egentligen, hur bra dom än har det.....



  


.......jag längtar till dom i alla fall.

Nu så här på sluttampen är det tufft att vara jag.....men den som väntar på något "gott"....



En liten liten sammanfattning av ännu ett par dagar i Ban Phe, Thailand.


Kram

Susanne

TJORVEN!

 

SKRÅLLAN!

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen


Skapa flashcards