quilaoronja

Senaste inläggen

Av Susanne - 8 februari 2016 21:35


        Faller faller faller..... Så opp igen, sakta men säkert.

Det är så livet är, som en berg o dalbana.

För det mesta går den så klart oppåt, men ibland så....då "glider" man ner en bit.     


                      

Återigen är man då så tacksam för dom där goa, härliga vännerna man har i sitt liv,

dom där som man alltid kan lita på, som finns där, som "plockar opp"...

Oavsett om det går opp eller ner.

Oftast, och kanske rätt naturligt, är det dom gamla vännerna,

dom man tycker sig känt hela livet, som står närmast.

Det finns så klart undantag, nya bekantskaper, främst då kanske inom "hundvärlden" för egen del,

och dom är jag så glad att jag mött på livets väg, glad att ni finns.

Ingen nämnd, ingen glömd



Här har förvandlingen av två rena hundar startat!

Man ser bara små antydningar till en viss färgförändring.....men det blir värre!!



Många brunnar blir det....




"Jag lovar o svär....Jag har ingen som helst aning om varför jag ser ut så här!!"



  Jaa, vad ska man säga....?    



Leriga grusvägar är väl inte det bästa jag vet, om det har regnat alltså.



Lusigt nog blev inte Skorpan smutsigast???



Nix, den här gången var den kloka och äldsta Ronja.

Hon har iofs alltid varit en riktig skitgris!

  


Ut med badkaret, spola o tvätta .....

Som ny igen.



Inför den stundande resan så kunde jag i dag konstatera att alla papper som jag måste ha med mig,

INTE var i sin ordning!!!

Har haft kontakt med myndigheter i Sverige och Thailand, och gissa vad?! 

Dom har nyligen gjort om systemet för dessa ansökningar,

och självklart har just mina dokument kommit på villovägar.

Ja jag är inte ett dugg förvånad.

Hur blir det nu då, kan man undra?

En överordnad på Thailändska ambassaden i Sverige har "LOVAT" att det kommer lösa sig.

Jaha???

Hm.....

Jag hoppas han har rätt (så klart han har det....man måste tro)



Är det här som kallas närbild?   



Skorpunge nära linsen   



Förtroende tar.....

År att få

Sekunder att förlora

Var rädd om er o varandra


/Susanne



ANNONS
Av Susanne - 5 februari 2016 21:09


       Att hundar har helt fantastisk förmåga att använda sin nos, det vet vi säkert alla.

Att se alla arbetande hundar, som verkligen får utnyttja sin otroliga förmåga är fantastiskt.

        Ibland ser man en individ med en alldeles speciell förmåga,

en förmåga som man blir helt stum av att se.


Ronja är som hundar är mest, duktig på att spåra. 

Hon har nosat sig till ett viltspårschampionat utan större problem.

Men så har vi då Skorpungen!!

Hon har en väldigt känslig liten nos, och hon älskar att använda den. 




Hon kan vara på väg i rasande fart mot ett mål, och rätt som det är svänga tvärt mot annat håll,

för att en stund senare komma tillbaka med en fantastisk skatt. (enligt henne själv alltså)

Helt ofattbart hur något kan "reta" luktsinnet så, trots att jag inte kan känna någon doft alls,

inte ens om jag trycker det mot min näsa.

  

I dag hände det igen......Ronja o Skorpan sprang o sprang, lekte och hade kul....

Så ett tu tre, kom den där tvära vändningen, och Skorpan bytte riktning!!!

Sprang kanske 50 meter.....ner i ett dike......och TJOFF,

så kom det två änder flygande opp från sitt gömställe.

Undrar vem som blev mest snopen?

Hur som helst, "Vääänta på mig....vi kan väl leka lite", skrek Skorpan

(tror jag, finns inga belägg för att det var så, bara i min fantasi)

Änderna lyfte snabbt, medan Skorpan sprang på marken.....

Vi ropade inte ens på henne, hon hade förmodligen inte varit mottaglig för det just då.

Men straxt vände hon, såg rätt frågande ut, kom springande tillbaka till oss, 

som fått se hennes uppvisning.

  


Ronja är smartare, hon skulle inte komma på tanken att ens försöka springa efter fåglar,

hon vet hon.....ingen idé.


Men att hitta bästa pinnarna, DET är hon en mästare på (inte fy skam det heller)



"Hahaha, vad sägs om den här då.....?"



"....eller den här?"



Efter allt springande, då blir man allt lite törstig.

Nej nej, inte bada....inte bada......Aj då, dom hörde visst inte....

  


Blöta......och att en av dom två dessutom rullade sig efter badet, 

i den största kardborresamlingen jag någonsin skådat,

det var inte det bästa hon gjort.

Man kan skönja några stycken på Skorpan,

dom flesta "borrarna" trasslade sig genast in sig så långt in i pälsen det gick.

Hela hon blev som en kardborre.

Hon tyckte kanske att jag ändå inte hade något för mig,

så att tillbringa eftermiddagen i hennes päls, det gjorde väl inget.

Nej då, för tusan....



  


  


Det var väl allt.....


/Susanne

ANNONS
Av Susanne - 4 februari 2016 20:15


I dag var det minsann inte mycket att klaga på när det gäller vädret.

Efter att ha fått det skadade revbenet kollat,

och lite andra skavanker som varit brutna/trasiga undersökta, kändes det så skönt att ta en lång promenad utmed Göta Kanal.

Ni vet den där som flyter tvärs över Sverige, förbinder Östersjön med Västerhavet,

och som byggdes under 22 års tid!!

DÄR gick vi och insöp historiken från 1800-talet.

     


Att ge sig ut på isen hade nog varit jättedumt, den såg inte direkt hållbar ut.



Gick lite zick-zack över slussarna, som var tre till antalet.....




"Kommer ni, eller.....?"



Över slussen till andra sidan,

så tillbaka vid nästa sluss igen....osv...



En av alla slussvaktarbostäder, som nu står tom, sedan den sista hyresgästen dog nyligen,

en gammal man som bott större delen av sitt liv här.

Men, tanken är nu att renovera, och därefter hyra ut det.

Blir säkert fint, efter MASSOR av jobb!

    


Söt-Skorpan!



På vissa sträckor av kanalen är allt vatten tömt helt.

Tänk vad mycket saker det måste ligga på botten!

Har hört att det massor av människor på plats när vattnet töms,

i hopp om att hitta något spännande.



En vacker plats att promenera på,

längs stora delar av kanalen finns fina cykel/gångvägar



Den här årstiden är det väldigt öde, 

till skillnad från vår och sommar, då är det liv o rörelse både i vattnet och på land.



En bild från invigningen i Mem 1832

Inte alls långt från där vi bor.

Det här är roligt, nästan som ett skådespel,

att se när båtarna glider in i första slussen,

och se människorna som nu ska ta sig igenom detta "skillsmässodike", (som det ofta kallas)



/Susanne

Av Susanne - 3 februari 2016 21:05


Många skratt, (vilket dock är väldigt kännbart i revbenet)

förgyller dagarna.

Hur skulle man kunna vara utan det?

Kan inte ens tänka mig hur meningslöst det skulle kännas,

att inte kunna skratta och glädjas med andra.

     

Joo, det är faktiskt helt sant, jag har själv sett dom, människor som är så fyllda av bitterhet, 

eller vad det nu är,

att dom helt glömt av hur man gör när man är glad.    



     En del väljer att se allt positivt, även om det känns som det går käpprätt åt skogen.

Medan andra föredrar att redan från start,

ta för givet att det kommer gå åt skogen, och då finns ingen anledning till skratt.


Umgås man dagligen med djur/hundar t.ex, då kan man helt enkelt inte undå att skratta.

Antingen med dom, eller åt dom.


Som i dag.....Vi bestämde oss för att ta en varsin promenad med hundarna,

gå åt varsitt hål alltså, och sedan mötas "på mitten".

Jag tog med mig Skorpungen, medan hussen gjorde sällskap med Ronja. 


"Vad sjutton, matte???"

"Var är dom egentligen....Ronja o Husse??"

"Konstigt", tyckte Skorpan, men samtidigt roligt att matte bara ägnade sig åt henne.

Att upptäcka att lydnaden sitter rätt bra, det är skoj.

Jaja, inte prickfritt alls, men hon kan momenten till klass 1 helt klart, och jag blir så glad.




    "Aha, där borta ser jag dom komma, Ronja o Husse....ser du, matte?" 


   

I andra änden av gärdet låg Ronja....dom smög som två små kattungar på varandra, hahaha

Kröp några meter.....så platt ner i marken igen....tills dom tog beslutet att NU, NU springer vi!


 


Ett sätt att få oss att skratta, helt klart!

Glädje o lycka!


Tillsammans igen   



Man ser det inte......inte alls faktiskt.....men hon STINKER!!

Stinker som den värsta skunken....(fast jag har iofs aldrig träffat någon skunk)

Ronja älskar att parfymera sig, kastar sig ner och rullar runt så fort tillfälle bjuds,

vilket det ju gör rätt ofta på landet.

  


Men söt är hon ju.....  



Alla har dom sina sidor, bra och mindre bra, men en sak har dom alla gemensamt!

Dom är älskade av oss, sina mattar o hussar, det är jag säker på.




Bilder = Minnen

En bild på Quila, tagen på Gotland.

Snart har FYRA år passerat, sedan den där hemska dagen då hon fick somna för gott i mitt knä.

FYRA ÅR?!

Hur är det möjligt?

Hon var så ung....men efter ett hastigt förlopp på bara en månad, kunde vi inte se henne lida mera.

Hon finns med oss varje dag, känner hennes närvaro....en fin känsla.

Tänker ofta på henne, och kan i dag le åt alla fina minnen vi har med henne.

Quila var en riktigt rolig hund, en helt egen individ.....


"Hon har lämnat mitt liv,

men kommer alltid ha en plats mitt hjärta"

  


Svårt att tro att det är januari på bilden,

men den är faktiskt tagen i dag.


Tur ni finns, "flickor"....   



/Susanne


Av Susanne - 2 februari 2016 19:16


          Tänkte väl att det inte var så mycket att ordna innan vår resa,

men upptäckte att det var ju helt fel!!

Små "saker" som kan vara bra att ha med sig.

Vi överlever säkert utan, ja ja, men nu är det fixat....det jag "råkade" komma på i dag!

 Är nästan säker på att jag kommer på något mera, och fortsätter jag på det spåret,

ja, då lär resväskan vara full innan vi ens lämnat Sverige.     


"High Five" på dig husse"!

  


Lite undrande är jag allt,

över dom papper jag ska få från en instans, angående införsel av läkemedel i det land vi ska till.

Dom har ännu inte dykt opp, och jag börjar fundera över vad jag ska göra om dom inte kommer?

  



Bestämmelserna är stenhårda, och det vore inte kul att stå i tullen utan dom.

Kan bara hoppas och hålla tummarna att allt löser sig snarast.


Det här kallas för att få utlopp för "spring i benen"!



      Söta små bernerben!    



Just nu är det mycket tankar i huvudet, 

skulle kanske kännas bra att skriva av sig delar av dom tankarna här, 

men vissa saker får man vara väldigt försiktigt med.

Så....kanske bäst att låta bli....


Hundpromenader, att bara umgås med Ronja o Skorpan, det gör å andra sidan gott!

Alltid!



Susanne

  

Av Susanne - 1 februari 2016 21:56


     Vi beslutade oss  helt enkelt för att ta reda på vädret, på riktigt, en gång för alla!!!

SMHI fick besök.          

Och hur gick det.....det var stängt, vi kom inte in....

Men nog fick vi lite sol på oss i alla fall.

  


Händer inte så ofta att jag "delar på hundarna".

Tar promenad med en hund i taget, alltså.

Även om jag tycker fördelarna är flera än nackdelarna, att ha två hundar,

så just att koncentrera sig på enbart en hund, och faktiskt träna under promenaden,

det är så klart mera effektivt.


"Det var nästan så man blev lite bländad av solen, faktiskt"



         Det blev en del hundträning i dag,

vilket är så roligt, för man ser verkligen hur kul hundarna tycker det är.

Dom är på tårna, skulle man kunna säga.




Hemma väntade Skorpan på sin tur, men under tiden fick hon "egentid" med husse och lilla Leon,

som varit hos oss hela dagen. 



Tänk att djur har så mycket att ge små barn.

Inte bara det att hundarna vänjer sig vid barn, och lär sig vara försiktiga.

Barn måste så klart också lära sig att visa respekt för djuren.

Det tycker jag är viktigt, och jag njuter av att se dom tillsammans.



Ronja har alltid varit väldigt förtjust i små barn, hon lämnar dom inte ur sikte.

Blir någon ledsen är hon genast där och pussar och slickar, lägger sig nära, som för att trösta.

Nu är just Leon en väldigt glad liten kille, som sällan är ledsen,

inte ens en dag som i dag, när han var sjuk, och mamma o pappa var tvugna att vara på jobb.

Att få möjligheten att hjälpa till med barnbarnen när det behövs, det känns bara bra.



"Jaha, dags att sitta på muren igen.....som vanligt alltså!"

En återkommande uppgift   


Det finns vissa saker som är lite tabu att prata/skriva om, det märks inte minst här.

När man skriver om något som många kanske tycker är "känsligt", 

då stoppar man liksom ner huvudet långt ner i sanden, och låtsas som det regnar....

Samtidigt skrivs det då i stället "privata meddelanden", 

i stil med "bra att det togs opp" "du har så rätt", "jag har känt detsamma".....

Det är lite sorgligt, kan jag tycka, att vi inte vågar stå opp för vad vi tycker.

Stå opp för vad man tycker är rätt o fel.



Ska man leva sitt liv för sin egen skull, eller för någon annans?

Det är inte lätt alla gånger, och man får nog räkna med en hel del prat bakom ryggen.

 Om vi kunde tala öppet om saker o ting redan på "skitsnacksstadiet",

kunde missnöjesförhållanden ändras innan de leder till något allvarligare.



"Har vi tränat klart nu....framåt, backa, ligg,

stå....t o m lite kryp....Kom nu, vi går in på vår grusväg nu, matte!"



Det skadade revbenet då?!

Joo, det onda börjar bli bättre, kanske ska vänta med dom där hastiga rörelserna ett tag till,

men jag är säker på att det kommer va helt ok när planet som tar oss långt bort ska lyfta från Sverige.

Det känns tryggt! 

  


Kram

Susanne

#smhi

#tabu

#missnöjesförhållande

Av Susanne - 30 januari 2016 20:30


                              

Den senaste tiden har allt för många vänners hundar fått somna in av olika anledningar.

Vissa av ålder, men andra av sjukdom som kommit väldigt hastigt.

Det gör mig så ont att läsa, för jag vet hur smärtsamt det är.....hjärta brister en smula,

det gör så fruktansvärt ont, man går sönder.

Och det finns inga ord i världen som kan ge tröst.

Det här är vi alla så medvetna om när vi får hem den lilla underbara valpen,

medvetna om att det kommer hända oss alla en dag, men vi vill så klart inte tänka den tanken då.

Vi önskar att våra älskade vänner ska leva och finnas med oss för alltid.

  

Därför känns det så viktigt att vi tar vara på den tid vi har tillsammans,

verkligen njuta av den, för en dag, då har vi bara minnen kvar.

Nu, efter snart fyra år, då kan jag faktiskt le åt alla fina minnen vi haft tillsammans med Quila.

Men det har varit väldigt mödosamt att komma hit.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne,

men jag vet att hon finns här vid min sida, alltid.

  


"Jag tror jag ska ta och springa bort till dom....dom vill nog säkert leka med mig!!"

Skorpan har just fått syn på en familj...



"Näe du....tror det är bäst vi stannar här, jag VET att dom inte vill leka med dig"



Mamma älg med sina barn!



Tyckte nog att "älgbarnen" stannade opp ibland för att spana in hundarna, 

och vem vet, kanske ville dom busa en stund på åkern?

  


"Dom är väldigt stora, dom där älgarna!"



Det blir rätt stillsamma promenader nu för tiden, 

med två justerade i "flocken"

Husse med sin trasiga kota, och jag med det trasiga revbenet.

Vilken syn!!!



Det börjar bli dags för sennendraget snart igen,

vilket vi sett fram mot varje år vid den här tiden.

Men, i år kommer det inte bli som vanligt.

Allt är förstört, finns ingen glädje kvar längre....

Joo, träna drag kommer vi självklart göra, men det kommer bara bli hundarna och jag.

Vi kommer träna drag så mycket vi bara kan, kanske åker vi på någon tävling om det passar,

men några läger kommer vi inte åka till.

Det är verkligen hemskt tråkigt att det blivit så här,

det finns inte många möjligheter att träffa några av dessa människor som brinner för samma sak.

Människor som vi lärt känna och tycker om.



Nu är det som det är, det som skett har skett, och går inte att glömma.

Jag har gråtit så mycket över det här, men insett att det inte hjälper alls.

Det här ska göras med glädje, och finns inte den, då går det inte.

"I am what I am!"



Kan konstatera att det är smärtsamt som tusan att skratta, hosta, djupandas med ett "trasigt" revben.

Att nysa vågar jag inte ens tänka på hur det skulle kännas....AJ AJ!

  



Kram från mig

Susanne

#guile

#betrayal

#ajattskratta

Av Susanne - 28 januari 2016 20:30


     ....över kanten, så sa det "KRAS"!             

        





Man undrar ju stilllsamt hur skör man egentligen är???

Håller jag på att vittra sönder, eller?

Kom i håg....det jag skriver är ironiskt menat, jag menar inte alltid allvar 

  


Även i dag var vi och simmade.

Vi kör ett "träningsschema" för en tid.....för att vi vill det helt enkelt.

Jag tycker om att ha en plan, och vi har alla haft en bra vecka, både hundarna och jag.

I dag var väl inte den bästa dagen för min del, jösses så klantigt!


Det märktes stor skillnad på hundarna, mera fokusering, skulle man kunna säga.

Och jag lovar, hade jag inte sett hur mycket dom tycker om det här,

hade vi så klart inte ägnat det så mycket tid.

Jag gillar att göra andra glada, även hundarna!



Men så hände det där.....kraset och knaket.

Hängde mig över kanten på poolen för att få tag i en grej som höll på att flyta iväg i vattnet.

I stället för att bara strunta i det, och i stället fiska opp den där saken med håven, 

kämpade jag för att nå......bröstkorgen trycktes mot den hårda kakelväggen, 

vred till mig, snett o tokigt....och KNAK!

Det gjorde så in i ......ONT   

Första tanken var att det kan inte va möjligt, man kan inte knäcka sitt egna revben,

men joodå, det går så bra så.

Bara en spricka, men inte mindre ont.


"Men vad gjorde du, matte???"

 


Som tur var hade vi sällskap på simmet i dag, för lite tufft var det med vissa armrörelser, 

men ändå trodde jag nog länge länge att det onda skulle gå över.

Det var nog något annat som knakade, tänkte jag, det släpper snart.

Det släpper inte!!!   

Man gör ju inget åt dessa skador, dom läker av sig självt, tack o lov.

Kan bara skratta åt mitt beteende,

jag måste nog bli påmind om att kroppen inte är 25 längre.

  

Det värsta är att andas och skratta, två saker som är super superviktigt i mitt liv!!!

  


Här står Ronja och tjuvkikar på bästa kompisen som simmar.

Smart att kunna se på rörelserna ordentligt.

Skorpan fick "Med väl godkänt" av Ronja!!

  


Nyfiken i en strut.

"Vad är det här för kamera, matte?"


(Här ser man kanten som jag hängde mig över....stenhårt)


Tänka sig....man kommer ut till bilen, och solen är där!

Glad är vad jag blir!



T o m blåsten som svept över oss i dag hade mojnat.



Söt-Skorpan   



Tur i oturen att det onda sitter på vänster sida, annars hade det blivit tråkigt,

riktigt tråkigt!


Nu undrar man....har jag en jäkla otur, eller är jag bara väldigt klantig?

Eller både och kanske!


Kram

Susanne

#hängdemigöver

#revbensskada

#ontsåinihoppsan

#inteskrattaoandas


Presentation


Ronja o Skorpan, två bernerflickor. Dom är bästa vänner, och den här bloggen handlar om dom.
Häng med oss på våra utflykter, vid havet, i skogen eller på stadens gator.
Eller kanske när vi tränar drag och viltspår :-)

OBS! Bilderna.

  Alla bilder är tagna av mig, (om inget annat anges) 

Det är inte ok att ta bilder, men om du skulle vilja ha någon, så fråga alltid först!

Tack   

/Susanne  

Facebook

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

LÄNKAR

Instagram

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Länkar

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

RSS

Bloggportalen

Bloglovin

Follow on Bloglovin

Gästbok

Blogkeen

quilaoronja

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se